Förklara för mig

 Förklara detta för mig.

Vi (min son och jag) sitter med våra mobiler i soffan. (Reklam på tv.) Vi tittar på olika saker eftersom olika saker intresserar oss.
Han avbryter mig stup i ett för att jag ska titta på hans klipp även fast jag är mitt uppe i mitt egna intressanta klipp. Jag blir alltså avbruten hela tiden och måste se om för att få helhet.
Till slut ger jag upp. Sparar klippen/reelsen för att kunna se ostört senare och lägger sedan undan telefonen. (Tittar på tv istället.) När jag tittar på tv avbryter han mig inte en enda gång.
Varför?

Europeisk maratonserie

 Se där. Då fick man fler mål att sträva mot. En ny maratonserie är uppfunnen. 

 Med inspiration av Abbot World Marathon Majors Six Star har en europeisk variant skapats European Marathon Classics.

 Vilka lopp ingår i den? Just nu:

• Rome Marathon
• Vienna Marathon
• Madrid Marathon
• London Marathon
• Copenhagen Marathon
• Warsaw Marathon
• Lisbon Marathon
• Frankfurt Marathon
• 
  
  
  
  

 Av dessa har jag faktiskt redan sprungit Köpenhamn. Så ett s.k. e-coin har jag redan. :) 

 Lär bli billigare att resa och enklare att delta i jämfört med Six star där de generellt är svårt att få startbiljett. Bara nummerlappen till New York City Marathon kostade mig runt 7000 kr. Sen skulle man ju resa dit och bo också.

 Jag har två stjärnor i Abbot World Marathon Majors; New York och Berlin. Jag lär aldrig få fler stjärnor för det är för dyrt för mig nuförtiden. Jag måste prioritera hyra och mat och nöjen på närmare håll, sen finns inte mycket över. Kanske att jag unnar mig London Marathon isåfall, den ingår ju till och med i både Abbot World Marathon Majors och European Marathon Classics. 

Padel, roligt men dåligt

  Om tennis inte var bra för min skadadefot så var padel definitiv ännu sämre. Det vet jag efter dagens spel.

 Det var förvisso roligt men jädrar i mig vad foten gjorde ont. När jag spelar tennis hugger det till, gör skitont och går över efter en liten stund. Så var det inte med padelspel. Då blev smärtan mer ihållande. Samma smärta som när jag går långt faktiskt. 

Hostfri

  Min hosta har faktiskt blivit bättre. Detvtog lång tid innan den försvann men nu besvärar den mig inte längre. Den där resan till London gjorde gott.

Födelsedagsresa

 Det händer inte så ofta att Alla Hjärtans Dag infaller på en lördag, men det gör den iår. Nästa gång är år 2032.

 I nordöstra London, närmare bestämt Ilford, finns en park som heter Valentines Park och de har ett parkrun - Valentines Parkrun. Den som känner mig vet också att jag fyller år på Alla Hjärtans Dag (Valentine’s Day).

 När jag fått kännedom om detta parkrun väcktes tanken att vara med på den en gång i livet. Det är ju väldigt dyrt att flyga till London för att springa ett fjuttigt litet parkrun om 5 km, men om jag samtidigt "firar" min födelsedag så känns det mer motiverat. Barnet skulle ändå vara med sin pappa och åka skidor i Dolomiterna så alternativet hade ändå bara varit att sitta ensam hemma. Jag sparade pengar, så gott det gick, bokade sedan hotell. För säkerhets skull ett som gick att avboka utifall jag inte skulle hitta en billig bra flight.

 Men det blev en flygning med SAS från Kastrup, för när jag sökte resor etc fick jag insikten att det typ var billigare att köra 3,5 timme ner till Skåne, parkera bilen hos föräldrarna och ta tåget till Kastrup. Detta istället för att köra 2,5 timme norrut till Arlanda och parkera bilen på långtidsparkeringen där.

 Vad jag mer ska göra i London än springa parkrun och träffa parkrun vänner (som jag träffat på Alby Gård, Norge och Zegerplas i Alphen aan Rijn/Amsterdam ) vet jag inte, men det löser sig. London är stort och det finns mycket att se. Blir troligen nåt museum. Kanske inte musikal för det brukar kosta en hel del. Har varit i kontakt med en släkting. Har dock inte fått reda på var de bor, fast vi pratat om att träffas. 

Ortopedbesök uppföljning

 Jaha ja. Återbesök hos ortopeden efter en ny MRT av min krånglande vrist. Jag har nämnt skadan i andra inlägg. Första gången i lopprapporten från Berlin Marathon, andra gången i Lidingöloppet i höstas. Fast skrivit om skadan i ett eget inlägg har jag aldrig gjort.

 Vad är då problemet? Jo, ibland gör det så svinigt ont. Det hugger till när man minst anar det. Detta hände framförallt när jag spelade tennis. Efter incidenten i Berlin 2024 började det också bli problematiskt till vardags, trappor var vissa dagar hemska. Jag kontaktade ortoped precis som sjukvården i Berlin rekommenderade. Då fick jag kortison, som var verkningslös efter en vecka och remiss till MRT.

MRT 2024

 Jag skulle egentligen kontaktat ortopeden igen mycket tidigare men jag hade inte tid (för skador). Efter min fantastiska europresa, där en stadsvandring i Milano fick vristen att strejka igen, tog jag ny kontakt med ortopeden och han skickade remiss till en ny MRT. Detta för att kunna bedöma hur skadan ändrat sig.

 Här skulle en bild av årets MRT finnas men den har hamnat i cyberrymden. Får se om den dyker upp.

 Läkaren kunde se att det fortfarande var irriterat men att brosket såg bra ut. Det skadade området var något större än för ett år sedan. Det sa egentligen ingenting eftersom vi inte vet hur det varit däremellan. 

 Jag fick tre punkter förhålla mig till:

1. Fortsätt springa, så mycket du vill.

2. Spela mindre tennis.

3. Ingen shopping, dvs gå på stan.

 Inga direkta förbud men heller ingen åtgärd. Min läkare är specialist på fötter/fotskador och han gillar själv löpning. Även han springer diverse maraton i världen. Han vet såldes att löpförbud är det sista man vill ha om det går att undvika. Han förklarade förhållningspunkterna till att det är ju inte när jag springer jag har ont = inga skäl att inte fortsätta springa. Däremot när jag spelar tennis och går länge/långt, t ex på stan.

 Så skickar han mig på en ny MRT om ett år om problemen kvarstår. Nu har vi vristen under monitoring åtminstone. 

 Jag kommer fortsätta springa, spela lika mycket tennis och ta med en eller två kryckor, som avlastning, om jag ska vandra långt.

Telefonkö

 Alltså det slår nästan aldrig fel. Jag behövde ringa kundtjänst för att reda ut en prenumeration. Så hamnar jag i telefonkö och får info med jämna intervall "du är fortfarande placerad i kö och vi besvarar samtalem i turordning. Just nu är det många som ringer". Man blir också informerad att det går bra att fixa sina ärenden via nån hemsida och ev  deras chatt. (Egen tolkning:  om du inte orkar sitta i telefonkö och få det du vill ha fixat fixat, gör då ditt ärende själv på webben men räkna med att det tar ännu längre tid i och med att du måste logga in med uppgifter du inte har/kommer ihåg och att mailkorrespondens tar tid fram och tillbaka plus ev missförstånd via text.

 I denna telefonkö fick man ingen "kölapp" och visste inte när det var ens tur i ordningen... detta fast samtalen ju besvarades i turordning(!).

 Nåja, men det är inte aktuellt med websidan i detta fallet och medan jag väntar på min "tur" hinner jag bli lite toanödig. Då hade jag suttit i kö i ca 17 min. Jag tänkte att "nä, jag kan inte gå på toa nu för då blir det säkert min tur". Så jag sitter tålmodigt och väntar lite till, med allt vad det innebär när man är i stort behov av att få ut slaggprodukter ur kroppen. Till sist, efter ca 22 min, tänker jag: "ah, nä. Nu MÅSTE jag till toa!". Så jag tar med alla papper med nummer etc och går till toan. EXAKT som jag ska sätta mig: "Hej, välkommen till [XXs] kundtjänst du pratar med [NN]. Vad kan jag hjälpa dig med?"

 Är det inte konstigt?! Detta händer ofta och det spelar ingen roll om jag sitter i telfonkö fem minuter eller 50 min.

 Det är helt klart enklare när man får ett könummer, att man är placerad som nummer 238 eller 5 i kö. Då händer sådant här mer sällan, bara när man inte vet var i kön man är. Fast även med kölapp är det ovisst, då plats 238 kan rassla på rätt bra och plötsligt är det ens tur medan plats 5 tar evigheter.

En tisdag, en vanlig dag

 En tisdag i mitt sjuk(skrivn)a liv.

Okej, jag gick och la mig lite för sent typ 23:45. Men somna kunde jag inte. Det blev vid 0239 nånting, efter massiva hostattacker.

 Så ringde väckarklockan. Upp ur sängen vid 7 för att väcka sonen och få honom till skolan. Vi åt frukost tillsammans. När han lämnat för bussen kompletterade jag frukosten med nån smörgås. Detta framför tv. Jag tittade på en dokumentär...tills jag somnade 1030.

 Vaknade abrupt kl 1120 av att de ringde från sjukhuset. Vi bestämde tillsammans att skjuta på rituximabinfusionen jag slulle fått på torsdag. Inte pga resultatet av proverna förra veckan utan för att jag sedan dess blivit jätteförkyld.

 Sen fortsatte jag titta på dokumentären jag började se. Den var intressant men jag somnade ifrån den igen 1150. Den lilla "luren" blev två timmar.

 Kollade mailen och hade fått en kallelse till möte. Där fanns frågeställningar som behövde besvaras så förberedde det lite grann direkt, annars glömmer jag av det. Sen preppade jag för kvällens tennisträning med ungdomarna. Idag var det tennisfys på schemat. Före tennisen sprang jag 1,62 km och träffade då också mina vänner i spårer en kort stund. 

 Efter tennisen behövde jag handla bröd. Sagt och gjort sedan hem.

 Nu är klockan 2030 och jag är trött och redo att somna när som helst...om det inte vore för att jag ska duscha (som jag ännu inte orkat göra) samt fixa kvällsmat till mig och sonen. 

Hej vardag!

Hosta

   Första december (2025) tog jag prover för kommande behandling med rituximab. Aså kom en kallelse till den 29:e januari. 

 Den sensate tiden har jag dock haft en väldigt besvärande hosta. Ibland så jobbig att jag inte orkar hosta mer. 

 Jag vet inte riktigt när den började. Jag vill ju tro att det vet före nyår men jag har inget minne av min hosta, eller situationer där jag skulle hostat.

 Det enda jag vet med säkerhet är att jag googlade "hur länge håller vaccination mot lunginflammation" den 2:a januari. Det kan jag nämligen se i min sökhistorik i webbläsaren. Jag tänker att om man inte hostat ett tag gör man inte den sortens sökning utan kanske mer i stil "hosta", "vad göra åt hosta" osv. Därför tror jag att jag besvären började i mellandagarna.

 Räknar man baklänges från idag till nyårsafton blir det 22 dagar, dvs 3 veckor, men som jag sa det är nog lite längre. 

 Jag kontaktade därför neurologen, där jag får min bromsmedicin, och berättade om min hosta och frågade om det fortfarande är lämpligt med bromsmedicinen nästa vecka. Att få infusion under pågående infektion är nämligen högst olämpligt. Jag fick ordination att ta nya blodprover. Så det har jag gjort idag.

 Nu invänta svar på proverna och vad neurologen tycker är lämpligt angående broms.

 Måste ju erkänna att jag är lite nyfiken på varför jag har denna långdragna skitslemhosta. Alltså, är det bara en elak förkylning eller något annat? Men det var inte för att utreda hostan jag kontaktade neurologen egentligen. Vore iaf bra om jag blev frisk från den.

Tennisseriehelg på hemmaplan

 Denna helg har både min son och jag spelat seriematch i STL (Svenska Tennisligan). 

 Sonen spelade 1:a singel i sitt lag om fyra (två singlar och en dubbel) och gjorde det på ett imponerande sätt. Han låg under första set med 2-5 men lyckades vinna tre raka gem till 5-5. Setet gick till tiebreak där han tyvärr förlorade med 6-8.

 Så ett andra set där han verkligen inte dominerade matchen men ändå vann med imponerande 6-1. MYCKET starkt då det är mentalt jobbigt att förlora set i jämnt tiebreak. 

 Nu var det 1-1 i set och sista set (skiljset) spelas som ett supertiebreak. Det vill säga ett långt tiebreak till 10 poäng. (Fortfarande måste man vinna med två poängs marginal.) Supertiebreaket var jämt till 5-4. Då lyckades sonen skaffa övertag till 9-5. En fjuttig poäng till seger. Denna poäng var inte enkel men kom till slut vid 9-7, 10-7 och seger var ett faktum.

 Jag spelade 2:a singel och dubbel. I min singelmatch spelade jag riktigt bra tennis. Lugnt och kontrollerat. Kanske hade jag nytta av att jag numera tränar tre vänsterhänta tonåringar då min motståndare idag var vänsterhänt? Jag tog snabbt ledningen men slarvade bort mig till 4-2-ledning. Lyckades ta mitt "insurance game" till 5-2 sen började eländet. Huxflux hade jag slarvat bort ledningen till 5-4. Tack och lov lyckades jag ta mig samman och första set slutade 6-4. Siffrorna ser jämnare ut än det var.

 I setvilan hade jag en kort allvarlig inre dialog. Läge att inte sjabbla bort detta.

 Motståndaren hade första servgemet även i andra set. Jag ångade på och tog en stabil 3-0-ledning som också blev 4-0. Någonstans lyckades jag förlora ett gem, kanske var det 4-1? Andra set skrevs till 6-1, vilket mer speglar matchen.

 Så var det lite ovisst vem som skulle spela dubbel av oss som spelat singel. Båda ville och båda kunde tänka sig att stå över. (Vi är tre i laget.) Till slut blev det jag. (Så jag står över nästa gång.)

 Med vetskapen att vi vunnit båda singlarna var tydligen mitt undermedvetna nöjd. Mitt spel i dubbeln var katastrofalt dåligt. Lika bra som jag spelade i singeln lika uselt spelade jag i dubbeln. Den matchen är redan glömd. Förlust 1-6, 2-6.

Ny ruta, Mini

 Idag fick jag min trasiga vindruta utbytt. Jag får ta det på min självrisk hos försäkringsbolager men fakturan skickas till verkstaden, som pajjade rutan. Noll kronor för mig. Bra!

Medan det fixades fick jag låna en lånebil. En Mini. Första gången jag kör en sådan och den var riktigt trevlig måste jag säga. Kändes stor och var pigg. Det var en elbil och automatväxlad. De sista gjorde att den var ovan att köra.

 Men Mini är ingen bil för mig just nu. När jag skulle hämta min bil så tog jag med mina tennisgrejer för jag skulle fortsätta till klubben. Min tennisväska får inte plats i bagaget, så den fick åka i passagerarsätet istället.

Förresten jag körde den där lilla bilen till shoppingområdet. Där köpte jag en sån där folierat skydd för rutan. Denna nya fina ruta ska skyddas mot isskrapan och annat skräp som trillar på bilen. Så får jag hålla tummarna att jag slipper förlupna stenar från andras bilar som ger mig stenskott på riktigt.