2 mars 2024

En dag i Dalarna, dagen före Vasaloppet

 Dagen före Vasaloppet, vad gör man då?

 Eftersom dottern inte var med (sonen brydde jag mig inte ena om att fråga) så blev det inget Vasaloppet 10/Blåbärsloppet iår. Lite synd eftersom det är då jag fräschar upp hur man åker och gör spårbyten etc. Jag har inte tränat skidåkning inför loppet detta året heller. Jag hoppades klara det på den kondition jag byggt upp genom löpningen och tennisspel.

 Innan vi gjorde andra saker så tog jag skidorna till spåret vid tennishallen/simhallen för att åtminstone ha testat lite skidåkning före loppet. Det var jättestora vattenpölar på campingen. Inte utan att jag funderade på om det skulle bli vattenskidlopp iår. 

 Barnens vasalopp skulle just gå av stapeln men jag (och några andra) tog såklart andra hållet.


 Det blev 3 km och rent tekniskt kändes det bra. Sett till hur snön var så var det tungt. Det kommer bli en hård och jobbig dag imorgon. Stötte på en dam som var ute och promenerade och pratade lite med henne. Hon var Morabo men föredrog att  cykla framför att åka skidor.


 Så behövde jag springa en liten snutt för att hålla runstreaken. Gick tillbaka till där vi hyrt in oss, lämnade skidorna och bytte skor. På löprundan sprang jag in till slutspurtsrakan. Började spontaprata med två damer som stod där vid spåret. Trevligt samtal om ditt och datt. De hade igår kväll varit i en fullsatt kyrka och lyssnat på nåt Lions anordnade. Det lät som de varit på en annorlunda tillställning med fart och fläkt.


 Som så många gånger förut så dyker en turist på mig och frågar saker. Oftast kan jag svara eller visa vägen, men idag gick jag bet. Det unga italienska paret sökte efter någonstans att hyra skidor. Damerna, jag pratade med, hade bättre koll och tillsammans fick italienerna tipset att leta upp Hemus idrottsanläggning. Så sprang jag en omväg tillbaka för att duscha.

 Sedan packade vi in skidorna och oss i bilen  och åkte mot Rättvik för att lämna in för vallning. Jag har testat olika vallare genom åren. De i Rättvik är de jag är mest nöjd med. Det intressanta var att de kände igen mig i butiken. Väldigt förvånande eftersom det var två(!) år sedan jag var där senast. 

 Med skidorna inlämnade fortsatte vi mot Carl Larsson-gården i Sundborn, där konstnärerna Carl och Karin Larsson bodde på sin tid.



 Tillbaka till Rättvik för att hämta skidorna. Passade även på att äta en bit mat.
 
 Det blir en tidig kväll för mig. Lägger mig redan vid 20. Det svåra blir att somna. Galet att få upp redan vid 03. God natt!

Inga kommentarer: