Dag 2: Parkrun, Indalsvägen, Thailand, Döda Fallet, Liftare, Älgmöte,

 20/6 2026

 Blev 5 timmas sömn, 3+2. Var så varmt att jag valde bort sovsäcken. Efter tre timmar var det däremot kyligt, då jag ju ligger hyfsat still och sover. Vaknade och kröp ner i sovsäcken och sov två timmar till.

När jag väcktes klockan 8 var det redan 24 grader varmt ute. 

 Klädde mig i löparkläder och begav mig till Boulognerskogen och det parkrun som startade för fem veckor sedan. Ett av resans många mål.
Parkrun:et kommer få ett eget inlägg.

 

 Hade inte bråttom. Så jag fikade i lugn och ro. Det var ju detta jag rest just hit för. Det fick ta den tid som behövdes. 

 Åter vid bilen optimerade jag min last lite, letade upp mina solglasögon och packade en duschväska samt chilla i bil i skuggan för skriva blogginlägg om  gårdagen.

 Hittade tennisklubb. Det var låst. Vänta en̈ stund  kollade bokningar på matchi = tomt. Ingen hade bokat idag (inom rimlig tid att ev vänta). Sökte duschalternativ bl a i någon annan stad, men matchi även där och obokade banor.

 Börja fixa med bilen och  då tvätta bort insekter från rutan. Då från ingenstans gick en kille in på klubben. "Håll dörren" ropade jag. Han hörde mig, höll några sek och gick in. Skit tänkte jag, men tänkte sedan han kan inte spela ensam det kommer nog någon mer så jag gick bort till dörren. Sen kom han faktiskt ut.
-Ska du spela?, frågade han.
-Jag önskar det, sa jag.
Han jobbade där och skulle röja sly. Jag sa att jag tänkte låna duschen och frågade om det var ok. Det var det.
Pratade lite mer med honom när jag var ren och tackade så mycket.

 

 Mellanlandade i en affär före jag körde norr ut. Struntade således att titta på Gävle. Det får bli en annan resa. Körde först mot Sundsvall för att där ta av inåt landet. Körde bl a på Inlandsvägen och Bävervägen.

 Målet var Bispgården/Utanede. I Bispgården finns nämligen en bensinmack som matchar mitt "bensinkort". Såg på bilens termometer att det var varmt ute, 30°c respektive behagliga 22,5°C inne i bilen.

 Noterade också att många fartkameror  är placerade långt ner i nerförsbackar.
När jag passerat Sundsvall och Timrå styrde jag inåt landet.

 Otroligt vackert stundtals, och stundtals var det mest rak väg och skog, kanske inte lika vackert. Eftersom syftet med resan är att se mer av inre delarna av Sverige så var tanken att stanna om jag såg något spännande. 

 Och det gjorde jag. Först stannade jag, gick tillbaka på bron, och tog ett landskapsfoto på Indalsälven.

 Det var ingen trängsel på vägen, jag var rätt ensam. Många mil senare såg jag en spännande skylt vid vägen. Bromsade in och svängde in på avtagavägen. Plötsligt var jag i Thailand. Väldigt likt faktiskt. 

 Hade inte tänkt stanna där så länge mer än se byggnaden men där fanns också ett thai-hak. Passade således på att äta. Bonus var de

sen visade de VM-matchen mellan Nederländerna och Sverige, där Sverige blev förnedrade med 5-1. Blev faktiskt väldigt trevligt då jag kom i samspråk med personal och andra. Speciellt intressant att prata med killen som har narkolepsi eftersom den medicin jag äter är just mot narkolepsi.

 Note to self: Ragundadalen.se

 När matchen var slut fortsatte jag till bensinmacken några kilometer bort.

 Nu var det dags att gasa på mot sovplatsen... trodde jag. En skylt med orden "Döda Fallet 9" fick mig otvivelaktigt att ta en omväg. Mycket värt omvägen kan jag meddela. En rätt intressant historia om bönder som ville leda om vattnet för att forsen bl a krossade timret. Över en natt sinade hela forsen och kallas nu Döda Fallet. Av parkeringen och bebyggelsen att döma är det en stor turistattraktion.

 Efter stoppet fortsatte min resa norr ut. Nu hade det börjat regna. Strax före halv midnatt såg jag plötsligt en man gåendes på vägkanten. Inget konstigt i det men han liftade (utan packning).

 Impulsiv som jag är stannade jag och frågade vart han skulle. Han var märkbart berusad. Han ville ha skjuts hem någon fjuttig kilometer. Trots att det egentligen inte fick plats någon mer, pga växterna, så löste jag det.

Väl vid hemmet satt vi i bilen en stund och pratade, fast jag egentligen behövde gasa på norr ut. Personen hette Johan och jobbade med åkeri, typ lastbilschaufför om jag fattade det rätt. Han var född 1989 och hadeen dottersomvar 12 år. Jag frågade om festen han varit på var kul. Så berättade han att han bara hade varit hos sina föräldrar och druckit "sponka". En trevlig man. Blev inbjuden att se hans hem, fylla vatten och se hans altanbygge, som jag på håll såg var under konstruktion. Vänligt och spännande, men jag avböjde inviten.

 På den fortsatte färden såg jag älgar vid TVÅ(!)  tillfällen. En stod mitt på vägen. En liten flash så stegade den iväg. Den andra stod vid ett räcke och vände när jag  kom. Han inte fota den andra.

 Klockan 2 på natten passerade jag en väns födelseort. Var tvungen att stanna och fota, så jag kunde visa henne det.

 Fann till slut en hyfsat undanskymd plats utanför Vilhelmina. Ännu en gång tacksam att jag impulsköpte myggnäten till bilfönstren. De mörklade också eftersom nu var det soluppgång sedan tre kvart.

 På grund av "thailand", VM-match, Döda Fallet och liftare hann jag inte längre före jag behövde sova. Hade behövt komma 1,5 timme längre norrut. Men jag kör om jag är för trött för det.

Dag 1: Sverige - Norge - Finlandresa 2026

 19/6 2026

 I min planering av denna skandinavienresa hade jag planerat att köra ganska tidigt till mitt första resmål. Men så blev jag inbjuden till vänner att fira midsommar med dem och jag fick omplanera lite. Vänner prioriterar jag.

 Jag hade bestämt att börja min resa mellan klockan 21 och 22. Kan avslöja att vi hade så trevligt och hade så mycket att prata om att jag kom iväg sent i intervallet, dvs kl 22. Men det gjorde inget. Jag hade inget att passa förrän 0930.

 Så efter ett mycket trevligt midsommarfirande tog jag min fullpackade bil och körde norr ut. Första destination var Gävle.

 Det var en magisk kväll. Ljust hela tiden och jag såg nästan soluppgång på min midsommaraftonsresa. Insekterna smattrade mot rutan som om det regnade. I bilen hade jag sällskap iform av sonens tomatplantor och min mangoväxt.

 Resan till Gävle tog ju liiite längre tid än tänkt, eftersom jag tydligen glömt att ta bort "undvik motorväg" efter mitt senaste besök i Norge. Skit händer.

Vid midnatt, mellan Örebro och Fingerboda, hade polisen upprättat en nykterhetskontroll vid en rondell. Jag blev invinkad. Denna gång var jag inte nervös, så som t ex i Tyskland. 

 

De fråga vart jag skulle och vad det var för växter jag hade med mig. Inga konstigheter med blåskontrollen, den visade som väntat 0. Jag hade ju avstått från alkohol för att jag skulle köra.

 Annars bjöd natten på en rovfågel som flög  precis framför bilen. Ren tur att jag inte träffade den. En grävling e dyl. kilade över vägen. Och på ett ställe tyckte en liten harpalt det var bra att springa mitt i körfältet. Fick bromsa ordentligt.

Klockan en kvart före 03 och 34 mil senare var jag på min utsedda övernattningsplats i Forsbacka.

Valentines parkrun, England, UK - race report

 14/2 -26 London 

 Eftersom Valentine's Day (Alla Hjärtans Dag) är på en lördag iår visste jag att just detta parkrun skulle bli välbesökt just denna dag.

 Senast jag sprang ett parkrun i London var det runt 500 deltagare och då var det en vanlig sketen lördag i augusti. Har sett på sociala medier att välbesökta parkrun, t ex Bushy park, har haft över 1000 deltagare. Hur många som skulle komma idag var svårt att förutspå, men jag var säker på att många skulle ta tillfället.

 Gick till Valentines Park i god tid för att kunna hinna mingla. Att hasta in i sista stund har aldrig varit min tekopp. 

 Morgonen var kylig men det var ändå plusrader. Solen sken föredömligt. Jag tog med en svensk flagga för att mina vänner lättare skulle se mig.

 Var på plats i parken ca 0820 och jag var inte först. Hittade direkt två tjejer som också fyllde år. Gratulerade såklart och stod och pratade en stund. Så kom en Alexander som kunde svenska. Han hade pluggat i Sverige. Han var ursprungligen från Ryssland men bodde sedan många år i Fulham.

 Briefingen, som de föredömligt gjorde två gånger pga många deltagare, var underhållande. De som kom i par ombads att vara säker på att lämna med samma partner. De hade också en teckenspråkstolk, något jag bara sett i volontärlistan att man kan volontera som.

Mannen ovan heter Alexander. Han kom fram till mig och berättade, på svenska, att han pluggat i Sverige. Han var från Ryssland med bodde i London. 

 Hittade också mina vänner Issy och Jonathan, de jag lärde känna på parkrun i Nederländerna. Nu gick tiden väldigt fort och jag missade starten lite grann där vi stod och pratade. Jag hade förberett klockan på löpning. På något magiskt sätt satte min klocka igång på startskottet. Verkar osannolikt men kanske att någon annans klocka styrde den just då?

 Det var mycket folk och alltså ganska trångt i starten, men funkade tills jag skulle ta ta ett foto och Bam! Det tog tvärstopp. Jag sprang in i en bänk och föll dubbelvikt över den. Från springandes till 0 på en splitsekund.  Tack och lov klarade jag mig med några få små sår på handen. Blev mest överraskad och överrumplad.

 Där det gick att springa i sin egen takt använde jag Alexander som pacer tills vi sprang och pratade med varandra istället. Så småningom kom också Jonathan ikapp. Han såg min flagga och "jagade" den.

 Valentines parkrun är en tvåvarvsbana i Valentines park. Ingen trängde sig eller knuffades trots mycket folk och en flaskhals vi passerade två gånger. Favoritdelen var när vi passerade tennisbanorna trots en 90-graderssväng just där.

 När jag efter två varv svängde runt huset och upp på målrakan blev det överraskande tvärstopp igen. Nu var det inget jag sprang in i utan kö (!) fram till målet. Då stod min klocka på 30:40 min. Det var bara att stanna i kön och ha trevligt med de runt omkring sig. Kön till målet var för mig 250 meter, men den blev snabbt mycket längre. Kön tog mig 11 min tills att korsade mållinjen. Sluttid 41 min. Men jag hann i mål före poletterna tog slut. Det var det många som inte gjorde.

 Efter målgång hittade Iain och Ann. De hade varit kloka och startat långt fram. Medan Ann hjälpte till att dela ut poletter stod jag i ytterligare en lång kö med Jonathan, denna gång till popup-skylten. Att missa foto med den vore tjänstefel.

 Jag pratade också lite kort med rundirection för dagen och andra trevlig volontärer.

 Issy hade bakat en god morotskaka hon bjöd på. Så passade Issy på att lägga något i min ryggsäck.

 Vi hade kommit lite olika i hur "färdiga" vi var med parkrun så vi bestämde att Issy, Jonathan och jag skulle sammanstråla med Iain och Ann på puben the Great Spoon i närheten. När vi fotat oss färdigt och tog oss bort hittade vi inte I och A. Vi beställde trots det mat. Efter en timme och vi fortfarande inte hade fått någon mat, gick. J frågade vad som (inte) händer. Det visade sig att det skulle ta ytterligare 45 min. Då annullerade vi vår beställning och gick. 

 Men jag hann träffa Iain en kort sväng iaf och han och Ann fick en nyckelring av mig. Issy och Jonathan fick också varsin. 

 Det tog till sena kvällen innan resultatet kom in. Helt otroliga 2333 deltagare. Wow! Det är rekorddeltagande i parkrun en vanlig lördag. Bushy park har de andra rekordet.

 På hotellrummet kollade jag också vad Issy lagt i min väska. Det visade sig vara ett födelsedagskort, så gulligt. Blev riktigt glad för det. Blev också glad för det sms jag fick av dottern. Less is more. Det stod enkom "Grattis"

 Och så åt jag donuts:en jag köpte under gårdagskvällen. De fick tjänstgöra som födelsedagstårta.

Lite annat från loppet: