Problem med bilen.

  Det känns som att varje  gång mam har bilen på verkstad för att laga något så blir det nya fel på bilen när man hämtat den.

 Denna gång behövde jag koppla en släpvagn till bilen. När jag skulle fälla ur dragkroken funkar inte mekanismen för det. Den har alltid funkat så att den inte funkar nu kom som en överraskning. Framförallt ställer det till problem för mig idag när jag räknade med att använda släp.

Dag 17: Tampere/Tammerfors, (Turku/Åbo)

5/7 2026

Sov i Nokia, utanför Tampere/Tammerfors... eller iaf på en udde i direkt anslutning.

Tampere/Tammerfors är Finlands tredje största stad efter Helsinki/Helsingfors och Espoo/Esbo. Invånarantalet är runt 250 000.

Gps:en och jag är inte vänner idag. Skulle hitta en sevärdhet och först låter den mig snurra i ett bostadsområde i Nokia. Sen får jag göra samma sak i Pispala i Tampere. Jag körde förbi dit jag skulle flera gånger fast på fel vägar.

Stannar i ett industriområde för att verkligen kolla adressen. När jag kommer rätt finns inte ett enda spår på det jag vill se.

Det ska finnas en gammal timmertunnel, som aldrig togs i bruk. Anledningen till att den inte användes var att när den var färdig var den föråldrad och man löste logistiken på annat sätt. För tillfället är tunneln stängd men det finns renoveringsplaner eftersom den var en uppskattad cykel- och gångväg.

Trägen vinner. Men jag behövde vara lite olaglig, fast det visste jag inte när jag körde in, för det stod inget om att man inte fick köra där (skylten var vänd). Det var först när jag körde tillbaka jag såg att jag inte fick köra tillbaka. Tack då. Fast i Finland. X)

Så följde jag gpse:en mot nästa mål. Jag har sparat de sevärdheter jag vill se i google maps. Men att ha den som gps är allt annat än bra. Den tar mig på omvägar och ville nyligen att jag skulle köra mot enkelriktat och ut på typ motorväg. Det är tur att jag läser skyltar och är med i trafiken. Som jag skrev google gps:en är inte min vän (idag).

Hamnade till slut i Finlayson. Ett fabriksområde likt industrlandskapet i Norrköping. Finlayson & Co var ett stort textilföretag i början av 1900-talet. Idag är det museum, butiker och företagslokaler på området.

Jag tittade på ett arbetarmuseum. Fanns bl a en utställning om Kalle Kaihari som tydligen var betydelsefull för staden.

Fanns mycket intressant att se och läsa. Till skillnad från flygmuseet fanns alla skyltar även på engelska här.
Hittade stora ångmaskiner från Schweiz också. Den ena hette Helene, den andra Marie.

I närheten av Finlaysonområdet finns domkyrkan. Den var spännande med en ringmur runt. Kyrkan har väldigt vackra glasfönster. Är du i Tampere/Tammerfors planera in ett besök där. Satt länge i kyrkan. Inte för att kontemplera men för att jag hittade ett vägguttag och kunde snabbladda min telefon. 

Parkering till tornet var även till nöjesfältet €18. Stannade därför inte. Tog en bild på tornet och körde vidare mot ett annat torn på en höjd, Pyynikki utsiktstorn. Säkert bra utsikt från det tornet, men det började ösregna så jag sparade mina €3.

I Finland finns trafikljus för cyklister i deras ögonhöjd. 

Före jag lämnade Tampere/Tammerfors ville jag springa deras parkrunbana som dagens löprunda. Men det regnade så förfärligt. Jag satt i bilen en god stund tills det stillat sig lite åtminstone. Springa i regn är inget problem egentligen. Problemet är att det blir så fuktigt i bilen med alla blöta kläder.

Men jag sprang. Sen körde jag till Turku/Åbo. Började med att äta på Hesburger.  Enkom för att jag tyckte det var gott och att det inte finns hemma. Efter det pantade jag alla burkar och flaskor jag samlat på mig när jag köpt dryck. För en del av pengarna köpte jag en lakritsglass. Samma sort jag köpte första gången jag besökte Turku/Åbo...och i samma butik. Den är för övrigt öppen dygnet runt. Der tycker jag är häftigt. Det borde vi ha i Sverige också.

Mot Naantali/Nådendal.

Infarten till ställplatsen jag sett på kartan var blockerad av stenar. Tittade ut en ny. Där var jag inte ensam. Första gången jag "campar" på en plats med andra. Pratade lite med en finsk tjej på kvällskvisten. De skulle till Åland med sin husvagn.

Färjeterminalen ligger 1 minut bort. Imorgon åker jag färjan hem till Sverige.

Kyl/frys - Varför jag inte vill bo i lägenhet del 8

 Varför jag inte vill bo i lägenhet del 8:

Kyl/frys.

Att bo i en liten lägenhet betyder att det inte får plats så mycket kylskåp. Jag har en delad kyl/frys som inte är så högt. Jag får därmed inte plats med så mycket i varken kylskåp eller frys. Att köpa storpack eller baka för att frysa in till senare är nästintill omöjligt. Eller jo, lite kan jag ha i frysen men jag får liksom välja om jag ska frysa in specialosten och mjölet från Österrike eller lunchlådor. Att safta och frysa in måste jag numera välja bort.

 I min frys just nu finns; ostmixen, specialmjöl, kantareller, langosdeg, guanciale, parmigiano reggiano, sockerpasta (som nog snart får stryka på foten), frysta jordgubbar, en flaska saft, smördeg, halv påse pommes, ärtor... och mer jag inte minns i samma stil. Knökfull är den iaf.  Ändå lyckades jag på något magiskt sätt knöka in två halvfabrikat färdigrätter och tolv glassar. Jag är lycklig över att Tetris var och är mitt favoritspel.

Visst man kan renovera och bygga om (om man har råd) och sätta in ett fullstort kylskåp och fullstor frys, men det blir på bekostnad av andra förvaringsutrymmen som skafferi och städskrubb. Någonstans ska man ju ha de grejerna också, eller?

Odla - Varför jag inte vill bo i lägenhet del 7

 Varför jag inte vill bo i lägenhet del 7: 

 Odla

 Den enda plats jag har att odla på är min lilla balkong. Där ska också rymmas någonstans att sitta samt ett bord. 

 Jag ska på denna lilla yta kunna slafsa med jord när jag planterar och ha krukor, verktyg och grejer.

 Det säger sig självt att det blir trångt och smutsigt. Det går inte heller att odla det jag vill för det är inte möjligt och får inte plats. På balkonger växer inte heller fruktträd.

Allmänt oväsen - Varför jag inte vill bo i lägenhet del 6

 Varför jag inte vill bo i lägenhet del 6:

 Allmänt oväsen

 Eller varför jag inte borde bo i den här lägenheten. Jo, för den ligger precis bredvid en grundskola. På skolor finns skolgård och där leker barn. Inget ont i det om det inte var för att det låter som att 20 barn blir slagna samtidigt då de skriker i högan sky.

 Till det kommer att det spelas musik, högt så att alla ska höra, på en portabel högtalare. Musik är trevligt om man hör allt. Är man i en lägenhet filtreras mycket bort och kvar blir rytmen, inte ens basen hörs utan bara ett dåligt slammrande.

 Dessutom när det ska "ringas in" från rasten så verkar  lärare nuförtiden mest använda ilskna visselpipor. Var tog de mer vänliga klockorna vägen?

 Musikdelen är något bättre på vinterhalvåret då snö isolerar och de mer sällan drar ut elektroniken utomhus.

 Nu är det snart sommarlov och då kan jag sitta mer ostört på balkongen. 

Så sjukt!

 Det var det sjukaste jag varit med om vad gäller framförhållning till lopp. 

 Göteborgsvarvet gick av stapeln i lördags, 23/5. Idag tisdag, tre(!) dagar senare, är alla platser till nästa års lopp slutsålt.

På facebook:

 Fick jag en plats?

 Jag hade egentligen inte råd att köpa starten denna månad men när det igår (25/5) kom ett mail om att 29 000 platser redan var sålda kände jag mig stressad att anmäla mig, samtidigt som jag ändå tänkte att det "bara" var drygt hälften av alla platser (29' av 55'). Men jag anmälde mig ändå. Betalningen gick igenom och jag har fått bekräftelse på anmälan. 

 Att jag en vecka före loppet kunde anmäla mig till ett slutsålt maraton, i höstas, var ju ingenting i jämförelse.  Där kunde de liksom ha vikta platser för turister/utlänningar. Det är i alla fall min teori.

Parkering - Varför jag inte vill bo i lägenhet del 5

 Varför jag inte vill bo i lägenhet del 5:

 Parkering.

 Jag har ingen egen parkeringsplats. Det betyder att jag parkerar där det finns plats. Har jag tur får jag plats på föreningens hyrda platser, har jag mindre tur hittar jag plats på gatan och har jag riktig otur så finns det ingen parkeringsplats alls i närheten av bostaden, då blir det en bit att gå och jag får då släpa mina grejer en bit. På sen kväll är det svårast att hitta plats.

 Att parkera på olika platser varje gång är inte optimalt. Ofta kommer jag inte ihåg var jag ställt bilen, eftersom det blir på olika platser varje gång jag varit ute och kört. Jag som ibland till och med har problem att komma ihåg var jag parkerat när jag bara varit på storköpet.

 Att jag inte har garage är också synd, fast det hade jag egentligen inte på min förra adress heller, så saknade av den är mindre. Men visst hade det varit bra. Då kunde jag ha mina däck där istället för nere i Skåne, 37 mil bort.

Det positiva ändå är att föreningen, trots parkeringsbolagens påtryckning, står fast i att INTE ha ett parkeringsbolag, som äskar pengar, att "ta hand om" parkeringsytorna.

Sex - Varför jag inte vill bo i lägenhet del 4

 Varför jag inte vill bo i lägenhet del 4:

 Grannen över tar hem sällskap som klampar i trapphuset i sina träskor (det låter iaf som träskor) kl 0230. Stoj och slammer och halvannan timme senare börjar annat intimt oväsen jag helst sluppit höra. Jag hade hellre sovit, så att säga. Be damen smyga, istället för att väcka huset.

Förklara för mig

 Förklara detta för mig.

Vi (min son och jag) sitter med våra mobiler i soffan. (Reklam på tv.) Vi tittar på olika saker eftersom olika saker intresserar oss.
Han avbryter mig stup i ett för att jag ska titta på hans klipp även fast jag är mitt uppe i mitt egna intressanta klipp. Jag blir alltså avbruten hela tiden och måste se om för att få helhet.
Till slut ger jag upp. Sparar klippen/reelsen för att kunna se ostört senare och lägger sedan undan telefonen. (Tittar på tv istället.) När jag tittar på tv avbryter han mig inte en enda gång.
Varför?

Padel, roligt men dåligt

  Om tennis inte var bra för min skadadefot så var padel definitiv ännu sämre. Det vet jag efter dagens spel.

 Det var förvisso roligt men jädrar i mig vad foten gjorde ont. När jag spelar tennis hugger det till, gör skitont och går över efter en liten stund. Så var det inte med padelspel. Då blev smärtan mer ihållande. Samma smärta som när jag går långt faktiskt. 

Ortopedbesök uppföljning

 Jaha ja. Återbesök hos ortopeden efter en ny MRT av min krånglande vrist. Jag har nämnt skadan i andra inlägg. Första gången i lopprapporten från Berlin Marathon, andra gången i Lidingöloppet i höstas. Fast skrivit om skadan i ett eget inlägg har jag aldrig gjort.

 Vad är då problemet? Jo, ibland gör det så svinigt ont. Det hugger till när man minst anar det. Detta hände framförallt när jag spelade tennis. Efter incidenten i Berlin 2024 började det också bli problematiskt till vardags, trappor var vissa dagar hemska. Jag kontaktade ortoped precis som sjukvården i Berlin rekommenderade. Då fick jag kortison, som var verkningslös efter en vecka och remiss till MRT.

MRT 2024

 Jag skulle egentligen kontaktat ortopeden igen mycket tidigare men jag hade inte tid (för skador). Efter min fantastiska europresa, där en stadsvandring i Milano fick vristen att strejka igen, tog jag ny kontakt med ortopeden och han skickade remiss till en ny MRT. Detta för att kunna bedöma hur skadan ändrat sig.

 Här skulle en bild av årets MRT finnas men den har hamnat i cyberrymden. Får se om den dyker upp.

 Läkaren kunde se att det fortfarande var irriterat men att brosket såg bra ut. Det skadade området var något större än för ett år sedan. Det sa egentligen ingenting eftersom vi inte vet hur det varit däremellan. 

 Jag fick tre punkter förhålla mig till:

1. Fortsätt springa, så mycket du vill.

2. Spela mindre tennis.

3. Ingen shopping, dvs gå på stan.

 Inga direkta förbud men heller ingen åtgärd. Min läkare är specialist på fötter/fotskador och han gillar själv löpning. Även han springer diverse maraton i världen. Han vet såldes att löpförbud är det sista man vill ha om det går att undvika. Han förklarade förhållningspunkterna till att det är ju inte när jag springer jag har ont = inga skäl att inte fortsätta springa. Däremot när jag spelar tennis och går länge/långt, t ex på stan.

 Så skickar han mig på en ny MRT om ett år om problemen kvarstår. Nu har vi vristen under monitoring åtminstone. 

 Jag kommer fortsätta springa, spela lika mycket tennis och ta med en eller två kryckor, som avlastning, om jag ska vandra långt.

Telefonkö

 Alltså det slår nästan aldrig fel. Jag behövde ringa kundtjänst för att reda ut en prenumeration. Så hamnar jag i telefonkö och får info med jämna intervall "du är fortfarande placerad i kö och vi besvarar samtalem i turordning. Just nu är det många som ringer". Man blir också informerad att det går bra att fixa sina ärenden via nån hemsida och ev  deras chatt. (Egen tolkning:  om du inte orkar sitta i telefonkö och få det du vill ha fixat fixat, gör då ditt ärende själv på webben men räkna med att det tar ännu längre tid i och med att du måste logga in med uppgifter du inte har/kommer ihåg och att mailkorrespondens tar tid fram och tillbaka plus ev missförstånd via text.

 I denna telefonkö fick man ingen "kölapp" och visste inte när det var ens tur i ordningen... detta fast samtalen ju besvarades i turordning(!).

 Nåja, men det är inte aktuellt med websidan i detta fallet och medan jag väntar på min "tur" hinner jag bli lite toanödig. Då hade jag suttit i kö i ca 17 min. Jag tänkte att "nä, jag kan inte gå på toa nu för då blir det säkert min tur". Så jag sitter tålmodigt och väntar lite till, med allt vad det innebär när man är i stort behov av att få ut slaggprodukter ur kroppen. Till sist, efter ca 22 min, tänker jag: "ah, nä. Nu MÅSTE jag till toa!". Så jag tar med alla papper med nummer etc och går till toan. EXAKT som jag ska sätta mig: "Hej, välkommen till [XXs] kundtjänst du pratar med [NN]. Vad kan jag hjälpa dig med?"

 Är det inte konstigt?! Detta händer ofta och det spelar ingen roll om jag sitter i telfonkö fem minuter eller 50 min.

 Det är helt klart enklare när man får ett könummer, att man är placerad som nummer 238 eller 5 i kö. Då händer sådant här mer sällan, bara när man inte vet var i kön man är. Fast även med kölapp är det ovisst, då plats 238 kan rassla på rätt bra och plötsligt är det ens tur medan plats 5 tar evigheter.

Hosta

   Första december (2025) tog jag prover för kommande behandling med rituximab. Aså kom en kallelse till den 29:e januari. 

 Den sensate tiden har jag dock haft en väldigt besvärande hosta. Ibland så jobbig att jag inte orkar hosta mer. 

 Jag vet inte riktigt när den började. Jag vill ju tro att det vet före nyår men jag har inget minne av min hosta, eller situationer där jag skulle hostat.

 Det enda jag vet med säkerhet är att jag googlade "hur länge håller vaccination mot lunginflammation" den 2:a januari. Det kan jag nämligen se i min sökhistorik i webbläsaren. Jag tänker att om man inte hostat ett tag gör man inte den sortens sökning utan kanske mer i stil "hosta", "vad göra åt hosta" osv. Därför tror jag att jag besvären började i mellandagarna.

 Räknar man baklänges från idag till nyårsafton blir det 22 dagar, dvs 3 veckor, men som jag sa det är nog lite längre. 

 Jag kontaktade därför neurologen, där jag får min bromsmedicin, och berättade om min hosta och frågade om det fortfarande är lämpligt med bromsmedicinen nästa vecka. Att få infusion under pågående infektion är nämligen högst olämpligt. Jag fick ordination att ta nya blodprover. Så det har jag gjort idag.

 Nu invänta svar på proverna och vad neurologen tycker är lämpligt angående broms.

 Måste ju erkänna att jag är lite nyfiken på varför jag har denna långdragna skitslemhosta. Alltså, är det bara en elak förkylning eller något annat? Men det var inte för att utreda hostan jag kontaktade neurologen egentligen. Vore iaf bra om jag blev frisk från den.

Tennisseriehelg på hemmaplan

 Denna helg har både min son och jag spelat seriematch i STL (Svenska Tennisligan). 

 Sonen spelade 1:a singel i sitt lag om fyra (två singlar och en dubbel) och gjorde det på ett imponerande sätt. Han låg under första set med 2-5 men lyckades vinna tre raka gem till 5-5. Setet gick till tiebreak där han tyvärr förlorade med 6-8.

 Så ett andra set där han verkligen inte dominerade matchen men ändå vann med imponerande 6-1. MYCKET starkt då det är mentalt jobbigt att förlora set i jämnt tiebreak. 

 Nu var det 1-1 i set och sista set (skiljset) spelas som ett supertiebreak. Det vill säga ett långt tiebreak till 10 poäng. (Fortfarande måste man vinna med två poängs marginal.) Supertiebreaket var jämt till 5-4. Då lyckades sonen skaffa övertag till 9-5. En fjuttig poäng till seger. Denna poäng var inte enkel men kom till slut vid 9-7, 10-7 och seger var ett faktum.

 Jag spelade 2:a singel och dubbel. I min singelmatch spelade jag riktigt bra tennis. Lugnt och kontrollerat. Kanske hade jag nytta av att jag numera tränar tre vänsterhänta tonåringar då min motståndare idag var vänsterhänt? Jag tog snabbt ledningen men slarvade bort mig till 4-2-ledning. Lyckades ta mitt "insurance game" till 5-2 sen började eländet. Huxflux hade jag slarvat bort ledningen till 5-4. Tack och lov lyckades jag ta mig samman och första set slutade 6-4. Siffrorna ser jämnare ut än det var.

 I setvilan hade jag en kort allvarlig inre dialog. Läge att inte sjabbla bort detta.

 Motståndaren hade första servgemet även i andra set. Jag ångade på och tog en stabil 3-0-ledning som också blev 4-0. Någonstans lyckades jag förlora ett gem, kanske var det 4-1? Andra set skrevs till 6-1, vilket mer speglar matchen.

 Så var det lite ovisst vem som skulle spela dubbel av oss som spelat singel. Båda ville och båda kunde tänka sig att stå över. (Vi är tre i laget.) Till slut blev det jag. (Så jag står över nästa gång.)

 Med vetskapen att vi vunnit båda singlarna var tydligen mitt undermedvetna nöjd. Mitt spel i dubbeln var katastrofalt dåligt. Lika bra som jag spelade i singeln lika uselt spelade jag i dubbeln. Den matchen är redan glömd. Förlust 1-6, 2-6.

En olycka kommer aldrig ensam

 Var på verkstaden i torsdags och lämnade in bilen för småfix; byte av torkare bak och limma en backspegel. När jag hämtade bilen upptäckte sonen den enorma sprickan på vindrutan.

 Skickade nästan omgående ett reklamationsmail till verkstaden. Enligt praxis och lag har de ansvar för bilen när den är där och det ska inte uppstå nya skador.

 I detta fall gå sprickan från kanten och upp vilket inte är typiskt för exv stenskott, snarare tryckförändring e dyl. Rutan var hel när jag lämnade bilen. Något annat hade jag definitivt sett och hört om det hänt om jag varit i bilen.

 Så idag var jag på bokad kontrollbesiktning. Parkeringsljuset, som kontrollpanelen "tjatat" på mig att kolla, hade jag fixat. Det var bara ett litet glapp. Alla lampor funkar (det har jag råkat slarva att kolla en annan gång och fick ombesiktning).

 Men vad jag inte visste var att en fjäder fram gått av, så därför fick bilen omgående körförbud. 

 Besiktningsmannen tyckte synd om mig för strax före hade jag berättat om vindrutan. Jag fick inte köra så han körde den till Mekonomen bredvid. Besiktningmannen sa sedan vänligt till Mekonomenkillarna att vara snäll mot mig för jag "behövde det".

 Man byter inte bara på en sida utan på båda sidor. Och så hjulinställning på det.

 När jag fick reda på kostnaden att laga kunde jag inte hålla tillbaka. 😪 Tårarna kom offentligt inför främlingar. 

 Så kollade han på sin dator igen och kunde ge lite rabatt på materialet iaf, knappa tusenlappen. Det gör skillnad även om det fortfarande äter upp hela min inkomst och lite till efter att hyra etc är betalt.

 Men jag behöver bilen. Värdesätter den högt. Även om den ruinerar mig så behöver jag "friheten".

 Köpstopp i mitt hushåll till och med på mat. Blir nån basvara, som mjölk etc, på sin höjd.

Verona, tillbakaresa

 Tog en extra natt i bilen för att kunna se mer av Verona. Springa igenom i alla ära men jag vill se andra gator. För säkerhets skull omgrupperade jag bilen efter att jag köpt pizza på ett lokalt pizzahak. Jag kunde ha köpt pizza eller pasta inne stan efter maratonet men jag var blöt och behövde dusch och torra kläder. Sen omvärderade jag och var helt säker på att pizzorna är bra överallt i Italien. Kostade dessutom mycket mindre. Jag betalade €8,5 för min pizza. I centrum hade den kostat €11-13.

 Take away funkade bra och jag åt pizzan i bilen på nya parkeringen.

 Varför jag bytte? Jo, den där killen jag snackade med, sent på lördagen, han rekommenderade mig det. Jag förstod inte riktigt varför och han kunde inte riktigt förklara. Men jag fattade på eftermiddagen efter maran. Kvällen före maran var lugn, men på eftermiddagen, när parkeringen var mer tom kom bilar och cirkulerade. Vissa stannade till och föraren (män) tittade på mig. Det kändes obehagligt, som om ... ja fundera själva. Jag hade naturligtvis låst bilen när jag satt i den. Lite rädd om mig själv är jag.

 På den nya platsen hände inget sånt. Det var kav lugnt. Nackdelen var att det inte fanns buskar att kissa i, men jag löste det. Det regnade ju också duktigt så kisset "späddes ut" rätt snabbt.

 Var lite stel på morgonen men det kändes ändå som jag sovit bra. Sökte på kartan vart jag skulle köra och fann ett parkeringsgarage där någon lämnat kommentaren att det även fanns toalett som man öppna med koden på biljetten. Jackpott!  Det låg väldigt centralt, nära Piazzale Brà. Dit körde jag alltså.

 Så gick jag och tittade på gränder och hus. Verona är faktiskt en vacker stad. Även om husen inte är tipptopp renoverade så har de en sliten charm. Man får se upp regniga dagar för så är det halt. Nu hade jag iof väldigt slitna skor, men ändå, man får tänka på det.

 I sann turistig anda letade jag också upp (Romeo och) Julias balkong. Det sägs att om man rör Julias bröst, så har man tur i kärlek. Med facit i hand borde jag isf ha åkt dit tidigare i livet.😏 

 Så traskade jag tillbaka andra gator. Funderade på att äta på en restaurang men ändrade mig. Insåg att jag måste köra tillbaka för jag skulle åka via Innsbruck.

 Hemresan gick alltså via Brennerpasset. Fantastiska vyer och fina små byar på vägen. Rätt som det är dyker det upp en borg, kyrka eller annat som ser "antikt" ut på en höjd.

 Innsbruck var fint även denna gång. Förra besöket hade jag sett en ursnygg ryggsäck. Jag köpte den inte då för jag tyckte den var satans dyr. Det är egentligen en skolväska, så jag var lite tveksam. Men under de tre veckor som gått, sen jag var där, har jag inte kunnat släppa den där väskan. Jag kom helt enkelt till insikt att om jag inte köper den så kommer jag ångra det "hela livet". Det har hänt förut och då har jag saknat det jag inte då köpte för att jag inte hittat det någon annanstans. Så skulle det inte bli denna gång.

 Efter flera timmars bilfärd lånade jag först affärens toalett, sen köpte jag väskan. Jag får spara in på något annat. Jag hittade affären tack vare att jag hade "tag location" på den bild jag tog på väskan. Dessutom hade jag tur att väskan fanns kvar. De verkade bara ha ett exemplar av just den färgen jag gillade.

 Passade på att äta. Det blev en Döner (kebap). Alltså jag kommer aldrig vilja äta en kebab i Sverige igen. De smakar mycket godare här (egentligen Tyskland).

 Efter mat resa tillbaka hem. En oväntad resa så gps:en tog mig på en väg jag aldrig kört. Hade förväntat mig att köra omvända vägen från när jag kör söderut men nej. Gps tog mig över ett okänt berg där det snöade och var halt och genom okända byar. Så nu har jag testat den vägen också.

I en by såg jag att det stod en polis. Jag körde lagligt. När jag passerat svängde polisbilen direkt efter mig. Efter mitt tidigare möte med polisen denna resa i minnet, gissa hur jag kände då!?😬 (Lakritztrollet Gillar Inte att bli förföljd.)

 Efter att fortsatt kört lagligt i flera kilometer och nu dessutom fått en lång svans av andra bilar efter polisen, blinkade jag in mig på en busshållplats. Alla, inkl. polisen fortsatte förbi mig. Puh! 

 När jag ändå stod still kollade jag på karten var jag var. Visade sig att det inte var så långt från kända orter. När jag kom upp på Hochtannberg, där jag sprang härom veckan och där det var 12°C och barmark när jag körde förbi i fredags, där var det nu full vinter. Egentligen så som jag känner till platsen, med snö alltså. Snökanonerna gick för fullt.

 Kom välbehållen hem. Det var lite halt och slirigt på sina ställen, även med fyrhjulsdrift. Lyckades se tre rådjur, två som hoppade upp för en slänt och en som stod på vägen rakt framför mig när jag kände mig "förföljd" av polisen.

Kunde man ge sig f-n på

 Here we go again. November hann knappt börja, så hände något skit. Vi kan väl, för mitt välbefinnande, bara hoppa över november!?

2025: Ett litet jävla okänt djur biter mig i vänster vad och benet svullnar upp.

2024: En vrist som spökar, men inte bara i november utan länge, typ ett år tillbaka. (Är fortfarande inte bra 2025.)

2023: Frisk. :O (Förutom en odiagnostiserad krånglande vrist.)

Från och nu är detta blogginlägg ett levande inlägg som uppdateras efter hand.

⬇️⬇️⬇️ Historia ⬇️⬇️⬇️

29 november 2022

Sjuka november 2016-2022

 (Note to self)

 November, denna olycksaliga månad. Jag borde sova mig igenom hela november så inget skit händer. 

Och iår 2022: Neuroborrelios. (Borrelia som spridits till CNS.)

2021: pandemi (Har ingen anteckning på att jag skulle varit sjukare än vanligt.)

2020: pandemi (Har ingen anteckning på att jag skulle varit sjukare än vanligt.)

Länk till originalinlägg:

https://lakritztrollet.blogspot.com/2022/11/sjuka-november-2016-2022.html

23 november 2019

Dåliga november

Jag gillar inte november... Har dålig erfarenhet av november nuförtiden.

2019: Lite chockerande upplevelse men tack och lov inte jag som behövde åka ambulans. Läskigt dock att vara ensam och först på en olycksplats där en bil voltat. Dagligen tänker jag fortfarande på händelsen... försöker bearbeta allt helt enkelt.

2018: Inte en, inte två, inte tre men FYRA ögoninflammationer tätt i rad trots antibiotika på de två sista.

2017: Dubbelsidig lunginflammation.

2016: Skiftade däck vilket resulterade i "syjunta" i pannan.

Länk till originalinlägg:

https://lakritztrollet.blogspot.com/2019/11/daliga-november.html?m=0

Ikea och Krankenhaus

 Tog som sagt en extra natt bilen för att slippa köra tillbaka till ett Ikea i Tyskland. Så idag var jag på ett Ikea i München och köpte mina hyllor som f.n. bara säljs i Tyskland.

Läste du gårdagens inlägg vet du att jag under gårdagen hade lite konsultation på messenger med medicinkunninga och djurkunniga vänner. Hanna som är läkare och Caroline som är veterinär. Jag hade nämligen fått ett stort kliande bett på benet som var allt annat än bekvämt. Fick bl a information om djur och rådet att söka läkare om det blev värre.

På morgonen såg jag att better på benet inte hade blivit bättre. Istället hade svullnaden spridit sig. Egentligen inte alarmerande mycket, men ändå vuxit, mest uppåt.

Så det blev Ikea. Åt en muffinsfrukost. Restaurangen ville ha €1,95 för vanligt kranvatten. Aldrig 21-22 kronor för ett sketet glas vatten på Ikea!!! Stod och tjafsade lite med kassörskan om det och krävde pengarna tillbaka, vilket jag till slut även fick. Sen drack jag vatten ur kranen på toa istället, gratis. Gick igenom varuhuset och plockade det jag skulle ha. Efter Ikea orkade jag inte så mycket mer (typ titta mer på München).

Det var många varningsklockor som ringde, vilket pekade på att något var fel: Somnat ovanligt tidigt för att vara jag. Sovpaus för att kunna köra vidare. Vara mer ofantligt trött än jag brukar. Och gick i t-shirt vid 11°C och tyckte det var lagom.

Jag lyssnade på klockorna så jag bestämde mig för att uppsöka vård. Jag kunde ha uppsökt en akutklinik i München men jag funderade fram och tillbaka och beslutade mig för att köra långsamt och förnuftigt till Österrike istället. Resonerade som så att jag har en adress i landet, det finns en bunt släktingar och perifera vänner i närheten och känner mig mer hemma där. Jag ställde om gps:en att visa på sjukhuset i närmaste stora stad utifrån var jag bodde istf till bostaden. Med facit i hand var det ett bra beslut.

 Jag kan ha stannat för att lunka runt 1,6k före jag åkte till själva sjukhuset. 😇

I ett nytt land vet jag inget om rutinerna på sjukhus, men alla var vänliga och hjälpte mig. Den första frågan jag ställde i receptionen var "Sprechen Sie Englisch?" För även om jag förstår och tydligen gör mig rätt bra förstådd på tyska, så är jag bättre på engelska. Kvinnan i receptionen sa att hon kunde lite engelska men föredrar tyska. Då sa jag att jag försöker på tyska. Och det verkade fungera. Fick återigen höra: "Sie sprechen ja gut Deutsch!"

En anställd i bakgrunden i receptionen hade till och med släktingar i både Örebro och Kristianstad. Han hade varit där.

 När man anlände skulle man ta en nummerlapp, utan den så funkade det inte. Det numret var liksom det som man tillsammans med sitt efternamn blev uppropad med i högtalaren. Och det var ingen person som satt hela dagen och natten och ropade upp nummer och namn, det gick automatiskt. Fråga mig inte hur men det var inga fel i uttal av namn vad jag kunde höra.

 Först till "ersteinschätzung" och sen till undersökningsrum. Ersteinschätzung är "första insats", anhalt för förbedömning. De kollade vad man hade för besvär, hur döende du är, temp och vilken vård man behövde. Väntan till första bedömningen var inte lång, såhär på kvällen, max 2-3 minuter. Sen tillbaka till väntrummet.

 Då blev väntan lite längre före jag hörde mitt namn, kanske 10 min eller så. Inte uppåt timmen som kan hända på kvällen hemma om man kommer med något akut men inte urakut som andnöd.

När det var min tur så möttes jag av en förbryllad akutläkare. Han blev klart konfunderad över mitt namn. Han hade förväntat sig ett annat när han skulle hjälpa en svensk. 😜 Så tyckte han det var konstigt att jag kom i solglasögon på kvällen när det var mörkt. Då visade jag ögat och förklarade att mina förkylningar sätter sig på ena ögat, så var han inte konfunderad över det längre.

Visade benet och såg samtidigt att det nu spridit sig ännu mer, nu neråt.

Sen så var det där här med vad jag råkat ut för. Jag visste inte, men jag kunde ju se att det var ett bett. Jag hörde på diskussionen läkarna emellan att det inte var helt säkra på vad det var för bett. De gissade dock på någon slags spindel. De var däremot helt säkra på att det var infekterat och att antibiotika behövdes.

Efter mindre än en timme (från jag kom till receptionen till jag lämnade sjukhuset) hade jag fått ordination på antibiotika, immobiliserat ben, blodförtunnande injektioner, ben i högläge och återbesök på onsdag. Någon gipsning eller liknande, som de egentligen ville göra, blev det dock inte för läkaren konstaterade att då hade jag inte kunnat köra hem. Så det blev lindat med total avlastning som förmaning*.

De var tydliga med att detta måste övervakas/följas upp, en orsak är min immunsupprimerande medicinering. Eftersom jag inte har någon husläkare i landet så fick jag även en återbesökstid på akuten på onsdag förmiddag. Får hoppas det blir bättre till onsdag, annars, sa han, finns risk för att han måste gipsa eller liknande då ist. 😬 Därför ville de också ha blodprov, som referens. Får lösa ev problem som uppstår då de händer om det händer.

Det enda lite krångliga jag upplevde (kan berott på att jag inte bodde i landet) var att jag fick gå ut till receptionen och betala för kryckorna för att sedan gå tillbaka till läkaren och få dem efter jag visat upp kvittot. Inhemska får nog en räkning hem, tror jag.

Apropå räkning hem. Jag frågade i receptionen om/när räkningen för besöket skickas. Jag hoppas det inte tar jättelång tid och att jag fortfarande är kvar. Annars får jag väl ta hjälp av lokala vänner. Jag uppgav både adressen där jag bor i Österrike och hem till Sverige.

Ändå tacksam att jag valde akuten i Österrike, lite närmare att åka till nu när det även behövdes monitorering via återbesök.

 Ett jäkla skit som hände. Som om jag inte redan hade nog med problem som  ögoninflammationen pga förkylning, min vrist som krånglar och så. Sen förstörde detta bett min vistelse här. Nu kan jag ju inte vandra i bergen som jag ville. Det blir ju också svårt att måla, som jag lovat. Får hoppas att antibiotikan gör vad den ska och det fort.

 Detta är, som sagt, nog förklaringen till att jag varit mer än onormalt trött samt skitvarm (gick i t-shirt). 

*Jag gjorde ett paus med avlastningen för att få in Ikeagrejerna med mera in i huset. Sorry. Fanns inget annat sätt.