Dag 15: Lahti/Lahtis

 3/7 2026

 Jag sov i Hollola strax utanför Lahti(s). Tallen kastade kottar på bilen. Dåligt parkerat av mig.

 Lahti/Lahtis har runt 120 000 invånare och är med det Finlands nionde största stad.

 Både Fazer och Stora Enso packaging håller till här. Även om förpackningar och förpackningsdesign intresserar mig är det bara en fabrik här och inget man besöker. Istället följde den inslagna vägen och besökte fabriksförsäljningsbutiken.
Fazer har visst flera fabriksförsäljningsbutiker i Finland och en ligger här i Lahti(s).

 Sen fick jag utföra en smärre reparation på bilen. Gjorde en "greklösning" så det iaf inte skulle se ut som att bilen trillar isär. Tig foto för att kontrollera resultatet men det blev faktiskt riktigt bra.

 Lahti(s) är nog mest känt för sin vinteridrott och då framför allt skidsport. Mässilä Ski Resort lite utanför Lahti(s) erbjuder utförsåkning. Men världscuptävlingarna, Lahti Ski Games, som hålls årligen, sker på Lahti Sportcenter, mer centralt till orten där även de kända hoppbackarna finns.

 Tävlingarna (backhoppning, längdåkning, skidskytte etc) hålls för den yttersta eliten varje år. Norrmännen jag träffade sa att det kostade €9 att åka hiss till toppen av hoppbacken. Det gjorde jag således inte.
Åkte istället ner till arenan och Lahti Stadium för att betrakta hoppbackarna nerifrån. Där träffade jag andra norrmän. X) 

 Tittade också på alla halsdukar besökare lämnat på bron samt de gulliga hoppbackarna för nybörjare. Jag skulle inte våga backhoppa ens i den minsta.

 Kul att ha varit här. Om några år hoppas jag få se syskonen Olle och Tage Börjesson här, tävlandes i längdskidåkning, och så småningom även Svante. Men jag håller mig i så fall till tv-sändningarna.

 Fyra timmars fri parkering vid hoppbackarna och jag passade på att springa medan det var upphåll från regn. Sprang in till centrum, hittade torget, sprang runt ett kvarter och tillbaka. Hann precis tillbaka då det började ösregna. Hade vädret varit bättre hade jag nog sprungit ett freedom parkrun på parkrunbanan.

 Körde för att titta på Korsets kyrka som är designad av Alvar Aalto. Även gravplatserna var designade. Här finns ingen plats för konstnärlig frihet. Tyckte det var snyggt på sitt sätt.

 Åkte förbi ett av sjukhusen. Var det kanske här Marko "Markoolio" Lehtosalo föddes 1975? Hans familj flyttade till Sverige då Marko var sex månader, så han är bara född här Lahti(s) inte uppvuxen.

 Googlade lite om Lahti(s) och det kom upp att bandet Entwine är här ifrån. Hade aldrig hört talas om de eller hört deras musik förut. Ganska schysst musik faktiskt, om man skippar deras tidiga death-metalmusik förstås.

 Sibeliushuset är stans konsert- och kongressbyggnad. Den är (invändigt) byggd i trä. Det som gör huset speciellt är att det är kombinerat gammalt och nytt då en gammal snickerifabrik, från 1900-talets början, skulle integreras. Så är det tydligen fantastisk akustik. Svårt för mig att kolla, dels för att det var stängt men mest för att jag inte hör skillnad på fantastisk akustik och bra akustik.

 Till köpcentret för basbehov och fylla vatten i min dunk. Sen mot nästa stad.

 Har passerat otaliga '"Hesburger", en nationell snabbmatskedja. Idag tog jag tillfället att testa den. Det är Finlands egna McD, fast det finns både äkta McD och BurgerK. Finlands motsvarighet till svenska MAX helt enkelt. 

 Internet fick informera mig mer om restaurangekedjan.
Kort:

•Startade 1966 som liten grill i Naantali/Nådendal.
•Första Hesburger-restaurangen öppnade i Hansakvarteret i Turku/Åbo 1980.
•Det finns 257 restauranger i Finland.
(Känns som jag kört förbi 200 av dem.)
•Ännu finns ingen Hesburger-restaurang i Sverige.

 Jag åt den som motsvarar BigMac och jag tyckte de var god. Precis som ai skriver hade den två olika såser. Och när jag skulle hälla peppar på ketchupen var det grillkrydda. Jag läste inte det finstilta.

 De hade roliga namn på menyerna.
Jättebaconmeny, Stor Jättebaconmeny. X) Om man ville ha vanlig coca cola (med socker) fick man betala extra. 

 Hesburger hade gratis wifi och jag passade på att fixa färdigt bilderna till dag 7.

Padel, roligt men dåligt

  Om tennis inte var bra för min skadadefot så var padel definitiv ännu sämre. Det vet jag efter dagens spel.

 Det var förvisso roligt men jädrar i mig vad foten gjorde ont. När jag spelar tennis hugger det till, gör skitont och går över efter en liten stund. Så var det inte med padelspel. Då blev smärtan mer ihållande. Samma smärta som när jag går långt faktiskt. 

Glaciärskidåkning i Sölden

 På min namnsdag gjorde jag en roadtrip till Sölden. Där har jag aldrig varit förut än mindre åkt skidor. De öppnade redan i oktober eftersom de har skidåkning på glaciären. Har haft en fantastisk dag även om den började surt, men blev ändå riktigt bra.

 Upp ruskigt tidigt, jag vill vara på plats tidigt. Men... efter en halvtimmes bilkörning märkte jag att jag glömt min plånbok. Hade inget val. Var tvungen att vända. Jag kan inte köpa liftkort utan pengar. Denna fadäs fick till följd att jag inte var i Sölden förrän 1030.

 Österrikiska radiokanaler pratade mest om hur fantastiskt Österrikes fotbollslag var som lyckats kvalificera sig till VM genom att spela 1-1 mot Bosnien-Hercegovina. Det var en gruppfinal. Den som vann var direktkvalificerad till VM. Österrike som toppade gruppen behövde bara spela oavgjort. Österrike har inte spelat VM sedan 1998, så det är klart de är glada. I jämförelse såg jag att Sverige hamnade sist i sin kvalgrupp. Inget VM för Sverige*. Jag får heja på Österrike.

 Eftersom jag aldrig varit i Sölden förut så åkte jag rakt igenom tills jag såg en lift, Gaislachkogl. Parkera i parkeringshuset mittemot och fipplade på mina grejer och gick till biljettkassan. Nä, då var den liften bara öppen för fotgängare. De hänvisade mig att ta bussen tillbaka till Giggijoch. Så det gjorde jag ju då. Det som ändå var bra var att det var lite billigare med liftkort från kl 11. Med bussfärden behövde jag endast vänta ca 10 min tills de började sälja liftkort från kl. 11.

 Åkte upp med kabinabanan och åkte ett par åk. Var till en början lite besviken, för jag trodde att mer av skidsystemet skulle var öppet såhär pre-season, som de kallar det. Men jag var ändå glad och nöjd för solen sken, snön var bra och pisterna fina.

 Betade av pisterna och valde en den första liften igen men att åka av åt andra hållet och Wow!!! Det fanns mycket mer att upptäcka.

 Men fem timmar i skidsystemet var perfekt (11-16). Orkade inte mer, skulle ju köra hem också. Ser på klockans data att jag i tid åkte mer lift än skidor. Lift 2 tim 42 min. Skidåkning 2 tim 6 min och nån "run idle" tid på 21 min och 30 sek.

Jag tror jag åkte i alla backar. Dock inte alla liftar. Var inte jättesugen på släplift. De går långsamt och är ganska tråkiga att stå i.

 Solen sken största delen av dagen. På eftermiddagen när solen gick bakom berget blev det både kallt och svårt att se några kontraster. Parkeringen kostade mig €6 för hela dagen. Föredömligt billigt när liftkorten ändå är rätt dyra. Också föredömligt att inte råna sina gäster lagligt, när bilburna gäster inte har något val och de har möjlighet att ta vilket pris de vill för parkering.

 Några (lustiga) händelser under dagen.

 •Delade sittlift med två herrar från Schweiz. De trodde jag var från Frankrike pga mina skidor (Rossignol). Sa att de är bra och att köpte dem för säker 20 år sedan. Köpte du dem alltså när du var 15,? replikerade en av dem.

 •Delade kabinlift med en familj med två barn. Jag behövde energi men kände mig elak att sitta framför två barn och käka godis. Så jag bjöd de också. De behövde säkert också energi precis som jag.

 • Lyckades med ett praktfall i pisten, eller faktiskt utanför. Åkte i den fluffiga snön utanför pisten. Det gick jättebra tills jag skulle tillbaka till pisten igen. Då var det visst en hård kant jag inte kände till. Ena skidan fastnade och löste ut och jag stukade ena tummen. Såret på knät fick sig också en törn. Knät hade dock den redan fått en törn på liftens bom, som var i knähöjd.

Detta var inte offpiståket då jag föll.

 •Lyckades också göra bort mig i en lift. Skulle nästan just sätta mig i 8-stolsliften. Mannen bredvid mig tittade så konstigt på mig, då tappade jag fokus och så trillade jag stillastående åt sidan. Så fick liften passera medan jag låg där. Liftkillen var iaf glad och hjälpsam. Vi alla (jag, liftkillen och de i liften efter, som jag åkte med) skrattade mest åt det hela. Allt gick ju egentligen bra. Det var bara så fånigt. Ett "trötthetstrill" från stillastående, sånt händer. Tjejen bredvid mig i nya liftstolen var från München. Jag sa att jag var från Sverige. Då började hon prata svenska. Hon hade plugga svenska på universitetet. Jag frågade varför? Hon gillade bl a svensk litteratur.

 •Kabinliften ner delade jag med personer från Moldavien och Nederländerna. Han från Nederländerna hade varit i Sverige och jobbat flera gånger, både i Örebro Västerås och Rosersberg. Den där sista orten kände jag inte till. Han förklarade att det inte låg så långt från Arlanda. Då var jag tvungen att göra research på plats. Det visade sig att det låg mellan Upplands Väsby och Märsta.

 Jag körde för första gången, Flexenstraße (över Lech) på både dit och tillbakavägen. Har haft tur denna resa, den vägen (mellan Warth och Lech) brukar vara stängd på vintern pga lavinfara. Men det har inte hunnit komma så mycket snö än så det har varit öppet.

Snökanonerna gick för fullt i alla skidsystem jag körde förbi. På bilden nedan Lechs snökanoner som lyser upp backen. 

 Såg en räv vid sidan av vägen (mellan Au och Mellau, strax före forellfiskeriet). Den hade vett att inte springa ut framför min bil.

*Har läst på att trots Sveriges sistaplacering i gruppen får de en chans till i play-off. Detta tack vare att de tidigare vunnit sin grupp i Nations League. 

Min runstreak

 Är min runstreak över nu?

 Springa med kryckor är inte att rekommendera av den anledningen att man ju fått kryckorna av en orsak, förmodligen en skada.

 Det finns de som gjort detta ändå. Han var dessutom läkare. (Förresten, han hade ett medeltempo på 11:05 min/km.)

https://www.facebook.com/share/v/17pQ45hiQG/

 För att hålla liv i en runstreak behövs inget halvmaraton, dessutom får man dela upp på olika löpningar. Man kan helt enkelt springa 200 meter uppdelat på åtta tillfällen under samma dag. Bara den totala sträckan varje kalenderdygn blir en engelsk mile.
Jag vill minnas att jag delat upp en gång förut men då i 800x2 (+10 meter).

 Så får det bli. Uppdelat i flera kortare alltså. Farten är oviktig. Det handlar om max 20 minuter av 24 timmar.

Korkat! Ja, kanske!? Är det viktigt? Nej egentligen inte, men ändå. Jag är inte helt invalid...än.

Så här tänker jag.
Vissa springer i rullstol då kan det väl räknas att springa fast man har kryckor och då tar sig fram så fort man kan, även om det inte är renodlade löpsteg. Tänk då att personer i rullstol inte har några fötter i marken över huvud taget.

Skidresan 2025

 Dagstripp till Romme Alpin med äldsta barnets klass och parallellklasser.

 Väckarklockan ringde strax efter 04 och den chartrade bussen skulle köra 0545 från skolan.

 Prick kl 0510 hade jag och dottern släpat skidor och pjäxbagar till "vår" busshållplats för att vara säkra på att inte missa 0520-bussen till stan.

 Resan till Romme Alpin gick bra och eftersom vi inte är busschaufförer så kunde vi sova på fyratimmarsresan upp.

 Vädret i Romme idag var varmt och blåsigt. (9°C, 6(11) m/s) Inte idealiskt för varken snö eller skidåkning.

 Jag hade tänkt ansluta några ungdomar och åka med dem men efter att vi kommit fram och vissa hämtat ut sina hyrutrustning splittrades alla rätt fort. Jag pratade med några killar men de var från en skola i Stockholm. Jag bestämde då att ge mig iväg på egen hand. Varför ödsla tid med att stå och vänta?

 Första åket var dock miserabelt. Valde som uppvärmning en grön backe i tron att snön skulle vara ok på morgonen. Men det var fel. Snön var usel, blöt och tung, och gröna backar har typ ingen lutning så i princip fick jag staka mig nedför berget.

 Det är rätt trist att åka ensam, men det har faktiskt också sina fördelar. Till fördelarna hör att man inte behöver vänta på andra som ska fippla med sin utrustning. Det är bara att ge sig iväg efter att man glidit av liften.

 Men som jag sa, lite ensamt och social som jag är så börjar jag ju prata med de som sitter bredvid mig i liften. En salig blandning människor där några kom från min födelsestad Karlskrona och andra från Stockholm. Somliga var utlänningar, Ukraina och England. Killen från Ukraina säsongsarbetade i Våffelstugan men var ledig just idag. På sommaren säsongsarbetade han på Astrid Lindgrens värld.

 Det var dock två "lokala" herrar (Robert och Torbjörn), något äldre än jag, som jag åkte med ganska länge. Ja, faktiskt hela förmiddagen. De höll ett bra tempo ner för backarna och de var förvånade över min hastighet på skidor. De sa att det var mycket ovanligt att träffa de, och speciellt damer, som höll deras tempo. De blev som mina privata guider.

 Tiden får fort när man har  roligt och vi tog in på värdshuset för en lunch. Jag hade verkligen vinstlotten i och med att jag blivit förärad en lunchkupong, som kunde lösas in på valfri restaurang.
Vinstlotten låg i att jag kunde välja vad jag ville från menyn.

 Hade jag inte haft lunchkupongen hade jag inte ens stannat för lunch. Min ekonomi tillåter inte ens den billigaste rätten. Och i ärlighetens namn tycker jag det är mycket överprisat att ta 175 kr för en gulaschsoppa.

 Vad jag valde?
Jag passade naturligtvis på att äta älggrytan. Jag valde inte den för att den var dyrast. Jag valde den för att det var typ 35 år sedan jag åt älgkött senast och älgkött är verkligen inget jag äter ens till fest.

 Den var delikat och mycket mättande. Orkade faktisk inte äta upp allt så jag åt köttet och det utsökta potatismoset  men lämnade morrötter och champinjoner.

 Efter festmåltiden på Värdshuset skulle Robert och Torbjörn åka hem. Jag tog  mig då till Snöberget och unnade mig en efterrätt i Våffelstugan. (De var inte heller helt billiga.) Vet inte om det skulle vara så men jag fick faktiskt två våfflor på min tallrik.

 När jag hade fikat färdigt satte jag på skidorna och då ringde pappa. Jag hade inte lust att stå i blåsten och prata så jag satte fast mobilen under hjälmen. Innan samtalet var slut hade jag hunnit åka ner till liften OCH åkt hela vägen upp för ett  nytt åk.

 På eftermiddagen blev åken lite ryckiga för det låg ungdomar lite här och var, och då måste man kolla hur de mår. Vid första stoppet fanns det redan vuxen hjälp på plats. Det var ett barn som hade ont i knät efter en vurpa. Istället hjälpte jag då till att sätta upp skidorna i ett kryss som varning för andra. Något de inte hade koll på att man bör göra. Vidare stopp var det mest typ skrapsår och tappade skidor.

 Vid sista liften upp samtalade jag med en trevlig man från Växjö. Han hade fått ett infall och åkt upp med sin husbil. Vilken lyx! Fast tillsammans bestämde vi att det inte var sista åket utan istället näst sista åket.

 En fantastisk skiddag även om underlaget i mitt tycke kunde varit bättre.

 Kuriosa:

Totalt var jag i Rommes backar i 5 timmar. Av dessa fem timmar hann jag åka 28 åk som tillsammans varade i 1 timme och 37 minuter och 30 sekunder. Men jag åkte mer lift än skidor, sett i tid, eftersom jag åkt lift i 2 timmar och 6 minuter och 29 sekunder. Jag stod still och snacka samt hjälpte människor i 12 minuter och 35 sekunder.
(Den timmen och en kvart som återstår, till fem timmar, hade jag pausat klockan för jag åt.)
Jag åkte totalt 40 km.

JvH - At the Gym

 I januari fylls gymmen av "nyårslöften", de som gett sig själva i nyårslöftet att börja träna. Har övriga bara tålamod så är det glesare mellan maskinerna redan i februari.

 Jag själv är numera dålig på att gå på gym samt styrketräna, även om jag skulle behöva det. I min ungdom var jag däremot en flitig gymbesökare då det fanns ett gym på bottenvåningen (gatuplan). Idag tränar jag iof massa annat, bl a tennis och löpning.

 At the Gym är tecknad av Jan vH själv och kom ut 2024.

 Det finns några figurer med lite igenkänning:

Löpning på löpband,

både jobbigt och tråkigt. 

Bästa sporten fick såklart

vara med på gymmet, även

fast den är svår att utöva just där.

Jag för ett par veckor sedan

då jag hade ruskigt ont i vristen.

(Ont sedan ett år vars smärta eskalerat.

Avhjälptes med en kortisoninjektion.)

När man tar i är det lätt att

trycket oavsiktlig lättar.

Detta pussel hade inte så många ur "familjen", alltså figurer som är återkommande i många JvH-pussel. Fann bara dessa:

Mother in-law.

(Dock i nya färger på

både jacka och hatt.)

Detta är inte Tax official men

denna gubbe var ganska lik ändå.

Max (hunden), Shark fin och

Turbo snail med brunt skal (istf röd/gult).

Cat and Mouse.

 Jan verkar inte vara en träningsmänniska. Om han varit det hade han tecknat in sig själv någonstans, men nej, ingen Jan på gymmet ... inte ens som åskådare. 

 Och en hel del händer:

 Till sist lite roliga gubbar och händelser:

Han behöver avancerad medicinsk

vård men är glad ändå.

Hans arm i farozonen.

Max verkar ganska sugen på den. 

Sumobrottningsmaskin.

Hopprepsmaskin.

Kul idé faktiskt.

För säkerhets skull har JvH skrivit att han själv har patent på maskinen. Listigt.

Heliumballonger för att göra vikterna lättare. Kanske enklare att välja lättare vikter?