Bregenz

 "Firade" bättre ben och "kryckfriheten" med en lunch på köpcentrumet. En riktigt kryddig och god gulaschsoppa med fin utsikt över berg (och inte lika fin parkering).

 När jag ändå var nere i dalen fortsatte jag till grannstaden, Bregenz. Letade parkering och fastnade bakom en truck någon stannat mitt i gatan. Då tutar man lite lätt så kommer truckföraren och flyttar den. Iaf funkade det idag. Rent generellt så använder bilister både tuta* och flashande strålkastare mer här nere på kontinenten.

 Parkerar gör man tydligen båda med och mot körriktningen. OBS! I Sverige får man endast parkera med/i körriktningen.

 Några kryckor kände jag inte behövdes men jag tog en för ("moraliskt") stöd. Jag märkte under min promenad med en krycka att fler  människor tittade på mig för att "klura ut defekten", men fler var också vänligare och hur ska jag säga log/anpassade sig mer. Svårt att förklara. 

 I stan höll de på att resa stadens stora julgran. Den 15:e november börjar deras julmarknad. 

 Gick vidare ner till strandpromenaden och tittade på vattnet och gubbar som spelade schack. Kollade också in Seebühne, scenen på vatten där de spelas opera varje år. Nu har de rivit scenen. Den opera som ges spelas i två somrar sedan byter de uppsättning. Den opera som nyss visats var Der Freischütz (Friskytten) av Carl Maria von Weber. Säsongen 2026/2027 blir det La Traviata (Den Vilseförda) av Giuseppe Verdi.

År 2008 spelades delar av James Bond-filmen Quantum of Solace in här. Operan då var Tosca av Giacomo Puccini och det är den scenen man ser i filmen. Det var länge sedan jag såg Bond-filmen men jag har för mig att Mr. Bond jagar någon skurk på scen eller bland publiken under en föreställning. Enligt internet var det äkta publik till föreställningen och inte bara statister. Jag måste nog leta upp filmen och se den igen. Här ett klipp jag hittade på YT när inspelningsteamet var i Bregenz.

Källa: https://jamesbond-shop.com/bregenz.htm

 Hem och fira med en lugn löpning utan kryckor, dag nr. 2136. (Gårdagen delade jag upp på tre tillfällen 800+220+650 =1,67 km.)

*Vid infarten till grannbyn finns t o m en skylt mot tutande.

Hacka hemmet

  Veckans i-landsproblem:

 Jag ser en del reels på sociala medier om "ikea hacks". Jag tycker dock att många har missförstått det där med "hack". Eller är det jag som missförstått?

 Jag tycker att ett "hack" är när man tar en sak som är gjord för något ändamål, t ex en papperskorg och använder/gör om det till något annat,  t ex en blomvas. Från att slänga skräp i till att ha blommor i, helt enkelt.

 Många av de reels jag ser så köper de en eller flera hyllor, målar om dem eller limmar dit något och använder de som en ... hylla ... fast i en färgkombination de vill ha. Eller så hittar de en ampel, köper en växt och en lampa och lägger i. Inga "hack" i min mening. Mer tips att såhär kan du göra och kombinera Ikeas grejer.

Här kommer några exempel på, i mitt tycke, icke-hacks:

Den som lagt upp reelen/videon kallat det iaf för ikea hack.

(Jag har editerat bort ljud och upphovsman för att man inte direkt ska kunna härleda vem som gjort den. Tänk gdpr, typ.)

Ett brickställ + brickor som blir ett brickställ med brickor, ett avställningsbord.

En display som används som display ... på olika ställen med olika saker.

En förvaringsmöbel som görs om till en förvaringsmöbel i egen stil.

Flera förvaringsmöbler ställs bredvid varandra, målas och blir förvaringsmöbler, precis som de var byggda för att vara.

Verkligen obegripligt hur de tänker att detta är ett hack. De har ett utrymme med förvaringsmöbel (vit, syns jättesnabbt i slutet), köper en ny (brun) möbel, det s.k hacket. Sätter dit ljuslister i möbeln och är tydligen jättenöjda med att de har lyckats sätta dit en förvaringsmöbel på samma plats som tidigare och kallar det Ikea hack. 🤯

Screenshot på tidigare lösning:

De hittar en tavelram och lite tyg som de pysslar lite med och gör till en tavla med ram. 

Ytterligare ett inköp av tavelram som efter lite kreativt skapande blir en tavla med ram.

Här har de kombinerat en vägglisthylla, ljusslinga och displayboard (kommer inte på ett bra svenskt namn) men de används som de är designade för att användas. Inget nytt och innovativt från "hackaren".

Krukor som efter lite pyssel används som krukor.

BILLY bokhyllor som efter ihopsättning och modifiering till egen stil fortfarande är bokhyllor.

 De skulle kalla det ikea DIY (do it yourself, gör det själv) eller ikea ideas (idéer). Vissa fattar detta och gör så, men många gör det inte och kallar det hack.

Delvis hack och delvis inte hack:

Byrån är fortfarande en byrå men de limmar dit "mönster", dessa "mönster" är egentligen tänkt för armstöd till soffor, att ställa glas etc på, s.k. armstödsbricka. Det får man ändå kalla hack. 

En stol som blir en stol men .... ryggstödet  på nya stolen är gjort av en skärbräda. Innovativt ändå, även om jag i första läget skulle köpa en stol som är snygg rakt igenom.

Här några exempel på, i mitt tycke, hack:

Två lampskärmar limmas och skruvas ihop tillsammans med en snurrbricka. Spraymålas och blir ett avställningsbord. Har även sett reels på andra lampskärmar som, i kombination med snurrbricka, blivit avställningsbord.

En ytterkruka blir en lampskärm när de sätter en armatur i.

Förvaringslådor i trä görs om till ett barnkök.

En enkel förvaringsmöbel görs om till ett bord.

Och till sist min favorit hittills (av de som jag sett). Ett, som de skriver, lack hack. Tre LACK-hyllor limmas och blir ett avställningsbord. Så enkelt, smart och snyggt. Ska se om jag har behov och plats för det.

 Mina egna Ikea hack (hittills):

Åkte till Danmark för att köpa två METOD köksskåp. (De fanns först i Sverige, sen fanns de inte, så blev det beställningsvara, sen fanns de plötsligt inte igen när jag hade möjlighet att köpa dem.) Jag använder de inte som köksskåp, faktiskt inte som skåp över huvud taget. Jag har satt de under en säng för att få förvaringsutrymme under sängen. Tack vare att det är skåp (utan luckor) får jag i princip hela sängens längd som utrymme. Ett hack i hacket är att jag monterade ena bakstycket åt "fel" håll. På så sätt fick jag svart utåt på den sida som vetter utåt och svart inåt, under sängen. (Mot väggen syns inget iaf.)

 Två MALM byråer har jag placerat så att de utgör min sängstomme. Har byggt en ram för hålrummet som blir, så att hela madrassen vilar tryggt och rakt. Byråerna är dock fortfarande byråer.

 Hittade hyllplanet BOAXEL som hör till något system. Jag köpte bara hyllplanet, stack in det i min befintliga fula hylla och vips fick jag ett nattduksbord/sängbord.

 Ett hack men inget specifikt för Ikea, men jag har satt ett snöre mellan två klädnypor. Den ena klädnypan sitter fast i duschdraperiet, och när jag ska duscha fäster jag den andra klädnypan tvärs toaletten. Duschdraperiet blir en strut utåt och jag får mer utrymme i min lilla dusch. Ser inte ut att vara mycket men det gör stor skillnad.

 Har även köpt tre konsoler GRANHULT och ett (1) hyllplan BERGSHULT. Sågade hyllplanet i tre delar och vips hade jag hyllor att ställa bl a mikrovågsugnen på.👌🏽 Ett utrymme bredvid fläkten som var outnyttjat deluxe.

Göteborgsvarvet 2025 - race report

 Iår firar Göteborgsvarvet 45 år. Jag firar mitt 15:e lopp när jag kommer imål. Det blir troligen ingen rekordtid för mig iår heller, det vet jag på förhand. Jag har inte gjort några särskilda försök att träna upp mig för det. Årets första (av fyra) slutsålda lopp jag deltar i. De andra är: Stockholm Marathon,  Helsingborg Marathon (kommer bli fullt), och Amsterdam Marathon. 

 Förra året bodde jag på hotell pga att jag ansågs olämplig att bo hos nu x-svärföräldrar. Då trodde jag att det skulle bli mitt sista Varvet på många år eftersom jag nu inte har någon egentlig koppling till Göteborg och generellt inte har råd med hotell. Men så har jag träffat så fina vänner i Anna-Carin och Jan via Billdalparkens parkrun, vilka erbjuder boende hos dem. Jag är SÅ tacksam och vet inte hur jag ska gottgöra. Jag bestämde att bjuda på kvällsmaten på fredagen i alla fall.

Dagen före loppet, 16/5

 Åkte ganska tidigt på fredagen. Så att jag skulle hinna hämta nummerlapp och handla mat. Det skulle inte bli så sent till Anna-Carin och Jan som förra året.  Mässan var trevligare iår än förra året.

 Lite mer "ombonad" eller vad jag ska säga. Eftersom jag har allt jag behöver så köpte jag ingenting, men det är kul att titta. 

 På mässan stötte jag oväntat på min vän Mille. Vi satte oss i solen och pratade länge om allt möjligt. Plötsligt kom Mustafa "Musse" Mohammed  förbispringandes med ett gäng. Speakern annonserade detta. Jag klappade händerna  och Musse vinkade glatt tillbaka till mig.

 En bra stund senare skiljdes vi åt, Mille och jag. Mille skulle fixa något och sedan titta på fotboll (ÖIS- Varberg. (ÖIS vann med 5-1 såg jag). Jag åkte och handlade inför kvällens middag. Sen tog jag mig till A-C och Jan.

 Eftersom jag inte hade sprungit min runstreak dag nummer 1963 så tog Janne och jag en liten runda ner till havet tillsammans. En egen liten "shake out" löpning inför varvet.

 Efter löpningen lagade jag kvällsmat i form av oxrullader i sås. Janne kokade potatis och Anna-Carin fixade vitlöksstekta haricots verts. Det blev en enkelt lagad men utsökt middag och vi hade det mycket trevligt. 

 Retirerade till sängen ganska sent, som vanligt. Morgondagen skulle bjuda på TVÅ lopp. Anna-Carin och Jan är grunden för Billdalparkens parkrun och de måste dit och anordna det. Jag anmälde mig som frivillig att vara sistagångare. Smart för om jag är en vanlig deltagare så kommer jag garanterat springa för fort och inte orka Varver några timmar senare.

Loppdagen 17/5

 Uppe tidigare än vanligt en Göteborgsvarvetlördag, men normaltid en vanlig lördag med parkrun. Anna- Carin gjorde snygga flätor på mig.

 Att vara sistagångare/tailwalker på Billdalparkens parkrun gick bra och var roligt. 

 Hade i uppgift att första varvet vända en skylt och plocka in två. Andra varvet skulle resterande 20, eller hur många det nu var, skyltar tas med. Eftersom jag delade min roll med två andra så var uppgiften inte så betungande. Ingen av oss sistagångare hade varit det på Billdalparkens parkrun förut. Ingen visste fullt och helt vad som skulle göras, men det kändes som om jag hade bäst koll. Ingen av de andra gjorde t ex någon ansats att vända någon skylt.

 Efter vi plockat in allt fikade vi som brukligt  på Systrarna Werner. Jag kände att jag inte kunde äta något inför stundande halvmaraton så avstod från mat/fika. Sen blev vi lite sena tillbaka "hem"/hem pga parkeringsstrul. (Jag skulle få låna en grannes parkeringsplats och jag visste ju inte var den fanns. Detta i kombination med vaga instruktioner och många bilar som kom bakom tog det onödigt lång tid.) Men jag hann ta en supersupersnabb dusch, tog nog bara en minut, och hann byta löparkläder. Janne var lite mer klipsk, han hade gjort detta förr, han hade packat en väska att ta med och planerade att byta om på Slottskogsvallen. Janne behövde iof inte duscha för han sprang inte.

 Anna-Carin var snäll och skjutsade både Jan och mig till startområdet. Iår anslöt jag det trevliga "löpargänget i villan", som jag kallar dem, redan före loppet. En av Jannes löparkompisar, från en av löparklubbarna han springer med, bor precis bredvid starten. Vännen - Hans - har gjort det till tradition att bjuda dit sina klubbkamrater och jag var med lite redan förra året.

 Man hörde allt som hände på startområdet väldigt bra om man gick runt hörnet. 

Strax före loppet

 Från huset kunde jag höra och se första starten. Det var lagom att ha det på avstånd. Jag hörde först JAS 39 Gripen, som traditionsenligt flög över, och filmade när första startledet startades. Som jag skrivit i tidigare lopprapporter så ser jag just JAS 39 Gripen ganska ofta eftersom jag bor i Linköping där den tillverkas.

 Efter en stund i huset då alla snabba från löparklubben stuckit iväg i sina startgrupper 1-5 så hade jag massor med tid att gå på toa, värma upp och bara ta det lugnt. Jag pratade lite med de fåtalet löpare som var kvar samt barnen i huset, vilka var trevliga att prata med.

Så jag gick ner för att värma upp min trötta kropp. När jag stod på garageuppfarten och funderade på vad jag skulle göra på min uppvärmning kom en kvinna fram till mig och frågade om jag var i Helsingborg för några helger sedan. Och ja, det var jag ju. Hon kände igen mig från Helsingborgs Marathons föreläsning och träningspass med John och Manne. Vi önskade varandra lycka till. Ovant men trevligt att bli igenkänd.

 När det var dags för start lämnade jag också min väska på altanen. Faktiskt skönt att slippa den allmänna väskinlämnigen. Skönt att slippa köa före och köa för att hämta. Och fantastiskt skönt att gå på riktig toalett samt  slippa stå i evighetslång kö till toa/bajamajor. 

 Iår hamnade jag i startgruppen direkt efter välgörenhetsgruppen - 13. Att starta kl 1420 innebär att vinnaren springa i mål innan jag hinner starta.

 Jag såg inte när de sprang imål, men iår var det spurtstrid. Vinnande ur den striden var svensken Soldan Hassan. Kombantanten, en norrman dagen till ära det är ju 17 maj, agerade osportsligt just före mållinjen så han diskades. 

 Janne startade i grupp 5 och Mille i grupp 14.

 Med Mille 11 minuter bakom mig blev målsättningen att hålla honom bakom mig så länge som möjligt. Han brukar springa om mig i alla uppförsbackar. Jag å andra sidan brukar springa om honom när det blir platt och på upploppet. 

 Loppet 

 Bra start. Normalt brukar jag ligga till  vänster i Slottskogen och spurta på som tusan. Det gjorde jag inte iår. Taktiken var att chilla och bara flyta med till Majorna. 

 Trippade upp för Säldammsbacken men jag hade tydligen effektivare steg än de runt mig för jag var snabbare trots att att jag tog det lugnt. Då sökte jag mig till vänster ändå och höll mig där. För till vänster behöver jag när backen vänder och går nerför. Jag rullar snabbt ner för nedförsbackar. Jag har inte lust och energi att bromsa.

 Med denna taktiska ändring hade jag faktiskt krafter kvar när jag kom till stigningen av Älvsborgsbron. Ett ställe jag typ alla tidigare lopp varit ganska skittrött på och då har vi nästan sprungit 5 km.

 Både uppför och nerför Älvsborgsbron gick galant. Jag stannade inte ens för att dricka vatten vid vätskestationen före bron. Det var kanske dumt, men jag har vatten med mig i fickan.

 På Lindholmen bestämde jag mig för att springa efter känsla istf att försöka jaga tid. Tack vare det var det rätt trevligt på den sidan iår. Lite trångt på alla ställen, för det var mycket folk överallt, men rent löparmässigt mer ork av mig. 

  Men den jävla vristen började göra ont vid 10 km. Bestämde mig för att ignorera den och springa vidare. Letade fram en GT-tablett och en salt för att "fylla på" depåerna. Efter ett tag tänkte jag inte på vristen. Det var förmodligen andra jobbiga saker att tänka på som motvind och uppförsbackar.

 Stannade inte för att dricka vatten på Hisingens vattendepåer heller. Blev bara ett kort stopp vid 11,5 km, fyllde då flaskan vid  en privatpersons lilla kontroll. 

 Kilometerna tickade på och jag funderade mycket på om jag skulle orka springa den där Hisingsbron iår. Till slut bestämde jag mig bara för att göra det. Jag klarade ju den förra året så varför skulle jag inte göra det iår? När bron kom så sprang jag som bestämt.

 Jag vet att jag kan springa 24 km utan att stanna, för det gjorde jag på Berlin marathon. Den stora skillnaden mellan Berlin marathon och Göteborgsvarvet är att Berlins bana är platt, det är definitivt inte Göteborgsvarvet.

 Att springa utan stopp orkade jag i 16 km, dvs fram till NK. Där tog krafterna slut och jag gick första gången. Gick till älven och sedan sprang jag hela vägen till Elite Hotell. På andra sidan, på väg ner för Avenyn, såg jag ett känt ansikte i Erik Alnervik, projektledare för Helsingborg marathon. Jag blev glad och vinkade frentetiskt. Han vinkade tillbaka med sin stora flagga. Jag intalar mig själv att han kände igen mig.

 Gick runt Poseidon och drack vatten på samma gång. Funderade lite på varför det var så tungt men kom inte till någon bra slutsats. Jättetrött på Vasagatan och inte förrän där vid 18 km, slog det mig att jag hade flytande energi med mig s.k. liquids. Den hade jag ju inte tryckt i mig. Det borde jag gjort redan vid Hisingsbron, men nej. Nu var det bara 3 kilometer kvar och lite för sent, men jag tog den ändå. Den gjorde ingen skillnad.

 Var och helt slut efter Övre Husargatan. Så även iår var den asjobbig. Jag sprang in i väggen ... eller nä, det var ingen vägg det var faktiskt en trafikskylt. Skulle passera en kille på höger sida, han höll vänster men inte tillräckligt. Jag duckade bäst jag kunde men slog i armen. Auch! sa jag högt, och killen frågade om jag träffade. Och jo, det gjorde jag men jag sprang vidare. Bara väntade på att blodet skulle forsa ner för armen men det slapp jag.

 Sista backen orkade jag inte heller detta år. Nästa år då j**lar! Nu bestämmer jag mig att jag ska springa sista backen 2026. Punkt. Nåja, väl uppe så är det en fröjd att springa med så mycket publik. Dammet kunde jag iof vara utan. Här skulle Göteborgsvarvets organisation kunna vara lite proaktiv och salta, vattna eller vad man gör. Det skulle bli trevligare både för löpare och åskådare. 

 Med uppsträckta armar spurtade jag strax före mållinjen. Att jag gjort en bättre tid än förra året visste jag redan men räckte det till pb (personbästa)? Klockan stannades på 2:07:35. Men vad är min pb-tid egentlig? Jag visste att det var något runt 2 timmar och åtta minuter. Jag fick leta en bra stund i gamla anteckningar, för tyvärr finns det inte längre någon bra sammanställning från Göteborgsvarvets sida. Och jo då, det gamla pb var från 2023 på 2:07:46. Så jag persade inte med så mycket, bara 11 sekunder, men iaf.

 Höll Mille efter mig. Han fixade precis Sub2  så vi kom i mål nästan samtidigt. Jag plockade drycken man fick, tog selfie med medaljen och gick för att ta en tårtbit. Woop woop, där var han minsann. Vi hade bestämt träffplats, men nu behövdes inte den. Han och jag lyckas av någon anledning att slumpmässigt bumpa in i varandra rätt ofta.

 Jag var inte jättesocial efter målgång för jag var verkligen skittrött men lite socialiserande blev det och vi slog följe till uppvärmningsplatsen där Mille gick till väskorna och jag till "löparvännerna i villan".

 Trevligt umgänge och blev även iår bjuden på pizza, godis och snacks. Privattaxin A-C plockade upp oss så resan "hem" gick smidigt.

 När jag, inför en välförtjänt dusch, tog av mig tröjan möttes jag av en ordentlig överraskning. Det var minsann en rejäl smäll jag fått på armen. Smällen kändes men inte alls som att det skulle blivit ett så stort (blå)märke. Jag sprang vidare och hade inte en tanke på armen. Allt kändes nämligen bra. Är tacksam att skylten inte träffade huvudet.

Statistik

 Vädret var först soligt men övergick i molnighet. Temperaturen var för en gång skull inte skitvarmt utan 18-19°C. Det blåste dock en del, 5 m/s med 11-12 i byarna.

 Under hela mitt Göteborgsvarvet stod jag still i 7 sekunder (den sista sekunden är nog efter målgång!?). Gick gjorde jag vid sex tillfällen och den totala tiden för gång var 6 min och 40 sekunder.  (Här finns tid att hämta ... om jag bara orkade.)

55 000 löpare var anmälda där 111 olika nationaliteter var representerade. Äldsta deltagaren var 88 år och yngsta 16 (men fyller 17 iår). Av deltagarna var 40% kvinnor och 60% män. (Jag antar att de ambivalenta/ickebinära var så få att det inte räckte till någon egen procent!?)

Längs med banan fanns 800 koner/trafikrör, 300 sopkärl och det gick åt 1 200 000 muggar.

Källa: 

https://www.goteborgsvarvet.se/nyheter/goteborgsvarvet-2025-i-siffror-har-ar-arets-lopp-pa-detaljniva

Årets bankarta: