Verkstaden lagar och pajjar

 När jag körde till Milano pajjade min torkare på bakrutan. Så fort jag kom hem beställde jag tid på verkstaden för att laga den och be dem limma fast spegeln på backspegeln passagerarsidan. Två smågrejer som inte skulle bli så dyrt.

Idag när jag hämtade bilen var torkaren och  spegeln hela. Sen körde jag hem. När jag lite senare hämtade sonen såg han en gigantisk spricka på sin sida. Vi pratar typ 30 cm.

Skickade omgående ett reklamationsmail fast det var fredag kväll. Verkstaden förnekade i första mailet att de hade haft sönder rutan. De hänvisade mig att ta det till ARN. Jag "bestred" och menade att enligt konsumenträtten är verkstaden ansvarig för vård av bilen när den är där och "krävde" (fast bättre formulerat) att de skulle åtgärda rutan. Vindrutan var hel när jag lämnade bilen hos dem. I nästa mailsvar gav de med sig och sa att de betalar självrisken, citat 1500 kr slut citat, om bilen var försäkrad, vilken den tack och lov är. Jag replikerade att de minsann ska betala hela självrisken oavsett pris. Jag hade gjort efterforskning på försäkringsbolagets hemsida och sett att självrisken var 1800 kr. Så blev överenskommelsen. 

Efter helgdagarna ska jag boka tid för byte av ruta.

 Lärdomen av detta är att kolla upp fakta vad man har för rättigheter som konsument. Att granska första svaret man får  Det svar man får kan vara felaktigt för att företaget inte vill ta ansvar och förnatt slippa kostnaden. Fast det blir jobbigt ta ev konflikt och stå på dig om du har det juridiska på din sida.

Nederländare och bilkörning

 Jag har noterat att 95% av de som ligger bakom mig, som utlänning, bara måste köra om. Det spelar ingen roll om jag kör lagligt eller för snabbt. Finns möjligheten att köra om så gör de det. Blir det stopp vid rödljus lägger de sig i vänsterfilen för att enkelt komma förbi när det blir grönt igen.

 På hemvägen från TCS 7,5k var jag tvungen att fråga Paul om Nederländerna och deras bilkörning. Paul log igenkännande. Han sa att alla var typ stressade, de ville köra fort.

Lita inte på Schweizare

 Amen va f-n! Schweizare kan man tydligen inte lita på. Loppet var ju fulltecknat både enligt killen på expot och deras hemsida.

Så tänkte jag att jag kan ju anmäla mig till reservlistan, för skoj skull, så kan jag bestämma senare om jag vill delta/köpa start om det blir någon plats ledig.

Sen huxflux var jag anmäld till det slutsålda loppet. DET var inte meningen och planerat.

Nu får jag planera om nästa vecka och helg lite grann.

Nytt namn

 Lärde sonen de luckor han har i svenska och engelska bokstaveringsalfabetet. Så satt vi och "tragglade" dem både på svenska och engelska.

 De är inte helt enkelt att komma ihåg för det finns väl egentligen ingen logik mer än att de på svenska är mansnamn och ska inte kunna förväxlas med ett annat namn. Det enda sättet att kunna dem är att lära sig dem.

 Så kom vi till de lite klurigare bokstäverna på slutet, q till exempel. Sonen tänkte och tänkte och provade några kombinationer till ansats. Så utbrast han: Qvister!

 Då kunde jag inte hålla mig och skrattade av glädje rakt ut. Qvister, ett rätt bra namn faktiskt. Det finns förmodligen ingen som heter det. Men efter detta blogginlägg så kanske det kommer finnas? Finns Inse så kan väl Qvister finnas, tänker jag.

AI kan man inte alltid

lite helt på, glöm aldrig det.

Stearin ger glid

 Husmorsknept för att få bättre glid i gamla trälådor: Gnugga stearinljus på kontaktytorna.

Funkar fantastisk bra.

Rituximab/ MabThera och vaccination

 För exakt, på dagen, tretton år sedan fick jag min MS- diagnos. Har man MS bör man ta  bromsmedicin, om man inte ha sekundärprogressiv för då hjälper tyvärr inte bromsmedicin. Jag får just nu ett "rävgift" som heter Rituximab, gick förut under benämningen MabThera, och ges intravenöst.

 Idag skulle jag fått min fjärde infusion. Men det blev inte så pga att det är en riktigt lurig immunsuprimerande (sätter ner immunförsvaret) medicin, SPECIELLT när man ska ta lite vaccinationer också.

 I höstas när jag fick min tredje dos frågade jag specifikt när, före och efter, man kunde vaccinera sig. (I mitt fall handlar det om det TBE-program jag håller på med.) Jag fick det lite luddiga svaret "några veckor före Rituximab, men aldrig direkt efteråt". Detta antecknade jag såklart, för att inte glömma.

 Nästa dos för TBE skulle jag tagit i höstas men fick då alltså skjuta på det till nu i vår.  Jag funderade på hur många veckor "några" var och tog beslutet att det nog var typ fyra veckor, dvs en månad. Jag vaccinerade mig således 14 mars, i tron att det var lagom i förväg. Det fick jag reda på idag var fel.

 Vi beslutade att skjuta ytterligare två veckor på bromsmedicineringen eftersom det tydligen skulle vara minst sex veckor  före. Jag frågade nu också när efter Rituximab jag kan vaccinera mig igen, eftersom jag måste ta en extrados pga Rithuximaben. Svaret blev åtta veckor efter, minst. Men jag är inte helt säker, la sjuksköterskan till, trots att hon konsulterade kollegor och ringde vaccinationscentrum.

 Så, om du behandlas med MabThera eller Rituximab:

 Vaccination minst SEX veckor FÖRE och/eller ÅTTA veckor EFTER infusion med MabThera/Rituximab. Det gäller nog alla sorts vaccinationer, gissar jag.

PS Hade jag ändå fått min behandling idag hade vaccinationen varit ogjord/förgäves. Eftersom jag betalat dyra pengar för vaccinationen så kändes det dumt. Det är därför vi bokade en ny tid för behandling med bromsmedicin.

Konfirmandkunskap

  Under påsklovet var min dotter på konfirmationsresa. Hon kom hem glad och trallandes på en ramsa. Det visade sig vara namnet på Jesus 12 lärjungar. Så nu har hon lärt mig dem. Detta var vad hon lärde ut:

 Petrus, Andreas, Jacob, Johannes, Fillippos, Bartolomaios, Thomas, Matteus, Jacob (igen, de var visst två), Taddeus, Simon och Judas Iskariot.

 Det är ju sådant man kan googla upp när man behöver den informationen, som jag hittills i mitt 47-åriga liv inte behövt veta. Å andra sidan hör det till allmänbildningen att veta och är en typisk så kallad TP*-fråga.

*TP = Trivial Pursuit, ett gammalt sällskapsspel

Tidsfördriv

 Vad jag gör två förmiddagar i veckan (för att jag varit sjukskriven så länge). Idag datorkunskap i "jobbverkstaden" och föreläsningen handlar om att träna.

Tänk om jag inte suttit här, då kunde jag ha gjort något som var utvecklande istf att läsa och lyssna på sådant jag redan vet. 😴

Kolmårdsrundans Hösttrail 2022 - race report

Det som inte dödar det härdar... eller hur det var...

Efter gårdagens grundliga undersökning efter fel och brister på hjärta och lungor men att de ingenting fann, kunde man ju tro att jag skulle ta det lite lugnt ett tag. Och det hade jag nog gjort om det inte var så att jag hade anmält mig till det trevliga trailloppet i Kvarsebo.

Ja, eftersom läkarna inte hittade något akut som direkt kunde vara farligt för hälsan då var det väl bara att köra på liksom!? Så det gjorde jag.

Upp i ottan. Fast vi fick ju en extra timme tack vare tidsomställningen till normaltid. Tyvärr var barnen inte lika alerta på att passa tiden som en annan.

Dagens lärdom: Ta höjd med en extra halvtimme+ om barnen ska med.

Jag hade tidigt annonserat när vi var tvungna för att jag skulle hinna. När tiden för avfärd kom så var ena barnen knappt påklädd. Det andra gjorde helt irrelevanta saker, ja grejer som inte är förberedelse för att ge sig av.  Därför åkte vi för sent och jag kom instressande till Klintvallen med endast 10 min till start. Då skulle jag hinna hämta nummerlapp, gå på toa samt preppa div attiraljer som vätska i löparvästen.

Jag tog en selfie vid starten, låtsades att allt var bra och hörde att var 30 sekunder till start. Hujeda mig.

Startade mitt gruppen och lunkade iväg i makligt tempo. Men det är märkligt, när det finns en nummerlapp och andra att jaga, då är det helt omöjligt att inte öka tempot. 

De första två kilometerna gick väl okej, sen började det bli jobbigare med andningen. Men jag visste att det inte var farligt. Jag fortsatte således. Sen kändes det okej igen efter ytterligare nån kilometer. Så hade jag iof gått upp för branterna, vilket nog drog ner pulsen behövligt. 

Sen återkom skitandningen, blev bra, blev jobbigt om vartannat. Vid omkring 6 km och in i mål var det hemskt. Stackars medlöpare som behövde lyssna på det.

Jag har sprungit detta lopp flera gånger förut men aldrig sprungit fel. Idag sprang jag fel två gånger. Jag hade helt enkelt inte heller  huvudet med mig idag. Nåja, sträckan blev densamma men jag sprang mindre trail än de andra.

De som jag hade framför mig före jag sprang fel sprang sedan om mig ändå, så ordningen var ändå densamma. 

Men jag klarade det. Jag kom i mål. Dog inte en enda gång på vägen. Jag kände mig dock  inte stark och frisk i mål.

Låg och flåsade en stund på gräsmattan innan jag flåsade till omklädningsrummet.

Man kan se på bilden att jag inte mår helt bra. Detta var på väg till omklädningsrummet.

Såhär på kvällen flåsar jag inte längre men det bränner i bröstet, ibland ilar det och ibland känns det helt normalt. 

Nästa lopp blir New York City Marathon, om en vecka. Jag kommer överleva det loppet också. Det gör kanske lite ont på vägen och efteråt men jag kommer överleva.

Pain is temporary, glory is forever. 

 

Ramboll Stockholm Halvmarathon 2018 - race report

Jag hade vunnit startplats för mig och en vän. Vet inte riktigt vad som gjorde att just jag vann men jag blev glad. Det var tjugo år sedan jag sprang detta loppet men då hette det Stockholmsloppet. Den andra startplatsen valde jag att Å.W. skulle få. Vi behövde upprättelse för Sthlm marathon. Det enda stora problemet var att jag var ensam med barnen hela den veckan. Min bättre hälft var iväg på sitt. Men jag hade pratat med några vänner och en familj kunde ställa upp och passa barnen. Oerhört tacksam för detta. Det är mycket sällan jag ber utomstående om hjälp. Min erfarenhet är att ingen kan hjälpa de få gånger det krisar och när det väl behövs. Så jag har blivit van vid att lösa det själv eller helt enkelt göra avkall på egna behov.

Kvällen före loppet blev sonen sjuk i hög feber, 39,5. Blev misstänksam när han somnade redan klockan 17. Försökte mobilisera barnvakt* inom familjen, typ hans far (min make) mormor och morfar. Men alla var iväg och ingen kunde ställa upp. Jag blev mer och mer inställd på att ställa in men tänkte att jag avvaktar morgondagen före jag bestämmer något definitivt.
Jag tror inte riktigt på gud, men "bad" före jag somnade att han skulle vara frisk. När morgonen kom var han sitt vanliga jag och termometern signalerade grönt i örat. Frisk!!! Nu tror jag att det finns en gud iaf. Han sov typ 12 timmar (17-06).

Lämna
Med fyra burkar godis (ett till varje barn) lämnade jag mina två på förmiddagen hos snälla vänner, vilka jag hade avtalat med tidigare. Det gick problemfritt och bra. Barnen började leka direkt. En kram, puss och hej samt Ses imorgon sen åkte jag. Barnen skulle sova över, Lillas första översovning.

Resa
Snabbtankning av bil annars hade vi aldrig kommit fram. Hämtade Å.W och sedan var vi iväg på riktigt. Ytterst trevlig resa. (Jag brukar göra sådant här på egen hand.) Vi samtalade om allt möjligt intressant och ointressant. Vips var vi framme i Stockholm. Hittade förvånansvärt enkelt en parkeringsplats. Åt medhavd mat. Ingen stress. Tog oss till T-banan och åkte till startområdet. Beundrade Gamla Stan och när vi nästan var framme vid nummerlappsutlämningen kom jag på att jag ju inte betalade någon parkeringsavgift. Bajs! Hur gör vi nu? Skulle vi behöva åka tillbaka? Men det löste sig tack vare att Å.W. hade en passande app. Den var inte helt intuitiv men efter typ 10 min redde vi ut det. Hoppas bara vi inte hunnit få böter däremellan.

Hämta
Nummerlapp hämtad och vi studerade utbudet på kläder. Jag var så kissnödig att jag var tvungen att gå på holken först. Sagt och gjort. Passade på att skifta tröja också så jag hade min långärmade lager 1 på mig, det blåste lite kyligt (ca 5 m/s) trots 16 grader och sol. Tillbaka till expo och shop. Hittade till slut en snygg vindjacka på herravdelningen, dammodeller sitter för tight på mig. Skulle betala och fann till min fasa att min mobilhållare för armen var borta ur väskan. I den hade jag bankkort, körkort och SL-kort. FAN! La undan jackan vid kassan och sa att jag återkommer...

Blev smått panikslagen inombords men behöll lugnet utåt sett. Jag erinrades ändå att det måste varit på toa jag lagt ur den, när jag bytte kläder. Snabbt tillbaka till toan. Vänta tills den blev ledig. Titta. Nej, den fanns inte där. Jävla skit! Stressen ökade till maximus!
Letade upp informationen, men de hade inte fått in det. I samma veva plingade messenger till och en annan vän hemifrån, som också skulle springa, meddelade att speakern på startbron efterlyste mig för att de har mina kort. Tack gode gud, jag kommer få tillbaka det. Vilken lättnad. Nu börjar jag snart bli övertygad om att det finns en gud iaf.

Det tråkiga var att min mobilhållare för armen var stulen. Någon tyckte den var snygg. Var lite arg för det men ytterst kort tid. Jag kan köpa en ny. Det är jobbigare att fixa nytt körkort och spärra bankkort. Tillbaka till shopen en tredje gång, nu höll de på att stänga. Köpte jackan och en mobilhållare som var för liten för telefonen, men bättre än inget. Att springa med mobilen i handen i två mil hade varit jobbigt.

Loppet
Så mycket stress och förvirring före loppet. Det var knappt om tid kvar men jag hade ändå tid att fotografera mig själv samt lämna in väskan utan att stressa mig igenom väskinlämning etc. Letade upp och ställde mig i startgruppen och fick faktiskt stå och vänta en stund. Det var bra och dämpade det stresspåslag jag lyckats bygga upp.

Så gick startskottet för min grupp. Heja oss! Taktiken ett-lugnt-fint-tempo-genom-hela-loppet sprack direkt... som vanligt. Är så ivrig att komma i väg och mina medlöpare sätter av i en sådan fart att jag ju inte vill vara sämre. Att jag aldrig lär mig. Discot i tunneln peppade också fast jag trodde jag skulle svettas ihjäl där inne. Det var inte rätt med långärmat där. Men tunneln tog slut och jag kunde andas ut.

Matade på utan vidare eftertanke och kände faktiskt igen mig när jag kom till Kungsholms strand. Här insåg jag att jag verkligen inte kunde fortsätta i samma tempo även fast hjärnan ville. Försökte slå av på takten men det var svårt...tills jag kom till 7,5 km...då tog det stopp. Jag hade kört så hårt så när jag kom till knappt halva loppet orkade jag inte mer och tempot sjönk betydligt.

Jag tyckte banan var jobbig, den var mer kuperade än jag hade väntat mig. Jag menar på Lidingöloppet VET man att det är backigt och planerar löpningen därefter. Men ett lopp i stadsmiljö... ja då kanske det inte är lika backigt...trodde jag. Jag kan inte Stockholm utan och innan och jag ska erkänna att jag inte studerade banprofilen särskilt ingående före loppet. Så jag får nog skylla mig själv för ett illa disponerat lopp.

Försökte intalade mig flera gånger att det är ju det här du tycker är roligt, kör! Njut! Och då fick jag lite mer energi... en stund... för att sedan gå igen. Varje puckel kändes som ett berg. Jag är för dåligt tränad helt enkelt.

Drack såklart på varje vätskestation, en halv till en mugg. Till slut blev det en stor sjögång i magen och jag kunde (nästan) höra hur det skvalpade.

På Söder Mälarstrand blev jag omsprungen av en blind tjej. Med tanke på alla gropar, trottoarkanter och andra hinder så är jag som seende rädd att trampa snett eller snubbla. Hur läskigt är det inte då att springa utan att se!? Fantastiskt!

Norr Mälarstrand denne despot... orkade inte hela. I slutet stod däremot "Raz" med sin skylt. Ny energi. En kram, en selfie och iväg igen. Stärkt. Sedan stod ett gäng och delade ut russin. Gott gott. Fler borde avveckla den äckliga saltgurkan och satsa på energirika russin. Jag fick en rosa ask i min hand. Min första reaktion var: Vad är det här? Ge mig en röd ask! Närmade mig nästa utdelare och fick ytterligare en rosa ask. Suck! Smakade på de "rosa russinen" och de var inte så dumma i smaken. De hade en smak av jordgubbe. Jag bestämde mig för att spara askarna, så jag fortsatte loppet med två russinmarackas i händerna.

Dags att springa förbi Stadshuset för, vad blir det..., fjärde gången iår. Inte samma wow-känsla som första gången. Efter Stadshuset kommer passagen under centralbron, ingen kaffelukt denna gång heller, tack o lov. Generellt i loppet så luktade det mycket bajs och mycket matos. Jag hade svårt för båda just idag. Jag brukar inte ha problem med matos ska tilläggas och jag förstår inte varför det var irriterande detta lopp.

Någonstans längs banan stod kexchokladhejartjejerna. (Jag vill minnas att det bara var flickor, ursäkta om jag har fel.) Detta lopp blev det high fives på de flesta.

Strax före Tantolunden gick det uppför och det var tungt. Och den där ice-grejen luktar för jävla illa. Vis av erfarenhet från maran höll jag inte till höger och slapp således att springa i ett moln av stank. När det sedan gick slättförs igen sprang jag...eller sprang och sprang... lunkade. Nu var det ju bara Söder och nedförsbacken vid Slussen kvar sedan var vi ju tillbaka där loppet startade. Äntligen i mål! Kan inte fatta att jag tagit mig runt det dubbla för jag tyckte detta var långt. Det tog lite längre tid än jag ville och jag var inte särdeles nöjd med tiden.

Efter målgång
Å.W. tog emot mig i mål och alla var lyckliga på sitt sätt. Jag visste att tävlingsläkaren på detta lopp var samma som under Stockholm Marathon för jag har haft kontakt med henne via sms. Så vi gick till sjukvårdstältet för att prata lite. Jättetrevligt att träffas igen när alla mår bra. Kul också att Å.W. fick återkoppla sina upplevelser.

Som jag sa var jag inte nöjd med tiden 2:20:33, men efter diskussion med min vän Å.W. kom vi fram till att det nog är bra trots allt. Jag tränar ju liksom inte mellan loppen.

Väderleken var mest soligt med en temperatur på 16-17 grader. Vinden på 5-6 m/s gjorde att det blev lite kyligt speciellt när vi sprang längs med vattnet där vinden kändes mer. Kände dock att jag var rätt klädd med en långärmad lager 1 tröja samt en t-shirt på det. Undertill cykelbyxor och shorts och kompressions sleeves.

Vi hade ju strategiskt parkerat på Valhallavägen för vi behövde duscha efter loppet. Lite äckligt att åka bil två timmar och lukta mög. Duscharna fanns på Stockholm Stadion så i och med det blev cirkeln från marathon sluten. Jag kunde promenera ut själv genom klocktornet. Passade på att ta en vacker bild före vi gick ut ur Stadion för att bege oss hemåt.

Nästa lopp: 29/9 Lidingöloppet 15 km, sista momentet i min Halvklassiker.
30/9 Rosabandetloppet (aka Lidingö Tjejmil)

PS Vi fick inga parkeringsböter.

* Man barnvaktar inte sina egna barn, men jag fann inget bättre ord.

Skidåkare vs Skidlöpare

När jag i helgen skidade Öppet Spår lyssnade jag på Vasaloppsradion vid några tillfällen. Då hörde jag benämningen skidlöpare. Det är ett ord jag inte reflekterat över tidigare, att längdskidåkare kallas löpare. Ganska logiskt egentligen, det är ju som löpning fast på skidor.

Jag har alltid sagt just skidåkare för det säger man ju i alpina sporten, att de är skidåkare. Jag har liksom inte reflekterat över att längdåkarna skulle benämnas annorlunda. Nu vet jag bättre och kallar personer som sportar riktig skidåkning (alpint) för skidåkare och de som åker slättförs för längdlöpare/längdskidlöpare.

Fuskbilligt

Michael O’Leary, Ryanairs Verkställande Direktör, köper öl.
När O’Leary kom fram till ett hotell i Dublin gick han till baren och beställde en pint Guinness. Bartendern nickade och sa:
-”Det blir en euro, Mr O’Leary”
-"Lätt tagen", svarade O’Leary. -”Det var billigt”, och lämnade ifrån sig en euro.
- ”Ja, vi vill vara i framkanten jämfört med våra konkurrenter”, svarade bartendern, ”och vi serverar även gratis öl varje onsdag kväll från 18-20, vi har den billigaste ölen på Irland”.
- ”Ni ger en fantastisk valuta för pengarna”, kommenterade Michael.
- ”Jag ser att du inte har något glas, så du behöver antagligen ett av våra, det kostar 3 euro extra, tack”.
O’Leary stönade men betalade, han tog sedan sin öl och gick mot en stol.
-”Aha, du vill sitta ned?”, sa bartendern, ”Det blir två euro extra. Hade du förbokat stolen då hade det bara kostat en euro extra”.
- ”Dessutom tror jag du är för stor för den där stolen, men vi erbjuder större stolar för ett tllägg på 4 euro ”.
Michael O’Leary svor för sig själv men betalade.
- ”Jag ser att du har din laptop med dig”, la bartendern till. ”Eftersom den inte bokats in i förväg kostar det 3 euro”.
O’Leary var nu så arg att han gick tillbaka till baren, dängde sin öl i bardisken och skrek:
- ”Det här är löjligt, jag vill prata med chefen”.
- ”Aha, jag ser att du använder bardisken”, säger bartendern. ”Det kostar 2 euros, tack”.
O’Learys ansikte var illrött av ilska, ”vet du vem jag är?”
- ”Det är klart jag gör, du är Mr O’Leary på Ryanair”
- ”Jag har fått nog, vad är det här för typ av hotell? Här kommer jag in för att få en öl i lugn och ro och ni behandlar mig på det här sättet. Jag insisterar på att få prata med chefen”.
- ”Här är hans e-mailadress, eller så kan du ringa honom mellan 09.00 och 09.10 varje måndag eller tisdag på det här tullfria numret. Samtalet är gratis tills det besvaras sen är det en samtalskostnad på 20 cent per sekund”.
- ”Jag kommer aldrig komma tillbaka till den här baren”.
- ”OK sir, men kom ihåg vi är det enda hotellet på Irland som säljer pints för en euro”.

En liten tanke inför en eventuell utlandsresa...

Öppna ögonen för lurig marknadsföring

Det här med marknadsföring är ett stort kapitel för sig. Jag läste för en tid sedan i Råd &Rön om hur företag lägger ut riktade annonser. Inget konstigt i sig kan man tycka, de vill ju nå rätt målgrupp med sina produkter. Vad som jag inte visste var att de via prisjämförelsesiter lägger ut erbjudanden som ofta är mycket bättre än om konsumenten surfar direkt till den berörda sidan. Jag har själv testat detta den senaste månaden och jag kan säga att jag numer gärna använder mig av prisjämförelsesiter eller riktade annonser. Läs mer i Råd och Röns artikel Suddiga linspriser.

Jag, som många andra barnföräldrar i dessa jultider, är intresserad av att göra en årskalender för kommande år och ge bort till närmaste släktingar. När jag direktsurfar in på den sida vars företag vi anlitat tidigare år så är utgångspriset 126kr/kalender. På tok för dyrt eftersom de allt eftersom man gör produkten dessutom lägger på massa avgifter. När jag surfar in på sidan via en prisjämförelsesite som lovar ett fördelaktigt pris landar utgångspriset på överkomliga 64kr/kalender. Nära halva priset med andra ord. När jag sedan av en slump via ett stort socialt medium fick se en annons från precis samma företag om precis samma produkt så landar mitt utgångspris på 0kr/kalender. Så det gäller att öppna ögonen och inte vara främmande för att trycka på annonser ibland. Men jag lyfter också ett varnande finger för att inte klicka på vad som helst, det finns mycket lurendrejeri på nätet.

Och till de släktingar som kan tänkas läsa detta.

På grund av vi till en början inte ville acceptera det höga utgångspriset plus att det tog tid att hitta detta gratiserbjudande blir julklappen även iår lite försenad. Men den som väntar på något gott.
Förlåt att jag avslöjade julklappen, men det kan knappast komma som en överraskning egentligen.

Husmoderstips

Jag har ett stort köttigt skavsår på ena hälen. Varför jag fick det är ett mysterium. Jag fick det under helgens fotbollsmatch. Men mina fotbollsskor har aldrig gett mig skavsår. Inte ens när de var splitter nya.

Compeed och skavsårsplåster i all ära men det som är bäst vid köttiga skavsår är faktiskt insidan av ett äggskal (kokat ägg). Där finns nämligen en tunn hinna som är perfekt som extrahud.

Man separerar helt enkelt äggskalet från hinnan, tar hinnan och applicerar på såret. Funkar bäst på skavsår som det rinner exempelvis var från. Det slutar rinna direkt. Jämför detta med ett skavsårsplåster där vätskan istället samlar sig i plåstret och under huden.

God lindring

Idag fick jag rekommendationen att dricka kaffe. Jag är ingen kaffedrickare av den enkla anledningen att jag inte tycker det är gott. Istället rekommenderade de mig att dricka Coca-Cola. Vad har kaffe och Coca-Cola då gemensamt?

Jo, de innehåller koffein. Kaffe innehåller 50-100 mg (milligram) koffein per kopp och Coca-Cola 35-50 mg koffein per 33 cl. Varför skulle jag ha koffein?

Jo, de (som rådde mig) sa att koffein lindrar huvudvärk. Jag som trodde att det endast var uppiggande samt abstinensframkallande. Så jag köpte mig en flaska cola och visst stämde det. Typisk ny, bra och användbar kunskap. Nu hade inte jag så väldigt kraftig huvudvärk men det lilla jag hade försvann. Jag tycker nog att detta var en godare variant av smärtlindring, dock inte så bra för figur och tänder.

Utlandspaket

Det var förfärligt vad dyrt det var att skicka brev/paket utomlands. Jag hade omsorgsfullt packat ett paket så det skulle tåla frakten, särdeles snyggt blev det inte men det var inte det primära. När jag skulle posta så skulle det kosta över 200 kr. Efter lite diskussion med personalen i affären kom vi fram till att det lönade sig att packa om till ett sådant där förbetalt vadderat kuvert.


Jag hade tur att allt fick plats, men för säkerhets skull tejpade jag en hel del runt, för påsen gick sönder bara jag skrev på den. Ska man skicka brev/paket så ska man gott passa på att utnyttja vartenda gram man har rätt till för priset. I mitt fall 2 kg. Mitt paket vägde 1930 gram innan jag packade om. Nu är det skickat, hoppas mottagaren blir glad.

Våren, var är du?

Nu tycker jag gott att det kan ta och bli lite varmare. Våren är faktiskt jättevälkommen nu. Jag vill iaf kunna ge mig ut på en löprunda utan att riskera att halka. Dessutom har minusgrader aldrig varit bra för mina lungor.

Och apropå halka så såg jag en cyklist göra världens största vurpa idag. Jag var på väg till jobbet och i en ganska brant nerförsbacke kom han susande på sin cykel. Strax efter att han passerat mig låg han i en tokig hög på marken. Jag gick såklart fram till honom och frågade hur det gick och så. Han sa att det gick bra. Han fick lite ont i ena armen/handen och handsken gick sönder, men han slog inte i huvudet. Och han tyckte själv att det hade gått bra. Det såg och lät inte heller som att han hade brutit något.

Så vad lär vi oss av detta? Cykla inte på vintern, såvida det inte är torr barmark, det kan vara förrädiskt halt.

Julbak

Idag har jag bakat kärleksmums. Men de hade blivit betydligt tjockare om jag läst igenom receptet innan jag började. För sist i receptet stod: "Jag brukar göra 1½ sats, vilket räcker för en vanlig långpanna". Hade varit mycket bättre om det stod någonstans i början, eftersom iaf jag läser recept kronologiskt.

Diagnos ställd.

Så kom det utslag, små röda prickar på ryggen och magen. Vi konstaterade att det med all sannolikhet var tredagarsfebern tjejen haft. Eller ja, kärmor (svärmor), som är utbildad sjuksköterska gjorde det, jag hade aldrig hört talas om sjukdomen. Hur som helst, alla symptom stämde jättebra in på den sjukdomen. Men det står ingenting om att det skulle smitta, så visst blir det dagis imorgon.

Eld

Gjorde upp eld med hjälp av eldstål/tändstål och näver idag. Hur coolt som helst och roligt. Det sägs att det ska vara knepigt, men det tog inte allt för lång tid att få eld av gnistorna för mig. Känns bra att veta att jag fixar det tämligen fort utifall jag skulle gå vilse i skogen och behöver göra upp eld. Hoppas bara jag har ett eldstål med mig om det skulle hända.