Springa - Sprang - Sprungit

Min fot, min fot, ska jag våga springa på min fot trots problem? Igår sket jag i problemen och gav jag mig ut på ett långpass. klockan strax efter 22 när temperaturen ute var behaglig att springa i snörade jag på mig skorna och gav mig iväg. Jag hade en uttänkt rutt men inte utan att kunna göra avstickare om ork fanns (och fot höll).

Det gick bra. Foten kändes av och till men jag är envis. Hela löppasset blev 13,2 km, det längsta träningspass jag någonsin gjort tror jag. Jag brukar bara springa så långt när det är tävlingar typ Lidingöloppet och Göteborgsvarvet. Det blev mest landsvägslöpning men mot slutet tog jag en runda i vårt 2,5-km-spår. Det sög hårt i benen kan jag lova, så hårt att jag skippade de sista 500 metrarna och sprang landsväg hem istället.

Det känns bra i kroppen efter ett träningspass och fotproblemet botas med Ipren. Så här dagen efter mår jag förvånandesvärt bra men jag är lite stel i knäna. det går över om någon dag och då ska jag springa igen. Är dock lite kluven på vilket underlag jag sa springa? Tjejmilen i början av september går på mestadels asfalt medan Lidingöloppet i slutet av samma månad är terräng med mycket backar. Jag behöver liksom öva på båda. Nåja, att springa överhuvudtaget är bättre än att dividera om underlaget.

Tennis men ej löpning

Så har man varit på semester i utlandet en vecka och ätit upp sig. Vågen visar några kilo för mycket men trevligt hade vi. Foten krånglar fortfarande så jag har inte vågat mig ut att springa ännu. Dumt, dumt! Knaprar Ipren och hoppas på att det ska ge med sig.
I Spanien spelade jag dock tennis en timme och det var grymt skoj. Det gav såklart mersmak och jag vill spela MER! Varför har jag ingen sparringpartner?

Fotfel

Jag tänkte mig nu att börja träna för Lidingöloppet. Så fel jag hade för det vill inte min fot. Den har fått för sig att strula under trampdynan, det gör ont när jag går helt enkelt. Söker man på valfri sökmotor kan jag gissa att det jag drabbats är något i form av metatarsalgi eller Mortons neurinom.

Jag kan inte förstå hur detta har uppstått för jag har inte överansträngt mig, nä, nästan inte ansträngt mig alls och när man simma belastar man inte fötterna på det sättet. Det står att det kan vara en "neurologisk klämning", då nerver kommer i kläm antar jag. Eller så har det koppling till min MS där ju nerver i allra högsta grad är inblandade? Hur som helst är det irriterande ur flera aspekter; det gör ont, jag kan inte träna löpning och det är besvärande i största allmänhet i vardagslivet.

Nu ska jag ta en Ipren och hoppas att det lindrar smärtan och att det läker av sig själv skyndsamt.

Vansbrosimningen 2014

Så var dagen kommen (5/7) då min första del av En Svensk Klassiker skulle göras, att simma 3000 meter. Som ni alla vet har jag följt temperaturutvecklingen i det där vattnet och det har inte varit någon kul upplevelse. När jag anmälde mig var det runt 16 grader men vartefter veckorna gick blev det bara kallare och kallare. Det kallaste jag noterade var 12,1 grader. Arrangörerna var hoppfulla att temperaturen skulle stiga eftersom väderprognosen sista veckan lovade mycket varm väderlek. Men för att vara på den säkra sidan och värna om simmarna bestämde de på onsdagen samma vecka att huvudloppets 3 km skulle kortas till 1,5 km. Trots att banan halverades så räknas det som ett moment i klassikern.

Uppladdningen för loppet började inte så bra. På grund av teknikstrul (var tvungen att tömma mobilen på bilder) gick jag och la mig alldeles för sent i förhållande till när jag skulle gå upp. När jag väl gick och la mig vaknade min yngsta (2 år) och ville absolut inte sova utan satt och skrek i sin säng för att han inte fick leka mitt i natten. Det slutade med att jag la mig på soffan och fick i alla fall fem timmars sömn.

Upp klockan 06, försöka få i sig lite frukost samt bre några smörgåsar att ta med. Packat hade jag såklart gjort dagen innan. Sju på morgonen infann jag mig hos vänner jag skulle simma och samåka med. Det tog fyra timmar i bil upp till Vansbro. Jag är mycket tacksam över att jag slapp köra ty et hade jag inte klarat med mina få timmars sömn.

På plats i Vansbro var vi i god tid innan vår start, så vi åt varsin macka och lufsade iväg till nummerlappsutdelningen. Det var härligt sommarväder och omkring 26 grader varmt så vi frös definitivt inte.

Vattentemperaturen hade till vår start, strax efter lunch, stigit till typ 14,4 grader och vi var väl lite besvikna på att vi inte fick simma hela.

På med våtdräkt, simmössa och fett och ner till start. Kan tala om att vi dröp av svett. Vid starten fanns en liten nedgång till vattnet och vi passade på att känna hur kallt 14,4 grader var. Det var kallt. Men vi förträngde det och vevade med i uppvärmningen. Inte för att bli varma i/om kroppen, för som sagt så rann svetten, men för att mjuka upp leder etc.

Starten gick och vi plaskade i. Till en början upplevde jag det som kallt men man vande sig oväntat snabbt. Efter 50 meter var det behagligt. Dock drabbades jag av ett annat bakslag som sinkade mig. Jag såg ingenting så jag var tvungen att simma till bryggan och be en funktionär att torka av mina simglasögon från ullfett. Så ganska tidigt i loppet skildes vi åt jag och min vän.

Att simma i Vanån var enkelt, medström is the shit. Det gick fort fort att frisimma/crawla och tack vare det tog jag nog in någon minut på min vän, ikapp henne kom jag dock aldrig. Att svänga in i Västerdalälven var intressant. Plötsligt fick man ta i mer för att ta sig framåt och vattnet blev märkbart kyligare. Det var egentligen inga problem att simma motströms heller. det som var ett problem var trängseln. På grund av att banan kortats spreds inte startfältet ut sig lika mycket som det borde ha gjort. Men jag gjorde som de andra, sparkade folk på armar och i bröstet och armbågade mig fram, typ. Ja, för ibland kändes det som att någon försökte klä av mig när armtagen smekte ryggen.

Knappt halvvägs upp för Västerdalälven började jag simma ikapp och om de sista i föregående startgrupp, det gav mig adrenalin att öka takten lite till. Faktisk simmade jag om några från startgruppen före de också. Några från startgruppen efter simmade dock om mig, så jag är ingen stjärna på att simma.

Jag tog mig i mål på tiden 38:11 minuter. Med facit i hand så hade jag faktiskt klarat att simma hela sträckan i denna temperatur, så vi var lite besvikna på att vi inte fick göra det. Men direkt efter loppet bestämde vi att vi simmar nästa år med. Annars kommer vi gräma oss att vi inte har gjort klassikern på riktigt, att det saknas 1,5 km simning liksom.

Till nästa år ska jag försöka förbereda mig lika bra. Hade hunnit träningssimma 18 kilometer i år. Dock ska jag ha med mig diskmedel, för ullfett är svårt att duscha bort med bara schampo ska ni veta. I duschen var en medsimmerska dock bussig och gav mig från hennes flaska.