Hallstatt, Bad Ischl och Salzburg

 Lugn morgon. Stressade inte i onödan. Ögat fortfarande irriterat. Till skillnad från gårdagen gjorde det inte ont. Jag såg bara inget. Men jag har två ögon så jag körde för att titta på det berömda Hallstatt.

 Det ska vara så fantastiskt att kineserna byggt en exakt replika av den Österrikiska byn i Huizhou, Guangdong i Kina. Ni får söka mer information själva om ni är nyfikna.

 Började med att cruisa igenom, så vände jag och parkerade. Så sprang jag till och upp till en utsiktsplats ingen annan var på. (Check på dagens spring före regnet skulle komma.)

 Så sprang jag ner. Lokalborna hälsade. Inga turister springer väl i denna by, typ? När jag nått sträckminimun slog jag av klockan och promenerade. Var skitvarm. Jag gick i t-shirt fast det bara var 11°C.

 Sen började jag titta på turister... och Hallstatt. Det var många turister. Byn var fin på sitt sätt. Men det var turistbutiker överallt och överprisad mat. Jag lyckades också hitta vägar där det inte var några turister... förutom jag då.

 När jag kände mig färdig med Hallstatt kvitterade jag ut bilen för dyra timpengar.

 Stannade till i Bad Ischl, som jag nog faktiskt tyckte var finare som stad. I Bad Ischl görs det örtsalt som min släkt föredrar. Jag tog en selfie vid infartsskylten till byn för att skicka till min farbror som är storkonsument av just Sieben Kräuter Salz (sju örters salt).

 Såg även jag en volvo"kyrkogård" bakom en Volvohandlare.

 Min färd fortsatte mot Salzburg och då kom regnet. Av den anledningen (regnet) blev det inget riktigt besök i Salzburg. Jag körde planlöst utan att riktigt veta var jag var. Av en slump fick jag syn på Hochsalzburg Fästning. Fotade den sedan var jag nöjd och siktade mot en ställplats utanför München.

 Alternativet hade varit att köra hem (till Österrike), men eftersom Ikea finns i München och jag ska köpa två hyllor som bara finns i tyska sortimentet, just nu iaf, valde jag att inte köra hem. Om jag nu ändå passerar München så slipper jag en extra resa till ett Ikea i Tyskland för att köpa hyllorna. Det var värt en extra natt i bilen tyckte jag. 

 Vad jag inte riktigt räknat med var att det bett jag fått på benet inte reagerade som normalt. Det hade växt under eftermiddagen var varm, hårt och kliade någotfruktansvärt. Via messenger kontaktade jag ett par vänner som har mer medicinsk- och djurkompetens än jag. Vi kom fram till att om det växer under natten eller under morgondagen skulle jag uppsöka vårdinrättning/akuten. Jag gjorde som läkarna brukar göra*, ringa in området, för att se om det växte.

 Somnade även denna kväll mycket tidigare än normalt för mig.

*Ett år blev min son huggormsbiten/huggen och då gjorde de så. Man lär sig av erfarenheter.

Zegerplas parkrun, Nederländerna - race report

18/10 2025 Alphen aan den Rijn (utanför Amsterdam)

 Igår kväll ute på stan kände jag en begynnande förkylning. Tecken på det är en skavande lins och början till ögoninflammation. Fan, tänkte jag, så jä**la opassande. Så direkt jag kom till hotellet tog jag ur linserna. Så tog jag lite nässpray i förebyggande syfte. Öron, näsa, hals hör ihop. På mig även ögon.

 Upp tidigt för att ta bilen till Zegerplas, som ligger en bit utanför Amsterdam. Imorse fanns fortfarande tecken på ögoninflammation, ljus var hemskt. Men efter jag långsamt vant mig vid ljus så såg jag att den inte eskalerat och blivit olidlig. I med linserna, fanns inga andra alternativ

 Hade först tänkt att åka kollektivt till Amsterdam Bos, men tänkte om. Zegerplas ger mig Z i Alphabet Challenge samt hade en anslutande parkering... och jag hade ju bil. Dessutom skulle det nog vara färre deltagare här än centralt i Amsterdam med tanke på det förestående maratonet.

 Hade i förväg mailat och frågat om jag fick sortera deras token efter loppet, som volontär (och få credit). De svarade men menade att deras parkrun var så litet att det inte behövdes. Erbjöds att vara tailwalker om jag ville hjälpa till, men det var inte jag intresserad av. Så det blev nej tack.

 En ganska kylig morgon, men inte svinkallt. Hade redan bestämt att ha en långärmad under min parkruntröja.

 Bilresan dit gick bra och det var inte mycket trafik. Denna gång var jag lite försenad och och kom först ca 0835. (Start 0900.) Det var redan mycket folk på plats.

 Hittade en grupp människor som såg vänliga ut. Gissa var de var från?! Japp, England. De höll hemma utanför Southampton.

 Pratade lite med loppansvarig (run director) på plats för att dubbelkolla sorteringsuppgiften. För det var många deltagare, väldigt många fler än det brukar. Han menade att de inte hade den volontäruppgiften. Jag replikerade,och försökte, att då kunde de ju ha den idag. Men nej, han stod fast, ingen tokensorterare på deras parkrun inte. Så då lät jag det vara så viktigt är det inte.

 Briefingen var rolig. Den ansvariga (Run Director) inledde med att fråga: How many are locals? Normalt brukar det frågas om det finns turister. xD Jo, några var faktiskt inhemska. Majoriteten var dock turister. Så frågade hab om det var någon som avslutade sin "alphabet challenge". Måste ju säga att det har mycket god självkännedom om varför turister väljer att åka till dem. Det var en hel del som äntligen fick sitt Z. Även jag var glad för Z men jag har många bokstäver kvar före det ens är nära att bli klar. Jag springer mest parkrun på V. Fanns även några milstones, imponerande 250 var en samt en förstagångslöpare. Och så uppmandes vi att säga Hej! till Peter, som stod vid vändningen.

 När briefingen var slut tänkte jag på det faktum att ingen någonsin på parkrun utanför Sverige frågar om det där med fotografering. Om det är någon som inte vill bli fotograferad. Svenskar är nog rätt folkslag. Rädda att göra någon något  någon annan inte vill, eller hamna i trubbel. Jo jag vet ju att det finns de som lever under skyddad identitet etc att de inte ska bli "röjda". Men samtidigt tror jag att dessa personer inte brukar delta på allmänna sammankomster på samma sätt just av den anledningen. Nåja, policyn i arrangemanget parkrun är att man ska sätta handen för ansiktet om man inte vill vara med på foto. Det är möjligen mer allmänt känt utomlands än i Sverige, då Sverige inte hållt på så länge med parkrun.

 Starten gick och jag hann 200 meter. Skosnöret hade gått upp. Fick stanna vid en bänk och knyta fanskapet. I övrigt öppnade jag som alltid för snabbt. Att jag aldrig lär mig. Kom däremot in i en ganska bra lunk nån kilometer in.

 Det kändes som att vi aldrig skulle komma till vändningen men plötsligt var han där,  Peter. Det blev ett "Hi Peter!" från mig, i sann aspbergeranda.

 Sen kämpade vi oss tillbaka längs samma sträcka vi kom. Passerade målområdet en andra gång för att sen vända tillbaka de sista återstående 500 m.

Om banan kan sägas att den var platt rakt igenom. Några jobbiga tvära svängar varav en typ 270 grader. Alltid vackert att springa vid vatten.

 Jag hade inte tid att delta på fikat på det närbelägna kafét och äta pannkakor etc. Men eftersom jag ändå dröjde mig kvar för att jag pratade med mina nya vänner så dök det upp en plåt med hembakad kaka. Det bjöds och jag tackade så mycket.

 Jag hade ju kört till denna plats medan mina vänner, Isabel och Jonathan, åkt taxi. De planerade dock att ta tåget tillbaka. Jag erbjöd mig att skjutsa dem i min stökiga bil. Jag hade däremot bara två platser eftersom mina fönster tog stor plats och jag var tvungen att fälla det breda sätet för att få plats med min packning. Jag skjutsade de till centrum någonstans vid ett tåg, Amsterdam zuid(?).

Såhär skrev Zegerplas parkrun på sitt insta.

Event no. 94
Finished in place 40 of 110 runners. No. 15 in my gender and 2nd in my age category. Age-grading 61.88%.
Time: 26:27
🙂
56 Parkrun in total, 1st in the Netherlands and 1st at Zegerplas.
🤗
Made a lots of achievments when finishing this run.