Ortopedbesök uppföljning

 Jaha ja. Återbesök hos ortopeden efter en ny MRT av min krånglande vrist. Jag har nämnt skadan i andra inlägg. Första gången i lopprapporten från Berlin Marathon, andra gången i Lidingöloppet i höstas. Fast skrivit om skadan i ett eget inlägg har jag aldrig gjort.

 Vad är då problemet? Jo, ibland gör det så svinigt ont. Det hugger till när man minst anar det. Detta hände framförallt när jag spelade tennis. Efter incidenten i Berlin 2024 började det också bli problematiskt till vardags, trappor var vissa dagar hemska. Jag kontaktade ortoped precis som sjukvården i Berlin rekommenderade. Då fick jag kortison, som var verkningslös efter en vecka och remiss till MRT.

MRT 2024

 Jag skulle egentligen kontaktat ortopeden igen mycket tidigare men jag hade inte tid (för skador). Efter min fantastiska europresa, där en stadsvandring i Milano fick vristen att strejka igen, tog jag ny kontakt med ortopeden och han skickade remiss till en ny MRT. Detta för att kunna bedöma hur skadan ändrat sig.

 Här skulle en bild av årets MRT finnas men den har hamnat i cyberrymden. Får se om den dyker upp.

 Läkaren kunde se att det fortfarande var irriterat men att brosket såg bra ut. Det skadade området var något större än för ett år sedan. Det sa egentligen ingenting eftersom vi inte vet hur det varit däremellan. 

 Jag fick tre punkter förhålla mig till:

1. Fortsätt springa, så mycket du vill.

2. Spela mindre tennis.

3. Ingen shopping, dvs gå på stan.

 Inga direkta förbud men heller ingen åtgärd. Min läkare är specialist på fötter/fotskador och han gillar själv löpning. Även han springer diverse maraton i världen. Han vet såldes att löpförbud är det sista man vill ha om det går att undvika. Han förklarade förhållningspunkterna till att det är ju inte när jag springer jag har ont = inga skäl att inte fortsätta springa. Däremot när jag spelar tennis och går länge/långt, t ex på stan.

 Så skickar han mig på en ny MRT om ett år om problemen kvarstår. Nu har vi vristen under monitoring åtminstone. 

 Jag kommer fortsätta springa, spela lika mycket tennis och ta med en eller två kryckor, som avlastning, om jag ska vandra långt.

Ny ruta, Mini

 Idag fick jag min trasiga vindruta utbytt. Jag får ta det på min självrisk hos försäkringsbolager men fakturan skickas till verkstaden, som pajjade rutan. Noll kronor för mig. Bra!

Medan det fixades fick jag låna en lånebil. En Mini. Första gången jag kör en sådan och den var riktigt trevlig måste jag säga. Kändes stor och var pigg. Det var en elbil och automatväxlad. De sista gjorde att den var ovan att köra.

 Men Mini är ingen bil för mig just nu. När jag skulle hämta min bil så tog jag med mina tennisgrejer för jag skulle fortsätta till klubben. Min tennisväska får inte plats i bagaget, så den fick åka i passagerarsätet istället.

Förresten jag körde den där lilla bilen till shoppingområdet. Där köpte jag en sån där folierat skydd för rutan. Denna nya fina ruta ska skyddas mot isskrapan och annat skräp som trillar på bilen. Så får jag hålla tummarna att jag slipper förlupna stenar från andras bilar som ger mig stenskott på riktigt.

Christkindlmarkt

 Efter att ha städat det mesta i huset åkte jag så ner till stan. Det regnade ganska mycket. Jag var inte jättepigg på att gå i regent. Jag åkte till shoppingcentret istället. Där åt jag äntligen min wienerschnitzel. Att jag äter ute så mycket nu de sista dagarna beror på att jag inte vill ha fler kylvaror som jag måste frakta hem.

 Denna wienerschnitzel var varken av kalv eller gris utan kalkon. Till maten en lokal "brygd" i form av Almdudler. Det är läsk  ungefär som Pommac eller Champis, fast godare. Allt var mycket gott.

 Så passade jag på att handla sånt jag tycker om som inte finns hemma.

 Efter det åkte jag till marknaden. Martinimarknaden för några veckor sedan var ju mysig vid mörkrets inbrott. Christkindlmarkt är helt enkelt en julmarknad och den var en betydligt lugnare tillställning än Martinimarkt och det var mysigt.

 Marknadsstånd sålde hantverk av olika slag. Inte ett enda tomte men desto fler änglar och några julkrubbor.

 Inte heller några lotterier eller "krimskrams" på denna marknad heller och jag tyckte att hantverken över lag höll hög klass. Även denna marknad bygde på samvaro. Man ska vara där med vänner och dricka gott och umgås. Jag var ensam, och det var inget framträdande eller andra "speltakel" så sent så jag gick runt ett varv och sedan körde jag hem och packade bilen.

 Bis nächstes mal!

Verona, tillbakaresa

 Tog en extra natt i bilen för att kunna se mer av Verona. Springa igenom i alla ära men jag vill se andra gator. För säkerhets skull omgrupperade jag bilen efter att jag köpt pizza på ett lokalt pizzahak. Jag kunde ha köpt pizza eller pasta inne stan efter maratonet men jag var blöt och behövde dusch och torra kläder. Sen omvärderade jag och var helt säker på att pizzorna är bra överallt i Italien. Kostade dessutom mycket mindre. Jag betalade €8,5 för min pizza. I centrum hade den kostat €11-13.

 Take away funkade bra och jag åt pizzan i bilen på nya parkeringen.

 Varför jag bytte? Jo, den där killen jag snackade med, sent på lördagen, han rekommenderade mig det. Jag förstod inte riktigt varför och han kunde inte riktigt förklara. Men jag fattade på eftermiddagen efter maran. Kvällen före maran var lugn, men på eftermiddagen, när parkeringen var mer tom kom bilar och cirkulerade. Vissa stannade till och föraren (män) tittade på mig. Det kändes obehagligt, som om ... ja fundera själva. Jag hade naturligtvis låst bilen när jag satt i den. Lite rädd om mig själv är jag.

 På den nya platsen hände inget sånt. Det var kav lugnt. Nackdelen var att det inte fanns buskar att kissa i, men jag löste det. Det regnade ju också duktigt så kisset "späddes ut" rätt snabbt.

 Var lite stel på morgonen men det kändes ändå som jag sovit bra. Sökte på kartan vart jag skulle köra och fann ett parkeringsgarage där någon lämnat kommentaren att det även fanns toalett som man öppna med koden på biljetten. Jackpott!  Det låg väldigt centralt, nära Piazzale Brà. Dit körde jag alltså.

 Så gick jag och tittade på gränder och hus. Verona är faktiskt en vacker stad. Även om husen inte är tipptopp renoverade så har de en sliten charm. Man får se upp regniga dagar för så är det halt. Nu hade jag iof väldigt slitna skor, men ändå, man får tänka på det.

 I sann turistig anda letade jag också upp (Romeo och) Julias balkong. Det sägs att om man rör Julias bröst, så har man tur i kärlek. Med facit i hand borde jag isf ha åkt dit tidigare i livet.😏 

 Så traskade jag tillbaka andra gator. Funderade på att äta på en restaurang men ändrade mig. Insåg att jag måste köra tillbaka för jag skulle åka via Innsbruck.

 Hemresan gick alltså via Brennerpasset. Fantastiska vyer och fina små byar på vägen. Rätt som det är dyker det upp en borg, kyrka eller annat som ser "antikt" ut på en höjd.

 Innsbruck var fint även denna gång. Förra besöket hade jag sett en ursnygg ryggsäck. Jag köpte den inte då för jag tyckte den var satans dyr. Det är egentligen en skolväska, så jag var lite tveksam. Men under de tre veckor som gått, sen jag var där, har jag inte kunnat släppa den där väskan. Jag kom helt enkelt till insikt att om jag inte köper den så kommer jag ångra det "hela livet". Det har hänt förut och då har jag saknat det jag inte då köpte för att jag inte hittat det någon annanstans. Så skulle det inte bli denna gång.

 Efter flera timmars bilfärd lånade jag först affärens toalett, sen köpte jag väskan. Jag får spara in på något annat. Jag hittade affären tack vare att jag hade "tag location" på den bild jag tog på väskan. Dessutom hade jag tur att väskan fanns kvar. De verkade bara ha ett exemplar av just den färgen jag gillade.

 Passade på att äta. Det blev en Döner (kebap). Alltså jag kommer aldrig vilja äta en kebab i Sverige igen. De smakar mycket godare här (egentligen Tyskland).

 Efter mat resa tillbaka hem. En oväntad resa så gps:en tog mig på en väg jag aldrig kört. Hade förväntat mig att köra omvända vägen från när jag kör söderut men nej. Gps tog mig över ett okänt berg där det snöade och var halt och genom okända byar. Så nu har jag testat den vägen också.

I en by såg jag att det stod en polis. Jag körde lagligt. När jag passerat svängde polisbilen direkt efter mig. Efter mitt tidigare möte med polisen denna resa i minnet, gissa hur jag kände då!?😬 (Lakritztrollet Gillar Inte att bli förföljd.)

 Efter att fortsatt kört lagligt i flera kilometer och nu dessutom fått en lång svans av andra bilar efter polisen, blinkade jag in mig på en busshållplats. Alla, inkl. polisen fortsatte förbi mig. Puh! 

 När jag ändå stod still kollade jag på karten var jag var. Visade sig att det inte var så långt från kända orter. När jag kom upp på Hochtannberg, där jag sprang härom veckan och där det var 12°C och barmark när jag körde förbi i fredags, där var det nu full vinter. Egentligen så som jag känner till platsen, med snö alltså. Snökanonerna gick för fullt.

 Kom välbehållen hem. Det var lite halt och slirigt på sina ställen, även med fyrhjulsdrift. Lyckades se tre rådjur, två som hoppade upp för en slänt och en som stod på vägen rakt framför mig när jag kände mig "förföljd" av polisen.