Dag 9: Parkrun, Oulu/Uleåborg

 27/6 2026

 Världens nordligaste parkrun, Pokkinen parkrun i Oulo/Uleåborg och jag var lite skadad efter hiken, men gjorde en oväntat bra prestation eftersom jag inte av skadan då jag sprang.

 Efter fikat med volontärgänget i den fina saluhallen fick jag en liten sightseeing på stan av en av parkrunvolontärerna och såg bl a den feta polisen och "Demokratika". Den sist nämnda fanns/finns inte med på exv google maps som sevärdhet. Det var ett "tittskåp" som en konstnär gjorde under pandemin av återvinningsgrejer. Många små detaljer, så man kunde stå där länge och titta.

 Så skiljdes vi åt och jag tittade lite på egen hand. Många trubadurer på stan denna solig och varma lördag i juni. Oulu/Uleåborg är en trevlig stad och har drygt 200 000 invånare och är därmed Finlands femte största stad.

 Så åkte jag hem till en annan volontärer, Erika, som erbjöd att jag kunde duscha hos henne. Hon var från Ungern och UK och jobbade som frilansjournalist åt BBC.

 Hon bodde i ett nybyggt område i Oulu. Husen här hade två stora skillnader mot andra länder.
1.Trappuppgången hade heltäckningsmatta.
2. Lägenheterna var byggda med egen bast i  badrummet.

 Det var förresten gudomligt att duscha. Hade behövt det redan i torsdags men mycket glad att jag fick chansen idag. Håret är särskilt lyckligt, vilket jag schamponerade två gånger för att få helt rent. Erika erbjöd även att tvätta kläder om jag behövde. Det behöver jag nog, men jag har packat så jag klarar mig alla dagar. Så satt vi på hennes balkong och pratade ganska länge. Trevligt.

 Var sugen på att delta i ett engångslopp som sker över en bro här imorgon. Han som guidade mig i stan tipsade om det. Bestämde mig till slut att avstå pga att det är dyrt att efteranmäla sig såhär sent inpå loppet och dels att för anmälningsavgiften ingår ingen vattenservice. Jag har inte med min vattenblåsa och det är för varmt att springa 14 km utan vatten.

 Körde till stan för att titta på katedralen. Stor och mäktig. Så promenerade jag inte till city. Passerade stadshuset, fast det visste jag inte utan hjälp med översättning via internet.

 Fortsatte ner till hamnen/ saluhallen. Det var där alla var. Många uteserveringar och finnarna njöt av god mat och sol. Sugen: ja. Det luktade gott från gyros, thaimat, burgare etc. Hungrig nej. Men så såg jag en glassförsäljare som sålde mjukglass med saltlakritssmak. I "lakritsland" måste jag testa detta. Stod, som sagt, att det var saltlakrits (typ salmiak) men det var det verkligen inte. Gott var det ändå. Valde en mix av lakrits och vanilj.

 Förresten, bussarna här är (delvis) rosa här.

 Sen körde jag vidare. Blir spännande att se var jag vaknade nästa dag... eller jag visste ju vart jag körde, men inte ni.

 Har jag berättat hur skönt det var att duscha idag och bli riktigt ren? ;)

Resans restaurangbesök

 Efter en väl genomförd halvmara i och runt centrala Milano, och sista kvällen här, hade jag tänkt avnjuta en god carbonara på någon restaurang. Efter loppet var jag dock inte så fräsch även om jag bytt till torr tröja. Inte riktigt restaurangklädd över lag, så jag tog tåget till hotellet.

 Skönt att duscha sig varm och sen bara ligga i sängen och chilla. Tyckte att studenthackets mat var lite dyr. Tittade därför på google maps efter en restaurang i närheten. Väldigt många som inte hade öppnat ännu eller som öppnade först på måndag. Men så hittade jag ett som på bilderna inte så superfancy ut men ändå trevligt. Det var bara 1,5 km bort så dit gick jag.

 Det är den här resans första, och troligen enda, restaurangbesök. Det är generellt inte jätteroligt att gå på restaurang ensam.

 Hade lite svårt att hitta den först. Jag brukar inte titta på bensinmackar, men där var den. I en lokal där det säker varit bensinmacksbutik förut.

 Restaurangen var öppen och den vänliga servitören förklarade att det gick bra att beställa pizza och smörgåsar, köket öppnade först 19. Jag var där 17.  Bestämde att ta ett glas vin och vänta två timmar. Med facit i hand var det värt väntan. Just för att köket inte öppnat än så var jag ensam gäst. Han bjöd mig på smakprov på deras tjocka pizza medan jag väntade. De var goda. Men jag ville ha carbonara.

 Så 1,5 timme senare kom han med en utsökt carbonara. Tyvärr inte gjord med guanciale men ändå väldigt god.

 Strax efter 19 kom fler gäster, ganska många så den lilla lokalen blev nästan full, så det är nog en populär restaurang.

 Unnade mig också en "Dolche", dvs efterätt. Valde chokladfondant utan att riktigt veta att det var det. Fanns tiramisu också. Servitören berättade att det är norditaliens "paraddessert". Jag sa att jag inte var så förtjust i tiramisu. Han frågade varför? Det är det där kexet som får en muschi/saggig konsistens och mina erfarenheter av att jag inte tyckteden var så god. Nämnde inte att jag inte är en kaffedrickare. Så kom han med ett litet smakprov på deras tiramisu och ... den var mycket god. Mycket godare än jag minns det. Jag blev övertygad om att jag nog kan beställa tiramisu detta landet. Chokladfondanten var också utsökt.

 Så var det dags att ta notan. Blev ju väldigt överraskad kan jag säga. Ett glas rött vin, en utsökt pasta carbonara och en delikat chokladfondant inkl. "coperto" (kuvertavgift) gick på €19, 210 kr. :O Jag tyckte det var väldigt billigt. (Pizzabitarna och tiramisun var "på huset".)

 Servitören var väldigt trevlig, och uppträdde ffa i början lite nervöst då han backade in i och snubblade på stolar. Då jag som sagt var ensam i början hade vi korta men trevliga samtal. 

 Var tvungen att googla om man brukar ge dricks i Italien eller inte och isf hur mycket. 1-2 euro/person hittade jag. Han fick tre.

 När jag gick presenterade han sig som Alex och så fick jag en liten påse med något i. Han sa inte vad.

 På hotellet öppnade jag påsen och det var en liten burk tiramisu i. Vilken tur att jag har med min kylbox (och hotellrummet har en liten kyl) för nu orkar jag inte äta den.

PS Det enda jag inte gillade med restaurangen var musiken. Jag är inte glad i jazz speciellt inte improvisationsjazz.

Generali 5k United We Run 2024 (BMW Berlin Marathon) - race report

 Sov lite för lite och det var klockans fel.  Behövde ladda den och kunde inte somna förrän det var färdigt.

 Vid frukosten dök ett känt ansikte upp. Visade sig att det var Kristin (aka Krisssan). Jag delade hotellrum med henne Stockholm maraton 2019. Glad överraskning. Hon hade skaffat sig en startplats i sista minuten.

 Spatserade till starten vid Potsdamer Platz. Vi var i god tid så vi hade god marginal till att se oss omkring gå på "toa" etc. Lite kylslaget i skuggan men riktigt skönt i solen.

Nathalie och jag i hotellets korridor.

Skönt i solen på väg till startområdet.

 

Fina mäktiga byggnader på vägen.

I god tid före start.

Valde olika startgrupper. Jag ställde mig sist i första gruppen efter elitledet.

 

I fållan i väntan på start.

Jag placerade mig sist i startgruppen.

Sist men verkligen inte sist.

Framflyttade positioner precis före startskott. 

 Så gick äntligen startskottet. Det var mycket folk som sprang överallt och tidvis trångt men över lag bra med plats detta tack vare breda gator. Att starta sist i en grupp skapar ju många att springa om. Borde nog ställa mig längre fram, men det lär jag mig tydligen aldrig. Fast å andra sidan är det roligare att springa om än att bli omsprungen. 

Trångt.

 Sprang på i mitt tycke lagom tempo, pressade mig inte alls. Sprang om många även de som gick. (Många gick tidigt i loppet = fel startgrupp.)

Början av loppet.

  Började rätt lugnt tyckte jag. Vart efter så tror jag att jag ökade tempot. Sprang förbi två kyrkor som låg bredvid varandra. 

Französicher kirche? En av två liknande vi sprang förbi.

 En trevlig liten bansträckning från Potsdamer Plats några 90-graderssvängar och till sluttampen på paradgatan Unter den Linden. Det var lite tungt att springa ner och se alla mötande som kommit längre än oss, för att sedan veta att man skulle vända och springa tillbaka. Jag var mer andfådd och trött efter vändningen iaf.

Unter den Linden.

Just här var lindarna inte så stora.

Fernsehturm (tv-tornet) syns också.

 Sen var det bara upploppet kvar till målet. Mäktigt känsla att springa genom Brandenburger Tor. Tänk att det varit en f**ing mur framför denna som gjorde den otillgänglig. Ganska ofattbart. Målet låg däremot ett par hundra meter bakom.

Genrep på målfoto inför

morgondagens maraton.

Alla lopp med självaktning har medalj.

 Såg folk som hade värmeplast. Frågade en kille och han sa att de var slut men pekade var han fått sin. En kille stod och drog i något från en stor låda. Jag tittade under locket och lyfte det och fiskade ut två. Sen var det huggsexa utan dess like. Som fiskar man matar i en damm. 

Huggsexa på eftertraktad plast.

 Satte mig på en bänk och väntade på Nathalie, med mitt erövrade plastvärmeskynke (eller vad det kan heta) och det var många som frågade mig om det, tyvärr var de slut för länge sedan.

Lådan med plast. Nu tom.

Rätt var det var fick jag ping om att Nathalie gått förbi mig. Jag gick då mot utgången och på vägen serverades vatten Berliner/ Pfannkuchen/ Krapfen*. Såna gillar jag så jag tog två. Dessvärre typ hallonsylt i och inte marillen dito. Fick även banan.

 

Gott bakverk.

Läs mer om det nedan.

 * Detta bakverk kallas i Sverige syltmunk eller bara munk. Kärt barn har många namn och det finns regionala skillnader.

Berliner kallas den i norra Tyskland och i  Berlin. I Berlin kallas den också Pfannkuchen, vilket är lite lustigt eftersom pfannkuchen i övriga landet är pannkaka. I södra Tyskland kallar man den däremot för Krapfen, liksom de även gör i Österrike och sydtirolen. I Österrike och Bayern kan man även höra Faschingskrapfen, eftersom det är en typisk bulle/dessert vid Fasching, alltså festtiden före fastan.

 Tog en snabb tur in på bajamajan före utgången. Alltid spännande för bajamajor/holkar ser olika ut i olika länder.  Jag har skrivit om både schweiziska, danska och delvis norska. Nu ska ni få veta lite om  de tyska.

 Tyska bajamajor har för det första en markering på dörren om de är för kvinnor eller män. Några "hen" såg jag inte, det finns nog inga sådana kön, iaf inte i Tyskland.

Bajamaja för herrar

 På insidan möttes jag av en glad smiley. Trevligast hade varit om locket var stängt, nu blev det semitrevligt ändå.

Smileytoa.

 På dörren fanns en spegel, precis som i Schweiz. I hörnet fanns ett par toarullar och jag tänkte genast att de kommer inte att räcka länge. Note to self: ta med papper till starten imorgon på maratonet.

Bucklig men funktionell spegel.

Snart nödår i holken.

 Så gick vi till Brandenburger Tor för jag ville ta lite bilder. Jag stannade inte för det på upploppet.

 Det visade sig att "lagom tempo" var rätt snabbt. Sprang in på en 30:e plats i min åldersklass. Nu är det ju väldigt många som inte maxar just för att de ska springa maraton dagen efter, men iaf.

 Totalt hamnade jag på plats 1252 av alla (drygt 9000) och 340 av alla kvinnor. I min åldersklass placerade jag mig, som sagt, på plats 30 av 699.

 Officiell bankarta: 

 Banprofil enligt min Garmin:

Banan jag sprang: