Uppladdningen för detta lopp bestod i Köpenhamn marathon och Göteborgsvarvet. Aldrig har jag fått till två långpass inför denna maran och detta är mitt sjätte på plats.
Dessutom upptäckte jag på onsdagen att en stor bit av min ena stortånagel gått sönder, en stor reva kan man säga. Ända sättet att lindra detta var att försöka tejpa fast den. Att ta bort endel av en nagel före ett maraton är idiotiskt, så det gjorde jag inte. (Bild på den sargade nageln finns sist i detta inlägg.)
På sociala medier har den största samtalsämnet varit vädret och den värme som ev väntade. Jo då, prognosen stämde. Tjugosju alldeles för varma grader och sol. Fick ladda med vatten och vätskeersättning många dagar i förväg.
Annars har jag inte hunnit tänka så mycket på loppet. Det har tagit alldeles för mycket tid med annat bl a att planera dotterns konfirmationskalas.
Åkte upp till Stockholm på fredagen och hämtade ut nummerlapp och "kitbag". Detta året deltog jag inte i femkilometersloppet, Move for the Planet. Det var roligt som High Five men har stagnerat iom tråkig tröja och ingen medalj. Då kan jag spara pengar och springa på egen hand istället.
Satt en längre stund i skuggan på "pasta partyt" istället. Pratade med ett trevligt sällskap från Falun. #399 hade gjort 20 klassiker, 40 vasalopp. Det är imponerande.
-Loppdag-
Tredje loppet som jag deltar i iår som är utsålt; Köpenhamn Marathon, Göteborgsvarvet och nu Stockholm Marathon. Vet att Oslo maraton i höstas också var utsålt. Häftigt! Här i Stockholm är loppet fullt vid 23.000 deltagare. Av dessa startade ungefär 18 400, 18 396 för att vara exakt (källa: tv4s livesändning).
Vaknade av väckarklockan och kände mig inte ett dugg utsövd. Det var ändå en lugn morgon där jag kunde ta saker i min takt. Vädret var soligt med bara lite slöjmoln på himlen, även om väderprognosen sa annat.
Så efter frukost och morgonbestyr styrde jag mot Stockholm Stadion. Detta år bytte jag till buss på Odenplan istället för tunnelbana på T-centralen. Jag åker normalt sett inte kollektivtrafik pga alla baciller. (Har sänkt immunförsvar pga medicinering.) Men ibland har man inget annat val och håller tummarna för att jag inte åker på nån sjukdom.
När jag vandrade ner till Östermalms IP kom en löparbuss mitt framför mig. De som satt i var mörka och jag förstod direkt att detta var de snabba kenyanerna.
Direkt som jag kom till Östermalms IP sökte jag upp "de blå" (dvs Bajamajan.) Det var ingen kö. Mycket praktiskt.
Hitta Mille på vår träffpunkt. Han hälpte mig med mina fina men lite bångstyriga magneter. Jag vill verkligen inte tappa bort dem ... igen. Jag har redan snillat bort en av fyra magneter två gånger. (Move for the planet -23 och Göteborgsvarvet jubileumsmarathon -23)
Satt och småpratade och kollade på väderprognosen igen. Den tyckte nu att det var molnigt samt att det skulle åska. Verkligheten var helt annorlunda och någon åska blev det aldrig. Jag har lärt mig att: Om kartan och verkligheten inte stämmer, följ verkligheten.
Det var ganska trångt på gräsmattorna under träden. Mycket folk och de flesta sökte sig klokt nog till skuggan.
Så bestämde vi att röra oss mot starten. Sakta sakta makade vi oss framåt. Halvvägs upp för första krönet tittade jag ner på min nummerlapp för att kolla läget. Jag fick lite panik. En magnet borta. 😱😩 Sa till grabbarna att fortsätta medan jag vände och gick tillbaka, tittandes i marken. Jag hittade ingenting. Som att leta efter en nål i en höstack. Så var jag tillbaka till där vi satt och plötsligt så var den bara där. Vilken lycka! Alltså de där magneter har jag tur med, kanske för att det är nyckelpigor? Jag har lärt mig att gå på tyska heter nyckelpiga Glückskäfer. Fritt översatt: Lyckoskalbagge.
Jag hittade mina vänner i startfållan igen. Men sedan skiljdes vi åt, eller iaf Tobias avvek. Han hade snabbare tidsmål än vi andra. Startskottet iår sköts av Daniel Ståhl, diskuskastare (och kulstötare) på världsnivå.
På tv4s sändning (dagen efter) kunde jag se Mille och mig i starten. Jag vinkar.
Lunkade iväg i lugn hastighet. Idag gällde det att lyssna på kroppen. Tog inte rygg på någon farthållare.
Vid vätskestationerna var det galet. Vissa stationer hade muggar men inget vatten, andra hade vatten men inga muggar. Att vattnet var slut var ju inte bra förstås. Jag som sprungit maraton förut har ju insett, SÄRSKILT vid varm väderlek, att det är bra att ha en flaska med sig. I de tidiga maratonloppen högg jag en flaska på marken som jag fyllde. Nu mer har jag en liten vätskeblåsa i fickan. Den skvalpar inte så som flaskor gör.
På Strömbron (10k) sprang jag om en kille i full uniform. Mycket imponerande, och det sa jag till honom. Det var ju asvarmt redan i t-shirt och shorts. Inte nog med den varma klädseln, på fötterna hade han kängor och inte löparskor. 😱 Jag tog en selfie för att komma ihåg hans startnr.. På det sättet kunde jag kolla om han fixade det till mål. Och det gjorde han faktiskt. Drygt 6,5 timme tog det. Alltså det är galet att bara ställa upp i maraton.
Första milen går av någon anledning alltid för snabbt. Idag var det dock långsammare snabbt. Efter Strömbron mötte jag den kenyanska eliten. Precis som på Köpenhamn Marathon stannade jag och filmade.
Alltså de springer galet fort. Normalt sett dubbelt så snabbt som jag, men idag var jag långsammare pga värmen. Jag hade kommit 10 km, eliten 23 km.
Det var vidrigt varmt. Jag orkade inte alls hålla tempot. Inte ens ett lågt tempo.
De flesta sökte sig till skuggan där det fanns, under träd, längs husväggar etc.
Efter Oxentierngatan när man svängt av ut mot Djurgården till alla museum sprang "Forrest Gump" om mig. Jag var på vippen att säga något men lyckades hålla mig. Tack mig själv för det.
På Djurgården händer inte jättemycket men Rasmus (aka Skyltmannen) stod iaf där och livade upp. Såg en som sprang upp i skogen, strax därefter spydde han.
Nu hade vätskestationerna började fungera (med både vatten och muggar) men det var helt galet ändå. Det var trängsel och ganska kaotiskt kring borden. Värsta hugsexan. Jag var glad över min vätskeblåsa. Ganska miljövänligt också, om du frågar mig.
Bandet som spelar i lastbilen slog på bastrumman, räknade in "eins, zwei, für(sic!)" och började sjunga: Du, Du hast, du hast mich... . Då var det enklare att springa eftersom jag sjöng med.
Tommy Carlsson filmade dusch och vätskestationkaoset. I slutet av filmen hör man också att de sjunger Rammstein. Det betyder att jag bara var några tiotal meter framför Tommy just där.
Vid Gröna Lund tycker jag att arrangören hade gjort banan onödigt trång för oss. Det var liksom inte bara smalt och trångt, de delade ut äckliga gurkor också. Det luktade illa och gjorde underlaget halt. Och eftersom det var trångt kunde man inte undvika något av det ... mer än slippa äta skiten.
Strandvägen, efter 21,1k, valde jag att springa i allén i mitten, det var jag ensam om (där jag var i fältet). Men som jag skrev man behövde söka den skugga som fanns. Konstigt att inte fler gjorde det just här?
I publiken, vid Nybrokajens andra besök, spottade jag Thomas Ravelli (eller om det var hans bror?, någon av dem var det). Han hejade frenetiskt på någon som var strax bakom mig.
Stigningen upp på Söder (25k) springer jag inte heller. I slutet hade de däremot satt upp en spurtsträcka - Red Bull Sprinten. (Sprinten har tidigare varit på Västerbron tror jag.) Jag tänkte: Att va fan, jag kan ju gå efteråt. Så la jag på en spurt, det var dock inte mitt snabbaste, men en klar tempoökning. När jag tittade i resultatlistan så såg jag till min förvåning att jag placerat mig på plats 151 av alla kvinnor. (Runt 6000) Det ni! :)
Redan vid 26-27k var det många som gick. Av det fick jag lite ny energi...men tyvärr inte så länge.
Vid det här laget hade jag varit duktig och druckit av både sportdryck, äcklig freeway cola och massor med vatten, att det börjat skvalpa i magen. Jag behövde fortfarande tillföra vätska men det tog emot eftersom magen var full. Svettades gjorde jag, så jag blev ju av med vätska också. Ingen risk för vätskebrist.
Det roligaste som hände på Västerbron var att en cyklists Hövding (hjälmkrage) utlöstes, det utan att hon var i en olycka. Poff, sa det! Sedan hade hon fullt sjå att ta av den, för den hade hamnat lite snett. Annars kan jag berätta att jag bara orkade springa halva sträckan uppför, sedan gick jag. Värmen tog verkligen på krafterna. Det var inte värt smärtan att plåga sig upp en sådan här dag.
Sista snurren bland gatorna på Kungsholmen och Vasastan var jobbiga. Normalt har jag oftast faktiskt krafter kvar den sista fjärdedelen. Nu var det bara att överleva. (Jag har gjort två maraton i varmare väderlek men jag minns de inte såhär jobbiga.)
Narvägens revansch, som jag kallar den. Även detta år gick jag första mötet med Narvavägen, medan de flesta andra sprang. Och andra mötet sprang jag medan de flesta andra gick. Det är min taktik.
Bestämde mig för att springa hela Karlavägen och om jag gjorde det skulle jag belöna mig själv med att gå upp för Sturegatan. Sagt och gjort.
Gillar fortfarande inte den nya bansträckningen i att man typ ska runda Valhallagrillen och vända tillbaka. Det var bättre på gamla banan; att när man såg Stadion så sprang man kortaste vägen dit och sen in på Stadion. Hur som helst så blev det en fin spurt på arenan. Jag gjorde tekniskt precis som löpcoachen sagt och det funkade jättebra. Armarna i luften. Mål!
Det var sannerligen inte lätt iår. Jag hade fått nog vid 10k eller något sådant. Gnetade på men jag gick mycket också. På klockan stod att jag gick 1,5 timme och sprang 3 tim 45 min. Det var verkligen inte värt att pressa sig mer. Vem skulle tacka mig för det liksom?
Publiken längs Stockholms gator var fantastisk iår. Det känns som att det var länge sedan jag upplevde det senast. Det var förmodligen tack vare sommarvädret, som lämpade sig bättre för badutflykt än maratonäventyr. Stockholmarna gick man ur huse och gjorde kalas i staden. Tusen tack för ert stöd och extra duschar.
Efter efterchillet, med korv med bröd på Östermalms IP med Mille, gick jag till sjukvårdstältet, vilka tejpade fast nagelbiten åt mig. Nu kunde jag ta på strumpa och sko och vandra mot tunnelbanan.
17.000 (av de 18.400) kom imål. Nedan ser ni bankartan för 2024.
Måltid: 5:17:39
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar