Vandring och Martini Lantern Fest

 Fint höstväder och ca 8 grader. Dags för hajk i bergen. Avbröt min första vandring för någon vecka sedan pga begynnande skoskav. Sen har det inte blivit någon pga en spindel. Jag klädde mig ordentligt,  lite för ordentligt. Började enkelt med berget mittemot. Det är lite brant och kräver sitt men är en bra nybörjarvandring.

 Jag var alldeles för varmt klädd så jackan åkte av. Mötte sex andra som också var ute i höstsolen. När jag kommit ner tittade jag in i kyrkan. Jag gillade speciellt fönstren. Vet ni inte hur en bikt ser ut visar jag er det nu. Fann också en liten grotta vid kyrkan.

 När jag var färdig med kyrkan bestämde mig för att ta berget bakom vårt hus också. Kändes så fjuttigt med det jag redan gått. Det andra berget är betydligt högre, och som jag minns det trevlig men något mer  krävande.

 Jag var inte uppmärksam på skyltarna så jag gick fel. Fick gå tillbaka ett stycke. 

Sen började vandringen uppåt. Efter nästan två timmar effektiv vandring, inkl första berget (jag pausade klockan när jag pausade) tog jag en paus i solen och gav mina celler socker och vatten. Jag gjorde ju förstås stopp för att se på utsikt, titta på kytka, karta, vatten etc. också men inte enkom för att fylla på bränsle. 

 Efter pausen började den jobbiga klättringen, och då menar jag också klättring, inte med sele och sånt, men med hjälp av händer för att ta sig upp. Jag kom inte alls ihåg den som så jobbig som det faktiskt var. Var dålig på att ta bilder. Hade annat att tänka på. Typ överleva och att ta mig upp före solen försvann.

Det var också halt på sina ställen.

 Men jag tog mig upp till vorsäßen* iaf. Nu hade jag faktiskt ont i benen. Klockan var då  ca 1,5 timme till solnedgång (1530).

Det var skönt att endast gå på grusväg och asfalt. Nu hade solen försvunnit bakom berg så jackan jag burit på kom till bra  användning. Fortsatt lite krävande med nedförslutet, som ibland var ganska brant, då min högerfot inte gillar den vinkeln.

 Tittade på gamla vandringar och ser att jag tagit en helt annan väg idag och att förra gången var jag uppe på toppen. Det varken orkade eller hann jag (pga solen) idag.

 Kom ner till byn lagom till skymningen. Där avslutades min vandring för jag hamnade på kalas utan att det var meningen.

Gick förbi banken för att låna deras wifi och ladda ner en film. Gick sedan till butiken för att komplettera frukosten med smör, bröd yoghurt.

 När jag kom ut ur affären var det något på gång i kyrkan. Små söta barn stod på led utanför med varsin lykta och väntade på att få gå in. Så jag gick in för att se och lyssna. Det  var förkolebarn (dagisbarn) som hade övat in en liten teater och sånger. Det visade sig att detta var ett Martinifirande. En Martini Lantern Fest.

 Jag träffade faktiskt en jag typ kände, Monica på ett av byns gasthaus (värdshus). Hon kände igen mig, däremot gjorde inte hennes bror Leopold det. Jag sa hej till honom men han reagerade inte särskilt på det. 

 Pratade lite med Monica efteråt och mitt i konversationen började alla vandra iväg. Monica "bjöd" mig att följa med. Det var en lyktvandring bort till Kindergarten (dagiset/förskolan). Jag hängde på.

 Där bjöds det på kakor och annat hembakat gott.

 Jag tog tillfället att prata lite med de som jobbade på förskolan. Det var synd att jag var trött och kall från vandringen för jag kunde inte formulera mig bra. Stakade mig och hittade inte rätt ord. Hur som helst fick jag reda på att barn i Österrike börjar förskola vid tre års ålder, inte före dess. Det finns alltså inte yngre barn än tre år. Och så får de gå där till der 6 år, då de börjar skolan. Inget instegsår likt vi har förskoleklass. Sunt. Föräldrarna måste  betala för barnens ev. måltider. Förskolan verkar öppna runt 7 och många barn blir hämtade  mellan 1430 och 17. I stora städer kan det vara lite  annorlunda, sa de. Det var trevligt att få lite insikt i Österrikes Kindergarten, även om detta var i en alpby med färre barn. De ställde frågor om den svenska förskolan och jag svarade efter bästa förmåga. Bland annat frågade de hur många barn det var på förskolor i Sverige.  Jag sa att de kan vara upp emot 100, fast uppdelade på olika avdelningar, men att det inte är ovanligt att alla är ute samtidigt. Så sa jag även att variationen är stor eftersom det finns mindre förskolor också med 30 barn. De verkade inte särskilt imponerade. Då ska man veta att den svenske förskolan åtminstone varit modell för andra länder. Vet inte om den är det längre.

*äng, betesmark med fäbod. Vorsäß är det lokala ordet för detta.