Dag 16: Parkrun, Jyväskylä, Flygmuseum i Tikkakoski

4/7 2026

Regnet smattrade mot bilen på kvällen, men hellre regn än kottar. Somnade gott ändå. Men kroppen visste att något var på gång för jag vaknade tre gånger och varje gång trodde jag hade försovit mig.

Upp tidigt för Mattilinniemi parkrun i Jyväskylä. Det var en platt bana och jag sprang fortare än jag trodde jag kunde efter två veckor i bil. Däremot var det ett blött parkrun då det ösregnade nästan hela loppet.

Mellan parkrun och parkrunfika gick jag till bilen för att snurra på parkeringsskivan. För trots att parkrunsidan sa att det var betalparkering fanns det några gratis i två timmar. Efter snurren och att jag tog med en torr tröja gick jag tillbaka.
Då hittade jag ett stort rött äpple på parkeringen. Den var tovad och förstås genomblöt. Den torkar. Fin souvenir.

Att ha sin regnjacka var bra packat. Har ju iof använt den varje dag i bilen, som insynsskydd och mot ljusa nätter. Så den var verkligen inte fel att ha med. Lärde mig ett nytt finskt ord: sade. (A:et uttalas som a:et i arm.) Det betyder regn.

Blev en icke-fika på hotellet för mig. Varm choklad gjord på vatten, som jag skulle göra själv ville jag inte betala för. Men fikat löste sig då en man får parkrunet ville fika med mig på stan. Han var nyfiken på hur man åker till Sverige bäst. (Han var från Nigeria men pluggade i Jyväskylä och behövde förnya sitt pass på ambassaden.)

Vi bestämde träff i hamnen men först behövde jag duscha.

Siktade som ofta på tennisklubben. Men icke. Såg inte ens ut att ha omklädningsrum. Fanns dock någon slags arena bredvid. Jo då, både gym, badminton, padel, hockey, innebandy och säkert mer. Jag sa hej till tjejen i receptionen och smet in. Helt omöjligt att lista ut vad som var omklädningsrum eller annat rum (typ städskrubb, maskinrum etc). Hittade ett stort tomt omklädningsrum som jag anektera en stund. Var visst för innebandylag eller golvboll, som översättningen gjordes till.

När jag duschat, fick jag se solen en kort stund.

Köpte glassfika och hade trevligt samtal med TY, som han kallas.

Snurrade lite i centrum. Regnade så hade inte jättelust att ut och traska. Ett stort bygge spärrade av stora delar av centrum och det fanns vägar man inte fick köra. Ganska mycket som hemma. Jyväskylä har något färre invånare än min bostadsort, typ 150 000. Var blandade hus, moderna och gamla i trä. Inget extraordinärt som i Porvoo/Borgå. Kända personer från Jyväskylä: Alvar Aalto (arkitekt) och Tommi Mäkinen (rallyförare). Jyväskylä är strikt enspråkigt, dvs finska.

Efter den oväntade fikan åkte jag så iväg till grannorten Tikkakoski för att titta på mellersta Finlands Flygmuseum. Chefen för museet, Kai, hade tyvärr hunnit gå. Killen i receptionen sa att Kai väntat hela dagen. Men jag sa till min far att jag inte kommer dit före kl 15, måste blivit en liten kommunikationsmiss.

Ett trevligt museum. Fick pausa en stund och ladda mobilen eftersom mycket text var på finska. Många flygplan var det. En DC 3: a hängde i taket och jag såg både svenska Safir och Draken. Finlands försvar bytte från MIG 13 till Draken en gång i tiden. Detta för att Draken var ett "allväders"-plan.

Det mest mystiska var den lilla uppstoppade fågeln som hängde i ett hörn. Med egen skylt och allt. Men det var bara en fågelsort.

Efter två timmar i museet, körning söderut igen. På måndag går båten hem. Då måste jag vara i Naantali/Nådendal.

På väg till Jyväskylä tyckte jag det var något "fishy" med bränsleförbrukningen. Den var ovanligt hög för den hastighet jag höll. Till finländarnas förtret ligger jag och "fiskör" i 80 km/h, på hundraväg), mest för att spara bränsle men också för att jag inte har bråttom. Jag hoppas de är gladare när fartkameran dyker upp, för det gör den ganska snart efter hastighetssäkning. Nåja, nu när jag körde söder ut körde jag totalt 190 km, den estimerade sträckan att kunna köra ytterligare ökade med 20 km från vad jag hade när jag startade. Från 500 km kvar, 19 mil senare 520 km kvar. Jag inte för avsikt att tanka mer i Finland. 

Vilken större ort har jag ännu inte besökt? Den besöker jag imorgon. ;)

Dag 13: Helsinki/Helsingfors

1/7 2026

 Det var lugnt och fridfullt på ställplatsen i Espoo/Esbo.

 Inleder den nya månaden med att besöka en huvudstad jag aldrig tidigare besökt. Helsingfors har runt 650 000 invånare tillsammans med angränsade Espoo/Esbo (som är andra största) har de knappt en miljon invånare.

 Liksom många större städer var den krånglig att köra i, med vägbyggen, konstigt vägnät, spårvagn etc. Jag siktade ju iof på en gatuparkering med billigare taxa än den mitt i centrum och jag kom såklart fel till en början, men redde ut det utan missöden. €2 per timme gör att jag kan parkera dubbelt så lång tid mot €4/tim.
Promenerade de 2 km till mitt i city. Tittade jag i skyltfönster så såg jag bara frisörstudios. Måste hamnat i frisörsiatriktet.

I Finlands huvudstad har de robotar som kör hem din mat.

 Mitt i stan en konstinstallation kallad "Dansbana". Den var avstängd för dagen.

 Traskade visare i staden och hittade järnvägsstationen. Såna byggnader är alltid speciella.

 Gick vidare och kom slumpartat tillen byggnad jag gärna ville se nämligen Oodi. Oodi är stadens bibliotek. Namnet kommer från en utlyst namntävling. Fantastisk byggnad. Genomtänkt och vacker. Hit vill man komma. Här vill man tillbringa tid. Det fanns kafé, restaurang, skaparverkstad med allsköns saker man kunde göra; textiltryck, sömnad, vanligt tryck, vinylskärning (klistermärke), musik med mera.

 Dags att ta sig tillbaka till bilen. En annan väg för att se mer. Så var det en snygg funtionell cykel- och  promenadtunnel under järnvägen.  Det går att bygga snyggt och funktionellt (och under) om man vill.

 Hittade också den mäktiga katedralen.

 Hamnade i hamnen. Där var det matmarknad. Jag var inte sugen på mat så jag hittade en affär och köpte mig en glass. Denna gång exotisk hjortronglass. Har aldrig sett hjortronglass som styckglass förut.

 En lite kul skylt till parkeringshuset Skillnaden.
Hörde inga utryckningsfordon, varken ambulans, brandkår eller polis. Jag har sett både ambulanser och polier men ingen under utryckning. I stora städer är det inte ovanligt att man hör när det ekar mellan husen. Men nej  inget sådant har jag hört.

 Satte mig i bilen och visste interiktigt vart jag skulle ta vägen. Före jag lämnar staden vill jag springa. Kom på att göra ett freedom parkrun och tog mig till startplatsen av Tokinranta parkrun.

 Ett freedom parkrun är när man springer
en parkrunbana på annan dag än lördag kl 0930.

 Sen körde jag mot Porvoo/Borgå. Första platsen tjejen i Turku/Åbo tipsade mig om. Vackra gamla trähus precis som hon sa.

 Så behövde jag tanka. Jag vet att bränslepriset sänktes massor i Sverige idag. Därför var det lite smärtsamt att tanka för €1,95 (ca 21,5 kr). Men jag får tänka att dett var ett "normalpris" hemma förut. Och det är iaf billigare än när sossarna regerar tillsammas med miljöpartiet. F-n då hade bränslet hemma kostat 35-45 kr/liter pga reduktionsbestämmelser. Rösta INTE rött eller grönt!!!

 Gick in på macken för att kolla utbudet och passade på att gå på toa. Då såg jag det! De hade en sån där sidodusch som fungerar som bidé. Den kunde jag ju nyttja som dusch efter mitt svettiga freedom parkrun. Tänkt och gjort. Jag hämtade duschattiraljer och ombyte och gick in igen och började förbereda. Då såg jag vägguttaget. Varför tog jag inte med min snabbladdare med från bilen. Jag hade fjuttiga 30%. Packade ihop grejerna. Gick och hämtade laddaren och gick tillbaka in igen. Värt det alla dagar i veckan. Mobilen laddar relativt långsamt i bilen dessutom måste bilen gå på tomgång. Snabbladdning ftw (for the win).

 Onsdag idag. Jag tvättade mig ordentligt samt vättade håret senast i lördags så det var riktigt skönt att äntligen göra det igen. Min plan var annars att bada i nån sjö, utan att tvätta håret.

 Satte mig vid rastplatsen bord för att ladda färdigt mobilen. Så upptäckte jag att det fanns fanns gratis wifi så då var jag tvungen att uppdatera bloggen med bilder. Detta för att spara på mitt eget mobildata. Samtidigt visades Belgien-Senegal på en tv. Sneglade på den med ett halvt öga. När det började bli spännande verkade det som någon bytt kanal. Det var bara reklam tyckte jag eller om det var en film. Vet inte. Det var iaf inte fotboll.

Valentines parkrun, England, UK - race report

 14/2 -26 London 

 Eftersom Valentine's Day (Alla Hjärtans Dag) är på en lördag iår visste jag att just detta parkrun skulle bli välbesökt just denna dag.

 Senast jag sprang ett parkrun i London var det runt 500 deltagare och då var det en vanlig sketen lördag i augusti. Har sett på sociala medier att välbesökta parkrun, t ex Bushy park, har haft över 1000 deltagare. Hur många som skulle komma idag var svårt att förutspå, men jag var säker på att många skulle ta tillfället.

 Gick till Valentines Park i god tid för att kunna hinna mingla. Att hasta in i sista stund har aldrig varit min tekopp. 

 Morgonen var kylig men det var ändå plusrader. Solen sken föredömligt. Jag tog med en svensk flagga för att mina vänner lättare skulle se mig.

 Var på plats i parken ca 0820 och jag var inte först. Hittade direkt två tjejer som också fyllde år. Gratulerade såklart och stod och pratade en stund. Så kom en Alexander som kunde svenska. Han hade pluggat i Sverige. Han var ursprungligen från Ryssland men bodde sedan många år i Fulham.

 Briefingen, som de föredömligt gjorde två gånger pga många deltagare, var underhållande. De som kom i par ombads att vara säker på att lämna med samma partner. De hade också en teckenspråkstolk, något jag bara sett i volontärlistan att man kan volontera som.

Mannen ovan heter Alexander. Han kom fram till mig och berättade, på svenska, att han pluggat i Sverige. Han var från Ryssland med bodde i London. 

 Hittade också mina vänner Issy och Jonathan, de jag lärde känna på parkrun i Nederländerna. Nu gick tiden väldigt fort och jag missade starten lite grann där vi stod och pratade. Jag hade förberett klockan på löpning. På något magiskt sätt satte min klocka igång på startskottet. Verkar osannolikt men kanske att någon annans klocka styrde den just då?

 Det var mycket folk och alltså ganska trångt i starten, men funkade tills jag skulle ta ta ett foto och Bam! Det tog tvärstopp. Jag sprang in i en bänk och föll dubbelvikt över den. Från springandes till 0 på en splitsekund.  Tack och lov klarade jag mig med några få små sår på handen. Blev mest överraskad och överrumplad.

 Där det gick att springa i sin egen takt använde jag Alexander som pacer tills vi sprang och pratade med varandra istället. Så småningom kom också Jonathan ikapp. Han såg min flagga och "jagade" den.

 Valentines parkrun är en tvåvarvsbana i Valentines park. Ingen trängde sig eller knuffades trots mycket folk och en flaskhals vi passerade två gånger. Favoritdelen var när vi passerade tennisbanorna trots en 90-graderssväng just där.

 När jag efter två varv svängde runt huset och upp på målrakan blev det överraskande tvärstopp igen. Nu var det inget jag sprang in i utan kö (!) fram till målet. Då stod min klocka på 30:40 min. Det var bara att stanna i kön och ha trevligt med de runt omkring sig. Kön till målet var för mig 250 meter, men den blev snabbt mycket längre. Kön tog mig 11 min tills att korsade mållinjen. Sluttid 41 min. Men jag hann i mål före poletterna tog slut. Det var det många som inte gjorde.

 Efter målgång hittade Iain och Ann. De hade varit kloka och startat långt fram. Medan Ann hjälpte till att dela ut poletter stod jag i ytterligare en lång kö med Jonathan, denna gång till popup-skylten. Att missa foto med den vore tjänstefel.

 Jag pratade också lite kort med rundirection för dagen och andra trevlig volontärer.

 Issy hade bakat en god morotskaka hon bjöd på. Så passade Issy på att lägga något i min ryggsäck.

 Vi hade kommit lite olika i hur "färdiga" vi var med parkrun så vi bestämde att Issy, Jonathan och jag skulle sammanstråla med Iain och Ann på puben the Great Spoon i närheten. När vi fotat oss färdigt och tog oss bort hittade vi inte I och A. Vi beställde trots det mat. Efter en timme och vi fortfarande inte hade fått någon mat, gick. J frågade vad som (inte) händer. Det visade sig att det skulle ta ytterligare 45 min. Då annullerade vi vår beställning och gick. 

 Men jag hann träffa Iain en kort sväng iaf och han och Ann fick en nyckelring av mig. Issy och Jonathan fick också varsin. 

 Det tog till sena kvällen innan resultatet kom in. Helt otroliga 2333 deltagare. Wow! Det är rekorddeltagande i parkrun en vanlig lördag. Bushy park har de andra rekordet.

 På hotellrummet kollade jag också vad Issy lagt i min väska. Det visade sig vara ett födelsedagskort, så gulligt. Blev riktigt glad för det. Blev också glad för det sms jag fick av dottern. Less is more. Det stod enkom "Grattis"

 Och så åt jag donuts:en jag köpte under gårdagskvällen. De fick tjänstgöra som födelsedagstårta.

Lite annat från loppet:

Milano Nord Parkrun, Italien - race report

22/11 2025  2.0

 Avgångarna för tåg in till centrum gick två gånger i timmen. Behövde dessutom göra ett byta viket gjorde att det blev en tidig morgon. Hann iaf ta en yoghurt och juice i frukosten och tog med mig en banan, giffel och några kakor.

 Byte från tåg till Metro gick mycket smidigt. Hade inte väntat mig det. På metron kom en man som var löparklädd och satte sig bredvid, fast på andra sidan gången. När vi gick av frågade han på engelska om jag skulle till parkrun. Jag gick av efter honom från tunnelbanan och såg att det på ryggen  stod "Ledare", ganska litet men ändå så jag såg. Istället för att svara på frågan sa jag på svenska: Det står ledare på ryggen, är du från Sverige? Jo minsann, från Marathongruppen och är här på konferens och han hette Kjell.

 Ett bra sällskap att hitta rätt med. Och tidiga var vi, kom till och med före arrangörerna. (Inte ovanligt för mig iof.)

 I parken fanns en betaltoa. Kostade 10 cent att använda. Humant pris. Men toan var mysko. Dörren ville inte stänga sig. Så fort jag rörde mig öppnades dörren. Till slut tröttnade jag och tog jag jackan som ridå och det jag skulle göra det gjorde jag snabbt. Utan förvarning började toan plötsligt spola av sig självt och strax efter spruta vatten på golv etc. Den gjorde rent före jag var färdig. Eller så tyckte den att inte var någon därinne, pga dörren. Nåja, snabb utrymning för att inte bli superblöt. 

 Vart efter samlades fler och fler. Cirka kvart i nio var det briefing på brittisk engelska. Hon hade bott i Italien i 20 år men var från UK nånstans, som många andra som brinner för parkrun. 

 Hon berättade att detta var Italiens största parkrun som brukar samla 2-300 italienare, men idag var det kyligt så de var troligen hellre kvar i sängen.

 Genomgång av volontärer där Antonio stod ute på banan. Kjell hade en milstone då han gjorde sitt 25:e lopp idag. Två var förstagångslöpare och så var det massor turister. Vi två från Sverige, ett stort gäng polacker, ganska många från UK (både Scotland, England och Wales), någon från Irland, några från Tyskland och någon från Sydafrika.

 Banan bestod av två varv i parken. Efter raksträckan kom "the mountain". En stigning helt enkelt. Och när vi hade återhämtat oss från bergets trauma så var det platt igen, sas det till oss. När ni kommer tillbaka hit har ni gjort ett varv "and some will cheer and shout die! die! die! [dai! dai! dai!] Well ... they don't want you to die, that's italian for come on." Sist berättade hon att ett stort gäng polacker hade med sig och skänkt sötsaker.

 Nu hade vi stort sett alla förstått vad som gäller och blev lite otåliga. Då skulle allt bara berättas på italienska också. Så gick vi till startlinjen och det skulle informeras om något mer, vilket jag inte hörde något av.

 Så plötsligt lite oväntat började alla framför springa. 

 Jag fotade bara på första varvet, det brukar bli så. Allt är nytt, sen kan man koncentrera sig på att springa. 

"Berget" som skulle "bestigas" två gånger.

 Det var väldigt vackert i parken med strålningsdimma och solen som faktiskt tittade fram. Dock fick man parera för stora vattenpölar så pass att man fick springa en bit ut på gräset. 

 Jag höll högt tempo, drogs liksom med av de andra. 

 Vid varvningen var det bra pepp, jag fick ny energi till andra varvet, men vid 4 km blev jag påtagligt trött (som alltid). Hade dock pannben att inte börja gå.

Med 600 meter kvar sprang jag om de tre som var tailwalker. 

 Målfållan var snitslad så man direkt köade till skanningen av tokens. Smart när det är  så många deltagare.

 Sen fika. Jag drack inte Prosecco men jag såg andra som gjorde det. 

 Sen promenerade jag till nummerlappsutdelningen/expot för det halvaraton jag skulle springa dagen efter.

  Milano Nord, check! Italy's biggest parkrun.
🇮🇹
Very chilly outside but got warm by the nice hostes. 🤗
Had to dodge some water puddles and conquer their "mountain" (increasing 4 m) twice since it is a two lap course.
💧⛰️
At the metro heading for Milano Nord Parco I met Kjell who works for Marathongruppen. It was a coincidence but very nice.
🙂
I didn't drink any Prosecco but other did.
🥂
⏱️✅️
Event no. 399
Finished in place 84 of 230 runners. No. 9 in my gender and 1st in my age category. Age-grading 64.56%.
Time: 25:21
🙂
61 Parkrun in total, 2nd in Italy and 1st at Milano Nord.
Made lots of achievments when finishing.
🙂
#run #running #löpning #springa #laufen #runstreak #runeveryday #springavarjedag #täglichlaufen #jedentaglaufen #parkrun #runparkrun #havefun #noonecomeslast #noonecomeslastatparkrun  #ingenkommersist  #runhappy #parkrunhappy #trevisoparkrun #milanonord #milanonordparkrun  #milano #italy #parkruntourism #parkruntourist #parkrunfamil