New York City Marathon 2021 :(

Idag skulle jag ha varit i New York och sprungit den 50:e upplagan av deras maraton, tyvärr blev det inte så iår heller. 

Sommaren 2019 anmälde jag mig till att delta i  2020-års version av detta lopp. Det skulle vara 50-årsjubileum av loppet och allt. Så blev det uppskjutet pga pandemi. Allt ställdes in och vi bokades om till 2021.

Pandemin är inte slut men under bättre kontroll tack vare vaccin. (Jag fick tidigt en tredje dos pga att jag tillhör en riskgrupp.) Restriktionerna lättade och samhället återgår sakteliga till ett "nytt normalt" och gränserna ut i Europa öppnade.

Europa öppnade gränsen för amerikaner, men USA öppnade minsann inte gränsen för Européer. Europa och Schengen ilsknade till och "hämnades" genom att stänga Europas gränser för amerikaner igen.

Mr. President väntade och väntade med besked om när gränsen skulle öppnas. Sent om sider (20 september) annonserades att gränsen skulle öppnas för vaccinerade "early November").

Alla europeiska maratonlöpare drog en suck av lättnad och vi blev riktigt glada över beskedet.  Men beskedet om exakt vilket datum "early November" var, fick vi inte reda på.

Vi väntade.... och väntade... Det var inte bara löpare som blev otåliga på att besked om öppning dröjde.

Men så en dag (15 oktober) så kom besked, en riktig käftsmäll. Gränsen öppnas 8/11. What the f**k! De öppnar alltså gränsen för européer dagen efter NYCM. *fulfinger* 

Ingen europé (utom de som är bosatta i USA och de med amerikanskt medborgarskap då, som kan resa dit fritt) får uppleva det 50:e loppet och dess jubileum. Loppet blir av men vi får inte åka dit.

Jag kan inte beskriva hur jävla arg och besviken jag är på detta. Att se fram emot ett jubileumsmarathon så länge (eller överhuvudtaget) och sen ta detta beslut. Halva upplevelsen med marathon är att det är många nationaliteter som deltar.

Men men, have fun americans. Enjoy your 50th anniversary of your marathon by yourself. Själv får jag nu fortsätta träna och blicka fram mot New York City Marathon 2022, 51st edition. 

Har jag lyckats vänta nära 2,5 år på mitt livs resa, ska jag nog klara ett år till. Bara man inte råkar ut för skador eller något annat otrevligt tills dess.

Stockholm Mini Marathon 2021 - race report

10/10 -21

 På morgonen blev jag hämtad på hotellet av min bror och hans två söner. Jag hade lovat att springa Mini maran med "T.", den yngsta av dem. Han ville inte springa ensam, hans far idrottar inga konditionssporter, hans bror ville inte och modern var bortrest. Då är det tur att det finns en faster med spring i benen, som gärna hjälper till. 😉

 Nummerlapp på barnets bröst och lite uppvärmning på konstgräset på Östermalms IP . Mina ben var verkligen inte i toppskick. Det gjorde ont så det var bra att värma upp stela leder. Vi lekte kull och hade roligt ihop. Barnet hade mer gymnastiska egenskaper än jag någonsin haft.

 Eftersom loppet är 1,2 km, jag springer runstreak och runstreakregler säger "minst en engelsk mile per kalenderdygn", sprang jag ensam runt IP för att i slutet få ihop rätt distans. Tummen upp att loppet kommer gå bra. 

 Jag hade en magkänsla att min brorson var snabb så jag skuffade honom framåt att ställa sig längst fram vid startlinjen. Det var lite uppvärmning med maskoten Leo precis före start också. Sen gick starten ...

... och hujeda mig vad det gick. Min magkänsla hade inte fel. Han sprang ifrån mig rätt kvickt som ni ser på filmen ovan. För att hinna ikapp var jag tvungen att sluta filma.

 T. hade ett riktigt bra löpsteg och bra tempo. Han ledde heatet fram till vattendepån efter 650 m. Där var han tvungen att stå still och dricka och han blev omsprungen. Men när det var färdigdrucket satte han fart igen och hade kontakt med ledarkillen inför upploppet på Stadion.

 Jösses! Jag sprang jämsides med T. hela loppet (utom i starten då han sprang ifrån mig och jag fick spurta ikapp). Tiden i mål är egentligen oviktig men för att kunna räkna på hastighet behöver man veta den. T. sprang i mål på 6,03 min. Det blir en medelfart på 5,02 min/km*. Det raketloppet hade jag verkligen inte räknat med med mina trötta onda ben. Men glädjen över alltihop triumferade smärtan. Det var bara att springa med.

  Efter mållinjen tid för lite fotografering, snack med brorsan/pappan och barnen fick glass samt goodiebag.

 Den enda som var dåligt var att det var gamla medaljer, från förra året. Tittar man, förutom "35:e-loppet" även läsa "1986-2020".  Barnen brydde sig inte så särdeles mycket om det, de fick ju medalj, men ändå.

 *Jag som sprungit drygt 500 meter längre fick min en medelfart på 5,08 min/km.

Stockholm Marathon 2021 - race report

 9/10 -21

 Årets maraton blev förlagd till hösten pga pandemin. Detta betydde att det var  betydligt färre deltagare än vanligt, ca 12000, men det gjorde ingenting för mig. Det var mycket fina förhållanden där det inte var så varmt, 14°C, mulet och knappt någon vind.

 Detta år valde jag att ta in på Hotel C, ett centralt beläget hotel.  starta dagen så tidigt. 

 Det var riktigt praktiskt att kunna promenera till starten och att man inte behövde starta dagen så tidigt. Hade sällskap med flera andra, som också skulle springa, till starten. Der var nog tur för annars hade jag nog gått fel.

 Var i god tid till Östermalms IP och hade tid för kontemplation på en mur i väntan på start.

 Jag har tyvärr slarvat bort mina  loppanteckningar så jag kan inte berätta vad jag upplevde och tänkte under loppets gång. Det enda jag har är det jag skrivit i sociala medier (och det jag minns). Bland annat har jag skrivit att jag loppet var helt fel disponerat. Trots fel disponering så fick det en otrolig utgång.

 Alltså jag, och många med mig, var ganska euforiska över att det var riktigt lopp igen. Sprang på tok för fort första fjärdedelen, vilket gjorde att jag blev straffad andra fjärdedelen och gick en hel del. Sen försökte jag ta mig samman och sprang disciplinerat när det var nedför och flackt, men gick i de långa uppförsluten. Orkade ändå springa 2/3 uppför av Västerbron. 😛

 Tog inte heller så många foton under loppet men jag stannade vid Stadshuset första gången vi sprang förbi. Det är fint med sina tre kronor. Sveriges nationalemblem.

 Hittade också bilder från ett höstvackert Djurgården.

 PB med tiden 4:25:42. Det är en putsning av tiden på Stockholm Marathon med otroliga 50(!) minuter och en putsning av mitt rekord på maratondistansen med 11 minuter. Jag grät när jag kom i mål. Glädjetårar förstås.

 Om jag kan gå imorgon? Skulle inte tro det.🤣 Men det måste jag, för då ska jag springa minimaran med en av min brors söner.🤸‍♂️

 Förflyttade mig ner till Östermalms IP för att hämta finishertröja och så. Iår fick jag även tillfälle att ringa i pb-klockan och det gjorde jag med den äran. Känner att jag kommer få göra det mer sällan nu.

 Tog mig ner mot hotellet. När jag passerade Hötorget köpte jag en fin bukett blommor till mig själv. För att hålla den vid liv så behövde den vatten. Handfatet hade dock ingen propp. Men det fanns ju en toalett!

Tid: 4:25:42

Placering  206/346 i åldersklassen D40.

Bankarta 2021:

Sett i backspegeln (eftersom jag publicerar detta flera år efter loppet):

 På hotellfrukosten pratade jag med en trevlig herre som hette Micke Wallin. Det visste jag inte då, men hade jag vetat hade jag lagt namnet på minnet, denna herre träffade jag nämligen i målet på samma maraton året därpå. 

Stockholm Marathon High Five 2021 - race report

8/10 -21 

 Jippoloppet dagen före det "riktiga" loppet. Jag hade anmält mig till Fun Run, klassen utan tidtagning.

 Inför loppet hade jag klätt mig i min sengångarkostym. Min intention, som tidigare år, var att springa långsamt.

 Arrangören hade riktigt stora heliumballonger för att förgylla eventet. Jag placerade mig nära och avvaktade "ballongsläpp" för jag ville gärna ha en och ge till barnen, helst en lila.

 Så plötsligt började de dela ut dem. De gick åt i en rasande fart, höll på att inte få tag i en. Men jag hade faktiskt lyckan att få en.

 Med intentionen att springa långsamt, vilket jag sällan lyckas med på korta sträckor, placerade jag mig även detta år längst bak i startfältet.

 Starten gick och i vanlig ordning hinner jag inte särskilt långt förrän jag omedvetet ökat tempot. Faktiskt så var det bara den första kilometern som jag, ur eget perspektiv, kan klassa som långsam. Resterande kilometer gick alldeles för fort för att vara bra för morgondagens maratonutmaning. Detta trots både fleeceförklädnad och megaballong. Ballongen var verkligen inte lätt att springa med. 

 När det var någon kilometer kvar sprang jag om någon som intervjuade en löpare. Bara en liten stund senare sprang han ikapp mig och jag blev jag intervjuad. Efter lite efterforskning tog jag reda på att det var  Konditionspodden.

  Början av intervjun löd såhär:

 "-Det kom en liten björn och sprang om oss.  Blir lite nyfiken...Den här björnen...vad det kommer sig?  Hey, björne?!"

 -Nä, jag är en sengångare.

- Aaa, sengångare!? Så var det. Det såg ut som en björn bakifrån."

 Min intervju är bara en liten del av en lång podd inför Stockholm Marathon där podden avslutas med loppet High Five. Vill du lyssna på hela så leta upp Konditionspodden från 14 oktober 2021. (Ja, jag har skrivet detta i efterhand men daterat inlägget till dagen jag sprang.) Jag hörs en timme in i podden.

 Orkar du inte lyssna så har jag saxat ut "min del" ur programmet.

 Det var hemskt varmt att springa i fleecekostym. Ta mitt råd: Gör inte det! Det är verkligen inte att rekommendera ens på kvällen i sval temperatur. Det var skitvarmt redan i vintras när det var 3 grader, nu var det 14.

 Sen var det bara att ta sig in i mål och njuta av sin medalj och prestation. 

 I mål så samlades ballongerna in. Jag frågade varför och fick svaret att de skulle användas på maran under morgondagen. Jag frågade väldigt snällt om jag kunde få behålla min, jag hade ju tänkt att ge den till mina barn. Och det fick jag tack vare att jag hade en sån fin kostym. (Sen vet jag att ballonger gavs bort av löpare (till barn) under loppets gång, så de fick ändå inte tillbaka alla.)

 Nöjd och glad tog jag mina saker och letade upp det hotell jag hade bokat åt mig.

PS Vädret var 15°C och inget regn. Ca 4 m/s med 8 i byarna.

Lidingöloppet 30K 2021 - race report

 25/9 -21 

 (Skrev detta något år efter loppet.) Hittar inga anteckningar från detta år. Tittar på gamla bilder och ser att jag körde bil upp samma morgon. Resan började 0708.

 

 Vet inte när jag kom till Lidingövallen men jag hade säkerligen gott om tid att hämta nummerlapp och förbereda för loppet. Den "obligatoriska" "bilden på kullen" fixade jag också.

 Så lite "mingel" på startområdet och sprattel i uppvärmningen. 

 Loppet var säkert lika jobbigt som alla år och jag tar inte jättemånga foton. Förklaringen till det är nog att jag tydligen var otroligt bra tränad och inte hade lust att stanna och fota.

 I resultatlistan ser jag nämligen att jag gjorde min bästa tid någonsin. Helt sjukt snabba: 3:10:06. Var av förklarliga skäl jättenöjd när jag kommit i mål.

Detta var året jag mötte Mille för första gången. Det var en kille i gul sverigetröja längs spåret som jag sprang om några gånger och han sprang om mig. Ibland höll vi jämna steg, men mest sprang vi om varandra.

 Efter målgång kom han fram till mig i målfållan, eller om jag sökte upp honom, minns inte. I alla fall så pratade vi om hur vi hade sprungit om varandra hela tiden. Jag sa att man såg hans tröja bra (Sverigetröja) eftersom färgen stack ut. Sen var det bra med det och vi tackade varandra för (drag)hjälp och sa hej då. 

 Men den där sluttiden alltså... heeeelt sjukt. Sedan mitten av juni hade jag mest sprungit korta pass om 1,7-3k. Någon enstaka 5-kilometersrunda blev det men det var väldigt länge sedan jag sprungit 10 km eller längre.

 För att få lite perspektiv så låg mitt förra personbästa på 3:33:xx, förra året. Då var det dessutom folktomt.  Personbästa med folk var 3:44:xx. Nya pb:t känns svårt att slå, men man vet aldrig. Å andra sidan är det skitsamma, jag är glad att bara komma runt.

 Tog foto vid staketet. Barnen är inte med på såna här grejer längre så numer blir det ensambilder.

 Detta var mitt åttonde Lidingöloppet 30k (inkl. home edition). Räknar man målgång, oavsett klass, så var det mitt 21:a år. Nio år kvar, sedan är jag veteran.

Tjejvättern 2021 - race report

11/9 -21

 Tjejvättern jag skulle cyklat dagen efter Vätternrundan 5/9 men det blev att jag gjorde den virtuellt en vecka senare istället.

 Det var nämligen så att Viktoria, som jag skulle cykla med, inte kunde längre och jag orkade inte med tanke på mina knän. Så jag gick till information och bad att då cykla Tjejloppet virtuellt istället,  dvs cykla en annan dag på egen hand.

 Startade alldeles ensam kl. 09:55 med sikte på Mantorp. Cyklade dock aldrig in i samhället utan vek av mot Västerlösa.

 Jag tänkte mig en resa utan att mellanlanda hemma. Hade jag gjort det vet jag inte om jag hade slutfört "loppet".

 Min rutt blev till slut så här:

Sjögestad - Mantorp - Västerlösa - Maspelösa -  Ljungs Västra (Borensberg) - Ljungs slott -Ljungsbro - Berg (via Björkövägen) - Linköping (Tornby, Kallerstad, Råberga, Vimanshäll - Duvkullen - Åleryd - Berga/Skarpan - Hagaberg - Garnisonen -Slestad - Stora Aska - Lilla Aska - Slaka - Lambohov - Mjärdevi - Malmslätt - Vikingstad - Rakered- Vikingstad kyrka - och runt Vikingstad för att få ihop de sista kilometerna.

  Cyklade på många till synes endlöst raka vägar. 

  Borta vid Ljungs Västra (Borensberg) var det vackert med spegelblankt vatten i Göta Kanal. Stannade till men satte mig inte att fika.

 Etappen inne i stan var i motsas väldigt ryckig på grund av att jag fick stanna för tafikljus etc.

 Det var inte helt enkelt att tajma sträckan, så trots att jag förlängde runt bl a Lilla och Stora Aska.

 När jag närmade mig hemmet så saknades det ändå massa kilometer. Jag löste det med en extraloop runt kyrkan. När jag kom tillbaka svor jag åt mig själv att det fortfarande saknades en handfull kilometer.  Skulle jag aldrig få parkera min cykel? Det var ju ändå ganska enkelt att räkna ut på "slutslutet" eftersom alla mina löprundor gett mig god kännedom om hur jag skulle ta mig runt ganska exakt. Jag vet olika långa "rundor". Så avslutningen blev en av mina löprundor runt samhället. Sen var jag äntligen i mål och kunde ställa undan cykeln.

 Det tog mig 5 timmar 20 min. Vädret var faktiskt ganska perfekt, molnigt, ganska varmt och ingen vind.

 Molnigt 19°C, 2 m/s

Bild från dagen efter Vätternrundan,

en vecka tidigare.

Noteringar från mitt Instagram:

Endless straight roads. Not all the time but lots of it. I biked in town as well with lots of stops due to crossings.

🛣

Last weekend I biked #vatternrundan 315k. The day after I was supposed to bike #tjejvättern 100k.

🚴‍♀️

Due to soar knees I had to cancel my race and make it a home edition instead. 

🤷‍♀️

Today I went. Unfortunately alone. My best friend who I usually bike with had to cancel at last minute. 

😪

Anyhow, it was surprisingly enjoyable. Maybe because of warm weather an that it was no wind. 

👌🏼

Note! The film comes in two parts.

https://www.instagram.com/p/CTr9stGosTi/?igsh=MTA2ajJ3eDI4NTVsNA==

🎬