Dag 11: Kokkola/Karleby, Vaasa/Vasa

29/6 2026

 Låg i en lugn skog med många kvittrande fåglar, som också kvittrade på natten så jag inte kunde somna.

 Fixade färdigt bilderna från dag 4 på min resa. Den från Gällivare upp till Riksgränsen. Sen hade klockan passerat en bra bith mitt på dagen...igen. Tiden går fort när man är sysselsatt.

 Naturen var väldigt lik den som är i sommarstugan, med tallar, sand etc

 Snabb titt på Kokkola/Karleby. Den där parkeringsskivan jag köpte i Jukkasjärvi har man stor nytta av i Finland. Många parkeringar ska man använda detta. Här i Kokkola är det dessutom gratis ända in i centrum av centrum. Mysig liten småstad med nästan 48 000 invånare. Lite utspritt centrum eller keskusta som jag lärt mig att det heter. Staden skyltar på både finska och svenska. Bra för en icke-finne.
Många fina små trähus. Kändes inte som jag hade tid att titta på Neristan, trähuskvarteren, körde därför vidare mot Vaasa/Vasa, som var målet redan igår. Stor anledning att återvända till Kokkola/Karleby för.

 Efter Kokkola var det mer öppna landskap ned odlinsmark. Mer vyer att se (jmfr väg med skog nära inpå. Jämfört med Sverige så är det i höjd med Umeå.

 Varmt i Vaasa/Vasa. 26-27 grader. Jag flydde in i ett köpcentrum till att börja med.

 När jag gick i stan kändes det däremot inte så varmt. Kanske för att det fläktade skönt. Vaasa/Vasa är större än tidigare besökta orter. Runt 70 000 invånare enligt internet. Även här tvåspråkigt. Ganska trevlig. De hade också konceptet "sommarrgågata", som min bostadsort Linköping, fast med den stora skillnaden att det ändå går att köra tvärs stan åt båda håll. Tillgängligheten är mycket bra och bara några kvarter från centrum är det gratis gatuparkering i 2 timmar (längre efter 17). På min resa har ännu inte kört i en stad ellerort man inte kan köra igenom...förutom Linköping, som man måste köra runt långt utanför. Möjligen Tromsø,  men man kom bra nära centrum ändå. Men min resa är inte slut.

 Mycket grönt även om torget var stort och tråkigt.

 Gick in i en affär för att köpa mig en glass men kom ut med en smörgås och ananasläsk. Satte  mig och åt i skuggan med utsikt över kyrkan och dess park.

 Satt där och kollade på Wimbledon medan jag åt så kom tre ortengestalter förbi. En av dem började prata med mig. Han hette Manday, och var från Syd Sudan och pluggade nån ingenjörsutbildning här. Frågade om jag var gift. Inte längre. Va?!!! Var hans reaktion då. Han fattade inte varför. Han sa tre gånger att jag var vacker. Han tyckte jag skulle följa med till hans extra jobb på Röda korset och umgås som vänner. Han ville byta telefonnummer. Det ville inte jag. Avböjde vänligt men bestämt att följa med dem också.

 Tredje mannen på denna resa som gärna hade träffat mig mer.

 Gick i motsatt riktning oh tog skydd av kyrkan när jag gick från min viloplats till bilen. Detta eftersom killarna satte sig på en bänk i närheten.

 Satt i bilen och laddade mobilen och smälte maten. Så började det regna lite. Inte helt bra eftersom jag inte sprungit ännu. Tittade på prognosen när det skulle sluta, men det skulle det inte. Snarare tvärtom. Det skulle börja åska. Dåg gav jag mig genast ut. Hann 500 meter då det började ösa ner (istf droppa). Tack och lov en skur och jag kunde slutföra min runda utan att bli allt för blöt. Detta också tack vare skyddande träd och hus med översjutande balkonger och loftgångar. Opraktiskt med dyngsura kläder när man bor i trång bil.

 Tillbaka i bilen började det regna mer och åska med blixtar. Muller hade jag hört redan under löprundan.

 Söder om Vaasa fick jag på kvällen använda helljus. Var typ en vecka sedan jag behövde helljus. Tråkig väg med skog runt om förresten. Positivt ändå  med att köra runt 22, 23 och midnatt är att jag är så gott som ensam. Det är bra för jag kör 80 på hundraväg för att soars bränsle. När jag är ensam stoppar jag inte upp för finländarna som vill om.

 Sparar Pori/Björneborg till ett annat Finlandsbesök. Med andra ord så passerade jag den bara i natten. Men efter Piri/Björneborg hände det mer i landskapet igen med åkrar, hus,  sjöar etc. Men, i mitt tycke lämplig, ställplats var det ont om.

 Men jag hittade en plats lagom i tid för att se Tyskland förlora mot Paraguay med 3-4 på straffar. (VM 16-delsfinal)

Dag 10: Midnattssol, Santa Village, Rovaniemi, Kemi

28/6 2026

 Jag åkte till Rovaniemi. Kanske inte fullt och helt en bucket list att besöka men ändå spännande att ha sett.

 Hittade en bra ställplats i någon slag skog. Så åkte jag därifrån för att titta på midnattssolen. För äntligen var det molnfritt så jag fick uppleva midnattssolen på riktigt. Rovaniemi kyrka tittade jag på när jag anlände eftersom jag passerade den.

 Men jag åkte inte tillbaka till platsen jag hittade, istället blev det i närheten av Santa Park, som är stängd på sommaren.

 För varje dag blir jag segare och segare på morgonen. Fatiguen tar ut sin rätt. Jag orkar inte hålla en jämn vardag över tid. Ju mer jag gör desto segare blir jag. Jag behöver återhämtning, vilket jag inte riktigt får när jag kör flera timmar och upplever saker varje dag. Men jag är nyfiken. Jag vill det här. Får återhämta mig när jag kommer hem.

 När jag som bäst förberedde mig för av åka till Santa Village, som är öppen året runt kom en stor fin campervan. Såg på nummerskylten att de var tyskar. I den satt ett äldre par och jag hälsade glatt och artigt på tyska.
 Första reaktionen; Kan du tyska?! Du pratar bra tyska.

Så undrade de såklart varför det

inte var öppet och jag berättade. Så visade jag på kartan vart de skulle åka istället. Inte långt. Jag var nästan klar så jag körde först och visade vägen.

 Lite kul att varje liten stuga har sin egen gran på farstun. Även en julelljusstake i varje fönster. Många souvenirbutiker och en bunt restauranger. Allt var dyrt, tyckte jag. Fanns även en butik som sålde Marimekko-prylar  och kläder. Och en butik som sålde Italla-, Arabia- porslin etc. Insåg att jag har en mindre förmögenhet hemma. Men jag använder det så gott som dagligen, iaf  Teema-tallrikarna. Dock inte vasen och grytan varje dag.

 Mötte en av tre tomtar och det var trevligt. Fotot skulle kosta €35 el €49 beroende på utförande. Nej tack.

 Tittade runt på området och hittade stängda "attraktioner". Något med renar och Mrs Santa Claus.  

 Gick in i en sista souvenirbutik där en, i mitt tycke, irriterande plingade installation fanns. Jag frågade killen i kassan hur han stod ut. Jag hade inte varit i butiken många minuter men var redan less. Så var samtalet igång. Han sa att nu var det lugnt och skönt nu. På vintern var det galet. Minus 30 grader, alla vill vara inomhus och man såg bara kundernas ögon i små gluggar. Allt är vitt ute, finns inga färger.

 Så frågade jag var han var ifrån för han var uppenbart inte skandinavier. Nope, han var från Iran. Jag som lyssnat på EM hade koll på att Iran den natten blivit utslagna när Algeriet och Österrike kryssade (spelade oavgjort). Jag beklagade att Iran åkt ut  Så stod vi och pratade VM-fotboll ett tag. Han presenterade sig som Kurush/Cyrus. Det första hans namn på persiska det andra på engelska.

 Husbilen bredvid mig på parkeringen var från Sverige.  Kvinnan gick ur för att ta förgiftad luft (röka). Hon var pratsam och bodde i Småland, men ursprungligen från Finland. De var påväg till hennes födelseort (semester och besöka föräldrarnas grav).

 Så sprang jag runt området och upptäckte att jag missat en liten gullig pepparkakshusby. I en av stugorna fick man gå in. 

 Tog en lov genom Rovaniemicentrum före jag körde mot Haparanda för att fylla tanken. Bränslet är några kronor billigare i Sverige. Rovaniemi upplevde jag större än vad den är med sina blygsamma 64 000 invånare.

 Så skulle jag söderut igen Jag har inte stressat tidigare och tänkte inte göra det nu heller. Tog omvägen om Haparanda för att fylla upp tanken. Bränslet är några kronor billigare i Sverige. Omvägen lönar sig ekonomiskt i jämförelse med att inte åka den. Endast tre mil extra. Passade på att äta en bit mat i Sverige och gissa vem jag mötte utanför hamburgerkedjan när jag väntade på maten. Killen från torget häromdagen. 😆 Båda blev förvånade för vi kände ju igen varandra. Överraskningen gjorde att han inte visste vad han skulle säga. Helt okej.

 De var duktigt överbelastade på burgarrestaurangen, fick vänta 30 min längre tid än appen "lovade". Det positiva är iaf att allt är nygjort. Fett och gott. Mot Finland igen. Planen var att köra så långt jag orkade.

 Avstickare för att se Kemi. Positivt med breda gator men jisses va trist. Tror inte den hade varit roligare en fredags- eller lördagskväll istället för som nu sen söndagskväll heller. Fick vibbar av forna Östtyskland. Tråkiga hus blandat med fula dito. På min cruise var det  bara ett hus som stack ut med roligare arkitektur,  förutom kyrkan. Tog inget enskilt foto på det. Trodde det skulle komma fler trevliga hus. Det var fel. Stor kontrast mot trevliga Oulu/Uleåborg.

 Körde på söder ut så långt jag tyckte var bra. Vägen var tråkig och det fanns just inget att se mer än träd. Rätt hackigt att köra i Finland. Plötsligt måste man sakta in från 80 till 60 sen kan det bli 100 eller 110 för att igen behöva sakta ner till 80 eller 60. Inte sällan är det en fartkamera nästan direkt efter hastighetsändringen. Ofta är det sänkt hastighet före korsningar, men inte alltid. Missar man skylten och kameran kommer får man gissa vilken fart det ska vara. Har man otur kör man för fort. Jag har nog åkt dit på några. Blir intressant att se hur många böter som trillar in hemma sen.

 Ville inte köra hela natten. Har satt en gräns till runt kl 2 så jag kan somna vid 3. Stannade skogen norr om Kokkola/Karleby. Det stod friluftsområde på en skylt. Där körde jag in.

Dag 9: Parkrun, Oulu/Uleåborg

(You know the drill. Bilder senare när tid och ork finns.)

27/6 2026 

 Världens nordligaste parkrun, Pokkinen parkrun i Oulo/Uleåborg och jag var lite skadad efter hiken, men gjorde en oväntat bra prestation eftersom jag inte av skadan då jag sprang. 

 Efter fikat med volontärgänget fick jag en liten sightseeing på stan av en av parkrunvolontärerna och såg bl a den feta polisen och "Demokratika". Den sist nämnda fanns/finns inte med på exv google maps som sevärdhet. Det var ett "tittskåp" som en konstnär gjorde under pandemin av återvinningsgrejer. Många små detaljer, så man kunde stå där länge och titta.

 Så skiljdes vi åt och jag tittade lite på egen hand. Många trubadurer på stan denna solig och varma lördag i juni. Oulu/Uleåborg är en trevlig stad och har drygt 200 000 invånare och är därmed Finlands femte största stad.

 Så åkte jag hem till en annan volontärer, Erika, som erbjöd att jag kunde duscha hos henne. Hon var från Ungern och UK och jobbade som frilansjournalist åt BBC.

 Hon bodde i ett nybyggt område i Oulu. Husen här hade två stora skillnader mot andra länder.
1.Trappuppgången hade heltäckningsmatta.
2. Lägenheterna var byggda med egen bastu.

 Det var förresten gudomligt att duscha. Hade behövt det redan i torsdags men mycket glad att jag fick chansen idag. Håret är särskilt lyckligt, vilket jag schamponerade två gånger för att få helt rent. Erika erbjöd även att tvätta kläder om jag behövde. Det behöver jag nog, men jag har packat så jag klarar mig alla dagar. Så satt vi på hennes balkong och pratade ganska länge. Trevligt.

 Sugen på att delta i ett engångslopp som sker över en bro här imorgon. Han som guidade mig tipsade. Bestämde mig till slut att avstå pga att det är dyrt att efteranmäla sig såhär sent inpå loppet och dels att för anmälningsavgiften ingår ingen vattenservice. Jag har inte med min vattenblåsa och det är för varmt att springa 14 km utan vatten.

 Körde till stan för att titta på katedralen. Stor och mäktig. Så promenerade jag inte till city. Passerade stadshuset, fast det visste jag inte utan hjälp med översättning via internet. Fortsatte ner till hamnen/ saluhallen. Det var där alla var. Många uteserveringar och finnarna njöt av god mat och sol. Sugen: ja. Det luktade gott från gyros, thaimat, burgare etc Hungrig nej. Men så såg jag en glassförsäljare som sålde mjukglass med saltlakritssmak. I "lakritsland" måste jag testa detta. Stod, som sagt, att det var saltlakrits (typ salmiak) men det var det verkligen inte. Gott var det ändå. Valde en mix av lakrits och vanilj.

 Förresten, bussarna här är (delvis) rosa här.

 Sen körde jag vidare. Blir spännande att se var jag vaknade nästa dag... eller jag visste ju vart jag körde, men inte ni.

 Har jag berättat hur skönt det var att duscha idag och bli riktigt ren? ;)

Dag 8: Kukkolaforsen, Haparanda

(Bilder etc kommer senare. Uppdaterar en dag i taget när jag har tid.)

26/6 2026

 Sverige avancerad till 16-delafinal iom oavgjort mot Japan. Tack och god natt!

 Insåg att har hade tid så tog lugn morgon. Jobbade rätt hårt under gårdagen ju.
Drog efter 13 med sikte på Ikea Haparanda.  Bland annat för toa och mat som inte är allt för dyr.

 Följde Norrskensvägen söder ut. Åkte igenom mycket skog och förbi fina byar i Tornedalen  varav några som jag knappt kan uttala. Stannade till kort vid polcirkeln. Samma/lika skyltar som vid förra stoppet vid polcirkeln.

 På radio pratade de om värmeböljs på 30° i södra Sverige. Där jag var hade vi behagliga 21°C. Valde jag rätt vecka att åka?! 😎

 En stor fet skylt med bokstäverna Kukkolaforsen längs med vägen. Då måste man köra in och kolla vad det är. Det är det som är tjusningen med roadtrip på detta sätt, att man kan stanna och kolla om man hittar något intressant. Där har fiskats sik med långa håvar hur länge som helst. Siken simmar sommartid från havet för att leka och så gömmer de sig i hålor i forsen....äh, läs på skylten jag fotade.

 Och så behövde jag inte vänta på Ikea för toalettbesöket.

 På Ikea hade jag en rabattkupong. Skanningsmaskinen funkade inte. Ombads att spara kupongen till ett annat besök. Men så så jag att poängen hade dragits  men jag hade inte fått rabatten. Det sa jag till kassörskan. Jag fick välja nåt mer för rabattsumman, som ju drogs från mitt konto, 25 kr.
 Är det okej med dessa två (två påsar Ahlgrens bilar)? Javisst. Det blir 24:- men det är lugnt sa jag. Fast då hämtade hon en kanelbulle åt mig. Tänk så det kan bli.

 Haparandas kyrka...hmm. läste att den "röstats fram som ”Norrlands fulaste byggnad”". När jag såg den förstod jag varför.  Byggd 1967. Den förra kyrkan totalförstördes i en brand 1963.

 Sprang ner till centrum. En stilla jogg för att känna hur mitt knä mår. I stan hände inte mycket. Lite folk i rörelse dock, det var ju ändå fredagskväll. Två trubadurer satt på torget och spelade. Fortsatte ner till älven. De har visst en liten strand och på andra sidan var Finland. Där är klockan +1 timme. Haparanda är en mycket lugn ort just idag.

 Två gubbar satt på en bänk och drack öl, Reio och Tappani. De började prata med mig när jag stod och läste på en skylt. De var från Rovaniemi med kunde svenska. Den ena hade gjort lumpen där i Rovaniemi och ondgjorde sig över att den andre inte gjort lumpen. Han hade klämt sin arm i en spjälsäng som liten och armen hade krossats, så visade han sin ofunktionella hand.

 Sprang förbi torget på tillbakavägen och kom i samspråk med "turken" som sålde kläder. Han trodde jag var typ 25 år. 🤣Haha, nä, dubbla det sa jag. Så ville han att jag skulle gissa hans ålder. Sånt är ju så jäkla svårt. "Arabfolk" med skägg ser alltid äldre ut än de är. Han såg ut som typ 50 men jag gissade på 35. Så var han 33. Puh! Han frågade om jag dansade. Han bodde i Boden. Där har jag inte varit än, det blir nästa resa, sa jag. Då var jag välkommen till honom. Vi kunde laga mat bl bla bla...och lite kroppskontakt. Då kändes det som han stötte på mig. Tid att springa tillbaka till bilen. Ha det fint. Hej då!

 Sen tillbaka till bilen. Handlade lite före färd till Oulu/Uleåborg, bl a spolarvätska.

 Knät är inte bra. Det för inte ont när jag sitter, men när jag suttit och ska börja få är det tufft. Stelt och ömmar på baksidan. Vet inte hur jag ska gå vidare med detta? När jag gått ett tag blir det betydligt bättre även om det inte känns som om inget hänt.

 Hittade min utsedda ställplats, en parkeringsplats. En bit bort stod en husbil. Strax efter midnatt kom en polisbil. Han brydde sig inte om mig men pratade med mannen i husbilen. När polisen åkt frågade jag vad de ville. Jag hade min föraning. Mannen kunde knapphändig engelska men kunde förmedla det jag trodde. Där jag parkerat var det ok att stå, men inte husbilen. (Han flyttade aldrig sin husbil.)

Dag 7: Treriksröset, Karesuando, Pajala

25/6 2026

 Treriksröset når man endast genom att vandra dit. Antingen går man 11 km på Mallaleden eller så tar man båt från Kilpisjärvi och går endast 3 km.

 Jag som är i god kondition har vigt en hel dag för vandring. Eller två, beroende på hur man ser det. Egentligen skulle jag vandrat igår men när väderleken är kall och regnig blir det en trist upplevelse. Väderprognosen för idag var bättre med solinslag och en handfull grader varmare och INGET regn. Bättre förutsättningar eftersom det kommer ta hela dagen.

 Treriksröset är på min "life bucket list" att gå till och se.

 Lägga sig tidigt funkade sådär. Visst jag somnade. Men jag vaknade kl 1 och kunde inte somna om. Låg och vred mig i över två timmar. När jag då inte hade somnat passade jag på att boka färjan hem. Jag tänkte åka från Nådendal till Kapellskär. Att köra hela Sverige ner lockar inte särdeles.

 Somnade om till slut och då gick det att sova. Slog bort snooszen och sen var jag senare än jag tänkt mig. Typiskt på något sätt, men jag kom iaf iväg på förmiddagen, vilket var bra.

 Parkerade på parkeringen där Mallaleden börjar. Före jag gick iväg hejade en man  på mig. Honom hade jag framför mig nästan hela tiden. Kom inte riktigt ikapp.

 Leden var brant eller stenig eller brant och stenig...mest stenig faktiskt. Efter 3 av 11 kilometer började det regna. Men det störde inte. Jag var i utkanten av regnskuren och gick över fort.

 På sina ställen väldigt blött, kladdigt och halt. Ibland rann bäcken i leden. Tur jag hade kängor.

 Vatten gick det åt massor. Fyllde på min  flaska så fort tillfälle gavs så jag vet egentligen inte hur mycket jag drack. Svettades minst lika mycket iaf. Vatten fyller man från bäckarna. Svalt och gott.

 Så fort man stannade blev man attackerad av hundra myggor.

 Efter 5 km halkade jag och slog mig. Eller snarare mitt högra knä fick en rejäl törn. Jag har inte full böjlighet i det efter en korsbandsoperation för 30 år sedan. Så halkade jag och benet trycktes ihop mer än det egentligen kunde. Ömmade resten av hiken. Jag slutar när jag är färdig, inte när jag har ont. Min onda vrist tyckte inte heller att vandring var det roligaste på jorden. Så jag hade problem när det framförallt gick brant nerför. Svårt att hoppa ner med höger fot först med den onda vristen och svårt att hoppa ner med den vänstra först på grund av knävecket.

 Mötte folk som tagit båten och nu vandrade tillbaka. En herre undrade om det var svårt att korsa forsen. Gå uppströms så blir det smalare och stenar att gå på, sa jag

 Sen kom den där mannen ikapp mig. Han som var framför mig. Where are you from, frågade jag. Germany, svarade han. Då kan vi prata tyska, sa jag. Han tittade förvånat på mig och frågade var jag var från. Och du pratar tyska, varför?, frågade han direkt då.

 Han var från Bremen. Tydligen gick han fel vid det där lilla huset uppe på fjället. Vi hade sällskap sista biten.

 Intressant med ett stort stängsel mellan länderna. Jag tror det är Norge som inte vill ha emigranter. Finns dock enklare sätt att komma över gränsen,t ex via vägen.

 Så kom jag till den gula klumpen till slut. Pratade med tre tjejer från Helsingfors, vilka gav mig tips på sevärdheter.
Ett annat trevligt par som var där samtidigt var från Norrköping. Vi har åkt ända från Östergötland för att mötas längst upp i Sverige.

 Eftersom terrängen inte tillät löpning och jag ville springa dagens löprunda där, för det var lite udda och kul, löste jag det genom att springa runt klumpen och fram och tillbaka på spången till jag var färdig. Satte mig sedan i Sverige och skrev stödord till detta inlägg. Nu blåste det inte så jag tog fram Thermacellapparaten. Tyckte först att den fungerade dåligt men vart efter blev det faktiskt myggfritt runt mig. Rofyllt och stilla vid röset när alla andra gått.

 Funderde på att ta båten tillbaka för det är också en upplevelse. Var ganska öm i vrist och knäveck. Men jag har hela dagen på mig att ta mig tillbaka så jag sparade mina €45 (enkeltur) och vandrade tillbaka också.

 Kissnödig var jag också sedan länge. Då kom jag på att testa min Thermacell i skogspartiet där det var hur mycket mygg som helst. Det blåste inte, men maskinen funkade inte alls där. Myggorna svärmade runt mig och maskinen hur mycket som helst. Lyckades ändå kissa utan att få ett enda myggbett i rumpan (shewee:n låg dumt nog kvar i bilen).

 På tillbakavägen drog jag ner på takten, jag behövde verkligen inte fler skador. Ändå gick jag fem min snabbare tillbaka. 🤔 Aaa, jag fotade inte lika mycket, var nog det.

 Pratade med folk från Finland, Danmark, Sverige och Tyskland.

 Hade packat extrakläder och massa proviant, för det läste jag att man behövde; nötter, torkad frukt, lunch etc.
På min vandring började jag med att ta av mig jackan efter 2 km, så den blev också en belastning  i väskan. Av de förnödenheter jag hade med; torkad mango, kakor, pågengifflar,  alhgrensbilar var det bara bilarna jag åt och dessutom bara halva påsen. Jag drack däremot mycket vatten.

 Vandringskängor = bra
Inte ha sina vandringsbyxor = dåligt Vandrade i mina vintertights, de är iaf i funktionsmaterial och byggda för "sport".
Myggmedel = ett måste

 Efteråt hade jag gärna duschat. Det kunde jag inte så jag satt och stank i bilen ända till Pajala då våtservettern fick jobba.

 Dit:
Start 1043, framme 1409 = 3 tim 26 min.

 Tillbaka:
Start kl 1434, framme 1755 = 3 tim 21 min.

 Om jag går denna någon mer gång ska jag ha ett sånt där heltäckande myggnät och om vädret är detsamma, mindre i ryggsäcken.

 Satt ett bra tag i bilen och bara vilade före jag körde vidare söder ut. Finland är bra på långa raka vägar.

 I Finland träffade jag på fler spridda renar längs vägen än jag gjord i Sverige.

 När jag närmade mig Karesuando fick jag äntligen in svensk radio. En välsignelse då jag är jäkligt dålig på finska även om jag lärde mig itikka/hyttynen (mygga) och kiitos (tack) idag.

 Körde in för att titta på Karesuando kyrka. Den luktade gott. Nytjärad.
Så körde jag i Sverige istället. Det var nyasfalterat och fint....en bit....sen jobbade de på det. Var grus en bra bit. Det regnade så det var inte dammigt. Så småningom om  äntligen asfalt och den var rätt usel nen blev bättre vartefter. I Finland körde jag 80, i Sverige var det 90.

 Tiden på mobilen pendlade ofta. Finland är ju en timme före. Egentligen inte konstigt. Kör ju nära gränsen hela tiden.

Såg en tjäder, några harar och en "förlupen" ren på svenska sidan.
Och jo, Sverige kan också långa raka vägar. Man har hört om norra Sveriges långa raka vägar. Det är sant på denna sida Sverige. 

 Fyllde på mer vatten i min dunk och tvättade rutorna på en mack i Pajala. Sedan tittade jag på kyrkan på håll samt en spännande bro. Sedan hade inte Pajala mer att bjuda på denna natt.

 Lyssnade på VM-matchen mellan Japan och Sverige på radio. Sedan god natt utanför Pajala.

Dag 6: Vilodag vid en jávri

(Bilder kommer senare)

24/6 2026

Tog en vilodag pga dåligt väder. Skönt att sova utan att väckas av larm. Ställplatsen är i vildmarken i närheten av finska gränsen men fortfarande i Norge.

Bra med vilodag, då hinner jag aklimatisera till tidsbeställningen. Finland är en timme före Sverige och Norge.

Den där tidsbristen är borta, jag har hunnit till allt. Och min planering håller så bra att jag kan ta en hel dag till "ingenting" för att vädret är uselt att vandra i.

Satt och fixade bilder till bloggen och vädret var fortfarande okej. Då slog det mig att jag borde springa före regnet kommer (man såg det på håll).

Tänkt och gjort. Sprang på de steniga vägarna och upptäckte att jag inte var ensam att campa här. Dels hörde jag röster och dels såg jag både en husbil och bil med tält bredvid.

Tvättade mig i sjön. Vattnet var svalt. Kallt men varmare än jag hade väntat mig. Det räckte gott med att svabba av sig med hjälp av tvättlapp.

Inatt skippade jag myggnäten, men jag satte på dem i förmiddags. Hoppas det inte läcker in för mycket vatten. Senast jag hade de på när det regnade droppade det in. Myggnäten behövs för det är MYCKET mygg här.

Eftersom det bara fanns finska radiokanaler och jag inte kan särskilt mycket finska satte jag på radio Antenne Vorarlbergs webradio. Varför väljer jag Österrikisk webradio? Jo, för där kan jag välja exakt den musik jag känner för att lyssna på.

https://www.antennevorarlberg.at/player/

Först lyssnade jag på "Sommer Radio". När hag tröttnat bytte jag till "Chillout Lounge".

Jag måste satt myggnäten fel för nu läckte de inte in.

Hände inte så mycket. Satt och fixade med bilder från de senaste dagarna. Jag har hunnit uppleva så mycket intressant.

En familj kom för att fiska. Hörde inget så de fick nog ingen fisk.

Ställde om klockorna till finsk tid och planen är att börja dagen tidigt imorgon. Det tar tid att vandra har jag läst. Ska bli intressant att se hur lång tid.

Blir för ovanlighetsskull en tidig kväll och en tidig morgon. 



jávri = stor sjö på samiska. 

Sjön jag sov vid heter Gálggojávri.

Dag 5: Dikeskörning, Narvik, Heia, Tromsø

 Text kommer att redigeras och bilder kommer så småningom. Är på min resa för att uppleva, inte glo på mobilen.)

23/6 2026

 Blev en dramatisk natt. Jag hade just passerat Riksgränsen och gränskontrollen, som var tom. Jag var trött men hittade en bra rastplats. Eftersom jag körde förbi den behövde jag backa ner. Sa jag att jag var trött? Backade och plötsligt satt jag fast i diket. Missade nedfarten med andra ord. Det hjälpte inget att jag har 4-hjulsdrift.

 
 Ställde mig på vägen och hoppades att någon skulle komma och kunna hjälpa mig mitt i natten. Klockan var en kvart före två. Annars visste jag inte hur detta skulle lösas.

 Jag behövde inte vänta jättelänge, max fem minuter. Och det ser jag på de foton jag tagit. Då kom två silvriga skåpbilar varav en med släp. Jag vinkade hjälp i natten och de tvekade inte att hjälpa mig upp. De hade rutin på såna här grejer. De visste precis hur det skulle göras. Jag letade upp kroken (som jag inte visste fanns men instinktivt hittade)  man ska skruva fast i fronten, så man har något att fästa draglinan i. Fem i två var jag uppdragen.

 Sen körde jag försiktigt ner på rastplatsen och vände där nere.

 Insynsskydden tar in vatten om det regnar så jag fick muddra fönstrena med mörka kläder. Sov bra med regnet smattrade mot bilen.

 På morgonen tänkte jag på min son som idag ska opereras och min mor som igår fick uppsöka akuten pga smärta och enligt min far blev kvar över natten.

 Fina vyer. Finare utan vindkraftverk, men jag förstår ju varför de står där.

Lite bildredigering och de flesta vindkraftverken försvann.

 Guidades över denna bro för att komma till Narvik.

 Men så passerade jag Hålogalandsbru, där jag stannade till, före jag pantade de burkar jag hade från nationaldagsfirandet i Norge. Hade jag inte vetat att jag skulle tillbaka till Norge så snart som nu, hade jag inte sparat dem.

 Narvik typ i radioskugga. Får in en kanal och ibland P4 från Sverige.

 Cruisa genom stan ner till hamnen, inte så spännande. Snirklade mig upp mot Skidstua, mer spännande. Fick Österrikefeeling. Mycket vacker utsikt.

 Åker vidare mot Tromsø.

 Många skyltar om krigsminne. Orkade inte riktigt stanna och läsa om Slaget om Narvik 1940. Krig intresserar mig inte.

 Bardufoss. Tämligen stor ort. Verkar vara ett militärt tillhåll.

 Rätt fascinerande att många bor långt i norr. Och jo, man kan ju leva ett bra liv där också. Här finns allt man behöver....utom varmt väder  men det är det ändå inte alla som gillar. Livet flyter på i städer och byar runt om i världen oavsett.

 Såg också ett litet flygplan. Troligen en PA-28, så det finns nog en flygklubb.

 Paus på Heia, 69° nord, 234 moh.
Där fanns en souvenirshop med hutlösa priser på massa saker man inte behöver. Smakade på olika salamikorva, älg, ren och val. Goda i den ordningen...nä, val var inte alls god faktiskt. (Gammal?) Viking smakade jag inte på men den till höger. De kom inte heller i topp.

 Med nån timme kvar, eller 1,5, minns inte googlade jag vad man skulle se i Tromsø. Jag skulle inte missa den arktiska kyrkan, Ishavskatedralen. Sökte på öppettider. De skulle stänga 18. Jag  hade ETA typ 1750. Plattan i mattan för att hinna. De framför mig hade däremot inget att passa plus att det var massa hastighetssänkningar pga vägarbete.

 Exteriören hade jag hur mycket tid som helst att fota så jag skyndade mig till entrén. 

 En kvart i stängning öppnade jag kyrkporten och gick in och så var det entréavgift på 90 NOK. Jag frågade om jag verkligen skulle betala full avgift för 15 min, eller om jag kunde få rabatt, men jo full avgift tyckte hon, jag kom ju nu. Hon frågade var jag kom ifrån och sa att de öppnade klockan 9 imorgon. Jag förklarade att jag var från södra Sverige och imorgon är jag inte här, för jag ska vidare. Sa också att jag kört fortare än man får bara för att hinna, vilket faktiskt var sant. Hon tyckte fortfarande att jag skulle betala (fullt). Så jag tog upp min plånbok, för jag ville verkligen se interiören. Då tittade hon på sin dator för att förbereda köp, men då insåg hon också det dumma i att jag skulle betala, för nu var det ju knappa tio minuter kvar. Och så vinkade hon in mig utan att jag behövde betala. Förnuftet vann över paragrafrytteri. Tack.

 Vad skulle jag göra/se sedan? Fjellheisen kostade nästan 500 NOK tur och retur så det var uteslutet. No way José. Det var inte vackert väder heller.

 Blev att navigera mig in till centrum (sentrum). Bron över var stängd så det blev en lång vända bortåt via en tunnel. Det är speciellt med rondeller under jord.

  Såg många prideflaggor i denna stad fler än i någon annan jag besökt.  

 Hittade en parkering men tyckte att 44  NOK/timme var dyrt, så jag cruisade runt istället. Jag hade ju redan betalat bompeng (trängselavgif för att komma dit. (Nåja, faktura på det kommer i brevlådan senare.)

 Körde till tennisklubben. Sprang för dagen och hittade både det arktiska universitetet. Världens mest nordliga universitet och bredvid låg deras universitetssjukhus.

 Så blev det dags att köra mot Finland. Ett land jag aldrig varit i.

 Ringde sonen, som utlovat, och frågade om  hans äventyr i sjukvården.

 Klottrad sten strax norr om avtag till Kilpisjärvi.

 Klockan 2358 vände jag söderut från Skibotn mot finska gränsen.

 Hade sett ut en undangömd ställplats i Norge strax före gränsen till Finland. Visade sig att det blev off road körning för att ta sig dit. Glad jag har 4-hjulsdrift. Valde Norge bl a för att slippa ställa om klockorna.

 Imorgon var planen att vandra till Treriksröset men väderprognosen ser usel ut. Om vädret är kass även i verkligheten så gör jag vandringen på torsdag istället. Då får torsdagen ägnas åt annat, uppdatera bilder här t ex. Så kan jag också aklimatisera mig till tidsomställningen. (En timme framåt.)

Dag 4: Gällivare, Svappavaara, Jukkasjärvi/Ishotellet, Kiruna, Abisko Ö, Riksgränsen, dikeskörning

 (Text kommer att redigeras och bilder kommer så småningom. Är på min resa för att uppleva, inte glo på mobilen.)

22/6 2026

 Sov dunderbra på Dundret. Regnade när jag vaknade. Såg att det växte hjortron där jag parkerat.

 Visste inte riktigt vad jag ville se i Gällivare. Dundret hade jag ju t ex redan sett under natten. Började med att hitta en mack för att tanka. Upptäckte att jag kunde använda mitt Ingo-kort på Circle K stationer. Typiskt bra, för då betalar jag bränslet nästa månad. På en mack finns toalett och då passar man på att framförallt göra "det andra".

 Jag ska in i Norge om någon dag så jag passade på att proviantera sånt som man kan äta men ändå håller sig utan kyl; exv fruk, knäckebröd, mjukost och snacks. Gifflar i påse etc är perfekt när man blir hungrig under färd. Handlade en yoghurt och prisnedsatt smörgås för intag senare idag. Kassören var från Göteborg och jag frågade vad han gjorde här. Det undrade han också. Men det var av samma skäl som jag bor där jag bor, man flyttar inte från sina barn före de är vuxna/utflugna. Han går i pension om ett år och då flyttar han till Göteborg med omnejd.

 Jag har min kylbox med så helt utan kylförvaring är jag inte, men mejerivaror, kött etc undviker jag ändå eftersom kylboxen endast kyler under färd.

 Så blev det växlande molnighet och sporadiska skurar. Dags att "se" Gällivare.

 Hittade en plantskola och frågade lite om att odla hjortron. De finns en sort "Nybo" som är självfertiliserande. Men hon hade inga hjortronplantor. Däremot fick jag tips om att se kyrkan och gymnasieskolan som tydligen fått nåt pris. Annars är det LKAB och Boliden och deras gruvdrift som Gällivare är känt för.

 Hitta inget "riktigt" centrum när jag körde omkring i city. Järnvägsstationen typ.

 Kyrkan var även här en fin träkyrka och inte heller här finns gravar trots att ett stort område runt kyrkan finns för det.

 Kunskapens Hus (gymnasieskolan) låg mitt emot kyrkan, den som vunnit pris. Den vann pris för bästa interiör. Den var också stängd. Av säkerhetsskäl. Fast när någon gick ut gick jag in.

 På resande fot passar man på att gå på toa när tillfälle ges. Så det blev ett taktikbesök.

 Så fick jag nys om Aitik utanför stan, men där får man inte vara. Men de hade en skopa och ett däck för beskådan utanför arbetsplatsen.

Började dagen lite sent så jag drog vidare. Kraftigt försenad mot min plan. Jag får stryka något annat längs vägen om det behövs.

 Liten avstickare till Laplands airport. Gick snabbt.

 Efter Gällivare tröttnade jag på   "Stockholm" i radio och började lyssna på P4 norrbotten istället.

Höll på att missa Svaappavara. Överraskande mysigt ställe.

LKAB malmfabrik i fjärran.

 Hastighetsskyltarna här uppe verkar vara mest en rekommendation.  Jag förstår varför. Mest breda, raka vägar och bra sikt. Det är nog bara turisterns som håller hastigheten.

 Så nådde jag Jukkasjärvi.

 Ishotell var inte svårt att hitta även fast det är sommar. Såklart fanns det inget ishotell, det som byggs upp varje vinter, men de har ju hotell året runt med vanliga rum också, så jag gick in i receptionen. Köpte mig en souvenir i form av en isskrapa med p-skiva. Så gick jag ut för att titta på Torneälv, där de tar isblocken på vintern.

 Gick sakta mot en stor entré medan jag tittade på skyltarna. När jag kom riktigt nära öppnades dörrarna och jag blev så förvånad. Där satt en kille i en reception och jag frågade vad detta var. Ishotellet, sa han självklart. Får jag gå in? Javisst.

 Jag njöt. Det var både utställning med tema rymden och en allmän om is och Torneälv. Och att man fick gå in i rummen.😍 Så vackert! Så häftigt!

 

Det var -5°C där inne och det kändes riktigt varmt när man kom ut igen. Fotade såklart jättemycket och när jag kom ut så hade jag 1% kvar på batteriet.

 Vet ni att idag uppfylldes en dröm jag haft sedan tonåren. Jag är så lycklig att jag äntligen fått se detta, även om det är sommarversionen. Väldigt lycklig över att jag faktiskt hann för jag visste ju inte om detta. Jag hade 35 minuter på mig att se allt före de stängde och det räckte tydligen.

 Efter ishotellet hade jag inget batteri kvar på mobilen och jag planerade att ta dagens löprunda här. Jag tänkte till och letade upp min snabbladdare, sen satte jag mig i hotellets lobby.

 När jag hade minst 50% gav jag mig iväg på en löprunda längs älv och lite i samhället.

 Ytterligare försening pga batteribrist, men det löser sig.

 Kyrkan var fortfarande under konstruktion så den kom jag tyvärr inte så nära som jag ville. Men den är mäktig. Tänk att man har flyttat hela den flera kilometer. Det är ganska sjukt att flytta en hel stad. Fast man flyttar bara historiska byggnader. Vanligt folk får flytta till nybyggt.

Lite om varför man flyttar Kiruna:
https://kiruna.se/stadsomvandling/startsida/besokare/bakgrund.html

 Kiruna hade kyrkogård och det var nog den största jag någonsin sett. Här går det bra. Såg några gravar som utmärkte sig. Det var jättefint med förgätmigej. Det är ovanligt att svenskar/svenska gravar har bild på den avlidne och då ingraverad i stenen.

 Var också nyfiken på kyrkans ursprungligen placering, så körde naturligtvis dit. Såklart inte så mycket att se eftersom kyrkan ju inte var där längre, men ändå intressant att se.

 Snörade på mig Vandringskängorna och gick upp för Luossabacken, 156 meter stigning. Fin utsikt. Fortfarande molnigt, så ingen midnattssol syns.

 Såg ett djur gå längs vägen, som jag googla fram nog är en korsräv. Detta var vid Torneträsk.

 Abisko Ö, som samhället heter är inte stort. Tog en liten lov ovanför affären och stationen.

 Kl 0040 såg jag två liftare, som jag pratade med i natten. Den ena från Budapest den andra Indien. De hade gått Kungsleden ovh ville nu till Kiruna. Inte mitt håll. På sätt och vis bra.

 Fortsatte mot Riksgränsen, den där skidorten många åker till. Hade hoppats hitta en bra sovplats i Sverige men nej.

 Direkt efter Riksgränsen kom landsgränsen till Norge. Körde ett stycke till sen körde jag ner i diket.

 Hittade en bra plats och tänkte att backa ner var praktiskt. Men jag var bevisligen trött för jag missade infarten och fastnade i diket.

 Behövde inte vänta jättelänge så kom två norska bilar. De hjälpte mig upp.

 Skriver mer utförligt i morgondagens inlägg. Det hände trots allt på nya dygnet.