Dag 6: Vilodag vid en jávri

24/6 2026

 Tog en vilodag pga dåligt väder. Skönt att sova utan att väckas av larm. Ställplatsen är i vildmarken i närheten av finska gränsen men fortfarande i Norge.

 Bra med vilodag, då hinner jag aklimatisera till tidsbeställningen. Finland är en timme före Sverige och Norge.

 Den där tidsbristen är borta, jag har hunnit till allt. Och min planering håller så bra att jag kan ta en hel dag till "ingenting" för att vädret är uselt att vandra i.

 Satt och fixade bilder till bloggen och vädret var fortfarande okej. Då slog det mig att jag borde springa före regnet kommer (man såg det på håll).

 Tänkt och gjort. Sprang på de steniga vägarna och upptäckte att jag inte var ensam att campa här. Dels hörde jag röster och dels såg jag både en husbil och bil med tält bredvid.

 Tvättade mig i sjön. Vattnet var svalt. Kallt men varmare än jag hade väntat mig. Det räckte gott med att svabba av sig med hjälp av tvättlapp.

 Inatt skippade jag myggnäten, men jag satte på dem i förmiddags. Hoppas det inte läcker in för mycket vatten. Senast jag hade de på när det regnade droppade det in. Myggnäten behövs för det är MYCKET mygg här.

 Eftersom det bara fanns finska radiokanaler och jag inte kan särskilt mycket finska satte jag på radio Antenne Vorarlbergs webradio. Varför väljer jag Österrikisk webradio? Jo, för där kan jag välja exakt den musik jag känner för att lyssna på.

https://www.antennevorarlberg.at/player/

 Först lyssnade jag på "Sommer Radio". När hag tröttnat bytte jag till "Chillout Lounge".

 Jag måste satt myggnäten fel förra gången för nu läckte de inte in.

 Hände inte så mycket. Satt och fixade med bilder från de senaste dagarna. Jag har hunnit uppleva så mycket intressant.

En familj kom för att fiska. Hörde inget så de fick nog ingen fisk.

 Ställde om klockorna till finsk tid och planen är att börja dagen tidigt imorgon. Det tar tid att vandra har jag läst. Ska bli intressant att se hur lång tid.

 Blir för ovanlighetsskull en tidig kväll och en tidig morgon. 



jávri = stor sjö på samiska. 

Sjön jag sov vid heter Gálggojávri.

Allmänt oväsen - Varför jag inte vill bo i lägenhet del 6

 Varför jag inte vill bo i lägenhet del 6:

 Allmänt oväsen

 Eller varför jag inte borde bo i den här lägenheten. Jo, för den ligger precis bredvid en grundskola. På skolor finns skolgård och där leker barn. Inget ont i det om det inte var för att det låter som att 20 barn blir slagna samtidigt då de skriker i högan sky.

 Till det kommer att det spelas musik, högt så att alla ska höra, på en portabel högtalare. Musik är trevligt om man hör allt. Är man i en lägenhet filtreras mycket bort och kvar blir rytmen, inte ens basen hörs utan bara ett dåligt slammrande.

 Dessutom när det ska "ringas in" från rasten så verkar  lärare nuförtiden mest använda ilskna visselpipor. Var tog de mer vänliga klockorna vägen?

 Musikdelen är något bättre på vinterhalvåret då snö isolerar och de mer sällan drar ut elektroniken utomhus.

 Nu är det snart sommarlov och då kan jag sitta mer ostört på balkongen. 

Martinimarkt

 Idag var det Martinimarkt* i Dornbirn. Den 48:e i ordningen. Klart att jag ska se vad det är, så jag körde halvtimmen ner till staden.

 Gick runt och kollade. Vad jag förstår så är det föreningar av olika slag som säljer. Det var många försäljningsstånd med mat; korvar, racklette, kässpätsle, nudlar etc. 

 Så fanns det lika många som sålde alkohol; glühwein, vin, prosecco med mera. Där emellan fanns hemskapade saker mest prydnadssaker. 

 Så var det musik av olika slag, både dj, traditionella lokala instrument, vevpositiv och barnkör.

 Vad som inte fanns, som alltid finns på svenska marknader, var lotterier. Inte en enda sålde lotter eller hade "lyckohjul". Ganska trevligt att slippa faktiskt. På det hela var det mycket gemytligare här. Folk här går på marknader för att äta, dricka och umgås. Hemma i Sverige går man på marknad för att handla/konsumera varor.

 Så gick jag till scenen för att lyssna lite. Först sjöng ett gäng barn från någon skola. De sjöng på engelska så dem förstod jag.

Kom i samspråk med paret bredvid då jag kommenterade att jag inte förstod jättemycket av vad de sa på scen. Lite kunde jag dock urskilja. Paret kände minsann till både Huskvarna, Vättern och Linköping. Så bjöd han mig på Glühwein. Mannen berättade för sin hustru vem jag var, överhörde honom. "Hon pratar bra tyska men förstår inte Wälderisch, sa hon [syftar på mig]." Spot on.

 Damen sa att "Inga Lindström" är det bästa hon sett på tv. Hon älskade när det blev romantiskt. Kände inte till den och efter lite  googlande förstod jag varför. Det är visst en tysk tv-serie men som delvis är inspelad i Sverige, bl a i Rejmyre i Östergötland. En riktig långkörare tydligen. Den finns inte att se i Sverige, vad jag kan hitta. Det är inte min kategori av tv-serie så den har jag inte sett.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/vem-ar-inga-lindstrom

 Musiken som trion "Süasslar" sjöng var på Wälderisch, som är nästintill störtomöjligt för en svensk med skoltyska att förstå. Jag har ju varit här förut så lite kunde jag urskilja.

 En visa de sjöng var om den svarta zigenaren. (Den var inte på dialekt.) Det hade varit otänkbart att sjunga offentligt om i Sverige, även fast det inte var en nidvisa. Så diskuterade vi språk lite.

 Mannen sa att det är egentligen inte okej här heller. Så kom lokala bryggeriet Mohren Bräu på tal, som jag känner till. Han berättade att bryggeriet haft problem med att folk reagerar på namnet etc. Dock är det så att många i landet heter något mer Mohr i efternamn, så det gick liksom inte att undgå. Så det blev inget mer juridiskt tjafs om det.

 Vinglade lite småfull vidare i staden. Jag dricker sällan alkohol och denna glühwein var inte i den lägre kategorin i procent. Det kände jag. Kunde alltså inte köra hem på några timmar. Lät ai hjälpa mig att räkna hur många timmar jag skulle vänta. I Österrike får man ha 0,5 promille, om man inte har nytaget körkort eller är yrkeschaufför för då är det 0,1‰. Nåja, efter en timme skulle jag vara under 0,5‰ och efter 3,5-4 timmar helt nykter. 

 

 Hittade en butik och köpte lite choklad för att väga upp alkoholen. Hittade också ett wifi och passade på att uppdatera mobilen. Det tog sin tid, men behövs göras då och då. Tack och lov var det inomhus i en galleria så jag slapp frysa.

 När uppdatering var färdig hade mörkret lagt sig. Det var om möjligt ännu fler människor i stan och knökfullt på torget fast lite mer partystämning.

 Knölade mig igenom massan och stod ett tag och lyssnade på en yngre trio före jag bestämde att nu är det kallt, nu kan jag köra hem.

 Efter en timme kan jag lova att jag inte kände mig redo att köra bil. Kan avslöja att jag körde bil efter 2,5 timme. Jag var alltså inte helt nykter med svenska mått mätt. Men det gick bra att köra slingrande alpvägar upp och ner för berg ändå. 

*Uppkallat efter någon Martin som erbjöd sin kappa till en uteliggare, eller vad det var. En skärmdump från stadens hemsida som förklarar marknaden.

Bregenz

 "Firade" bättre ben och "kryckfriheten" med en lunch på köpcentrumet. En riktigt kryddig och god gulaschsoppa med fin utsikt över berg (och inte lika fin parkering).

 När jag ändå var nere i dalen fortsatte jag till grannstaden, Bregenz. Letade parkering och fastnade bakom en truck någon stannat mitt i gatan. Då tutar man lite lätt så kommer truckföraren och flyttar den. Iaf funkade det idag. Rent generellt så använder bilister både tuta* och flashande strålkastare mer här nere på kontinenten.

 Parkerar gör man tydligen båda med och mot körriktningen. OBS! I Sverige får man endast parkera med/i körriktningen.

 Några kryckor kände jag inte behövdes men jag tog en för ("moraliskt") stöd. Jag märkte under min promenad med en krycka att fler  människor tittade på mig för att "klura ut defekten", men fler var också vänligare och hur ska jag säga log/anpassade sig mer. Svårt att förklara. 

 I stan höll de på att resa stadens stora julgran. Den 15:e november börjar deras julmarknad. 

 Gick vidare ner till strandpromenaden och tittade på vattnet och gubbar som spelade schack. Kollade också in Seebühne, scenen på vatten där de spelas opera varje år. Nu har de rivit scenen. Den opera som ges spelas i två somrar sedan byter de uppsättning. Den opera som nyss visats var Der Freischütz (Friskytten) av Carl Maria von Weber. Säsongen 2026/2027 blir det La Traviata (Den Vilseförda) av Giuseppe Verdi.

År 2008 spelades delar av James Bond-filmen Quantum of Solace in här. Operan då var Tosca av Giacomo Puccini och det är den scenen man ser i filmen. Det var länge sedan jag såg Bond-filmen men jag har för mig att Mr. Bond jagar någon skurk på scen eller bland publiken under en föreställning. Enligt internet var det äkta publik till föreställningen och inte bara statister. Jag måste nog leta upp filmen och se den igen. Här ett klipp jag hittade på YT när inspelningsteamet var i Bregenz.

Källa: https://jamesbond-shop.com/bregenz.htm

 Hem och fira med en lugn löpning utan kryckor, dag nr. 2136. (Gårdagen delade jag upp på tre tillfällen 800+220+650 =1,67 km.)

*Vid infarten till grannbyn finns t o m en skylt mot tutande.

Swiss City Marathon Luzern 2025 - race report

 26/10 -25 

 Det var egentligen inte meningen att jag skulle delta i detta maraton blott en vecka efter Amsterdam. Jag trodde jag anmälde mig till väntlistan.

 På expot i Amsterdam stod en kille med olika lappar om maraton i Europa bl a detta. Han sa att det var fulltecknat iår. Jag tog ett prospekt ändå. Gick in på hemsidan och där stod det också, på flera ställen, att det var slutsålt. Jag skrev upp mig på väntlistan, trodde jag. Jag tänkte att då kunde jag bestämma senare om det blir en ledig plats. Väntetiden var dock VÄLDIGT kort för exakt i samma stund som jag fyllt i allt så var jag anmäld.

 Så efter parkrun i Innsbruck körde jag tillbaka och vidare till Schweiz. Ytterligare en natt i bilen. Hade däremot svårt att somna när regnet smattrade mot bilen. Denna natt var inte lika kall som förra. Först vid 03 tyckte jag det blev kyligt och satte då på värmaren.

 I Schweiz reser alla deltagare gratis med alla färdmedel till loppet även tåg från andra sidan Schweiz. Det var lika när jag deltog i Davos 2019. Det var opraktiskt för mig att utnyttja det denna gång också.

-Loppdag-
 Väckarklockan var ställd till kl 06, men inatt ställdes klockorna om till normaltid så det blev en extra timmes sömn.

 Regnade fortfarande när jag vaknade och jag var superkissnödig. Hade ingen lust att blöta ner mig i regnet före loppet. Men så blev det ett regnuppehåll och jag skyndade ut ur bilen för att göda växtligheten. Tack vädret.

 Körde ner till startområdet vid Verkehrshaus (motormuseet) och var där strax efter sju. Tänkte att jag måste vara i tid, jag behövde verkligen göra av bilen någonstans under dagen. När jag kom var jag en av de första. Parkeringen var typ tom. En funktionär som kom gående sa Guten Morgen. :) Första maraton jag kunnat parkera vid starten. :)

 Åt min frukostyoghurt i lugn och ro..

 Såg inte fram mot loppet pga väderprognosen. Inför "lovades" massa regn och vind, i det hela kallt och blött.
Kollade prognosen igen när jag satt i bilens värme. Det verkade som regnet dragit förbi under natten. Nån enstaka skur nu bara. Mycket bättre än ihållande regn i 42 km. Fortsatt blåsigt och kyligt med kyleffekt vilket gör att jag väljer att springa i långärmad plus vinterjacka. Och över allt min Sverigetröja. Såg inte helt friskt ut att klä sig så men jag tror folk förstår när de ser tröjan med namn och så. Maraton är ingen modevisning, värme framför skönhet. 

 Så nära som 45 min före start började parkeringen fyllas på och då gick jag mot startområdet. Tittade på en informationstavla för att hitta väskinlämnigen. Då plötsligt kom jag på att jag var rätt korkad ändå. Med bilen så nära kan jag ju ha kvar grejerna där, så jag gick helt enkelt tillbaka och la in min väska igen.

-Loppet-
 Promenerade mot starten och hamnade lite långt fram. Väntade dock in min startgrupp på en vindstilla plats.

 Så var det dag för loppet jag egentligen jag inte visste något om.

Precis som min start small av började det regna igen. Det regnade rätt intensivt ett tag. Med keps på huvudet så störde det mig inte alls. Skorna verkade också stå emot väta rätt bra. Och så småningom blev det uppehåll, men då var jag redan genomblöt. Vinterjacka och långärmad tröja under var perfekt när det blåste men lite för varmt när det var lä samt när solen kom fram.

 En svensk man började prata med mig i början av loppet. Han hade bott och jobbat i Luzern i 6 år. Fusk, sa jag med glimten i ögat.

 Så kom det backar och ALLA sprang. Såg inte en enda som gick i de fem första backarna. Jag fick nog vid tredje backen. Då gick jag uppför. Jag är varken schweizare eller bergsget, tänkte jag, jag får gå. Punkt.

 
 Så dök en Katharina upp. Hon kunde svenska för hon hade jobbat i Luleå. Hon blev glad över att se mina flaggor/mig för då  kunde hon öva sin svenska lite.

 
 Lite senare språkade jag med en Lotte. Hon hade pluggat i Sverige. Jag frågade var och hon sa Linköping. Då vet du hur det ser ut där jag bor. Hon och jag konverserade på engelska för hon hade bara varit i Sverige 6 månader så hennes svenska var typ obefintlig. Hon sprang idag sitt första maraton.

 Trött vid 17 km. En ung kille på cykel frågade om jag behövde en gel. Så fick jag det av honom.

 
 Farthållare för 4:30 kom ikapp. Sprang lite med dem men släppte de vid 21 km.

 Kom på att jag behövde salt. Letade febrilt i mitt flipbelt. Många små påsar hade jag med. Hällde upp i handen och....nämen vad f-n var det? Peppar! Skit också. F-n, rent ut sagt. Hade av trötthet sett fel i bilen. Jag vet att det är bättre med salttabletter än dessa små påsar från snabbmatsställen, men påsarna funkar för mig ... om jag bara har de med mig.

 Så såg jag typ ett imbiss (en liten kiosk). Jag frågade om de hade salt och försökte förklara varför. Men de fann inget, bara peppar. Peppar har jag också. De sa till mig att springa till vändningen och så skulle de fixa salt till jag kom tillbaka. OK.

 Bort till vändningen, som var med piffig  med stora klockor man kunde ringa i. Roligt!

 

 När jag så småningom kom tillbaka till kiosken fick jag massor med salt. Jag fick till och med erbjudandet att ta med hela påsen. Vilka hjältar. Otroligt tacksam. De räddade mitt maraton.

Alla i loppet har sett mina flaggor eftersom man ju sprang till en vändning. Och kvasten mötte jag vid ca 26km, före delningen på tillbakavägen. Även en del snabba löpare log när de såg mig.

 Killen på cykel med gelen återkom och jag fick en till. Vid vårt sista möte fick jag ytterligare en till. Alltså vilken grabb. Att ge sån service till en gammal  trött "tant" från Sverige. Som dessutom hade lustiga/fåniga flaggor på huvudet.

 Så sprang en annan ung kille ikapp mig. Han började prata och det var riktigt trevligt. Han var från Bern och detta var hans första maraton. Han berömde min tyska. "Du sprichst gut Deutsch!" Jag tackade. Han var ju naturligtvis nyfiken på varför.

 Längs hela maran fick man väldigt många hup, heja Sverige, heja sweden hup/hop ellie och så vidare. Flaggorna gör sitt jobb bra tycker jag.

 En man sa något och jag förstod absolut ingenting, det var på nån obegriplig dialekt men det slutade på "kwei".
-Kwei?, sa jag
-As an elk!
Han tyckte jag såg ut som en älg när jag hade flaggorna.
-Wie in Schweden! replikerade jag.

 Kom ikapp två trötta ungdomar. Jag frågade om allt var bra, men de hade kramp, sa de. Ni som läst mina tidigare rapporter vet vad jag gjorde då. Jag hade fått med mig hela påsen med salt så jag delade med mig. Sen drack de upp nästan allt mitt vatten. Tur att inte solen stekte för jag klarade mig till nästa depå där jag fyllde min flaska igen.

 Med 9 km kvar förenades vi långdistansare med halvmaralöparna. Det var ju trevligt för helt plötsligt var det många på banan. Bara lite jobbigt att de generellt var snabbare.

 Så sprang vi in på FCLs arena. (Football Club Luzern, eller något sådant.) Det var coolt. Det är så man ska lägga lopp, så man får häftiga upplevelser. Då var det 8 km kvar.

 
 Det bjöds aldrig på något salt längs banan. När jag tänker efter så har inget utlandslopp jag deltagit i gjort det. Schweizarna var däremot frikostiga med att dela ut gels. Fick så många, förutom från killen på cykel, att jag inte kunde konsumera dem alla. Och efter stadion fick vi Cola. Nu pratar vi riktig coca cola, som smakar gott, inget jä**a plagiat för att det är billigare. (Hint till Stockholm maraton igen *harkel*)

 Jobbigt sista genom stan men tog mig iaf samman sista 2 km och sprang om både maratonlöparna och halvmaratonlöpare. Enormt publikstöd på slutet.

 En härlig känsla att springa in på Verkehrshaus (transportmuseet). Det är för övrigt riktigt trevligt och intressant att gå på. Rekommenderades starkt om ni någon gång är i Luzern.

 Efter målgång fick vi förfriskningar: vatten, kaka, äpple, salta pinnar, te, buljong, öl med mera. Vid öluthämtningen frågade jag om det var alkohol i. Jag skulle ju köra hem så ingen alkohol tack. Sa att jag ju annars kan dricka den hemma. Då fick jag en av varje av den vänliga mannen. Det absolut mest anmärkningsvärda och klart förvånade var att den ena ölburken hade svensk pant. Den får följa med hem, troligen tom men ändå.

 
 Flera jag haft sällskap med under loppet kom fram och prata en liten stund. En riktig löparfamilj där alla är vänner. Så glad att jag deltog i detta lopp trots allt.

 Hade lust att kolla lite på museet men eftersom jag var blöt från alla håll, av regn och svett, hämtade jag istället min väska i bilen på parkeringen bredvid. Så lyxigt! Stapplade sedan till duschen. Den för kvinnor var i tennishallen. ✌🏽

 Ställde mig i kö direkt till massagen då jag kom men fick informationen av andra deltagare att de ville att man duschade först. Så då gjorde jag det.

 Det fanns inte så många duschar men att duscha växelvis var inget som gjordes för att effektivisera. Från stora lopp hemma så brukar vi kvinnor dela. (Jag vet inte hur män gör.) När en duschat av sig behöver ju denna inte duscha medan hon schamponerar sig,  då kan nästa duscha av sig parallellt. När denna duschat av sig kan den första skölja ur allt schampo etc medan den andre schamponerar sig. Mycket effektiv vid få duschar och mycket folk. Men som sagt det var inget dessa schweiziska kvinnor tog till sig när jag steg åt sidan för att schamponera. Istället stod duschen och spruta vatten åt ingen.

Jag duschade inte länge men jag hann precis med massage efter duschen. Var en av de fyra sista före de packade ihop. Sån tur att jag hann. Det var bara kvinnliga massörer. Hon masserade under foten/fotsulan och hälsenan. Det var nytt och riktigt skönt efter maraton. Välbehövligt. Hemma i Sverige  funderade länge om jag skulle ha med min massagekudde, men till slut valde jag bort den. Så lite massage gjorde gott.

 Skrev tidigare att jag gick på plus med gel. Från Amsterdam hade jag fyra extra med i mål. I detta lopp sju. Jo, jag konsumerade faktiskt några också men jag hade ändå fler än jag behövde. Nu kanske ni undrar varför jag plockade på mig fast jag hade? Jag visste inte om jag behövde de under loppet, det vet jag ju inte på förhand. Sen kommer det faktiskt fler lopp och gels är dyra. De kommer inte slängas utan användas. 

 Korsade mållinjen på 7 min och 26 sek snabbare än Amsterdam för en vecka sedan. Då hade denna bana betydligt fler backar, vilka jag gick uppför, iaf de flesta. 

Bansträckning: