Berliner Silvesterlauf 2024 - race report

31/12 -24 .

Last day. Last run. Last fun.

Ett av Tysklands största nyårslopp.

 Det var dock inte bara nyårsafton att fira. I och med dagens spring har jag fullföljt 5 år av runstreak (1827 dagar).

 Hade sett att detta lopp fanns och anmälde mig redan hemma i Sverige., så fort det var bestämt att vi skulle fira nyår i Berlin. Utklädnad är större här än i Sverige och jag tänkte mig springa som "rundeer".

På nyårsaftons morgon körde jag bil tvärs genom Berlin utan problem. Vi hade hotell i gamla Berlin öst och loppet var på fd Berlin väst. Förföljde länge en buss från Ulricehamn.

 Tjockt med bilar när jag kom och svårt att hitta parkering men fann ändå en. Var kanske inte helt tillåtet men jag gjorde som alla andra.

 Hämtade nummerlapp, gick smidigt trots mycket folk och att många hämtade just samma dag. Var till och med smidigt att gå på toa utan allt för lång kö i (fotbolls)arenans katakomber (läs: omklädningsrum).

 Bad några tyskar att fota mig. Resultatet blev väl sådär. Gick till den stora skylten och fick hjälp även där.

 Många var utklädda. Några bättre än andra.

 

Ställde mig ungefär i mitten av startgruppen. Lite snack och sen bar det iväg.

 Banan började platt på asfalt och i skog sen så blev det uppförsbacke med stort U. Vi skulle upp på toppen av berget och observationsplatsen. Jag kommer ihåg Berlin som platt, iaf Berlin marathon. Det här loppet var allt annat än platt med två massiva uppförsbackar.

 Om det är jobbigt att springa i fleece när det är rätt varmt så ska ni veta att det är ännu mer skitjobbigt att springa uppförsbacke i den utstyrseln. 

 Det var många barn som blev glada när de såg "Rudolf" komma. På halva vägen stod ett barn med sin far. När jag kom pekade det och utbrast: ein clown! (En clown.) Pappan korrigerade barnet och sa att det var ein renntier =rådjur/springdjur.

 Väl uppe på toppen, där vi också vände ner, var det ganska många som stod och hejade. Det var peppande. Och så hann man njuta ungefär några sekunder av den otroliga utsiken. Att det fanns selfieramar man kunde fota sig med såg jag först dagen efter när bilder lagts ut på sociala medier.

 Nerspringet för berget skedde inledningsvis på singelstig. Ingen möjlighet att springa om där inte. Det blev dock bredare längre ner.

 Så blev det en vända i skogen där vi också mötte andra som sprungit längre än vi. Det var betydligt mer mentalt stabilt att möta andra gången då det ju var vi som sprungit längst.

 Jag var rätt trött när jag kom i mål. Jag tror det mest berodde på fel klädsel för det var skitvarmt även denna gång. 

 I mål fick vi medalj och "Pfannkuchen", som berlinfolket säger. Jag kallar de "Krapfen", för det heter de i Österrike och södra delarna av Tyskland. Kärt barn har många namn och man kan även säga Berliner. Svenskar kallar det munk eller syltmunk.

Jag var där ensam (jmfr: kompisgäng) och hade således ingen att mingla med. Så det var rätt trist att vara där. Jag åt och drack upp och begav mig sedan tillbaka till de andra (far, mor och mina barn) på hotellet.

 10 km i fint väder. Termometern stod på 2°C och med kyleffekt av vinden skulle det kännas som -1°C. Jag kände det som typ 24°C. 

 Tiden 59:33 är jag jädrar i mig jättenöjd med. Att klara under timmen i den varma overallen. Wow!

 Kom i mål som nr 14 of 80 min ålderskategori (kvinnor 45-49). Plats 189 av 686 av alla kvinnor är jag ocksåstolt över. Sett till alla 10 km-löpare placerad jag mig på plats 870 av 1830.