I natt trodde jag att jag skulle kvävas.
Lite bakgrundsfakta: Jag har precis varit förkyld, men är nu så pass friska att jag inte behöver nässpray. Dock så är jag fortfarande lite snorig.
Och så inatt, jag somnade och allt var frid och fröjd. Men så vakande jag med ett ryck av att jag satte i halsen. Ni vet så som man kan göra när man försöker andas och svälja samtidigt, det blir som ett lock för andningsvägarna.
Hur som helst, jag satte mig upp i sängen och hade verkligen panik. Verkligen PANIK och dödsångest. Jag fick zero med luft och kunde inte andas!!!
Inte genom munnen och inte genom min för tillfället snorigensatta näsa. Nu vet jag hur astmatiker har det. Fy f-n.
Tack och lov hade jag min nässpray vid sängen, så efter några sekunders hostande och frustande så kunde jag få luft igen. Dessa sekunder, som kanske var 10 eller kanske ännu färre, kändes som flera minuter.
Jag vill inte dö med smärta och vill INTE dö genom kvävning. Vilken hemska känsla det var att inte få luft.
PS Har aldrig drabbats av panik förut och det var verkligen ingen rolig känsla.
30 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar