I Parkrun-världen finns en del utmaningar. De främsta är att samla starter/deltagande och volontärpass, och kan köpa merchandise (kringprodukter) tryckta Parkrun 50, 100, 200 etc.
En annan är "Parkrun A-Z", dvs att delta i olika parkrunarrangemang där namnen på parkrunet representerar alla bokstäver A till Z.
Det kommer ta några år, men jag tänkte mig delta i Sveriges alla Parkrun åtminstone en gång.
Idag på Kristi himmelsfärdsdag, då många nordiska parkrun ordnar ett extra lopp, åkte jag för att delta i Uppsala Parkrun.
Eftersom det är en restid på tre timmar hemifrån åkte jag upp redan på onsdagskvällen. Det är inte jättekul att gå upp klockan fem för att hinna köra och komma i tid.
Uppsala Parkrun
Strax före starten sammanstrålade jag med Mille, som bor i Tierp. Jag hade "lurat" dit honom. Han kände inte till konceptet förrän jag berättat om det. Idag gjorde han sitt första lopp.
Bra briefing där vi fick reda på att vi idag gjorde Uppsalas 230:e lopp i ordningen och hade en deltagare som gjorde sitt hundrade lopp och en sitt 50:e. Ganska många gjorde sitt första lopp i Uppsala och ungefär lika många sitt första lopp. En hel del s.k. Parkrunturister (inkl mig själv). Uppfattade inte riktigt var de kom från men säkert Storbritannien och Polen. Banan bestod av 2,5 varv i Stadsgårdsparken och längs Fyrisån förbi Studenternas (sportarena).
Eftersom jag stod och prata med Mille var jag inte riktigt beredd när starten gick. Men iväg kom vi. Mjukstartade men kom raskt in i ett ganska högt tempo då jag och Mille sprang jämsides. Mina lårmuskler var inte riktigt redo för snabbdistans. (Jag sprang Köpenhamn Marathon i söndags.)
Bet ändå ihop och trummade på längs Fyrisån. Lite kaosigt upplevde jag det också, då det var en U-sväng och de som sprang tillbaka, tillsammans med de påväg till U-svängen, inte var helt överens om vilken sida de/vi skulle springa på. Det var ändå aldrig någon risk för kollision.
På andra varvet blev mina ben mer och mer stumma. Strax före 3 kilometer drog jag ner på takten och släppte Mille som sällskap.
Efter andra gången på U-svängen började jag peppa de jag mötte. Det kändes bra och peppade även mig själv. Nu var det inte heller samma oordning som tidigare utan vi höll oss på varsin sida. Så kom jag även ikapp sistagångaren, då hade jag sprungit 3,7 km och skulle snart in på sista halvvarvet.
På sista "halvvarvet" tillät jag mig att gå några gånger. Det gjorde faktiskt ont i benen. Men så blev det slutrakan och jag blev omsprungen av en jämnårig herre. Jag visste att jag hade två-tre till hack-i-häl och bestämde mig för att inte släppa förbi dem. Därför blev det en ordentlig slutspurt.
Sen blev det lite social samvaro. Någon hade tagit med brittisk choklad som man blev bjuden på. Tack!
Kom in som 36:e person av 92. Åttonde person av samma kön men 2:a i min åldersklass. Åldersgradering: 61,75%
Vädret var molningt och 5°C. Inte mycket vind men några vindpustar 2 m/s med 4 m/s i byarna. Kändes kallt före start men var ganska lagom klädd när jag väl sprang. (Öppnade vindjackan vid några tillfällen.)
Nu är der två dagar till nästa Parkrun, på lördagar som alltid. Jag och sonen kör därför norrut och siktar på att vara med på Broparken Parkrun i Umeå. Eller... jag ska vara med, sonen avstår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar