Förklara för mig

 Förklara detta för mig.

Vi (min son och jag) sitter med våra mobiler i soffan. (Reklam på tv.) Vi tittar på olika saker eftersom olika saker intresserar oss.
Han avbryter mig stup i ett för att jag ska titta på hans klipp även fast jag är mitt uppe i mitt egna intressanta klipp. Jag blir alltså avbruten hela tiden och måste se om för att få helhet.
Till slut ger jag upp. Sparar klippen/reelsen för att kunna se ostört senare och lägger sedan undan telefonen. (Tittar på tv istället.) När jag tittar på tv avbryter han mig inte en enda gång.
Varför?

Hostfri

  Min hosta har faktiskt blivit bättre. Detvtog lång tid innan den försvann men nu besvärar den mig inte längre. Den där resan till London gjorde gott.

Ortopedbesök uppföljning

 Jaha ja. Återbesök hos ortopeden efter en ny MRT av min krånglande vrist. Jag har nämnt skadan i andra inlägg. Första gången i lopprapporten från Berlin Marathon, andra gången i Lidingöloppet i höstas. Fast skrivit om skadan i ett eget inlägg har jag aldrig gjort.

 Vad är då problemet? Jo, ibland gör det så svinigt ont. Det hugger till när man minst anar det. Detta hände framförallt när jag spelade tennis. Efter incidenten i Berlin 2024 började det också bli problematiskt till vardags, trappor var vissa dagar hemska. Jag kontaktade ortoped precis som sjukvården i Berlin rekommenderade. Då fick jag kortison, som var verkningslös efter en vecka och remiss till MRT.

MRT 2024

 Jag skulle egentligen kontaktat ortopeden igen mycket tidigare men jag hade inte tid (för skador). Efter min fantastiska europresa, där en stadsvandring i Milano fick vristen att strejka igen, tog jag ny kontakt med ortopeden och han skickade remiss till en ny MRT. Detta för att kunna bedöma hur skadan ändrat sig.

 Här skulle en bild av årets MRT finnas men den har hamnat i cyberrymden. Får se om den dyker upp.

 Läkaren kunde se att det fortfarande var irriterat men att brosket såg bra ut. Det skadade området var något större än för ett år sedan. Det sa egentligen ingenting eftersom vi inte vet hur det varit däremellan. 

 Jag fick tre punkter förhålla mig till:

1. Fortsätt springa, så mycket du vill.

2. Spela mindre tennis.

3. Ingen shopping, dvs gå på stan.

 Inga direkta förbud men heller ingen åtgärd. Min läkare är specialist på fötter/fotskador och han gillar själv löpning. Även han springer diverse maraton i världen. Han vet såldes att löpförbud är det sista man vill ha om det går att undvika. Han förklarade förhållningspunkterna till att det är ju inte när jag springer jag har ont = inga skäl att inte fortsätta springa. Däremot när jag spelar tennis och går länge/långt, t ex på stan.

 Så skickar han mig på en ny MRT om ett år om problemen kvarstår. Nu har vi vristen under monitoring åtminstone. 

 Jag kommer fortsätta springa, spela lika mycket tennis och ta med en eller två kryckor, som avlastning, om jag ska vandra långt.

Telefonkö

 Alltså det slår nästan aldrig fel. Jag behövde ringa kundtjänst för att reda ut en prenumeration. Så hamnar jag i telefonkö och får info med jämna intervall "du är fortfarande placerad i kö och vi besvarar samtalem i turordning. Just nu är det många som ringer". Man blir också informerad att det går bra att fixa sina ärenden via nån hemsida och ev  deras chatt. (Egen tolkning:  om du inte orkar sitta i telefonkö och få det du vill ha fixat fixat, gör då ditt ärende själv på webben men räkna med att det tar ännu längre tid i och med att du måste logga in med uppgifter du inte har/kommer ihåg och att mailkorrespondens tar tid fram och tillbaka plus ev missförstånd via text.

 I denna telefonkö fick man ingen "kölapp" och visste inte när det var ens tur i ordningen... detta fast samtalen ju besvarades i turordning(!).

 Nåja, men det är inte aktuellt med websidan i detta fallet och medan jag väntar på min "tur" hinner jag bli lite toanödig. Då hade jag suttit i kö i ca 17 min. Jag tänkte att "nä, jag kan inte gå på toa nu för då blir det säkert min tur". Så jag sitter tålmodigt och väntar lite till, med allt vad det innebär när man är i stort behov av att få ut slaggprodukter ur kroppen. Till sist, efter ca 22 min, tänker jag: "ah, nä. Nu MÅSTE jag till toa!". Så jag tar med alla papper med nummer etc och går till toan. EXAKT som jag ska sätta mig: "Hej, välkommen till [XXs] kundtjänst du pratar med [NN]. Vad kan jag hjälpa dig med?"

 Är det inte konstigt?! Detta händer ofta och det spelar ingen roll om jag sitter i telfonkö fem minuter eller 50 min.

 Det är helt klart enklare när man får ett könummer, att man är placerad som nummer 238 eller 5 i kö. Då händer sådant här mer sällan, bara när man inte vet var i kön man är. Fast även med kölapp är det ovisst, då plats 238 kan rassla på rätt bra och plötsligt är det ens tur medan plats 5 tar evigheter.

En tisdag, en vanlig dag

 En tisdag i mitt sjuk(skrivn)a liv.

Okej, jag gick och la mig lite för sent typ 23:45. Men somna kunde jag inte. Det blev vid 0239 nånting, efter massiva hostattacker.

 Så ringde väckarklockan. Upp ur sängen vid 7 för att väcka sonen och få honom till skolan. Vi åt frukost tillsammans. När han lämnat för bussen kompletterade jag frukosten med nån smörgås. Detta framför tv. Jag tittade på en dokumentär...tills jag somnade 1030.

 Vaknade abrupt kl 1120 av att de ringde från sjukhuset. Vi bestämde tillsammans att skjuta på rituximabinfusionen jag slulle fått på torsdag. Inte pga resultatet av proverna förra veckan utan för att jag sedan dess blivit jätteförkyld.

 Sen fortsatte jag titta på dokumentären jag började se. Den var intressant men jag somnade ifrån den igen 1150. Den lilla "luren" blev två timmar.

 Kollade mailen och hade fått en kallelse till möte. Där fanns frågeställningar som behövde besvaras så förberedde det lite grann direkt, annars glömmer jag av det. Sen preppade jag för kvällens tennisträning med ungdomarna. Idag var det tennisfys på schemat. Före tennisen sprang jag 1,62 km och träffade då också mina vänner i spårer en kort stund. 

 Efter tennisen behövde jag handla bröd. Sagt och gjort sedan hem.

 Nu är klockan 2030 och jag är trött och redo att somna när som helst...om det inte vore för att jag ska duscha (som jag ännu inte orkat göra) samt fixa kvällsmat till mig och sonen. 

Hej vardag!

Nej fast Ja

 Jag har fått frågan om jag längtar hem. Det snabba spontana svaret är nej. Det finns inget att längta hem till. 

 Fast det finns några saker jag faktiskt saknar. Det först är min son. Saknar honom enormt mycket. Våra trevliga diskussioner, när vi sitter och tittar på fåniga/roliga/intressanta reels och klipp, när vi ska se film men vi sett filmen så många gånger förut att vi skrollar på våra mobiler istället med mera. Saknar min dotter också,  fast henne får jag knappt träffa hemma heller, för att hon inte vill.

 Saknar också lite andra saker som finns här men är enklare hemma för att man känner folk. Jag pratar om min hobby  tennis och tennisklubben. Det finns tennisklubbar här men jag känner ingen här som spelar tennis. Dessutom finns tyvärr ingen inomhushall här i alpbyn längre. (Men två nyanlagda grusbanor.) Det är två berg och 30 min bilfärd till stan med inomhusbanor. Lite saknar jag också vårt parkrun. Det är lyxigt att ha en i samma stad man bor i. Här ligger närmaste två timmar bort (med bil). Två och en halv timme om jag ska stanna i samma land. Hemma är det ett parkrun (5 km) mellan hem och parkrun. 

 Lite Wifi hade också varit kul att ha. Sådant går ju iof att fixa om man skulle bo här. 

 Men bortsett från detta så trivs jag bra här. Det är precis lika ensamt här som hemma i min trånga lägenhet. 

 Här är det dock tyst. Bortsett från kornas pinglande klockor. Inga grannar som har gnisslande dörrar och öppnar dem mitt i natten. Inga grannar som spelar dålig musik på hög volym. Och ingen sopsorteringshitler, som om man träffar henne i soprummet alltid klagar och ska lära en hur man gör i minst en kvart, fast man gör som man ska varje gång.

 Här finns vackra berg. Om man bor här så tänker man inte på dem. Man är så att säga hemmablind. Det verkar inte som att det blåser så mycket på hösten här. Det har varit regniga dagar, javisst, men desto fler vackra dagar. Det har varit så gott som vindstilla de flesta dagar. Jag kanske bara har tur? Jag vet att det kan vara riktiga oväder här, för det har jag upplevt, där det regnar på tvären och blåser ordentligt mycket. 

 Men allting har ett slut och snart måste jag packa ihop mina grejer och köra hem till Sverige vare sig jag vill eller inte. Jag har några inplanerade saker att göra hemma, bl a provtagning inför kommande behandling med bromsmedicin. C'est la vie!

Daisy

  Ikväll blev det toast i den toastgrill jag fick av en av mina mostrar för säkert över 25 år sedan. Ser ut som en typisk 1990-talsgrej.

 Eftersom jag redan hade en toastgrill tog jag den hit till Österrike där vi brukar göra toast i ugn. Detta blev jättegott. Jag gillar att den  gör trianglar. Det är mycket enklare att äta för man behöver inga bestick.

 (Morötterna är från en hamburgerkedja i Nederländerna. )

Jobbar du här?

 Alltså, det händer så ofta när jag är på resa (eller hemma) att folk kommer fram till mig och frågar mig om saker. Till exempel turister som frågar om vägen, både utomlands och i Sverige, fast jag själv är turist. Eller i affärer då folk misstar mig för en anställd. 

 Jag har hittills inte noterat alla tillfällen men jag tänkte börja göra det nu. Detta blogginlägg är med andra ord "levande" och uppdateras allt eftersom.

23/10 -25

Står i en affär i Österrike undersöker om varan jag vill köpa är billig eller inte. Ett äldre par frågor något på dialekt jag inte riktigt förstår allt av. Kan ändå lista ut att de frågar mig om de kan fråga mig något om en vara i butiken. Jag ser alltså inhemsk ut även utomlands. 

19/5 -24 Frölunda Torg, Göteborg 

Strosar omkring på köpcentrat utan specifika mål med min Varvetmedalj runt nacken. Typiskt turistigt tycker jag. Hade varit inne i två affärer: New Yorker och Cleas Ohlsson. Så när jag kommer till Stadium kommer en äldre herre fram och frågar om jag vet var Cleas Ohlsson ligger. Det blev ju enkelt att svara på den frågan just då.

18/5 -24 Målet/ Medaljutdelningen på Göteborgsvarvet 

Jag stod, med min medalj runt halsen, och fotade den stora högen med medaljer. Strax efte att jag lagt undan mobilen kom en tjej kom fram till mig och frågade om hon kunde ta en. (Hon hade inte stått och tittat/väntat på att jag skulle fota färdigt.

14/5 -24 Ica maxi, Linköping 

 Jag plockar till mig Pelargoner och går med dem för att hitta Lobelia. En dam frågar på avstånd: Jobbar du här? (Hon hade nog en fråga om blommorna, var man betalar eller så?)

9/5 -24 Fyrishov äventyrsbad, Uppsala.

 Jag går ut från omklädningsrummet för att köpa ett hänglås, då det jag hade med mig var för stort. En kvinna står och fipplar med sin barnvagn i hallen och frågar mig om det går bra att parkera vagnen där trots att hon inte har något lås.

Så bra att de fanns.

  Packar ur alla mina kläder etc och hittar saker jag packat ner som jag trodde jag glömt. Det var främst mina glasögon, som jag hade haft bra användning av i fredags, samt en snabbladdare till mobil. Typiskt bra grejer att ha med. Har under resan funderat ut lösningar på saker saknar, saker jag borde eller har varit säker på att jag packat ner men inte hittat. Kom till slutsatsen att jag kommer klara mig utan dem men det hade blivit enklare med.

 Så väldigt skönt att jag ändå har packat ner sakerna jag behöver. Mitt minne är bra men ibland kort.

Tur och Otur

 Alltså jag har någon form av sjätte sinne.

 Tömde mobilen på bilder samt gjorde en back-up av allt. Tog dessutom tag i bildmappen på datorn som i flera år stått som "Mammas RÖR EJ!". Innehållet skulle helt enkelt från datorns hårddisk till ett  externt minne. 

 När allt var klart kopplade jag ifrån den externa enheten, vilket jag inte alltid gör. Bara ett par dagar senare råkar sonen, av misstag, installera nåt virus. 😱

 Risk finns att vi måste formatera om hela datorns hårddisk. Men sådan tur att jag fixade den där negligerade bildmappen. 🙏🏽

Nytt namn

 Lärde sonen de luckor han har i svenska och engelska bokstaveringsalfabetet. Så satt vi och "tragglade" dem både på svenska och engelska.

 De är inte helt enkelt att komma ihåg för det finns väl egentligen ingen logik mer än att de på svenska är mansnamn och ska inte kunna förväxlas med ett annat namn. Det enda sättet att kunna dem är att lära sig dem.

 Så kom vi till de lite klurigare bokstäverna på slutet, q till exempel. Sonen tänkte och tänkte och provade några kombinationer till ansats. Så utbrast han: Qvister!

 Då kunde jag inte hålla mig och skrattade av glädje rakt ut. Qvister, ett rätt bra namn faktiskt. Det finns förmodligen ingen som heter det. Men efter detta blogginlägg så kanske det kommer finnas? Finns Inse så kan väl Qvister finnas, tänker jag.

AI kan man inte alltid

lite helt på, glöm aldrig det.

Utlandssamtal

 Alltså men blir ju lite nervös när det ringer från utlandet. Instinktivt tänker man Scam, även när det står Tyskland, så man svarar helst inte.

 Men så talades det in på telefonsvararen. Genast går tankarna: Känner jag någon i Tyskland? Och jo, det gör jag. Nästa fråga jag ställer mig: Varför skulle de ringa mig? 🤔

 Så ringde samma nummer igen, men då kunde jag inte svara. Så jag ringde upp lite senare (först lyssnade jag på svararmeddelandet).

 Det visade sig vara en person jag lekt med som typ femåring men vars föräldrar känner mina föräldrar. Dessvärre hade hon tråkiga nyheter, att hennes mamma avlidit. Hon hade letat massor men inte funnit mina föräldrars telefonnummer bland mammans adresser. Men hon hittade visst mitt när hon letade (på internet?).

Hjälp mha musik

  För om åren har jag följt Musikhjälpen med entusiasm. När barnen var små gjorde vi t o m en egen insamling med bössa.

 Nu är läget helt annorlunda. Det är förvisso fortfarande underhållande att lyssna på bra och mindre bra musik samt se galna upptåg i buren. Men det känns hånfullt med alla miljoner de samlar in. Pengarna går till bra saker men hemma sitter jag och nästan vänder på enkronorna för att få livet att gå ihop. Jag kan t ex inte köpa nya kläder till barnen. Ena veckan äter jag mat (när jag har barnen. Andra veckan äter jag ev rester, om det finns några.)

Jag hade blivit glad om jag bara hade en procent av det som samlades in.

 Musiken i etern hjälper inte mig.

Efter uppförsbacke kommer nedförsbacke.

 Det har varit lite stökigt i livet ett tag. Skit både här och där men nu verkar det ordna upp sig lite mer.

 •Igår fick jag det glädjande beskedet att jag blir beviljad bostadsbidrag. "Prisa gud! Här kommer skatteåterbäringen", typ. Välkommet bidrag till min ansträngda ekonomi. 

 •Mamma som stökat till det privat verkar ha kommit ner på jorden igen, rannsakat sig själv och "återvänt" till familjen.  Edit höst 2025: Hade hon inte alls. Hon ljög och ljuger fortfarande. Jag är maktlös. Jag träffar henne igen när hon kommit ur sin bubbla.

 •En ortoped har äntligen tittat på mina defekta kroppsdelar och skickat remiss till MRT av min vrist som stökat ett års tid. Det var inte behagligt för ett år sedan men gjorde bara ont då och då när jag spelade tennis. För några månader sedan började jag även få ont till vardags när jag t ex gick ner från en stol eller i trappor. Och efter Berlin marathon, där sjukvårdspersonalen i mål insisterade på att få titta på foten, fick jag starka rekommendationer att kolla upp allt på hemmaplan. Dags att agera, mao. Nu väntan på röntgen sedan svar på om de funnit något. 

 Så fick jag även "påfyllning" av koftison i mitt högra knä. Der var en framgångsrik behandling för tre år sedan så vi upprepar den.

 •På föreningsstämman igår, det var mycket positivt igår, skulle röstas om gruppanslutning av internetleverantör. Eller snarare om styrelsen fick förtroendet att välja avtal (och leverantör). I motionen stod att om gruppavtal antas kan man som enskild inte teckna eget avtal med annan operatör. Detta har oroat mig massor

 Min största oro var att få en kass leverantör ur integritets perspektiv. Alla internetleverantörer ser nämligen inte till kundens/individens bästa ur säkerhets- och integritetsperspektiv. De lovar tungt men håller tunt.

 Efter tre korta frågor (av mig) till ordf/styrelse samt till alla närvarande röstberättigade beslutades att styrelsen ska teckna gruppavtal med Bahnhof. (18 av 23 röstade för detta.) I mitt tycke den bästa leverantören på marknaden. Jag hade som sagt oroat mig för att få nån usel typ Sappa (som ju ingen känner till men vi har tv-avtal med), ä eller what ever med dålig syn på individuell integritet för sina kunder. Lättad deluxe med utgången av stämman! Jag tackar även min far som rekommenderade mig att gå på föreningsstämman även om såna där möten egentligen är dödligt tråkiga ... men räkmackan var god och grannarna trevliga.

 •Jag kan inte påstå att jag kommit i ordning i mitt hem men vartefter jag har ork händer saker. Hyllor monteras, saker slängs eller ges bort. Jag har fortfarande alldeles för mycket som tar plats som ska säljas, men jag inte riktigt ork med det just nu. Jag är glad för det lilla, att jag hittar plats för t ex snowracer, sommar-/vinterdäck, cyklar med flera  skrymmande saker. Det lättar och bilen är inte längre "mitt andra förråd".

•Hos tandhygienisten konstaterades fin munhygien. Ingen karies, ingen tandsten. Sedan jag fick Duraphat som tandkräm har jag haft väldigt lite karies. Före dess har jag en lång cv på tandläkarbesök med många lagningar i munnen. Varför jag inte fått tandkrämen tidigare vet jag inte. Det funkade bevisligen dåligt med flourskölj, även fast den var starkare än normalt, samt flourtabletter. Kunde även i samråd minska antal besök från 2ggr/år till 1 ggr/år. De senaste besöken har ju utfallit med samma goda resultat. Bra, så sparar jag in 1000 kr på det.

 Så var det något mer ... , men jag kommer inte på det nu. Jag uppdaterar när jag kommer på det.

•

Snart Berlin

 Idag är det bara nio dagar kvar till Berlin maraton.  Jag är dåligt förberedd till detta maraton också. Jag har inte heller hunnit tänka på resan, jag håller mig sysselsatt med annat. Just nu är det en halvtidstjänst att bara sitta i telefonmöten, fylla i lappa etc angående min sjukskrivning samt boka provtagningar inför medicinering och läsarkontakter. En stor stressfaktor är också hemmet där jag måste fixa med hantverkare för den vägg som ska byggas. Låna en borrhammare för att fixa upp hatthyllan har jag inte heller orkat/hunnit.

Om en vecka åker jag till Tyskland och jag har koll på mitt pass men har slarvat bort min "utlandsplånbok" med euro i. Typiskt dåligt.

Smör

 Jag använder alltid smör och aldrig margarin när jag bakar och lagar mat. (Undantaget när gästen inte tål mjölkprotein.) Anledningen är enkel. I smör vet man vad som är i.

Minns inte var jag fann denna bild, men hittade den

efter en enkel sökning på webben.

 Dessutom kan det inte vara nyttigt att äta något till och med djuren ratar. Bilden hittade jag på Matfusks facebooksida.

 Det står dig fritt att använda vad du vill. Jag väljer smör och eller olja.

Barnen sover hos mig.

 Barnen sover hos mig för första gången sedan flytten. Jag har hunnit röja så alla har sängplats, dock får jag bo i gästsäng i sonens "rum". Det funkar tills mitt hörn är röjt.

Flytt

 Idag fick jag hjälp av de finaste vännerna man kan tänka sig att flytta alla mina saker. Totalt var vi sex personer som slet; Elli och hennes make, Andrea, Ullis och jag själv. Den äldre av de två som ville att allt skulle gå så fort som möjligt, var med.

Jag har många saker, alldeles för många saker. Nu när jag inte behöver renovera, eller förhålla mig till andra så är min uppgift att rensa i skiten. Jag börjar med kläder.

En av de största tennisspelarna i Sverige

  Rafael Nadal är i Sverige för att spela Nordea Open i Båstad. Jag som är superintresserad av tennis vill såklart se honom spela, så jag åkte till Båstad.

 Åkte till tennisarenan lite på chans. När jag kom fram visade det sig att R. Nadal träningsspelade mot Mariano Navone på de nedre banorna. Inte helt oväntat satt många och tittade.

 När träningsessionen var över (han tränade typ i tre timmar) tog sig Mr Nadal tid att skriva autografer. Jag som många andra stod tålmodigt och väntade vid staketet. Tyvärr, för oss, gick han till andra änden av banan och efter uppskattningsvis 15-20 signaturer var det "slut för dagen". Lite besviken blev jag men visste också att han skulle få stå och skriva hela dagen om han inte bröt någonstans. C'est la vie. 🤷‍♀️

 R. Nadal gick ut från banan i riktning ner mot stranden. Ingen mer chans till signatur med andra ord. Men jag hade en plan. Jag var till 99,9% säker på att han bodde på hotellet vid centre court.

  Eftersom jag varit (och även i framtiden vill vara funktionär) på Nordea Open så vet jag var spelarna rör sig. Och visst hade jag rätt. Rätt som det var kom Rafael gående med sin son i handen. Jag tog några snabba steg efter honom och innan han försvann in i ett privat utrymme så sa jag rakt ut: Mr Nadal! Can I have your signature please?! Och så höll jag fram min funktionärskeps från 2022.

 Innan jag "släppte" honom frågade jag snällt om han kunde signera mitt mobilskal också. Och här kände jag mig lite listig. Jag vill ju inte att autografen ska nötas bort med tiden, så jag lät Mr Nadal skriva på insidan. Till vardags är alltså signaturen spegelvänd, men jag vet ju att det är hans, en av historiens bästa tennisspelare, ffa på grus.

Spegelvänd signatur för betraktaren till vardags.

 Mission accomplished och det redan första dagen av min tennisvecka.😃😁😎 Nu kan jag lugnt fokusera på andra saker.

Vi blev De

 Det vi tidigare gjorde tillsammans har han självmant valt att göra med vår dotter istället. Resultatet är att jag är överflödig. Resultatet blev att jag skulle försvinna.