New York City Marathon 2021 :(

Idag skulle jag ha varit i New York och sprungit den 50:e upplagan av deras maraton, tyvärr blev det inte så iår heller. 

Sommaren 2019 anmälde jag mig till att delta i  2020-års version av detta lopp. Det skulle vara 50-årsjubileum av loppet och allt. Så blev det uppskjutet pga pandemi. Allt ställdes in och vi bokades om till 2021.

Pandemin är inte slut men under bättre kontroll tack vare vaccin. (Jag fick tidigt en tredje dos pga att jag tillhör en riskgrupp.) Restriktionerna lättade och samhället återgår sakteliga till ett "nytt normalt" och gränserna ut i Europa öppnade.

Europa öppnade gränsen för amerikaner, men USA öppnade minsann inte gränsen för Européer. Europa och Schengen ilsknade till och "hämnades" genom att stänga Europas gränser för amerikaner igen.

Mr. President väntade och väntade med besked om när gränsen skulle öppnas. Sent om sider (20 september) annonserades att gränsen skulle öppnas för vaccinerade "early November").

Alla europeiska maratonlöpare drog en suck av lättnad och vi blev riktigt glada över beskedet.  Men beskedet om exakt vilket datum "early November" var, fick vi inte reda på.

Vi väntade.... och väntade... Det var inte bara löpare som blev otåliga på att besked om öppning dröjde.

Men så en dag (15 oktober) så kom besked, en riktig käftsmäll. Gränsen öppnas 8/11. What the f**k! De öppnar alltså gränsen för européer dagen efter NYCM. *fulfinger* 

Ingen europé (utom de som är bosatta i USA och de med amerikanskt medborgarskap då, som kan resa dit fritt) får uppleva det 50:e loppet och dess jubileum. Loppet blir av men vi får inte åka dit.

Jag kan inte beskriva hur jävla arg och besviken jag är på detta. Att se fram emot ett jubileumsmarathon så länge (eller överhuvudtaget) och sen ta detta beslut. Halva upplevelsen med marathon är att det är många nationaliteter som deltar.

Men men, have fun americans. Enjoy your 50th anniversary of your marathon by yourself. Själv får jag nu fortsätta träna och blicka fram mot New York City Marathon 2022, 51st edition. 

Har jag lyckats vänta nära 2,5 år på mitt livs resa, ska jag nog klara ett år till. Bara man inte råkar ut för skador eller något annat otrevligt tills dess.

Öppet Spår Söndag/ Vasaåket 90 2021 - race report

 Jag sov dåligt alla de sex timmar jag "sov". Jag var nervös över att inte komma upp i tid till buss etc. Jag var mycket opepp för att åka skidor. Det blev inte bättre för att mina pjäxor var blöta.

 Frukost intogs kl 0430. Rena sovmorgonen i jämförelse med vanliga Öppet Spår och Vasalopp. Till bussen behövde jag gå först vid 0545 eftersom den avgick strax efter 06. Hade sällskap av en trevlig tjej, sen skiljdes vi åt. Det gjorde inget eftersom jag sov i bussen upp till Vasaloppsstarten. Före vi var framme gjorde jag ett taktikbesök på toan på bussen, men misslyckades. Nästan direkt jag kom fram fick jag iaf ställa mig i kö till en bajamaja för att slutföra "ärendet".

Starten -Smågan
 Det var tomt och konstigt på startområdet, det hade istället blivit parkering. Årets startområde hade de flyttat till Tjärnhedens idrottsplats strax ovanför. Med tanke på att vi var färre skidlöpare än vanligt så funkade det utmärkt.

 Jag som, av någon outgrundlig anledning, börjat med konceptet runstreak behövde springa en liten snutt före start. Av erfarenhet vet jag att jag INTE är sugen på att springa efter nio mils skidoåking. Så jag lunkade runt en grusplan i mina kängor(!). Det blev av förklarliga skäl minimunsträckan på 1,61 km. Sedan bytte jag till pjäxorna, drack lite och tog av mig mina övedragskläder. Även i detta lopp var det fri start inom ett tidsintervall. Jag hade blivit tilldelad att starta 0820-0829.

 De flesta trängde sig iväg direkt när de kom till Tjärnheden men nu var det ganska lugnt på platsen. Eftersom det inte var någon trängsel och det är tråkigt att vänta så startade jag tio minuter före mitt intervall (0810).

 Det var rena autostradan till Smågan. Jag hade ingen aning om att det var så mycket nedförslut som det faktiskt var. Normalt sett finns inga spår att åka i men nu kunde den energi man gav faktiskt riktas framåt ... och man kom framåt. Förut har det känts som att energin gått sidleds i sliriga spår. Det var jätteskönt att inte behöva hålla någon annans tempo. Man slapp åka ikapp, sakta in, byta spår eller stressa på för att någom snabbare stressar på bakifrån. Som sagt VÄLDIGT skönt och passade mig kalasbra. Tiden till Smågan blev i runda slängar en timme. Jämfört med dryga två när spåren är fulla.

Smågan - Risberg
 Trots tomma spår och fina förutsättningar ifrågasatte jag vad jag höll på med ända fram till Mångsbodarna. Efter Mångsbodarna blev jag åter motiverad för uppgiften i och med att det var fina nedförsbackar. 

 Men det började bli tungt att åka av någon okänd anledning. Jag kunde inte diagonala ens i svaga motlut utan fick staka. Till slut gled jag in i Risberg, fortfarande "ovetandes" om att det faktiskt var fästet som försvunnit. Jag löste ju uppgiften att ta mig framåt genom att saxxa och staka. Fick öva MYCKET stakning detta loppet.

 Värt att notera var att Risbergsbackarna gick galant att åka ner för. Det var förvisso upp-plogat även iår men med den stora skillnaden att man inte behövde hoppa över och parerar för fallna människor. Jag fick dessutom beröm av en åskådare när jag susade ner i felfri stil. Geronimo! :D
Jag förstår fortfarande inte varför alla plogar sig ner för backarna. Det är ju bara att stå i spåren och så följer skidorna i spåren.

Evertsberg - Oxberg
 Så nådde jag Evertsberg. Tjohoo!

I Evertsberg hade de den sedvanliga speakern, det var trevligt. Skönt med igenkänning. Fick av speakern reda på att Sverige tagit VM-guld i skidskytte sprinten. Vi hade inga nummerlappar därför åkte jag med min löparväst. I den ena vätskeblåsan hade jag sportdryck och den andra vatten. I Evertsberg hade jag druckit upp vattnet och fyllde således på den. Funderade på att stanna vid vallaboden och få på lite mer fäste men struntade i det. Vattenpåfyllning fick ta tiden i denna kontroll.

 Kämpade på uppför till Oxberg. Denna del, mellan Evertsberg och Oxberg, är faktiskt ganska jobbig. Den inkluderar bland annat Lundbäcksbackarna. Tack vare färre deltagare gick det ändå ganska bra att knata upp för den. Det gick fortfarande långsamt men man slapp brottas med andras skidor. Det fanns inga reptider iår så att bli avplockad här gick inte. Oavsett, så låg jag ungefär två timmar före den reptid som brukar vara. Detta TROTS att jag startade klockan åtta, dvs normal vasaloppsstarttid. I Oxberg får man äta av det medhavda godiset, det är tradition. Nom nom!

Hökberg - Mål/Mora
  Efter sockerintag gick färden vidare mot Hökberg med fart. Det finns många tevliga nedförsbackar dit. I Hökberg tog jag en snabb blåbärssoppa och sedan lämna in skidorna för fäste. Kändes som jag ödslade tid, men det var nödvändigt. Ville gärna i mål på nio timmar, i alla fall under tio. Utan fäste skulle det bli jobbigt. Det visade sig vara väl investerad tid. Med fäste blev det enklare att ta sig upp för "trippandes" samt att det gick att diagonala. Varför skaffade jag inte fäste tidigare?

 Ju närmare Eldris jag kom desto mer sugen blev jag på att klara en tid under 10 timmar.

 In i Eldris och ut igen lite fort. Jag åkte faktiskt igenom utan att stanna. Jag hade ju vätska med mig, dessutom var det bara 9 km kvar. Plätt lätt! Nu hade jag målvittring och jag gav nästan allt. Vila kunde jag göra sedan.

 Med 4 km kvar dog min gps-klocka. Den fick batteritorsk ... även detta år. Jag måste klura på hur jag ska lösa det. Har redan minskat uppdateringsintervallet och minskat gps-noggrannheten, plus att jag ju åkte ganska fort detta år. Hmm!?

Äntligen i mål! Yeah! Mitt femte Vasalopp var ett faktum (Även om den inte räknas in i medaljåren.) Gladare än gladast!

Sluttiden blev rekordsnabba 9 timmar 35 min och 17 sekunder. Definitivt personbästa med  den tiden. Nu hoppas jag på en start i Vasaloppet nästa år. Då firar Vasaloppet 100 år. (1922-2022.) 

Tjärnheden (start) kl 0810
Smågan (10 km) 1:12:08
Mångsbodarna (24 km) 2:38:48
Risberg (35 km) 3:43:06
Evertsberg (48 km) 5:11:39
Oxberg (62,5 km) 6:38:31
Hökberg (72 km) 7:56:50
Eldris (81,5 km) 8:54:51
Mål/Mora (90 km) 9:35:17

PS Detta är skrivet två år efter loppet, fritt från mina minnesanteckningar jag gjort i en bok.

Tjejvasan/ Vasaåket 30 2021 - race report

 Detta pandemiår är inte vasaloppet som vanliga år. Tjejvasan bytte skepnad till Vasaåket 30 med ungefär samma bansträckning. Det blev lite kortare (2,5 km) iår på grund av att starten gick vid kontroll Oxberg istället för på vanliga startområdet.

 Jag körde upp med bil redan på fredagen och åkte via en vän i Gagnef. Jag skulle hämta ett trave böcker hos henne. Väl i Mora checkades in på det hotell jag hade bokat i Mora. Det var mycket smidigt med endast 800 meter till målområdet. Den främsta anledningen till valet att bo i Mora var att ha nära tillgång till dusch. På grund av restriktioner så plockades många faciliteter bort, bl a duschmöjlighet efteråt.

Sov utomordentligt gott den natten.

Loppdag

Knatade till bussen vid målområdet, nära som sagt. Alla utrustades med munskydd och covidanpassningen var bra. Jag hann med mycket god marginal till starten. Vädret var fantastiskt; soligt och några plussgrader. Jag led inte alls i vårvärmen i väntan på min start. Det var i och och för sig 'öppen start', vilket innebar att man fick ge sig iväg när man ville, egentligen inom ett intervall. Jag väntade till fem minuter före mitt intervall och gav mig sedan iväg.

Spåren var hårda och fina så det gick verkligen undan i nedförsbackarna. Jag älskar när det är hög fart, såvida jag inte hinner ikapp någon framför i samma spår, då är det inte lika kul längre. Fick lyfta skidan i farten en gång pga en stav som låg över halva spåret där någon hade trillat.

I Hökberg blev det snabbstopp med blåbärssoppa och vatten.

Tack vare vädret var det en härlig dag att skida och allt gick fint och bra. Det fanns mycket plats i spåren för någon trängsel var det inte. 

 Trillade bara två gånger. Första vurpan hände när jag skulle saxxa runt en sväng, jag trasslade in mig i mina egna skidor på något sätt och fallet var ett faktum. Andra vurpan var visst vid bron  över till Mora Parken som jag skulle saxxa upp för. Jag var nästan stillastående och inför en fin liten hejjarklack bjöd jag på en liten vurpa. Skit händer.

Så nådde jag målet, som iår var framflyttat till Zornmuseet, glad och stolt över att ha bärgat min 3:e Tjejklassiker. Målet var mycket vackert dekorerat med kransar.

Så vandrade jag tillbaka till hotellet, på vägen plockade jag upp min medalj, som hängde vid Vasaloppets Hus. Väl på hotellet bytte jag mina genomblöta strumpor till torra, snörade på mig löparskorna och sprang till den riktiga målportalen.

Ett fint lopp trots annorlunda förutsättningar. Svårt att säga om jag åkte snabbare än tidigar år iom att loppet var 2,5 km kortare.

Oxberg (start) kl 11:15
Hökberg 0:43:43
Eldris 1:35:54
Mål/Mora 2:18:37

PS Detta är skrivet två år efter loppet, fritt från mina minnesanteckningar jag gjort i en bok

Summering 2020

År 2020 har rent globalt varit ett skitår med viruset Covid -19 som dödat många människor.

Rent personligt har 2020 dock varit ett ganska bra år, med undantag för den detaljen att jag är i så dåligt skick att jag inte kan jobba. Motsägelsefullt deluxe, jag vet. Det är konstigt men, jag är faktiskt friskare som sjuk än när jag är frisk. Eftersom jag har en allvarlig kronisk sjukdom så kommer jag ju aldrig blir frisk, men min bromsmedicin gör att jag förhoppningsvis inte blir sjukare.

Vad är det nu som varit så bra med 2020? Jo, det ska jag rada upp för er.

• Jag har gått ner 10 kilo och på så sätt fått en mer trivsam figur. Jag tycker iof att lite mer "love handles" och mage kan försvinna, allt har sin tid så det är bara att fortsätta den inslagna vägen.
Bakgrundsfakta:
Jag har sedan jag var barn alltid idrottat. Det var mycket fotboll och tennis i mitt liv, flera dagar i veckan. Så jag har ju inte varit en soffpotatis direkt. Som ni alla vet så är muskler tunga. Nu var det kanske inte bara muskler som vägde, ty jag är en sockerråtta av rang och har ätit alldeles för mycket godis under min uppväxt. Men jag har faktiskt inte vägt såhär lite sedan jag var typ 16 år. Inte ens då jag var topptränad som fotbollsspelare i 19-23 årsåldern. Då vägde jag till och med 5 kg mer än idag. Jag har aldrig varit fet men legat på gränsen till överviktig för min längd. Jag har skyllt på de där tunga musklerna. ;)

• Det årliga tandläkarbesöket blev rekordbilligt. Jag hade varken karies eller tandsten.
Bakgrundsfakta:
Ända sedan barnsben har jag ALLTID haft karies, men så har jag som sagt ätit ohälsosamt mycket godis. Jag kan bara minnas att jag en gång tidigare, på den årliga tandkontrollen, kunnat lämna med beskedet "ingen karies", jag hade dock tandsten som fick putsas bort.

• Jag lyckades med den, för mig ouppnåeliga, bedriften att springa Sub2 på ett halvmaraton.
Bakgrundsfakta:
Första gången det skedde var 12 okt 2019. Jag trodde det var en engångshändelse men under 2020 har jag faktiskt lyckats flera gånger.

• Nu när jag är sjuk är jag mindre sjuk.
Bakgrundsfakta:
Ännu en motsägelse. När jag jobbade hade jag ofta ögoninflammation. Peaken var hösten före jag blev helt sjukskriven då jag hade fyra ögoninflammation på knappt två månader. Jag behandlade ögonen med antibiotika men de kom ändå tillbaka. Nu under mina långa sjukskrivning har jag haft kanske tre-fyra på ett helt år. De läker dessutom ut snabbare än förut, dvs jag behöver inte lida så många dagar. Andra sjukdomar har jag inte heller haft.

• Slog personbästa på maratondistansen.
Nytt pb 4:36:10
Bakgrundsfakta:
Jag har aldrig haft något direkt tidsmål på maraton. Det är så långt att det räcker med att försöka ta sig helskinnad i mål.

• Slagit mitt eget distansrekord vid löpning med 5,5 mil.
Bakgrundsfakta:
Tack vare konceptet Backyard ultra, som jag blev introducerad i via TNT redan våren 2019, har jag successivt ökat mitt distansrekord. Första gången 3 varv, andra gången 5 varv och nu 8.
Jag har ännu inte maxat och vet inte hur långt jag verkligen klarar före det tar stopp på riktigt, men jag kan säga att jag redan nu klarar längre än 54 km... kroppen klarade så att säga mer, men andra saker fick mig att "gå av"/bryta vid 8 varv.