Förklara för mig

 Förklara detta för mig.

Vi (min son och jag) sitter med våra mobiler i soffan. (Reklam på tv.) Vi tittar på olika saker eftersom olika saker intresserar oss.
Han avbryter mig stup i ett för att jag ska titta på hans klipp även fast jag är mitt uppe i mitt egna intressanta klipp. Jag blir alltså avbruten hela tiden och måste se om för att få helhet.
Till slut ger jag upp. Sparar klippen/reelsen för att kunna se ostört senare och lägger sedan undan telefonen. (Tittar på tv istället.) När jag tittar på tv avbryter han mig inte en enda gång.
Varför?

Europeisk maratonserie

 Se där. Då fick man fler mål att sträva mot. En ny maratonserie är uppfunnen. 

 Med inspiration av Abbot World Marathon Majors Six Star har en europeisk variant skapats European Marathon Classics.

 Vilka lopp ingår i den? Just nu:

• Rome Marathon
• Vienna Marathon
• Madrid Marathon
• London Marathon
• Copenhagen Marathon
• Warsaw Marathon
• Lisbon Marathon
• Frankfurt Marathon
• 
  
  
  
  

 Av dessa har jag faktiskt redan sprungit Köpenhamn. Så ett s.k. e-coin har jag redan. :) 

 Lär bli billigare att resa och enklare att delta i jämfört med Six star där de generellt är svårt att få startbiljett. Bara nummerlappen till New York City Marathon kostade mig runt 7000 kr. Sen skulle man ju resa dit och bo också.

 Jag har två stjärnor i Abbot World Marathon Majors; New York och Berlin. Jag lär aldrig få fler stjärnor för det är för dyrt för mig nuförtiden. Jag måste prioritera hyra och mat och nöjen på närmare håll, sen finns inte mycket över. Kanske att jag unnar mig London Marathon isåfall, den ingår ju till och med i både Abbot World Marathon Majors och European Marathon Classics. 

Padel, roligt men dåligt

  Om tennis inte var bra för min skadadefot så var padel definitiv ännu sämre. Det vet jag efter dagens spel.

 Det var förvisso roligt men jädrar i mig vad foten gjorde ont. När jag spelar tennis hugger det till, gör skitont och går över efter en liten stund. Så var det inte med padelspel. Då blev smärtan mer ihållande. Samma smärta som när jag går långt faktiskt. 

Hostfri

  Min hosta har faktiskt blivit bättre. Detvtog lång tid innan den försvann men nu besvärar den mig inte längre. Den där resan till London gjorde gott.

Valentines parkrun, England, UK - race report

 14/2 -26 London 

 Eftersom Valentine's Day (Alla Hjärtans Dag) är på en lördag iår visste jag att just detta parkrun skulle bli välbesökt just denna dag.

 Senast jag sprang ett parkrun i London var det runt 500 deltagare och då var det en vanlig sketen lördag i augusti. Har sett på sociala medier att välbesökta parkrun, t ex Bushy park, har haft över 1000 deltagare. Hur många som skulle komma idag var svårt att förutspå, men jag var säker på att många skulle ta tillfället.

 Gick till Valentines Park i god tid för att kunna hinna mingla. Att hasta in i sista stund har aldrig varit min tekopp. 

 Morgonen var kylig men det var ändå plusrader. Solen sken föredömligt. Jag tog med en svensk flagga för att mina vänner lättare skulle se mig.

 Var på plats i parken ca 0820 och jag var inte först. Hittade direkt två tjejer som också fyllde år. Gratulerade såklart och stod och pratade en stund. Så kom en Alexander som kunde svenska. Han hade pluggat i Sverige. Han var ursprungligen från Ryssland men bodde sedan många år i Fulham.

 Briefingen, som de föredömligt gjorde två gånger pga många deltagare, var underhållande. De som kom i par ombads att vara säker på att lämna med samma partner. De hade också en teckenspråkstolk, något jag bara sett i volontärlistan att man kan volontera som.

Mannen ovan heter Alexander. Han kom fram till mig och berättade, på svenska, att han pluggat i Sverige. Han var från Ryssland med bodde i London. 

 Hittade också mina vänner Issy och Jonathan, de jag lärde känna på parkrun i Nederländerna. Nu gick tiden väldigt fort och jag missade starten lite grann där vi stod och pratade. Jag hade förberett klockan på löpning. På något magiskt sätt satte min klocka igång på startskottet. Verkar osannolikt men kanske att någon annans klocka styrde den just då?

 Det var mycket folk och alltså ganska trångt i starten, men funkade tills jag skulle ta ta ett foto och Bam! Det tog tvärstopp. Jag sprang in i en bänk och föll dubbelvikt över den. Från springandes till 0 på en splitsekund.  Tack och lov klarade jag mig med några få små sår på handen. Blev mest överraskad och överrumplad.

 Där det gick att springa i sin egen takt använde jag Alexander som pacer tills vi sprang och pratade med varandra istället. Så småningom kom också Jonathan ikapp. Han såg min flagga och "jagade" den.

 Valentines parkrun är en tvåvarvsbana i Valentines park. Ingen trängde sig eller knuffades trots mycket folk och en flaskhals vi passerade två gånger. Favoritdelen var när vi passerade tennisbanorna trots en 90-graderssväng just där.

 När jag efter två varv svängde runt huset och upp på målrakan blev det överraskande tvärstopp igen. Nu var det inget jag sprang in i utan kö (!) fram till målet. Då stod min klocka på 30:40 min. Det var bara att stanna i kön och ha trevligt med de runt omkring sig. Kön till målet var för mig 250 meter, men den blev snabbt mycket längre. Kön tog mig 11 min tills att korsade mållinjen. Sluttid 41 min. Men jag hann i mål före poletterna tog slut. Det var det många som inte gjorde.

 Efter målgång hittade Iain och Ann. De hade varit kloka och startat långt fram. Medan Ann hjälpte till att dela ut poletter stod jag i ytterligare en lång kö med Jonathan, denna gång till popup-skylten. Att missa foto med den vore tjänstefel.

 Jag pratade också lite kort med rundirection för dagen och andra trevlig volontärer.

 Issy hade bakat en god morotskaka hon bjöd på. Så passade Issy på att lägga något i min ryggsäck.

 Vi hade kommit lite olika i hur "färdiga" vi var med parkrun så vi bestämde att Issy, Jonathan och jag skulle sammanstråla med Iain och Ann på puben the Great Spoon i närheten. När vi fotat oss färdigt och tog oss bort hittade vi inte I och A. Vi beställde trots det mat. Efter en timme och vi fortfarande inte hade fått någon mat, gick. J frågade vad som (inte) händer. Det visade sig att det skulle ta ytterligare 45 min. Då annullerade vi vår beställning och gick. 

 Men jag hann träffa Iain en kort sväng iaf och han och Ann fick en nyckelring av mig. Issy och Jonathan fick också varsin. 

 Det tog till sena kvällen innan resultatet kom in. Helt otroliga 2333 deltagare. Wow! Det är rekorddeltagande i parkrun en vanlig lördag. Bushy park har de andra rekordet.

 På hotellrummet kollade jag också vad Issy lagt i min väska. Det visade sig vara ett födelsedagskort, så gulligt. Blev riktigt glad för det. Blev också glad för det sms jag fick av dottern. Less is more. Det stod enkom "Grattis"

 Och så åt jag donuts:en jag köpte under gårdagskvällen. De fick tjänstgöra som födelsedagstårta.

Lite annat från loppet:

Födelsedagsresa

 Det händer inte så ofta att Alla Hjärtans Dag infaller på en lördag, men det gör den iår. Nästa gång är år 2032.

 I nordöstra London, närmare bestämt Ilford, finns en park som heter Valentines Park och de har ett parkrun - Valentines Parkrun. Den som känner mig vet också att jag fyller år på Alla Hjärtans Dag (Valentine’s Day).

 När jag fått kännedom om detta parkrun väcktes tanken att vara med på den en gång i livet. Det är ju väldigt dyrt att flyga till London för att springa ett fjuttigt litet parkrun om 5 km, men om jag samtidigt "firar" min födelsedag så känns det mer motiverat. Barnet skulle ändå vara med sin pappa och åka skidor i Dolomiterna så alternativet hade ändå bara varit att sitta ensam hemma. Jag sparade pengar, så gott det gick, bokade sedan hotell. För säkerhets skull ett som gick att avboka utifall jag inte skulle hitta en billig bra flight.

 Men det blev en flygning med SAS från Kastrup, för när jag sökte resor etc fick jag insikten att det typ var billigare att köra 3,5 timme ner till Skåne, parkera bilen hos föräldrarna och ta tåget till Kastrup. Detta istället för att köra 2,5 timme norrut till Arlanda och parkera bilen på långtidsparkeringen där.

 Vad jag mer ska göra i London än springa parkrun och träffa parkrun vänner (som jag träffat på Alby Gård, Norge och Zegerplas i Alphen aan Rijn/Amsterdam ) vet jag inte, men det löser sig. London är stort och det finns mycket att se. Blir troligen nåt museum. Kanske inte musikal för det brukar kosta en hel del. Har varit i kontakt med en släkting. Har dock inte fått reda på var de bor, fast vi pratat om att träffas. 

Ortopedbesök uppföljning

 Jaha ja. Återbesök hos ortopeden efter en ny MRT av min krånglande vrist. Jag har nämnt skadan i andra inlägg. Första gången i lopprapporten från Berlin Marathon, andra gången i Lidingöloppet i höstas. Fast skrivit om skadan i ett eget inlägg har jag aldrig gjort.

 Vad är då problemet? Jo, ibland gör det så svinigt ont. Det hugger till när man minst anar det. Detta hände framförallt när jag spelade tennis. Efter incidenten i Berlin 2024 började det också bli problematiskt till vardags, trappor var vissa dagar hemska. Jag kontaktade ortoped precis som sjukvården i Berlin rekommenderade. Då fick jag kortison, som var verkningslös efter en vecka och remiss till MRT.

MRT 2024

 Jag skulle egentligen kontaktat ortopeden igen mycket tidigare men jag hade inte tid (för skador). Efter min fantastiska europresa, där en stadsvandring i Milano fick vristen att strejka igen, tog jag ny kontakt med ortopeden och han skickade remiss till en ny MRT. Detta för att kunna bedöma hur skadan ändrat sig.

 Här skulle en bild av årets MRT finnas men den har hamnat i cyberrymden. Får se om den dyker upp.

 Läkaren kunde se att det fortfarande var irriterat men att brosket såg bra ut. Det skadade området var något större än för ett år sedan. Det sa egentligen ingenting eftersom vi inte vet hur det varit däremellan. 

 Jag fick tre punkter förhålla mig till:

1. Fortsätt springa, så mycket du vill.

2. Spela mindre tennis.

3. Ingen shopping, dvs gå på stan.

 Inga direkta förbud men heller ingen åtgärd. Min läkare är specialist på fötter/fotskador och han gillar själv löpning. Även han springer diverse maraton i världen. Han vet såldes att löpförbud är det sista man vill ha om det går att undvika. Han förklarade förhållningspunkterna till att det är ju inte när jag springer jag har ont = inga skäl att inte fortsätta springa. Däremot när jag spelar tennis och går länge/långt, t ex på stan.

 Så skickar han mig på en ny MRT om ett år om problemen kvarstår. Nu har vi vristen under monitoring åtminstone. 

 Jag kommer fortsätta springa, spela lika mycket tennis och ta med en eller två kryckor, som avlastning, om jag ska vandra långt.