Ikea och Krankenhaus

 Tog som sagt en extra natt bilen för att slippa köra tillbaka till ett Ikea i Tyskland. Så idag var jag på ett Ikea i München och köpte mina hyllor som f.n. bara säljs i Tyskland.

Läste du gårdagens inlägg vet du att jag under gårdagen hade lite konsultation på messenger med medicinkunninga och djurkunniga vänner. Hanna som är läkare och Caroline som är veterinär. Jag hade nämligen fått ett stort kliande bett på benet som var allt annat än bekvämt. Fick bl a information om djur och rådet att söka läkare om det blev värre.

På morgonen såg jag att better på benet inte hade blivit bättre. Istället hade svullnaden spridit sig. Egentligen inte alarmerande mycket, men ändå vuxit, mest uppåt.

Så det blev Ikea. Åt en muffinsfrukost. Restaurangen ville ha €1,95 för vanligt kranvatten. Aldrig 21-22 kronor för ett sketet glas vatten på Ikea!!! Stod och tjafsade lite med kassörskan om det och krävde pengarna tillbaka, vilket jag till slut även fick. Sen drack jag vatten ur kranen på toa istället, gratis. Gick igenom varuhuset och plockade det jag skulle ha. Efter Ikea orkade jag inte så mycket mer (typ titta mer på München).

Det var många varningsklockor som ringde, vilket pekade på att något var fel: Somnat ovanligt tidigt för att vara jag. Sovpaus för att kunna köra vidare. Vara mer ofantligt trött än jag brukar. Och gick i t-shirt vid 11°C och tyckte det var lagom.

Jag lyssnade på klockorna så jag bestämde mig för att uppsöka vård. Jag kunde ha uppsökt en akutklinik i München men jag funderade fram och tillbaka och beslutade mig för att köra långsamt och förnuftigt till Österrike istället. Resonerade som så att jag har en adress i landet, det finns en bunt släktingar och perifera vänner i närheten och känner mig mer hemma där. Jag ställde om gps:en att visa på sjukhuset i närmaste stora stad utifrån var jag bodde istf till bostaden. Med facit i hand var det ett bra beslut.

 Jag kan ha stannat för att lunka runt 1,6k före jag åkte till själva sjukhuset. 😇

I ett nytt land vet jag inget om rutinerna på sjukhus, men alla var vänliga och hjälpte mig. Den första frågan jag ställde i receptionen var "Sprechen Sie Englisch?" För även om jag förstår och tydligen gör mig rätt bra förstådd på tyska, så är jag bättre på engelska. Kvinnan i receptionen sa att hon kunde lite engelska men föredrar tyska. Då sa jag att jag försöker på tyska. Och det verkade fungera. Fick återigen höra: "Sie sprechen ja gut Deutsch!"

En anställd i bakgrunden i receptionen hade till och med släktingar i både Örebro och Kristianstad. Han hade varit där.

 När man anlände skulle man ta en nummerlapp, utan den så funkade det inte. Det numret var liksom det som man tillsammans med sitt efternamn blev uppropad med i högtalaren. Och det var ingen person som satt hela dagen och natten och ropade upp nummer och namn, det gick automatiskt. Fråga mig inte hur men det var inga fel i uttal av namn vad jag kunde höra.

 Först till "ersteinschätzung" och sen till undersökningsrum. Ersteinschätzung är "första insats", anhalt för förbedömning. De kollade vad man hade för besvär, hur döende du är, temp och vilken vård man behövde. Väntan till första bedömningen var inte lång, såhär på kvällen, max 2-3 minuter. Sen tillbaka till väntrummet.

 Då blev väntan lite längre före jag hörde mitt namn, kanske 10 min eller så. Inte uppåt timmen som kan hända på kvällen hemma om man kommer med något akut men inte urakut som andnöd.

När det var min tur så möttes jag av en förbryllad akutläkare. Han blev klart konfunderad över mitt namn. Han hade förväntat sig ett annat när han skulle hjälpa en svensk. 😜 Så tyckte han det var konstigt att jag kom i solglasögon på kvällen när det var mörkt. Då visade jag ögat och förklarade att mina förkylningar sätter sig på ena ögat, så var han inte konfunderad över det längre.

Visade benet och såg samtidigt att det nu spridit sig ännu mer, nu neråt.

Sen så var det där här med vad jag råkat ut för. Jag visste inte, men jag kunde ju se att det var ett bett. Jag hörde på diskussionen läkarna emellan att det inte var helt säkra på vad det var för bett. De gissade dock på någon slags spindel. De var däremot helt säkra på att det var infekterat och att antibiotika behövdes.

Efter mindre än en timme (från jag kom till receptionen till jag lämnade sjukhuset) hade jag fått ordination på antibiotika, immobiliserat ben, blodförtunnande injektioner, ben i högläge och återbesök på onsdag. Någon gipsning eller liknande, som de egentligen ville göra, blev det dock inte för läkaren konstaterade att då hade jag inte kunnat köra hem. Så det blev lindat med total avlastning som förmaning*.

De var tydliga med att detta måste övervakas/följas upp, en orsak är min immunsupprimerande medicinering. Eftersom jag inte har någon husläkare i landet så fick jag även en återbesökstid på akuten på onsdag förmiddag. Får hoppas det blir bättre till onsdag, annars, sa han, finns risk för att han måste gipsa eller liknande då ist. 😬 Därför ville de också ha blodprov, som referens. Får lösa ev problem som uppstår då de händer om det händer.

Det enda lite krångliga jag upplevde (kan berott på att jag inte bodde i landet) var att jag fick gå ut till receptionen och betala för kryckorna för att sedan gå tillbaka till läkaren och få dem efter jag visat upp kvittot. Inhemska får nog en räkning hem, tror jag.

Apropå räkning hem. Jag frågade i receptionen om/när räkningen för besöket skickas. Jag hoppas det inte tar jättelång tid och att jag fortfarande är kvar. Annars får jag väl ta hjälp av lokala vänner. Jag uppgav både adressen där jag bor i Österrike och hem till Sverige.

Ändå tacksam att jag valde akuten i Österrike, lite närmare att åka till nu när det även behövdes monitorering via återbesök.

 Ett jäkla skit som hände. Som om jag inte redan hade nog med problem som  ögoninflammationen pga förkylning, min vrist som krånglar och så. Sen förstörde detta bett min vistelse här. Nu kan jag ju inte vandra i bergen som jag ville. Det blir ju också svårt att måla, som jag lovat. Får hoppas att antibiotikan gör vad den ska och det fort.

 Detta är, som sagt, nog förklaringen till att jag varit mer än onormalt trött samt skitvarm (gick i t-shirt). 

*Jag gjorde ett paus med avlastningen för att få in Ikeagrejerna med mera in i huset. Sorry. Fanns inget annat sätt.

Klagenfurt

 Vaknade tidigt till väckningslarmet. Morgondimman och den spegelblanka sjön blev till ett magiskt landskap. Jag trodde att ingen skulle 'hitta" mig där jag parkerat. Det var fel. Klockan 7 körde en pickup förbi. Den stannade kort men fortsatte. Några minuter senare kom ett par på morgonpromenad. Ytterligare några minuter senare en man med en hund. När jag körde från platsen ca 0740 såg jag två på en udde, som stod och fiskade. Det var fastligt vad folk var morgonpigga här.

 Körde ner till parkrunparken, aka Europapark,och letade upp starten. Det var ju väldigt vackert där också. Dimman är tydligen typiskt för staden såhär års.

 Fick vänta ett tag men då fotade jag i parken.

 Efter parkrun fikade vi. Jag fick återigen beröm för min tyska. Är kanske bättre än jag tror. Med brasklapp att min tyska garanterat  är bättre än de flesta österrikares svenska. Nästa misson för mig var att hitta en dusch. Dimman hade lättat och jag såg Wörthersee. Hitta dusch gjorde jag ganska enkelt denna gång. (I jämförelse med andras tips förra veckan och Danmark.)

 Tvagad och fin promenerade jag de ca 3,5 km in till centrum. Hade ju hittat en gratisparkering. 

 Det var rena sommaren idag strålande sol och 19°C. Jag var den enda som hade shorts. Alla andra jag såg hade byxor och en del t o m dunjacka.

 Frågade internet vad man skulle se i centrum. Den tyckte:

• Lendkanalen
• Alter platz
• Neuer platz med statyn.
• Katedralen./Domplatz

 Sagt och gjort.

Promenad längs Lendkanal.

Alter Platz.

Statyn på Neuer Platz.

Domplatz.

Bonus: Teatern, som nu "visade" Boléro.

 Eftersom det var Alla Helgons dag var allt stängt utom några kaféér.

 När jag gick åter mot bilen passerade jag ett kattkafé. Det var jag tvungen att testa. Så jag gick in och åt en bit mat. Sen kände jag mig färdig.med Klagenfurt och promenerade tillbaka till bilen.

 Det var jobbigt att köra eftersom jag vaknat med förkylning. Mina förkylningar sättet sig på ena ögat. Helst hade jag velat ta ut linsen men kunde inte. Då saknar jag en lins när ögat väl blivit bättre. Glasögon och linsetui var inte med i min packning. Allt ljus gjorde ont.

 Var tvungen att stanna och sova en knapp timme före jag kunde fortsätta. Var så trött efter parkrun, stad och promenader. Medcin hade jag glömt att ta och när jag kom till bilen var klockan för mycket för att ta den.

 Efter en timme fortsatte jag. Ögat var i uruselt skick, men jag hade inget val. Körde mycket försiktigt. Till slut kom jag ändå fram till min ställplats och tack och lov var den bra, så jag behövde inte leta ny. Toalett hade den också. Såg fram emot många timmars sömn. Hade ingen tid att passa på söndagen.

Hagaparken parkrun - race repor

27/9 2025

 Haga parkrun, äntligen!

 Jag är i Stockholm för att springa Lidingöloppet. Att springa 5 km som uppvärmning är inte helt smart eftersom Lidingöloppet är rätt krävande i sig. Men som jag sa, jag är i Stockholm, och jag har bara de tre kvar i Stockholm kvar före jag är färdig med alla Sveriges 12 parkrun, så jag gjorde detta ändå.

Gick in med inställningen att inte maxa, bara glida runt.

 Sov dåligt i Hersby gymnastiksal. (Mer i nästa inlägg.) Tog bilen i god tid för att vara säker på att vara i tid,  eftersom jag inte vet något om trafiken en lördagsmorgon, dessutom Lidingöloppshelg. Vid parkrun:et skulle jag möta upp Olle och Maria, mina volontärkollegor/vänner från vårt eget parkrun Vallaskogen. De skulle också dit idag. Jag ska springa med Olle, hade jag tänkt. Han gör vårt parkrun på runt 33 min, perfekt fart för att inte slita ut sig inför den backiga tremilen senare. 

 Det var en vacker och kylig morgon och det var lätt att hitta med gps så jag hade god marginal till starten. Helt först var jag inte. Två trevliga britter var först, vilka jag stod och språkade med. Funktionärerna var på plats men de hade fullt upp att fixa för oss deltagare.

Inte så många på plats än.

 Stod som sagt och och småpratade med paret som också var tidiga, som visade sig vara från södra UK. Det fylldes på med deltagare undan för undan och jag spanade efter Olle och Maria, som jag visste skulle komma. Passade på att ta lite foton i väntan.

Trevliga britter. 

 Fick vänta bra länga, nästan så att jag trodde de ställt in. Men till slut kom de. :D Kom gjorde också vår vän Anita från  Huddinge parkrun. Glatt återseende, hon var nyligen på vårt parkrun.

Lite fler.

 Briefingen var tydlig, bra och underhållande. Det var en del förstagångslöpare och en hel del turister från olika länder bl a UK (de är överallt 🤣), Australien, Finland och Tyskland.

 Haga parkrun är en tvåvarvsbana med mer uppförsbackar än man kan tro.

 Jag hade redan hemma med Olle bestämt att springa med honom, för att inte springa för fort själv. Sa jag att det var Lidingöloppet senare samma dag? Sen visade det sig att jag fick sällskap av Johan från Huddinge parkrun och en annan deltagare och agerade således som pepp-person till tre deltagare, men kanske framför allt Olle.

 En vacker bana med både skog och vatten. Att passera koppartälten två gånger var också trevligt. De var större än jag minns dem. Men den var också backigare än jag trodde. Inte så särdeles branta men långa uppförslut.

Peppigaste volontären jag mött.

Ett av koppartälten, som vi sprang förbi två gånger. 

 Kom i kapp tailwalkern just som de svängde in på sitt andra varv och vi fortsatte mot mål. 4,5 km?

Ett varv gjort. Ett varv kvar.

En trevlig och kissnödig tjej sprang med oss.

Kände att jag inte riktigt hade tid att stanna länge efter loppet. Av erfarenhet vet jag att många kör in till Lidingövallen just idag. Jag vill hinna i tid. Det jag var mest nervös över var dock att hitta en parkeringsplats vid skolan. Jag lämnade ju en bra plats på morgonen men räknade inte med att den fanns kvar.

Men jag hann med lite snack efter loppet iaf. Både med mina vänner och främlingar. Två trevliga Australiensare som var på Skandinavienresa berömde mig för min engelska när jag ursäktade mig att den var dålig. De sa till mig att britter, de är överallt, speciellt när det kommer till parkrun. 

Australiensare på Skandinavienresa.

De berömde min engelska, möjligen för att

deras svenska var sämre än min engelska. 

 Tog lite fika i form av en kaka och en kola. Någon längre fika på kafé hade jag inte tid till. Behövde ta mig tillbaka till Lidingö, duscha, byta kläder och träffa Mille före Lidingöloppet 30 km.

 När jag gick till bilen slog det mig att jag glömt betala parkeringsavgift. Där höjdes pulsen rejält. Har inte råd och lust med parkeringsböter. Men jag hade tur. Det fanns ingen gul remsa, aka straffavgift, på bilen. Puh!

 Sluttid: för mig modesta 35 min, men Olle jobbade hårt.

Väder: Slöjmoln på morgonen som sen delvis försvann 11°C 2(3) m/s

Hela "gänget". Bakerst fr v: Johan, son till

Olle & Maria, jag, Olle.

Främre fr v: Maria och Anita.<103ibyr0o6vfvjuwdoyxsfhuy-ztuccqcstklwx1cyj54 jpg="" s320="" width="320">

Hela "gänget". Bakerst fr v: Johan, son till

Olle & Maria, jag, Olle.

Främre fr v: Maria och Anita.

 (Nu har jag bara Huddinge och Judarskogen, båda också i Stockholm, kvar.)

Event no. 373

Finished 157 of 186 runners (tailwalker incl.). No. 48 in my gender and 5 in my age category. Age-grading 46.23%.

Time: 35:24

⬇️

54 Parkrun in total, 1st at Haga parkrun.

🌳☀️

In och duscha spanoch byta om till nya löparkläder sen iväg för att träffa Mille. Om det får du läsa i nästa lopprapport - Lidingöloppet 30 km 2025.