Kyl/frys - Varför jag inte vill bo i lägenhet del 8

 Varför jag inte vill bo i lägenhet del 8:

Kyl/frys.

Att bo i en liten lägenhet betyder att det inte får plats så mycket kylskåp. Jag har en delad kyl/frys som inte är så högt. Jag får därmed inte plats med så mycket i varken kylskåp eller frys. Att köpa storpack eller baka för att frysa in till senare är nästintill omöjligt. Eller jo, lite kan jag ha i frysen men jag får liksom välja om jag ska frysa in specialosten och mjölet från Österrike eller lunchlådor. Att safta och frysa in måste jag numera välja bort.

 I min frys just nu finns; ostmixen, specialmjöl, kantareller, langosdeg, guanciale, parmigiano reggiano, sockerpasta (som nog snart får stryka på foten), frysta jordgubbar, en flaska saft, smördeg, halv påse pommes, ärtor... och mer jag inte minns i samma stil. Knökfull är den iaf.  Ändå lyckades jag på något magiskt sätt knöka in två halvfabrikat färdigrätter och tolv glassar. Jag är lycklig över att Tetris var och är mitt favoritspel.

Visst man kan renovera och bygga om (om man har råd) och sätta in ett fullstort kylskåp och fullstor frys, men det blir på bekostnad av andra förvaringsutrymmen som skafferi och städskrubb. Någonstans ska man ju ha de grejerna också, eller?

Allmänt oväsen - Varför jag inte vill bo i lägenhet del 6

 Varför jag inte vill bo i lägenhet del 6:

 Allmänt oväsen

 Eller varför jag inte borde bo i den här lägenheten. Jo, för den ligger precis bredvid en grundskola. På skolor finns skolgård och där leker barn. Inget ont i det om det inte var för att det låter som att 20 barn blir slagna samtidigt då de skriker i högan sky.

 Till det kommer att det spelas musik, högt så att alla ska höra, på en portabel högtalare. Musik är trevligt om man hör allt. Är man i en lägenhet filtreras mycket bort och kvar blir rytmen, inte ens basen hörs utan bara ett dåligt slammrande.

 Dessutom när det ska "ringas in" från rasten så verkar  lärare nuförtiden mest använda ilskna visselpipor. Var tog de mer vänliga klockorna vägen?

 Musikdelen är något bättre på vinterhalvåret då snö isolerar och de mer sällan drar ut elektroniken utomhus.

 Nu är det snart sommarlov och då kan jag sitta mer ostört på balkongen. 

Parkering - Varför jag inte vill bo i lägenhet del 5

 Varför jag inte vill bo i lägenhet del 5:

 Parkering.

 Jag har ingen egen parkeringsplats. Det betyder att jag parkerar där det finns plats. Har jag tur får jag plats på föreningens hyrda platser, har jag mindre tur hittar jag plats på gatan och har jag riktig otur så finns det ingen parkeringsplats alls i närheten av bostaden, då blir det en bit att gå och jag får då släpa mina grejer en bit. På sen kväll är det svårast att hitta plats.

 Att parkera på olika platser varje gång är inte optimalt. Ofta kommer jag inte ihåg var jag ställt bilen, eftersom det blir på olika platser varje gång jag varit ute och kört. Jag som ibland till och med har problem att komma ihåg var jag parkerat när jag bara varit på storköpet.

 Att jag inte har garage är också synd, fast det hade jag egentligen inte på min förra adress heller, så saknade av den är mindre. Men visst hade det varit bra. Då kunde jag ha mina däck där istället för nere i Skåne, 37 mil bort.

Det positiva ändå är att föreningen, trots parkeringsbolagens påtryckning, står fast i att INTE ha ett parkeringsbolag, som äskar pengar, att "ta hand om" parkeringsytorna.

Sex - Varför jag inte vill bo i lägenhet del 4

 Varför jag inte vill bo i lägenhet del 4:

 Grannen över tar hem sällskap som klampar i trapphuset i sina träskor (det låter iaf som träskor) kl 0230. Stoj och slammer och halvannan timme senare börjar annat intimt oväsen jag helst sluppit höra. Jag hade hellre sovit, så att säga. Be damen smyga, istället för att väcka huset.

Förklara för mig

 Förklara detta för mig.

Vi (min son och jag) sitter med våra mobiler i soffan. (Reklam på tv.) Vi tittar på olika saker eftersom olika saker intresserar oss.
Han avbryter mig stup i ett för att jag ska titta på hans klipp även fast jag är mitt uppe i mitt egna intressanta klipp. Jag blir alltså avbruten hela tiden och måste se om för att få helhet.
Till slut ger jag upp. Sparar klippen/reelsen för att kunna se ostört senare och lägger sedan undan telefonen. (Tittar på tv istället.) När jag tittar på tv avbryter han mig inte en enda gång.
Varför?

Telefonkö

 Alltså det slår nästan aldrig fel. Jag behövde ringa kundtjänst för att reda ut en prenumeration. Så hamnar jag i telefonkö och får info med jämna intervall "du är fortfarande placerad i kö och vi besvarar samtalem i turordning. Just nu är det många som ringer". Man blir också informerad att det går bra att fixa sina ärenden via nån hemsida och ev  deras chatt. (Egen tolkning:  om du inte orkar sitta i telefonkö och få det du vill ha fixat fixat, gör då ditt ärende själv på webben men räkna med att det tar ännu längre tid i och med att du måste logga in med uppgifter du inte har/kommer ihåg och att mailkorrespondens tar tid fram och tillbaka plus ev missförstånd via text.

 I denna telefonkö fick man ingen "kölapp" och visste inte när det var ens tur i ordningen... detta fast samtalen ju besvarades i turordning(!).

 Nåja, men det är inte aktuellt med websidan i detta fallet och medan jag väntar på min "tur" hinner jag bli lite toanödig. Då hade jag suttit i kö i ca 17 min. Jag tänkte att "nä, jag kan inte gå på toa nu för då blir det säkert min tur". Så jag sitter tålmodigt och väntar lite till, med allt vad det innebär när man är i stort behov av att få ut slaggprodukter ur kroppen. Till sist, efter ca 22 min, tänker jag: "ah, nä. Nu MÅSTE jag till toa!". Så jag tar med alla papper med nummer etc och går till toan. EXAKT som jag ska sätta mig: "Hej, välkommen till [XXs] kundtjänst du pratar med [NN]. Vad kan jag hjälpa dig med?"

 Är det inte konstigt?! Detta händer ofta och det spelar ingen roll om jag sitter i telfonkö fem minuter eller 50 min.

 Det är helt klart enklare när man får ett könummer, att man är placerad som nummer 238 eller 5 i kö. Då händer sådant här mer sällan, bara när man inte vet var i kön man är. Fast även med kölapp är det ovisst, då plats 238 kan rassla på rätt bra och plötsligt är det ens tur medan plats 5 tar evigheter.

En tisdag, en vanlig dag

 En tisdag i mitt sjuk(skrivn)a liv.

Okej, jag gick och la mig lite för sent typ 23:45. Men somna kunde jag inte. Det blev vid 0239 nånting, efter massiva hostattacker.

 Så ringde väckarklockan. Upp ur sängen vid 7 för att väcka sonen och få honom till skolan. Vi åt frukost tillsammans. När han lämnat för bussen kompletterade jag frukosten med nån smörgås. Detta framför tv. Jag tittade på en dokumentär...tills jag somnade 1030.

 Vaknade abrupt kl 1120 av att de ringde från sjukhuset. Vi bestämde tillsammans att skjuta på rituximabinfusionen jag slulle fått på torsdag. Inte pga resultatet av proverna förra veckan utan för att jag sedan dess blivit jätteförkyld.

 Sen fortsatte jag titta på dokumentären jag började se. Den var intressant men jag somnade ifrån den igen 1150. Den lilla "luren" blev två timmar.

 Kollade mailen och hade fått en kallelse till möte. Där fanns frågeställningar som behövde besvaras så förberedde det lite grann direkt, annars glömmer jag av det. Sen preppade jag för kvällens tennisträning med ungdomarna. Idag var det tennisfys på schemat. Före tennisen sprang jag 1,62 km och träffade då också mina vänner i spårer en kort stund. 

 Efter tennisen behövde jag handla bröd. Sagt och gjort sedan hem.

 Nu är klockan 2030 och jag är trött och redo att somna när som helst...om det inte vore för att jag ska duscha (som jag ännu inte orkat göra) samt fixa kvällsmat till mig och sonen. 

Hej vardag!

Hosta

   Första december (2025) tog jag prover för kommande behandling med rituximab. Aså kom en kallelse till den 29:e januari. 

 Den sensate tiden har jag dock haft en väldigt besvärande hosta. Ibland så jobbig att jag inte orkar hosta mer. 

 Jag vet inte riktigt när den började. Jag vill ju tro att det vet före nyår men jag har inget minne av min hosta, eller situationer där jag skulle hostat.

 Det enda jag vet med säkerhet är att jag googlade "hur länge håller vaccination mot lunginflammation" den 2:a januari. Det kan jag nämligen se i min sökhistorik i webbläsaren. Jag tänker att om man inte hostat ett tag gör man inte den sortens sökning utan kanske mer i stil "hosta", "vad göra åt hosta" osv. Därför tror jag att jag besvären började i mellandagarna.

 Räknar man baklänges från idag till nyårsafton blir det 22 dagar, dvs 3 veckor, men som jag sa det är nog lite längre. 

 Jag kontaktade därför neurologen, där jag får min bromsmedicin, och berättade om min hosta och frågade om det fortfarande är lämpligt med bromsmedicinen nästa vecka. Att få infusion under pågående infektion är nämligen högst olämpligt. Jag fick ordination att ta nya blodprover. Så det har jag gjort idag.

 Nu invänta svar på proverna och vad neurologen tycker är lämpligt angående broms.

 Måste ju erkänna att jag är lite nyfiken på varför jag har denna långdragna skitslemhosta. Alltså, är det bara en elak förkylning eller något annat? Men det var inte för att utreda hostan jag kontaktade neurologen egentligen. Vore iaf bra om jag blev frisk från den.

Verkstaden lagar och pajjar

 När jag körde till Milano pajjade min torkare på bakrutan. Så fort jag kom hem beställde jag tid på verkstaden för att laga den och be dem limma fast spegeln på backspegeln passagerarsidan. Två smågrejer som inte skulle bli så dyrt.

Idag när jag hämtade bilen var torkaren och  spegeln hela. Sen körde jag hem. När jag lite senare hämtade sonen såg han en gigantisk spricka på sin sida. Vi pratar typ 30 cm.

Skickade omgående ett reklamationsmail fast det var fredag kväll. Verkstaden förnekade i första mailet att de hade haft sönder rutan. De hänvisade mig att ta det till ARN. Jag "bestred" och menade att enligt konsumenträtten är verkstaden ansvarig för vård av bilen när den är där och "krävde" (fast bättre formulerat) att de skulle åtgärda rutan. Vindrutan var hel när jag lämnade bilen hos dem. I nästa mailsvar gav de med sig och sa att de betalar självrisken, citat 1500 kr slut citat, om bilen var försäkrad, vilken den tack och lov är. Jag replikerade att de minsann ska betala hela självrisken oavsett pris. Jag hade gjort efterforskning på försäkringsbolagets hemsida och sett att självrisken var 1800 kr. Så blev överenskommelsen. 

Efter helgdagarna ska jag boka tid för byte av ruta.

 Lärdomen av detta är att kolla upp fakta vad man har för rättigheter som konsument. Att granska första svaret man får  Det svar man får kan vara felaktigt för att företaget inte vill ta ansvar och förnatt slippa kostnaden. Fast det blir jobbigt ta ev konflikt och stå på dig om du har det juridiska på din sida.

Ikea och Krankenhaus

 Tog som sagt en extra natt bilen för att slippa köra tillbaka till ett Ikea i Tyskland. Så idag var jag på ett Ikea i München och köpte mina hyllor som f.n. bara säljs i Tyskland.

Läste du gårdagens inlägg vet du att jag under gårdagen hade lite konsultation på messenger med medicinkunninga och djurkunniga vänner. Hanna som är läkare och Caroline som är veterinär. Jag hade nämligen fått ett stort kliande bett på benet som var allt annat än bekvämt. Fick bl a information om djur och rådet att söka läkare om det blev värre.

På morgonen såg jag att better på benet inte hade blivit bättre. Istället hade svullnaden spridit sig. Egentligen inte alarmerande mycket, men ändå vuxit, mest uppåt.

Så det blev Ikea. Åt en muffinsfrukost. Restaurangen ville ha €1,95 för vanligt kranvatten. Aldrig 21-22 kronor för ett sketet glas vatten på Ikea!!! Stod och tjafsade lite med kassörskan om det och krävde pengarna tillbaka, vilket jag till slut även fick. Sen drack jag vatten ur kranen på toa istället, gratis. Gick igenom varuhuset och plockade det jag skulle ha. Efter Ikea orkade jag inte så mycket mer (typ titta mer på München).

Det var många varningsklockor som ringde, vilket pekade på att något var fel: Somnat ovanligt tidigt för att vara jag. Sovpaus för att kunna köra vidare. Vara mer ofantligt trött än jag brukar. Och gick i t-shirt vid 11°C och tyckte det var lagom.

Jag lyssnade på klockorna så jag bestämde mig för att uppsöka vård. Jag kunde ha uppsökt en akutklinik i München men jag funderade fram och tillbaka och beslutade mig för att köra långsamt och förnuftigt till Österrike istället. Resonerade som så att jag har en adress i landet, det finns en bunt släktingar och perifera vänner i närheten och känner mig mer hemma där. Jag ställde om gps:en att visa på sjukhuset i närmaste stora stad utifrån var jag bodde istf till bostaden. Med facit i hand var det ett bra beslut.

 Jag kan ha stannat för att lunka runt 1,6k före jag åkte till själva sjukhuset. 😇

I ett nytt land vet jag inget om rutinerna på sjukhus, men alla var vänliga och hjälpte mig. Den första frågan jag ställde i receptionen var "Sprechen Sie Englisch?" För även om jag förstår och tydligen gör mig rätt bra förstådd på tyska, så är jag bättre på engelska. Kvinnan i receptionen sa att hon kunde lite engelska men föredrar tyska. Då sa jag att jag försöker på tyska. Och det verkade fungera. Fick återigen höra: "Sie sprechen ja gut Deutsch!"

En anställd i bakgrunden i receptionen hade till och med släktingar i både Örebro och Kristianstad. Han hade varit där.

 När man anlände skulle man ta en nummerlapp, utan den så funkade det inte. Det numret var liksom det som man tillsammans med sitt efternamn blev uppropad med i högtalaren. Och det var ingen person som satt hela dagen och natten och ropade upp nummer och namn, det gick automatiskt. Fråga mig inte hur men det var inga fel i uttal av namn vad jag kunde höra.

 Först till "ersteinschätzung" och sen till undersökningsrum. Ersteinschätzung är "första insats", anhalt för förbedömning. De kollade vad man hade för besvär, hur döende du är, temp och vilken vård man behövde. Väntan till första bedömningen var inte lång, såhär på kvällen, max 2-3 minuter. Sen tillbaka till väntrummet.

 Då blev väntan lite längre före jag hörde mitt namn, kanske 10 min eller så. Inte uppåt timmen som kan hända på kvällen hemma om man kommer med något akut men inte urakut som andnöd.

När det var min tur så möttes jag av en förbryllad akutläkare. Han blev klart konfunderad över mitt namn. Han hade förväntat sig ett annat när han skulle hjälpa en svensk. 😜 Så tyckte han det var konstigt att jag kom i solglasögon på kvällen när det var mörkt. Då visade jag ögat och förklarade att mina förkylningar sätter sig på ena ögat, så var han inte konfunderad över det längre.

Visade benet och såg samtidigt att det nu spridit sig ännu mer, nu neråt.

Sen så var det där här med vad jag råkat ut för. Jag visste inte, men jag kunde ju se att det var ett bett. Jag hörde på diskussionen läkarna emellan att det inte var helt säkra på vad det var för bett. De gissade dock på någon slags spindel. De var däremot helt säkra på att det var infekterat och att antibiotika behövdes.

Efter mindre än en timme (från jag kom till receptionen till jag lämnade sjukhuset) hade jag fått ordination på antibiotika, immobiliserat ben, blodförtunnande injektioner, ben i högläge och återbesök på onsdag. Någon gipsning eller liknande, som de egentligen ville göra, blev det dock inte för läkaren konstaterade att då hade jag inte kunnat köra hem. Så det blev lindat med total avlastning som förmaning*.

De var tydliga med att detta måste övervakas/följas upp, en orsak är min immunsupprimerande medicinering. Eftersom jag inte har någon husläkare i landet så fick jag även en återbesökstid på akuten på onsdag förmiddag. Får hoppas det blir bättre till onsdag, annars, sa han, finns risk för att han måste gipsa eller liknande då ist. 😬 Därför ville de också ha blodprov, som referens. Får lösa ev problem som uppstår då de händer om det händer.

Det enda lite krångliga jag upplevde (kan berott på att jag inte bodde i landet) var att jag fick gå ut till receptionen och betala för kryckorna för att sedan gå tillbaka till läkaren och få dem efter jag visat upp kvittot. Inhemska får nog en räkning hem, tror jag.

Apropå räkning hem. Jag frågade i receptionen om/när räkningen för besöket skickas. Jag hoppas det inte tar jättelång tid och att jag fortfarande är kvar. Annars får jag väl ta hjälp av lokala vänner. Jag uppgav både adressen där jag bor i Österrike och hem till Sverige.

Ändå tacksam att jag valde akuten i Österrike, lite närmare att åka till nu när det även behövdes monitorering via återbesök.

 Ett jäkla skit som hände. Som om jag inte redan hade nog med problem som  ögoninflammationen pga förkylning, min vrist som krånglar och så. Sen förstörde detta bett min vistelse här. Nu kan jag ju inte vandra i bergen som jag ville. Det blir ju också svårt att måla, som jag lovat. Får hoppas att antibiotikan gör vad den ska och det fort.

 Detta är, som sagt, nog förklaringen till att jag varit mer än onormalt trött samt skitvarm (gick i t-shirt). 

*Jag gjorde ett paus med avlastningen för att få in Ikeagrejerna med mera in i huset. Sorry. Fanns inget annat sätt.

Hallstatt, Bad Ischl och Salzburg

 Lugn morgon. Stressade inte i onödan. Ögat fortfarande irriterat. Till skillnad från gårdagen gjorde det inte ont. Jag såg bara inget. Men jag har två ögon så jag körde för att titta på det berömda Hallstatt.

 Det ska vara så fantastiskt att kineserna byggt en exakt replika av den Österrikiska byn i Huizhou, Guangdong i Kina. Ni får söka mer information själva om ni är nyfikna.

 Började med att cruisa igenom, så vände jag och parkerade. Så sprang jag till och upp till en utsiktsplats ingen annan var på. (Check på dagens spring före regnet skulle komma.)

 Så sprang jag ner. Lokalborna hälsade. Inga turister springer väl i denna by, typ? När jag nått sträckminimun slog jag av klockan och promenerade. Var skitvarm. Jag gick i t-shirt fast det bara var 11°C.

 Sen började jag titta på turister... och Hallstatt. Det var många turister. Byn var fin på sitt sätt. Men det var turistbutiker överallt och överprisad mat. Jag lyckades också hitta vägar där det inte var några turister... förutom jag då.

 När jag kände mig färdig med Hallstatt kvitterade jag ut bilen för dyra timpengar.

 Stannade till i Bad Ischl, som jag nog faktiskt tyckte var finare som stad. I Bad Ischl görs det örtsalt som min släkt föredrar. Jag tog en selfie vid infartsskylten till byn för att skicka till min farbror som är storkonsument av just Sieben Kräuter Salz (sju örters salt).

 Såg även jag en volvo"kyrkogård" bakom en Volvohandlare.

 Min färd fortsatte mot Salzburg och då kom regnet. Av den anledningen (regnet) blev det inget riktigt besök i Salzburg. Jag körde planlöst utan att riktigt veta var jag var. Av en slump fick jag syn på Hochsalzburg Fästning. Fotade den sedan var jag nöjd och siktade mot en ställplats utanför München.

 Alternativet hade varit att köra hem (till Österrike), men eftersom Ikea finns i München och jag ska köpa två hyllor som bara finns i tyska sortimentet, just nu iaf, valde jag att inte köra hem. Om jag nu ändå passerar München så slipper jag en extra resa till ett Ikea i Tyskland för att köpa hyllorna. Det var värt en extra natt i bilen tyckte jag. 

 Vad jag inte riktigt räknat med var att det bett jag fått på benet inte reagerade som normalt. Det hade växt under eftermiddagen var varm, hårt och kliade någotfruktansvärt. Via messenger kontaktade jag ett par vänner som har mer medicinsk- och djurkompetens än jag. Vi kom fram till att om det växer under natten eller under morgondagen skulle jag uppsöka vårdinrättning/akuten. Jag gjorde som läkarna brukar göra*, ringa in området, för att se om det växte.

 Somnade även denna kväll mycket tidigare än normalt för mig.

*Ett år blev min son huggormsbiten/huggen och då gjorde de så. Man lär sig av erfarenheter.

Europapark parkrun, Österrike - race report

 1/11 2025 Klagenfurt 

 Jag är alltid i god tid. I så god tid att ingen hunnit komma eller sätta upp start-/målområde. Så även denna gång. Jag sysselsatte mig med att fotografera i parken. De fotona ser du i förra inlägget. 

 Klockan 0835 kom två med en vagn och skyltar jag känner igen.

 Banan bestod av tre rundor i den vackra Europapark nära Wörthersee. Dock var det mycket morgondimma så sjön såg jag inte. Detta är ett ganska nytt parkrun. Idag var event nummer 38. Nu är det vecka 44 så det startades med andra ord iår. 

 Före genomgången/briefingen sa run directorn att han inte trodde det skulle komma så många idag dels på grund av att det var Alla Helgons dag och dels att det var lov i skolorna. Briefingen var bra och gjordes på ömsom engelska och ömsom tyska (han var själv från uk). Det fanns några till turister idag, två från Irland och två från Frankfurt (Tyskland). Han avslutade med att fråga om någon kunde hjälpa till efter målgång. De var lite kort på volontärer idag och han var ensam i målet.

 Så startade vi, en liten men fin skara löpare. Med tailwalkern var vi 12. Gick ut sist för att filma starten. Insåg snabbt att kvinnorna inte var snabbare än jag så när jag stängt av filmen sprang jag ifrån dem.

 Första rundan gick bra. Nytt och spännande. En liten uppförsbacke fanns som gick in mellan granar.

 Andra rundan var mentalt lite tuffare. Blev bl a omsprungen av pappan med barnet på cykel. Tusan. Tappade därmed en placering.

 Tredje rundan och nu borde det mentalt vara mer stabilt ... men då var jag trött. Platt bana innebär högre tempo. Jag gick. Det brukar bli så vid 4 km. Så såg jag att även pappan med barnet gick. (Nog mest för att barnet ville åt ett annat håll.) Då fick jag energi. Så sprang om och sedan höll jag dem bakom mig in i mål.

 Som sagt var de kort på volontärer så jag hjälpte till genom att ta rollen som tokenutdelare. Så fick jag en volontärpinne också, t o m som volontärturist. En utmaning i en av parkrunapparna är att volontera på olika parkrun.

 Bjöd även dessa på hembakade parkrunkakor och det var mycket uppskattat av alla.

 Efter foton och att vi plockat ihop allting gick vi till hotellet bredvid och fikade. Det var en energisugande syssla. Några prata tyska samtidigt som andra pratade engelska. Jag som förstår båda språken visste inte vad jag skulle lyssna på eller vad jag skulle prata. Lost in translation. För enkelhetens skull satt jag mest tyst ... tills irländarna gick då blev det enklare.

Europapark parkrun in Klagenfurt, Austria.
🏔🤗
My second parkrun in Austria.
😀
It was a crisp morning. Perfect weather for running. Chill but absolutely no wind.
👌🏽
Due to holiday (All Saint's Day) and school holiday there wasn't so many participants.
🙃
Almost 50% was tourists. Two from Ireland, two from Frankfurt (Germany) and me from Sweden.
🇨🇮 🇩🇪 🇸🇪
Three loops in the beautiful autumnal Europapark.
🍁🍃🍂
While waiting for the volunteers I had time for photos.
📷
I brought parkrun cookies to this event  as well.
🍪
Afterwards we went to a café  for fika.
☕️
Event no. 38
Finished in place 5 of 12 runners. No. 2 in my gender and 1st in my age category. Age-grading 64.27%.
Time: 25:28
🙂
58 Parkrun in total, 2nd in the Austria and 1st at Europapark.
🤗
Made a lots of achievments when finishing this run.
🙃