Var smart

 "Man får inte va' dum, då kan man bli som Hedlund! Eller hur Hedlund?"

 Citatet kommer från Sällskapsresan 2 - Snowroller från 1985.

 Jag är sällan Hedlund. Men för att ni ska förstå ger jag först en liten lektion i skrivregler och sedan matematik. 

 Först skrivregler.

 När man skriver kronor och ören gör man det med ett : som separator. 5:90 betyder såldes 5 kr och 90 öre. Att skriva 9:- betyder 9 kronor och inga ören. Så nu vet ni varför vi skriver :- efter något som bara kostar kronor.

 För att förstå mitt smarta "trick" behöver man också känna till hur vi hanterar avrundning. 

 När man avrundar tal avrundar vi 1-49 neråt och 50-99 uppåt. Att avrunda 2,48 till heltal blir således till 2 och 2,52 avrundas till 3.

Så till det där man måste var lite smart.

 Idag pantade jag flaskor och burkar. I påsen hade jag två glasflaskor med värdet 0:60 styck. Att panta dem ihop skulle bli 1:20 som med avrundning blir 1 kr. Istället pantade jag bara en av dem. 60 öre avrundas uppåt till närmaste krona (eftersom Sverige inte har 50-öringar längre). När jag nästa gång pantar den andra glasflaskan får jag också 1 kr. Mina två gasflaskor ger mig med detta knep 2 kr istället för 1. Tadaa!

Mycket att göra

 Så snart som jag har tvättat färdigt, tömt mobilen på bilder (som jag redan postat), packat om, fixat doppresent, tittat på spännande Wimbledon-matcher, tittat på VM-fotboll, umgåtts med vänner, rest vidare, ja, då ska jag fylla på med fler bilder från resan, på de inlägg som inte fått bilder ännu.

Kyl/frys - Varför jag inte vill bo i lägenhet del 8

 Varför jag inte vill bo i lägenhet del 8:

Kyl/frys.

Att bo i en liten lägenhet betyder att det inte får plats så mycket kylskåp. Jag har en delad kyl/frys som inte är så högt. Jag får därmed inte plats med så mycket i varken kylskåp eller frys. Att köpa storpack eller baka för att frysa in till senare är nästintill omöjligt. Eller jo, lite kan jag ha i frysen men jag får liksom välja om jag ska frysa in specialosten och mjölet från Österrike eller lunchlådor. Att safta och frysa in måste jag numera välja bort.

 I min frys just nu finns; ostmixen, specialmjöl, kantareller, langosdeg, guanciale, parmigiano reggiano, sockerpasta (som nog snart får stryka på foten), frysta jordgubbar, en flaska saft, smördeg, halv påse pommes, ärtor... och mer jag inte minns i samma stil. Knökfull är den iaf.  Ändå lyckades jag på något magiskt sätt knöka in två halvfabrikat färdigrätter och tolv glassar. Jag är lycklig över att Tetris var och är mitt favoritspel.

Visst man kan renovera och bygga om (om man har råd) och sätta in ett fullstort kylskåp och fullstor frys, men det blir på bekostnad av andra förvaringsutrymmen som skafferi och städskrubb. Någonstans ska man ju ha de grejerna också, eller?

Odla - Varför jag inte vill bo i lägenhet del 7

 Varför jag inte vill bo i lägenhet del 7: 

 Odla

 Den enda plats jag har att odla på är min lilla balkong. Där ska också rymmas någonstans att sitta samt ett bord. 

 Jag ska på denna lilla yta kunna slafsa med jord när jag planterar och ha krukor, verktyg och grejer.

 Det säger sig självt att det blir trångt och smutsigt. Det går inte heller att odla det jag vill för det är inte möjligt och får inte plats. På balkonger växer inte heller fruktträd.

Allmänt oväsen - Varför jag inte vill bo i lägenhet del 6

 Varför jag inte vill bo i lägenhet del 6:

 Allmänt oväsen

 Eller varför jag inte borde bo i den här lägenheten. Jo, för den ligger precis bredvid en grundskola. På skolor finns skolgård och där leker barn. Inget ont i det om det inte var för att det låter som att 20 barn blir slagna samtidigt då de skriker i högan sky.

 Till det kommer att det spelas musik, högt så att alla ska höra, på en portabel högtalare. Musik är trevligt om man hör allt. Är man i en lägenhet filtreras mycket bort och kvar blir rytmen, inte ens basen hörs utan bara ett dåligt slammrande.

 Dessutom när det ska "ringas in" från rasten så verkar  lärare nuförtiden mest använda ilskna visselpipor. Var tog de mer vänliga klockorna vägen?

 Musikdelen är något bättre på vinterhalvåret då snö isolerar och de mer sällan drar ut elektroniken utomhus.

 Nu är det snart sommarlov och då kan jag sitta mer ostört på balkongen. 

Parkering - Varför jag inte vill bo i lägenhet del 5

 Varför jag inte vill bo i lägenhet del 5:

 Parkering.

 Jag har ingen egen parkeringsplats. Det betyder att jag parkerar där det finns plats. Har jag tur får jag plats på föreningens hyrda platser, har jag mindre tur hittar jag plats på gatan och har jag riktig otur så finns det ingen parkeringsplats alls i närheten av bostaden, då blir det en bit att gå och jag får då släpa mina grejer en bit. På sen kväll är det svårast att hitta plats.

 Att parkera på olika platser varje gång är inte optimalt. Ofta kommer jag inte ihåg var jag ställt bilen, eftersom det blir på olika platser varje gång jag varit ute och kört. Jag som ibland till och med har problem att komma ihåg var jag parkerat när jag bara varit på storköpet.

 Att jag inte har garage är också synd, fast det hade jag egentligen inte på min förra adress heller, så saknade av den är mindre. Men visst hade det varit bra. Då kunde jag ha mina däck där istället för nere i Skåne, 37 mil bort.

Det positiva ändå är att föreningen, trots parkeringsbolagens påtryckning, står fast i att INTE ha ett parkeringsbolag, som äskar pengar, att "ta hand om" parkeringsytorna.

Förklara för mig

 Förklara detta för mig.

Vi (min son och jag) sitter med våra mobiler i soffan. (Reklam på tv.) Vi tittar på olika saker eftersom olika saker intresserar oss.
Han avbryter mig stup i ett för att jag ska titta på hans klipp även fast jag är mitt uppe i mitt egna intressanta klipp. Jag blir alltså avbruten hela tiden och måste se om för att få helhet.
Till slut ger jag upp. Sparar klippen/reelsen för att kunna se ostört senare och lägger sedan undan telefonen. (Tittar på tv istället.) När jag tittar på tv avbryter han mig inte en enda gång.
Varför?

Hostfri

  Min hosta har faktiskt blivit bättre. Detvtog lång tid innan den försvann men nu besvärar den mig inte längre. Den där resan till London gjorde gott.

Ortopedbesök uppföljning

 Jaha ja. Återbesök hos ortopeden efter en ny MRT av min krånglande vrist. Jag har nämnt skadan i andra inlägg. Första gången i lopprapporten från Berlin Marathon, andra gången i Lidingöloppet i höstas. Fast skrivit om skadan i ett eget inlägg har jag aldrig gjort.

 Vad är då problemet? Jo, ibland gör det så svinigt ont. Det hugger till när man minst anar det. Detta hände framförallt när jag spelade tennis. Efter incidenten i Berlin 2024 började det också bli problematiskt till vardags, trappor var vissa dagar hemska. Jag kontaktade ortoped precis som sjukvården i Berlin rekommenderade. Då fick jag kortison, som var verkningslös efter en vecka och remiss till MRT.

MRT 2024

 Jag skulle egentligen kontaktat ortopeden igen mycket tidigare men jag hade inte tid (för skador). Efter min fantastiska europresa, där en stadsvandring i Milano fick vristen att strejka igen, tog jag ny kontakt med ortopeden och han skickade remiss till en ny MRT. Detta för att kunna bedöma hur skadan ändrat sig.

 Här skulle en bild av årets MRT finnas men den har hamnat i cyberrymden. Får se om den dyker upp.

 Läkaren kunde se att det fortfarande var irriterat men att brosket såg bra ut. Det skadade området var något större än för ett år sedan. Det sa egentligen ingenting eftersom vi inte vet hur det varit däremellan. 

 Jag fick tre punkter förhålla mig till:

1. Fortsätt springa, så mycket du vill.

2. Spela mindre tennis.

3. Ingen shopping, dvs gå på stan.

 Inga direkta förbud men heller ingen åtgärd. Min läkare är specialist på fötter/fotskador och han gillar själv löpning. Även han springer diverse maraton i världen. Han vet såldes att löpförbud är det sista man vill ha om det går att undvika. Han förklarade förhållningspunkterna till att det är ju inte när jag springer jag har ont = inga skäl att inte fortsätta springa. Däremot när jag spelar tennis och går länge/långt, t ex på stan.

 Så skickar han mig på en ny MRT om ett år om problemen kvarstår. Nu har vi vristen under monitoring åtminstone. 

 Jag kommer fortsätta springa, spela lika mycket tennis och ta med en eller två kryckor, som avlastning, om jag ska vandra långt.

Telefonkö

 Alltså det slår nästan aldrig fel. Jag behövde ringa kundtjänst för att reda ut en prenumeration. Så hamnar jag i telefonkö och får info med jämna intervall "du är fortfarande placerad i kö och vi besvarar samtalem i turordning. Just nu är det många som ringer". Man blir också informerad att det går bra att fixa sina ärenden via nån hemsida och ev  deras chatt. (Egen tolkning:  om du inte orkar sitta i telefonkö och få det du vill ha fixat fixat, gör då ditt ärende själv på webben men räkna med att det tar ännu längre tid i och med att du måste logga in med uppgifter du inte har/kommer ihåg och att mailkorrespondens tar tid fram och tillbaka plus ev missförstånd via text.

 I denna telefonkö fick man ingen "kölapp" och visste inte när det var ens tur i ordningen... detta fast samtalen ju besvarades i turordning(!).

 Nåja, men det är inte aktuellt med websidan i detta fallet och medan jag väntar på min "tur" hinner jag bli lite toanödig. Då hade jag suttit i kö i ca 17 min. Jag tänkte att "nä, jag kan inte gå på toa nu för då blir det säkert min tur". Så jag sitter tålmodigt och väntar lite till, med allt vad det innebär när man är i stort behov av att få ut slaggprodukter ur kroppen. Till sist, efter ca 22 min, tänker jag: "ah, nä. Nu MÅSTE jag till toa!". Så jag tar med alla papper med nummer etc och går till toan. EXAKT som jag ska sätta mig: "Hej, välkommen till [XXs] kundtjänst du pratar med [NN]. Vad kan jag hjälpa dig med?"

 Är det inte konstigt?! Detta händer ofta och det spelar ingen roll om jag sitter i telfonkö fem minuter eller 50 min.

 Det är helt klart enklare när man får ett könummer, att man är placerad som nummer 238 eller 5 i kö. Då händer sådant här mer sällan, bara när man inte vet var i kön man är. Fast även med kölapp är det ovisst, då plats 238 kan rassla på rätt bra och plötsligt är det ens tur medan plats 5 tar evigheter.

En tisdag, en vanlig dag

 En tisdag i mitt sjuk(skrivn)a liv.

Okej, jag gick och la mig lite för sent typ 23:45. Men somna kunde jag inte. Det blev vid 0239 nånting, efter massiva hostattacker.

 Så ringde väckarklockan. Upp ur sängen vid 7 för att väcka sonen och få honom till skolan. Vi åt frukost tillsammans. När han lämnat för bussen kompletterade jag frukosten med nån smörgås. Detta framför tv. Jag tittade på en dokumentär...tills jag somnade 1030.

 Vaknade abrupt kl 1120 av att de ringde från sjukhuset. Vi bestämde tillsammans att skjuta på rituximabinfusionen jag slulle fått på torsdag. Inte pga resultatet av proverna förra veckan utan för att jag sedan dess blivit jätteförkyld.

 Sen fortsatte jag titta på dokumentären jag började se. Den var intressant men jag somnade ifrån den igen 1150. Den lilla "luren" blev två timmar.

 Kollade mailen och hade fått en kallelse till möte. Där fanns frågeställningar som behövde besvaras så förberedde det lite grann direkt, annars glömmer jag av det. Sen preppade jag för kvällens tennisträning med ungdomarna. Idag var det tennisfys på schemat. Före tennisen sprang jag 1,62 km och träffade då också mina vänner i spårer en kort stund. 

 Efter tennisen behövde jag handla bröd. Sagt och gjort sedan hem.

 Nu är klockan 2030 och jag är trött och redo att somna när som helst...om det inte vore för att jag ska duscha (som jag ännu inte orkat göra) samt fixa kvällsmat till mig och sonen. 

Hej vardag!

Nej fast Ja

 Jag har fått frågan om jag längtar hem. Det snabba spontana svaret är nej. Det finns inget att längta hem till. 

 Fast det finns några saker jag faktiskt saknar. Det först är min son. Saknar honom enormt mycket. Våra trevliga diskussioner, när vi sitter och tittar på fåniga/roliga/intressanta reels och klipp, när vi ska se film men vi sett filmen så många gånger förut att vi skrollar på våra mobiler istället med mera. Saknar min dotter också,  fast henne får jag knappt träffa hemma heller, för att hon inte vill.

 Saknar också lite andra saker som finns här men är enklare hemma för att man känner folk. Jag pratar om min hobby  tennis och tennisklubben. Det finns tennisklubbar här men jag känner ingen här som spelar tennis. Dessutom finns tyvärr ingen inomhushall här i alpbyn längre. (Men två nyanlagda grusbanor.) Det är två berg och 30 min bilfärd till stan med inomhusbanor. Lite saknar jag också vårt parkrun. Det är lyxigt att ha en i samma stad man bor i. Här ligger närmaste två timmar bort (med bil). Två och en halv timme om jag ska stanna i samma land. Hemma är det ett parkrun (5 km) mellan hem och parkrun. 

 Lite Wifi hade också varit kul att ha. Sådant går ju iof att fixa om man skulle bo här. 

 Men bortsett från detta så trivs jag bra här. Det är precis lika ensamt här som hemma i min trånga lägenhet. 

 Här är det dock tyst. Bortsett från kornas pinglande klockor. Inga grannar som har gnisslande dörrar och öppnar dem mitt i natten. Inga grannar som spelar dålig musik på hög volym. Och ingen sopsorteringshitler, som om man träffar henne i soprummet alltid klagar och ska lära en hur man gör i minst en kvart, fast man gör som man ska varje gång.

 Här finns vackra berg. Om man bor här så tänker man inte på dem. Man är så att säga hemmablind. Det verkar inte som att det blåser så mycket på hösten här. Det har varit regniga dagar, javisst, men desto fler vackra dagar. Det har varit så gott som vindstilla de flesta dagar. Jag kanske bara har tur? Jag vet att det kan vara riktiga oväder här, för det har jag upplevt, där det regnar på tvären och blåser ordentligt mycket. 

 Men allting har ett slut och snart måste jag packa ihop mina grejer och köra hem till Sverige vare sig jag vill eller inte. Jag har några inplanerade saker att göra hemma, bl a provtagning inför kommande behandling med bromsmedicin. C'est la vie!

Daisy

  Ikväll blev det toast i den toastgrill jag fick av en av mina mostrar för säkert över 25 år sedan. Ser ut som en typisk 1990-talsgrej.

 Eftersom jag redan hade en toastgrill tog jag den hit till Österrike där vi brukar göra toast i ugn. Detta blev jättegott. Jag gillar att den  gör trianglar. Det är mycket enklare att äta för man behöver inga bestick.

 (Morötterna är från en hamburgerkedja i Nederländerna. )

Jobbar du här?

 Alltså, det händer så ofta när jag är på resa (eller hemma) att folk kommer fram till mig och frågar mig om saker. Till exempel turister som frågar om vägen, både utomlands och i Sverige, fast jag själv är turist. Eller i affärer då folk misstar mig för en anställd. 

 Jag har hittills inte noterat alla tillfällen men jag tänkte börja göra det nu. Detta blogginlägg är med andra ord "levande" och uppdateras allt eftersom.

23/10 -25

Står i en affär i Österrike undersöker om varan jag vill köpa är billig eller inte. Ett äldre par frågor något på dialekt jag inte riktigt förstår allt av. Kan ändå lista ut att de frågar mig om de kan fråga mig något om en vara i butiken. Jag ser alltså inhemsk ut även utomlands. 

19/5 -24 Frölunda Torg, Göteborg 

Strosar omkring på köpcentrat utan specifika mål med min Varvetmedalj runt nacken. Typiskt turistigt tycker jag. Hade varit inne i två affärer: New Yorker och Cleas Ohlsson. Så när jag kommer till Stadium kommer en äldre herre fram och frågar om jag vet var Cleas Ohlsson ligger. Det blev ju enkelt att svara på den frågan just då.

18/5 -24 Målet/ Medaljutdelningen på Göteborgsvarvet 

Jag stod, med min medalj runt halsen, och fotade den stora högen med medaljer. Strax efte att jag lagt undan mobilen kom en tjej kom fram till mig och frågade om hon kunde ta en. (Hon hade inte stått och tittat/väntat på att jag skulle fota färdigt.

14/5 -24 Ica maxi, Linköping 

 Jag plockar till mig Pelargoner och går med dem för att hitta Lobelia. En dam frågar på avstånd: Jobbar du här? (Hon hade nog en fråga om blommorna, var man betalar eller så?)

9/5 -24 Fyrishov äventyrsbad, Uppsala.

 Jag går ut från omklädningsrummet för att köpa ett hänglås, då det jag hade med mig var för stort. En kvinna står och fipplar med sin barnvagn i hallen och frågar mig om det går bra att parkera vagnen där trots att hon inte har något lås.

Så bra att de fanns.

  Packar ur alla mina kläder etc och hittar saker jag packat ner som jag trodde jag glömt. Det var främst mina glasögon, som jag hade haft bra användning av i fredags, samt en snabbladdare till mobil. Typiskt bra grejer att ha med. Har under resan funderat ut lösningar på saker saknar, saker jag borde eller har varit säker på att jag packat ner men inte hittat. Kom till slutsatsen att jag kommer klara mig utan dem men det hade blivit enklare med.

 Så väldigt skönt att jag ändå har packat ner sakerna jag behöver. Mitt minne är bra men ibland kort.

Tur och Otur

 Alltså jag har någon form av sjätte sinne.

 Tömde mobilen på bilder samt gjorde en back-up av allt. Tog dessutom tag i bildmappen på datorn som i flera år stått som "Mammas RÖR EJ!". Innehållet skulle helt enkelt från datorns hårddisk till ett  externt minne. 

 När allt var klart kopplade jag ifrån den externa enheten, vilket jag inte alltid gör. Bara ett par dagar senare råkar sonen, av misstag, installera nåt virus. 😱

 Risk finns att vi måste formatera om hela datorns hårddisk. Men sådan tur att jag fixade den där negligerade bildmappen. 🙏🏽

Nytt namn

 Lärde sonen de luckor han har i svenska och engelska bokstaveringsalfabetet. Så satt vi och "tragglade" dem både på svenska och engelska.

 De är inte helt enkelt att komma ihåg för det finns väl egentligen ingen logik mer än att de på svenska är mansnamn och ska inte kunna förväxlas med ett annat namn. Det enda sättet att kunna dem är att lära sig dem.

 Så kom vi till de lite klurigare bokstäverna på slutet, q till exempel. Sonen tänkte och tänkte och provade några kombinationer till ansats. Så utbrast han: Qvister!

 Då kunde jag inte hålla mig och skrattade av glädje rakt ut. Qvister, ett rätt bra namn faktiskt. Det finns förmodligen ingen som heter det. Men efter detta blogginlägg så kanske det kommer finnas? Finns Inse så kan väl Qvister finnas, tänker jag.

AI kan man inte alltid

lite helt på, glöm aldrig det.

Tvätta - Varför jag inte vill bo i lägenhet del 3

Varför jag inte vill bo i lägenhet del 3: 

Jag kan inte tvätta när jag vill och behöver. Är bunden till att ha tvättat och tumlat färdigt kl 21. Jag brukade ladda maskinen på kvällen, ställa timer att vara färdig till morgonen (alltså tvätta under natten), men det går inte nu. Jag kan alltså inte välja att tvätta då elpriset är lägre.

Utlandssamtal

 Alltså men blir ju lite nervös när det ringer från utlandet. Instinktivt tänker man Scam, även när det står Tyskland, så man svarar helst inte.

 Men så talades det in på telefonsvararen. Genast går tankarna: Känner jag någon i Tyskland? Och jo, det gör jag. Nästa fråga jag ställer mig: Varför skulle de ringa mig? 🤔

 Så ringde samma nummer igen, men då kunde jag inte svara. Så jag ringde upp lite senare (först lyssnade jag på svararmeddelandet).

 Det visade sig vara en person jag lekt med som typ femåring men vars föräldrar känner mina föräldrar. Dessvärre hade hon tråkiga nyheter, att hennes mamma avlidit. Hon hade letat massor men inte funnit mina föräldrars telefonnummer bland mammans adresser. Men hon hittade visst mitt när hon letade (på internet?).

Hjälp mha musik

  För om åren har jag följt Musikhjälpen med entusiasm. När barnen var små gjorde vi t o m en egen insamling med bössa.

 Nu är läget helt annorlunda. Det är förvisso fortfarande underhållande att lyssna på bra och mindre bra musik samt se galna upptåg i buren. Men det känns hånfullt med alla miljoner de samlar in. Pengarna går till bra saker men hemma sitter jag och nästan vänder på enkronorna för att få livet att gå ihop. Jag kan t ex inte köpa nya kläder till barnen. Ena veckan äter jag mat (när jag har barnen. Andra veckan äter jag ev rester, om det finns några.)

Jag hade blivit glad om jag bara hade en procent av det som samlades in.

 Musiken i etern hjälper inte mig.