Löparfamiljen

 En löparhelg på Lidingö är till ända även iår. Jag ser fram emot denna helg av många anledningar, alla branta backar är inte en av dem, men samvaro med andra likasinnade, utmaningen, stämningen med mera.

 Här träffar jag människor som gillar göra det jag gillar att göra och det spelar ingen roll om de springer 30 km på 2 timmar och en halvtimme eller är en av de som kämpar längst tid i spåret. Vi (de allra flesta iaf) är där för att utmana oss själva, inte jämföra oss med andra.

 Jag ser fram emot att träffa vänner. Både de jag känt lite längre och de jag precis lärt känna. De allra flesta träffar jag i princip bara en gång per år och det är här denna helg. Alla är vänner. Vissa år får man dessutom vänner.

 Detta år känns det som jag har träffat eller träffat på fler jag känner och fler bekanta än någonsin. 

 Jag kommer förmodligen inte komma ihåg att nämna alla och jag har dessutom haft många spontana korta trevliga samtal med okända.

 Jag kom till Hersby gymnasium en halvtimme före de öppnade login och ganska direkt träffade jag på Johan som var min sovgranne förra året. Honom jag inspirerat att springa 30 km istället för 15 km.  Tyvärr hade det hänt saker under året som gjort att han valt att dra tillbaka 30 km-starten och återgått till 15 km iår. Men han skulle göra ett nytt försök på 30 nästa år, sa han.

 Utanför hallen fanns Börje, Stefan, Lennart och Fredrik. Bernt avstod LL iår och Karen hade valt att bo på hotell iår. Detta är stommen i "Börjes gäng". De som nästan gjort En Svensk Klassiker fler gånger än jag är år gammal.

 När Lidingöfemman var slut så dök även Nathalie upp. Iår hade hon med sig sin  barndomskompis Beatrice. Henne hade jag tydligen träffat en gång förut, utan att jag minns det, men denna helgen umgicks vi mer. Årets nya vän.

 Och så dök Ingrid in. Ingrid som liksom jag bor i Linköping.

 Sen blev det lördag. Tokiga jag åker till ett parkrun och där lär jag känna Alexander U bättre. Han har ett förflutet i Linköping och är ett känt namn i vår "parkrunfamilj".

 Lite försenad denna lördag men till slut träffas vi åter, jag och Mille. Jag har berättat om Mille tidigare. Det allra sjukaste sammanträffandet med oss är att vi har exakt samma pinkod till våra mobiler. Att det skulle vara så är så osannolikt att det i princip inte kan hända, men så är det. Och det upptäcktes av en slump. På slutet av dagen träffade jag en ny bekant i Rami, tyvärr i sjukvårdstältet. Han "lurades" på sin skjuts till sin bil i Ropsten, så jag löste situationen.

 På söndagen när allt skulle packas ihop kom jag i samspråk med två trevliga tjejer från Island. Kändes exotiskt på något sätt, jag menar, det är oftare jag träffar norrmän,  danskar eller finländare än isländare.

Stod en bra stund i hallen till hallen och fick tillfälle att öva min tyska då funktionärerna hade de kunskaperna.

 På söndagens besök på Grönsta, där jag hejade tillsammans med Beatrice istället för att springa själv, hittade jag Mats, Carina och Cecilia. Mats är sedan några år en parkrunvän. Han har sin hemvist på Malmö Ribersborgs parkrun. Första gången vi träffades var på Lillsjön parkrun. Carina är en inbiten En Svensk Klassiker entusiast. Hon brukar vara med på samtliga lopp i samtliga "grenar". Cecilia känner jag igen från alla långlopp. Hon är ALLTID klädd helt i rosa, inkl håret.

 Som sagt har jag träffat många människor denna helg. Har haft en del intressanta och roliga samtal med vänner men också många spontana glada korta möten med människor jag inte känner i löparfamiljen.

Vi ses nästa år! 💚

Insomningsteknik

 Är du som jag, helt värdelös på att somna när du lagt dig i sängen för att sova, men inte har några som helst problem att somna framför en film på tv:n?

Förmodligen, eftersom du hittat till detta blogginlägg.

 Du är inte ensam.

 Trillade över ett träffsäkert och väldigt roligt (och igenkännande) inlägg på facebook. (Klockan 0130 på natten, ska tilläggas.)

 Det som gjorde mig både glad och bedrövad är att det tydligen är många med samma problem. Inte bara han som skrev inlägget och mig själv, alltså. Blev lite glad över att man inte är ensam om problemet, men, som sagt, bedrövad att det är många fler än jag (vi) som har dessa problem. 

 Jag har, av en vän, lärt mig en bra metod att somna när framförallt huvudet/hjärnan vill lösa världdproblemen eller planera morgondagen, istället för att bara logga ut för natten.

 Det tar någon vecka eller flera att lära sig, men det funkar när man väl investerat i att lära sig. Det bygger på principen "att räkna får", men ändå inte.

Insomningsmetod min kompis lärt mig:

Steg 1. Välj ett ord. Vilket som helst.  Välj med omsorg  för du ska alltid använda detta ord. Låt oss välja ordet "kudde" för att kunna förklara.

Steg 2. Slappna av. Slappna av i alla muskler från tår till huvud. (Det är oftast hjärnan so har svårast att slappna av, men lugn, det löser sig.) Har du svårt att slappna av gå då systematiskt genom kroppen nerifrån och upp. 

Steg 3. (Nu kommer ordet du valt in.) Börja nu bokstavera ditt ord tyst i huvudet K-U-D-D-E. Gör detta om och om igen, men inte för fort.

En viktig sak. Och detta är viktigt! Du ska bokstavera bokstäverna KÅ-U-DE-DE-E. Fall inte för frestelsen och fällan att bokstavera fonetiskt, dvs hur det låter, U och E som korta vokaler etc.

På detta sätt tänker du inte på något annat. Du kan inte planera morgondagen, fundera på pingviners ev knän, lösa världproblemen etc. Det är enformigt och monotont för hjärnan och du somnar snabbare än du tror. 

Som att räkna får, men utan att tänka vilken siffra som kommer sedan.

Som jag sa, tar det en eller flera veckor att jobba in. Men när du väl fått in "snitsen" funkar det otroligt bra.

Lycka till! 🍀

God natt!😴🛏💤

Anmäld två gånger

 I år gjorde jag valet att delta i Malmö Marathon(!sic) istället för Rosabandet loppet på Lidingö.

 Anmälan till loppet har jag inget att anmärka på förrän jag blev vidarebefordrad till sidan med min friskvårdspeng.

 Jag surfade till maratonets anmälningssidan och fyllde i mina uppgifter. Kryssade i att betala med mitt  friskvårdsbidrag. Så långt var allt frid och fröjd.

 Min arbetsgivare har epassi som leverantör av friskvårdspeng. Deras sida vet jag av erfarenhet fungerar väldigt dåligt, SPECIELLT på mobilen. För det första får man vara glad om man kan logga in. På min Android går det inte i mobil-läge utan jag måste byta till desktop-läge. För det andra går det inte att med sökfunktionen hitta det man vill. I desktop-läge blir allt smått och svårläst. Jag blir utloggad ofta och det är svårt att navigera.

 När jag nu blev vidarebefodrad till epassi (från Race ID) var jag förberedd och valde tidigt desktop-läge. När jag väl hittade Malmö Marathon och bekräftade betalningen blev det tekniskt fel. Försök senare, typ.

 En stund senare krånglade jag mig in på epassis hopplösa sajt igen och dubbelkollade att inga pengar dragits. Det hade det inte. Så jag gjorde min anmälan igen. Denna gång verkade det faktiskt fungera. Häpp!.... tills jag tittade på Race ID för att se om jag var registrerad. Då hade jag minsann gjort två anmälningar i mitt namn.

 

 Och där började krånglet, inte med Malmö Marathon utan med epassi. Jag kontaktade ju båda i ärendet me epassi kunde inte kreditera utan att jag hade tid för köp, kvitto etc. Det var ju väldigt konstigt då det var hos dem jag gjort köpet. Jag tog en skärmdump av deras sida med tid för köp etc, men det räckte inte för dem. De skulle ha kvitto från Malmö Marathon, men från dem hade jag bara två anmälningabekräftelser och det eftersökte dem inte.

 Så, epassi ville ha kvitto från någon som jag inte köpt något av. Och accepterade inte sitt eget "kvitto", de som jag faktiskt köpt igenom.

 Jag hade ju såklart kontaktat/mailat Malmö Marathon. Jag har ju inte behov av två starter när jag bara är en person.

 Malmö Marathon kontaktade någon (RaceID? Epassi?) och meddelade mig via mail att en av anmälningarna ska vara krediterad och jag ska få tillbaka pengarna. 

Malmö Marathon ska ha allt beröm i detta ärende, som hjälpte mig att lösa problemet. 

Trött och lite pigg

 Jag har MS, multipel skleros. Med den kommer fatigue, en bedövande trötthet som inte går att vila bort. Jag har dock medicin mot narkolepsi för att hålla mig "flytande" dagtid. Ibland glömmer jag att ta den och då blir jag så ofantligt trött. Tyvärr märker jag det för sent på dagen att om jag skulle ta medicinen så blir sömnen helt korrupt. Så då tar jag inte medicinen. 

 Trots att jag är dödligt trött på dagen både med och utan medicinen så vaknar jag till liv på kvällen. Jag har funderat mycket över varför jag gör det. Slutsatsen jag kommit fram till är att på kvällen så är det ett naturligt lugn i hela samhället. Inga fåglar kvittrar, inga fordon kör, inga cyklar skramlar, inga människor pratar, inga trädgårdsmaskiner låter osv. Ett naturligt lugn som jag skrev.

 Av någon anledning frågade jag ai om detta fenomen. Jag frågade utifrån min sjukdom varför jag är trött på dagen men "produktiv" på natten? Ai sa samma sak som jag kommit fram till om intryck. Skönt att få en bekräftelse på det men ännu "skönare" att jag på egen hand listat ut varför. Nu känner jag mig dessutom smart.

Ur funktion

  Jag hade för avsikt att uppdatera inläggen från min resa i Finland med bilder. Nu verkar det som att blogger gjort någon förändring så det funkar helt enkelt inte. Bilderna vill inte läggas till.