Nytt namn

 Lärde sonen de luckor han har i svenska och engelska bokstaveringsalfabetet. Så satt vi och "tragglade" dem både på svenska och engelska.

 De är inte helt enkelt att komma ihåg för det finns väl egentligen ingen logik mer än att de på svenska är mansnamn och ska inte kunna förväxlas med ett annat namn. Det enda sättet att kunna dem är att lära sig dem.

 Så kom vi till de lite klurigare bokstäverna på slutet, q till exempel. Sonen tänkte och tänkte och provade några kombinationer till ansats. Så utbrast han: Qvister!

 Då kunde jag inte hålla mig och skrattade av glädje rakt ut. Qvister, ett rätt bra namn faktiskt. Det finns förmodligen ingen som heter det. Men efter detta blogginlägg så kanske det kommer finnas? Finns Inse så kan väl Qvister finnas, tänker jag.

AI kan man inte alltid

lite helt på, glöm aldrig det.

Konkram

 Vi pratade om konvex och konkav och vad det innebar. Sonen tog mig i famnen (kramade) och frågade om jag var konkram eller konvpuss.

 Jag svarade att jag både är konvex (om midjan) och konkram.

Konfirmandkunskap

  Under påsklovet var min dotter på konfirmationsresa. Hon kom hem glad och trallandes på en ramsa. Det visade sig vara namnet på Jesus 12 lärjungar. Så nu har hon lärt mig dem. Detta var vad hon lärde ut:

 Petrus, Andreas, Jacob, Johannes, Fillippos, Bartolomaios, Thomas, Matteus, Jacob (igen, de var visst två), Taddeus, Simon och Judas Iskariot.

 Det är ju sådant man kan googla upp när man behöver den informationen, som jag hittills i mitt 47-åriga liv inte behövt veta. Å andra sidan hör det till allmänbildningen att veta och är en typisk så kallad TP*-fråga.

*TP = Trivial Pursuit, ett gammalt sällskapsspel

Av barn och dårar...

  När jag hämtade sonen och hans kompis häromdagen hade jag valt att streama en radiokanal istf att lyssna på en befintlig.

 Kanalen jag valt var en som enbart spelade 90-tals hits. Hits och annat från när jag växte upp, både bra och riktigt dåliga.

 På radion spelades Step by Step av NKOTB, ett band som jag vet att många tjejer avgudade, bl a en klasskompis jag umgicks med. Jag själv däremot tyckte de var riktigt dåliga. Nu lallade jag med i melodin och tänkte tillbaka på barndomen.

 Rätt var det var utbrister sonen:

- Vad är det här för dålig låt? De sjunger bara samma hela tiden. Stäng av!

 För en gångs skull hade vi samma åsikt han och jag. Av barn och dårar får man höra sanningen. 

Ordval

 Måste sparas för eftervärlden, känner jag.

Vid tillfället var sonen 8 år.

Det finns hopp

 Jag är "språkpolis", dvs jag rättar gärna när någon uttrycker sig felaktigt. Min familj är tyvärr värst drabbad av mina påpekanden. Stackars familj. 

Hur som helst. Idag var jag iväg och spelade tennismatch. När jag kom hem frågade barnen hur det gått. "Jag vinde min match", sa jag med flit felaktigt. I kör sa de då "vann".

Mission accomplished! Det finns hopp om mina barn. De kan tycka det är jobbigt när jag försiktigt rättar dem, men de verkar ta till sig.

Sumpade möjlighet

 Märkliga barn har jag. 

Jag: - Lillebror och pappa är iväg hela dagen, vad vill du göra? Bowla? Åka go-kart? Bio? Åka någonstans? ...? Vi kan göra nästan vad du vill.

Dottern: - Jag vill bara vara hemma och göra det snyggt här. Kanske julpynta lite.

Jag: - 😶 Okej.

Att någon annan än jag städar kan jag inte undanhålla dem, det är bra, men iaf. Lite tråkigt på sätt och vis.

Men fråga inte då

 Dottern håller upp två nyinköpta plagg och frågar mig om de behöver tvättas före anvädning.

 Jag svarar att det inte behövs.

 Dottern fortsätter med att säga: -... men jo, andra har provat dem. 

 Jag menar att det är så kort stund att det inte gör något. 

 Dottern säger att hon nog ändå vill tvätta plaggan först, av hygienska skäl.

[Brain explode]

 Jag svarar arg: -Ja men, tvätta dem då. Fortsätter i trevligare ton: -Du frågade, jag gav svar. Du var inte nöjd med svaret, gör som du vill. Ta ett eget beslut. 

Komplimang

 Jag smyger in på toa där min dotter står och fixar sig framför spegeln. Lägger mitt huvud på hennes axel, tittar in i spegeln och säger: -Vad fin du är!
Dottern tackar artigt.
Jag replikerar: -Man kan tro att du och jag är släkt.
Dottern: -... Gav du just dig själv en komplimang!?

Sedan skrattar vi båda hjärtligt.

Byxhål

Lilla: Jag har hål i mina byxor.
Jag: Jasså!?
Lilla: Ja, titta här!
Jag: (tittar)
Lilla: Titta! Annars kan jag inte ta på mig dem.
Jag: 😶🤦‍♀️

Prutt

 Hört från baksätet:

5-åringen: -[Storasyster] vet du vad Trump betyder?
7-åringen: -Nä...
-Prutt! Prutt på det språket.
-Jaha?
-Donald Prutt.

Genomögon

 Lilla tittar på TV, jag ställer mig ivägen för att ta på hans pyjamas.

Lilla: -Nej! Jag ser inget!
M: -Va!? Ser du inte igenom mig? Vad konstigt?
Lilla: -Nej jag har inte mina genomögon.
Vänta lite... Nu har jag mina genomögon, nu ser jag igenom dig. :) Vill du också ha genomögon?

Fick reda på av sonen att man slår på "genomögonen" med en röd knapp aom sitter bakom örat. Bara så ni vet utifall ni skulle behöva använda dem. 😉

Ängland

Min dotter går på en internationell fsk/dagis. Jag pratar engelska och svenska om vartannat, dvs översätter det jag säger direkt till svenska. Svenska är trots allt hennes modersmål och det hon kan bäst.

Jag: -Om du lär dig engelska bra på TT, så kan vi åka till England. För det är roligare där när man kan språket.

(Dottern tänker efter en liten stund.)
Dottern: -Mormor och morfar bor i England!

Jag: -Bra tänkt! De bor i Ängelholm.

Älska

 I. (2,5 år) sammanfattar dagen vid sängående: 

"Jag har älskat mamma hela dagen."

Mitt mammahjärtat smälter när jag hör det. =,)

=)

Barnet: -Raap!
Mamma (förvånat): -Men, vad var det?
Barnet (skrattande): -Hehehe...jag bara prutta med halsen!

Hämtning

Nu börjar vårt barn (2 ½ år) att inte bara hitta på egna roliga ord utan säga roliga saker. Igår kväll vid nattning sa hon detta fina, med ganska korrekt grammatik och ordföljd dessutom:

Mamma: -God natt, sov gott!
Barn: -God natt!
Springer iväg till sitt rum där pappa väntar på att få läsa saga, men kommer snabbt tillbaka till mig och säger:
-God natt! Jag kommer och hämtar dig efter jag har sovit.