Konkram

 Vi pratade om konvex och konkav och vad det innebar. Sonen tog mig i famnen (kramade) och frågade om jag var konkram eller konvpuss.

 Jag svarade att jag både är konvex (om midjan) och konkram.

Jobbar du här?

 Alltså, det händer så ofta när jag är på resa (eller hemma) att folk kommer fram till mig och frågar mig om saker. Till exempel turister som frågar om vägen, både utomlands och i Sverige, fast jag själv är turist. Eller i affärer då folk misstar mig för en anställd. 

 Jag har hittills inte noterat alla tillfällen men jag tänkte börja göra det nu. Detta blogginlägg är med andra ord "levande" och uppdateras allt eftersom.

19/5 -24 Frölunda Torg, Göteborg 

Strosar omkring på köpcentrat utan specifika mål med min Varvetmedalj runt nacken. Typiskt turistigt tycker jag. Hade varit inne i två affärer: New Yorker och Cleas Ohlsson. Så när jag kommer till Stadium kommer en äldre herre fram och frågar om jag vet var Cleas Ohlsson ligger. Det blev ju enkelt att svara på den frågan just då.

18/5 -24 Målet/ Medaljutdelningen på Göteborgsvarvet 

Jag stod, med min medalj runt halsen, och fotade den stora högen med medaljer. Strax efte att jag lagt undan mobilen kom en tjej kom fram till mig och frågade om hon kunde ta en. (Hon hade inte stått och tittat/väntat på att jag skulle fota färdigt.

14/5 -24 Ica maxi, Linköping 

 Jag plockar till mig Pelargoner och går med dem för att hitta Lobelia. En dam frågar på avstånd: Jobbar du här? (Hon hade nog en fråga om blommorna, var man betalar eller så?)

9/5 -24 Fyrishov äventyrsbad, Uppsala.

 Jag går ut från omklädningsrummet för att köpa ett hänglås, då det jag hade med mig var för stort. En kvinna står och fipplar med sin barnvagn i hallen och frågar mig om det går bra att parkera vagnen där trots att hon inte har något lås.

Göteborgsvarvet 2024 - race report

 Det blev annorlunda iår. Jag brukar ha förmånen att kunna bo hos svärföräldrarna i Västra Frölunda/Fiskebäck. Tre veckor före loppet tyckte gubbj**ln det var olämpligt så han bokade hotell åt mig samtliga dagar den helgen.

 Hotellet han valde, utan min inblasndning och förmodligen det enda där det fanns något ledigt, låg praktiskt nog vid Åbytravet. Från Åbytravet går gratis shuttelbussar till starten. Så det enda jag behöver betala är parkering om 60 kr/dygn. Osäkert om gubbj**ln visste om detta då han tipsade om kollektivtrafik när han vidarebefordrade bokningen.

Dagen före

 Körde till Göteborg ensam. Skönt på sitt vis. Tog sikte på hotellet för att ha incheckningen gjord och slippa stressa över att komma sent etc.

 Efter en liten paus på rummet tog jag mig så till nummerlappsutdelningen. På expot sammanstrålade jag med Nathalie och hennes bror. Jag lämnade över hennes diademflaggor jag köpt åt henne sen strosade vi omkring och letade underkläder till N. Hon hade oturligt glömt att packa med ombyte. 

 Efter ett långt tag så sa jag att jag behövde åka. Jag hade blivit inbjuden till Anna-Carin och Jan på fika/fredagshäng. Anna-Carin och Janne har jag lärt känna via Billdalparkens Parkrun. Det var mycket trevliga att umgås med dem och tiden gick alldeles för fort. Vid 2130 rundade jag av.

 Köpte lite snabbmat på hemvägen. Måste grunda med lite salt också.

 Letade upp platsen för shuttelbussarna och preppade mina saker.

 På natten gick jag ut för att hämta något jag glömt i bilen.  Då kom två tjejer indansande. De tillhörde tävlingsledningen såg jag på akriditeringen. Småpratade lite och fick tips om att dricka ordentligt samt skippa alla målsättningar för det kommer bli varmt. Den där sub2 får vänta ytterligare år.  Det är inte rätt förutsättningar iår. Prognosen lovar 26-27 grader och sol. Varmare än New York, vars värme vi inte heller var tränade för.

Loppdag

 Vaknade av mig själv efter sex timmar. Typiskt, jag som skulle sova iaf åtta timmar. Åt en trevlig hotellfrukost samt ringde och gratulerade mamma på födelsedagen.

 Hann chilla några timmar på rummet.  Hade fin utsikt över kön till bussarna. Kön växte sig snabbt lång. Bestämde mig att gå ner vid 12 och ställa mig i kön. 

 På bussen satte jag mig längst fram bredvid en tjej. Hon var trevlig att prata med. Jag har en förmåga att börja prata med okända mest hela tiden. Inte för att jag orkar utan för att jag är nyfiken på vad det är för person. Jag frågade om hon åkt denna buss förut och de hade hon eftersom hon inte var härifrån. Följdfrågan blev ju direkt var hon var ifrån och hon svarade 30 km öster om Jönköping. Jag tänkte en splittsekund och drog till med. Bor du i Ydre? Hon blev jätteglad sken upp och sa: Ja! Hur visste du det. Det är ingen som vet var Ydre ligger där i södra Östergötland. Då kände jag mig allmänbildad och kunnig.

 Framme vid startområdet satte jag mig i skuggan och invänta start. Där från min plats hörde och såg jag när elitledet startade.

 Brukar värma upp på grusplanen men skippade det iår. Det var varmt nog att bara vara i solen. I god tid ställde jag mig dock i toakö. Två yngre tjejer var framför mig. De hade inte sällskap med varandra. De hade i gemensamt att det var deras första start i Göteborgsvarvet. De var lite nervösa för det.

 Lämnade min väska, bad en slumpvis utvald att ta min obligatoriska "före-start-bilden". Och så passade jag på att göra lite dynamisk uppvärmning åtminstone. 

 I väntan på att min startgrupp (12) skulle lunka fram till rondellen blev jag lite starstruck. Jag fick nämligen syn på bordtennisspelaren Anna-Karin Ahlquist. Jag hade stor lust att gå fram och prata med henne eftersom jag vet att hon har samma skitsjukdom som jag. Men jag var för feg denna gång. Dessutom såg hon så koncentrerad ut inför starten av sitt halvmaraton att jag inte ville störa. Jag talar om en toppatlet med många Paralympics-, VM- och EM-medaljer. En sådan elitidrottskvinna stör man inte hur som helst.

 Högtalarna dånade ut "Tsunami" vilket var väldigt peppande. Mycket mer pappande än "Kom hem" med Magnus Carlsson. DJn blandade friskt peppiga låtar med mindre peppiga. 

 Starten för grupp 12 gick 1435. Taktiken i dagens lopp var att ta det lugnt...pga värmen. Det höll i 2 kilometer. 🙈 Sen dök nämligen en farthållare för 1:59 upp. Jag visste redan på förhand att någon Sub2 skulle jag inte klara. Men jag följde ändå honom. Jag ville se hur långt jag orkade. Jag orkade i åtta kilometer och det är jag väldigt nöjd med.

 Loppet var helt snurrigt. Jag sprang på ställen jag brukar gå och gick på ställen jag brukar springa. Hisingsbron undantaget, den gick jag uppför som jag brukar nuförtiden. 

 Ett ställe där jag alltid brukar se mig besegrad är Avenyn. Idag bestämde jag mig för att jag minsann skulle springa hela, oavsett hur långsamt det än gick. Och jag fixade det. Det var skijobbigt men jag fixade det.  Sprang uppför hela Avenyn. Väl uppe hos Poseidon gick jag dock runt samtidigt som jag drack vatten.

 Det härliga sommarvädret gjorde att Göteborgarna kom ut och hejade på löparna. Iår var Göteborgsvarvet en riktigt folkfest. Jag har nog aldrig upplevt så mycket publik på Varvet förut. Hela Avenyn kantades av publik. Härligt!

Dippade mycket mentalt de sista fyra kilometerna och gick mer än jag borde ha gjort. På sista kilometern såg jag en förlupen Garmin High Five hand. Den plockade jag upp och satte i ryggslutet. (Ville inte ha den på bild i målfållan.) Den ska jag ge Anna-Carin och Jan, som efterlyste lite såna grejer till "sitt" parkrun".

 Sista uppförsbacken innan upploppet på Slottskogsvallen, vilken jävla skitbacke. Jag tror alltid att jag ska kunna springa den men benen är helt slut. Även detta år gick jag men efter det var det bara slutspurten kvar. Alltid härligt att springa in på Slottskogsvallen och få sin välförtjänta medalj. 

 Arrangören gjorde ett bra drag i att erbjuda salt (NaCl) till löparna vid många (kanske alla?) vätskestationerna. Jag har i tidigare långlopp (Oslo och Köpenhamns marathon) ondgjort mig på att de inte erbjöd salt. Fast jag hade med eget salt, som jag också konsumerade, så tog jag salt på några ställen. Bravo!

Tittar man på statistik från loppet så höll jag ett förvånansvärt jämnt tempo.  Det kändes verkligen inte så längs banan.

 Tog lite tilltugg och satte mig på gräset på Slottskogsvallen och njöt av solen och stämningen. Hade inget speciellt att hasta vidare till. Har man tur dyker det upp någon man känner, eller så pratar men med någon och hoppas att den personen är utåtriktad och vill prata lite.  Beundrade mina skor som var snyggt dekorerade av papier maché.

 Efter ett långt tag utan någon "kändis" i sikte fick jag meddelande från Anna-Carin. Hon undrade om jag träffat/sett till Jan. Det hade jag inte. Och hans nummer hade jag inte heller. Men tack vare A-C fick vi kontakt. Han satt i en trädgård i anslutning till starten och propsade på att jag skulle komma dit. Han satt där med sina vänner från löparklubb och hade eftersnack(s). Trevlig inbjudan jag inte tackar nej till.

 Efter några felnavigeringar hittade jag fram och blev bjuden på pizza, frukt, dryck och annat gott (godis). Det var, som sagt, människor från Jans löparklubb som brukade samlas där före och efter. 

 Väldigt trevligt. Gött snack och mycket gott med pizza, chips med mera. Men vid 19 var jag tvungen att gå. Jag ville inte missa sista bussen tillbaka till Åby. Även om det går att åka kollektivtrafik dit, på egen hand, så är det väldigt praktiskt att bara kliva på en buss man vet tar mig dit jag ska. Trevligt folk hela bunten. De sa att jag var välkommen nästa år också. .  

 Men vi får se om det blir några fler Göteborgsvarvet. Detta var kanske mitt sista på några år*. Jag har generellt sett inte råd att boka in mig på hotell en helg. Detta lopp erbjuder inte logi i skolsal för billig slant så som Lidingöloppet. 

 Ställde jag mig i en jättelång kö till shuttelbussarna som tar oss tillbaka till Åby. Jag ställde mig i tid för att åka med sista turen, tiden gick och sista tid passerades, men de fick snällt beta av kön så alla kom hem/tillbaka.

Trevligt snack på bussen också. Då var det en jämnårig(?) man som var sällskapet. Han var från Lund, men det hördes inte.

 Riktigt gött att duscha och sedan bara lägga sig på sängen och titta på tv och slösurfa på mobilen. Men jag behövde äta något igen. Pizzan, vindruvorn, chips och godiset hade gjort sitt och jag var hungrig igen, 

 Gick sålunda ner till det närbelägna gatuköket. Wow! Vilket ställe. Precis så ska ett gatukök vara. Killen och damen i luckan var mycket trevliga att prata med på kvällskvisten. Stod och tjôta ett bra tag. Dessa två var verkligen rätt personer på rätt ställe. Hoppas de trivs med sin arbetsplats. 

 Sen var det skönt för en trött kropp att keypa ner under täcket. 

Bankarta för årets lopp:

Tid: 2:15:32

*Anna-Carin och Jan har erbjudit mig logi vid nästa års Göteborgsvarvet. Tänk vilka bra vänner jag har.

Nu är jag anmäld på riktigt

 Det damp in ett mail...

Det står att anmälan till BMW Berlin-marathon har varit lyckosam och de välkomnar mig till loppet den 29 september.

Broparken Parkrun, Umeå, 11 maj 2024 - race report

 Vaknade till strålande väder, inte ett moln på himlen, 8 °C och inte jättemycket vind. Underbart!

 Åt en ostadig hotellfrukost. Springer inte så bra när jag precis ätit. Gick i god tid till starten. Det var närmare än jag beräknat så jag hann prata med några volontärer före loppet. Hon berättade att de egentligen ville att loppet skulle gå över till andra sidan och sedan den närmaste bron tillbaka, som en loop/ögla. Parkrunorganisationen godkände dock inte den bansteäckningen för att det fanns en liten bit väg på andra sidan.

 
 Råkade även på en trevlig herre från Aberdeen, Scotland. Han var i Umeå för jobbets räkning, men hade fått tillåtelse av chefen att gå ifrån och delta i detta. Eftersom han också anslöt startplatsen ganska tidigt hann vi prata en hel del. Han jobbade med något på flygplatsen och hade flugit till Umeå i deras DC3:a. Så pratade vi lite om Daisy, den svenska DC3:an som ännu flyger i föreningen Flygande Veteraners regi. 

 Broparken hade lite uppvärmning före start. Det var ett trevligt initiativ att ha. Den kunde dock ha varit en handfull minuter tidigare.

 Starten av den 87:e upplagan av Broparken Parkrun var under bron och vi började med att springa uppströms. Och som så många gånger förr startar jag längst bak. Det är rätt sporrande och trevligt att springa om folk. Jag började dock försiktigt för att få igång kroppen. I torsdag, i Uppsala, hade jag ju fortfarande ganska ont i låren. Låren kändes dock bättre idag även om jag fortfarande kände att jag nyss gjort ett maraton.

 Det var vackert att springa längs Umeälv. Björkarna hade inte slagit ut än för våren har inte kommit lika långt här. Ett och annat isflak kom sakta flytande ner för älven.

 Försökte ta lite "stylish" foto på bron i farten. Hade inte lust att stanna när det kändes bra i kroppen.

 Banan gick, som sagt, över bron och sedan ett högervarv på ön. På västra udden fanns en grillplats. Vi "snuddade" den och vände  tillbaka för att springa under bron runt till öns östra udde.

 Längst bort vid östra udden stod volontärer och hejade. De hade även en högtalare med inspelat publikjubel. En trevlig extra krydda till loppet. Det var i stort helt platt hela loppet. Det var egentligen bara bron som bjöd på lutning, uppför och nedför, två gånger.

 Uppför bron på tillbakavägen så gick jag lite. Det var det enda tillfället jag gick. På sista kilometern segade jag ikapp och om två manliga löpare. Tjejen i rosa tröja visste jag var alldeles för långt fram för att jag skulle hinna ikapp, men det var ändå en bra motivator att fortsätta hålla ett bra tempo. Det var ändå rätt skönt att kunna se hur bron närmade sig. Vi visste ju att där var målet.

 Satte mig på stenmuren och fick beröm av tre yngre killar, vilka presenterade sig som Anders, Movitz och William. Så satt vi och pratade lite. De bodde i Umeå och var imponerade över att jag åkte dit bara för detta lopp. Det primära målet med resan (för mig) var ju faktiskt att delta i detta Parkrun. Sedan hittade vi (jag och sonen) på andra saker också, när vi ändå var där.

 Tog lite foton och en kaka sedan gick jag tillbaka till hotellet för att hinna äta lite mer ordentlig frukost före den stängde kl. 1030.

 Slutade som nummer 17 av 43 löpare. Sistagångaren är inte inräknad. Volontären jag talade med före loppet sa att de inte brukar ta med den i resultatlistan. Kanske går/joggar inte den hela banan?

 Som sagt plats 17 av 43. Kom in som 5:e kvinna och först i min ålderskategori. Åldersgradering 62,79% 💪🏼

 Nu har jag sprungit fem av Sveriges 11 Parkrun; Vallaskogen, Billdalparken (Göteborg), Skatås (Göteborg), Uppsala och Broparken (Umeå).

 Kvar för att ha sprungit alla är; Örebro, Hagaparken (Stockholm), Lillsjön (Stockholm), Huddinge, Växjösjön och Malmö Ribbersborg