Jag är "språkpolis", dvs jag rättar gärna när någon uttrycker sig felaktigt. Min familj är tyvärr värst drabbad av mina påpekanden. Stackars familj.
Hur som helst. Idag var jag iväg och spelade tennismatch. När jag kom hem frågade barnen hur det gått. "Jag vinde min match", sa jag med flit felaktigt. I kör sa de då "vann".
Mission accomplished! Det finns hopp om mina barn. De kan tycka det är jobbigt när jag försiktigt rättar dem, men de verkar ta till sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar