1 april 2025

 

⬇️

⬇️

Skidresan 2025

 Dagstripp till Romme Alpin med äldsta barnets klass och parallellklasser.

 Väckarklockan ringde strax efter 04 och den chartrade bussen skulle köra 0545 från skolan.

 Prick kl 0510 hade jag och dottern släpat skidor och pjäxbagar till "vår" busshållplats för att vara säkra på att inte missa 0520-bussen till stan.

 Resan till Romme Alpin gick bra och eftersom vi inte är busschaufförer så kunde vi sova på fyratimmarsresan upp.

 Vädret i Romme idag var varmt och blåsigt. (9°C, 6(11) m/s) Inte idealiskt för varken snö eller skidåkning.

 Jag hade tänkt ansluta några ungdomar och åka med dem men efter att vi kommit fram och vissa hämtat ut sina hyrutrustning splittrades alla rätt fort. Jag pratade med några killar men de var från en skola i Stockholm. Jag bestämde då att ge mig iväg på egen hand. Varför ödsla tid med att stå och vänta?

 Första åket var dock miserabelt. Valde som uppvärmning en grön backe i tron att snön skulle vara ok på morgonen. Men det var fel. Snön var usel, blöt och tung, och gröna backar har typ ingen lutning så i princip fick jag staka mig nedför berget.

 Det är rätt trist att åka ensam, men det har faktiskt också sina fördelar. Till fördelarna hör att man inte behöver vänta på andra som ska fippla med sin utrustning. Det är bara att ge sig iväg efter att man glidit av liften.

 Men som jag sa, lite ensamt och social som jag är så börjar jag ju prata med de som sitter bredvid mig i liften. En salig blandning människor där några kom från min födelsestad Karlskrona och andra från Stockholm. Somliga var utlänningar, Ukraina och England. Killen från Ukraina säsongsarbetade i Våffelstugan men var ledig just idag. På sommaren säsongsarbetade han på Astrid Lindgrens värld.

 Det var dock två "lokala" herrar (Robert och Torbjörn), något äldre än jag, som jag åkte med ganska länge. Ja, faktiskt hela förmiddagen. De höll ett bra tempo ner för backarna och de var förvånade över min hastighet på skidor. De sa att det var mycket ovanligt att träffa de, och speciellt damer, som höll deras tempo. De blev som mina privata guider.

 Tiden får fort när man har  roligt och vi tog in på värdshuset för en lunch. Jag hade verkligen vinstlotten i och med att jag blivit förärad en lunchkupong, som kunde lösas in på valfri restaurang.
Vinstlotten låg i att jag kunde välja vad jag ville från menyn.

 Hade jag inte haft lunchkupongen hade jag inte ens stannat för lunch. Min ekonomi tillåter inte ens den billigaste rätten. Och i ärlighetens namn tycker jag det är mycket överprisat att ta 175 kr för en gulaschsoppa.

 Vad jag valde?
Jag passade naturligtvis på att äta älggrytan. Jag valde inte den för att den var dyrast. Jag valde den för att det var typ 35 år sedan jag åt älgkött senast och älgkött är verkligen inget jag äter ens till fest.

 Den var delikat och mycket mättande. Orkade faktisk inte äta upp allt så jag åt köttet och det utsökta potatismoset  men lämnade morrötter och champinjoner.

 Efter festmåltiden på Värdshuset skulle Robert och Torbjörn åka hem. Jag tog  mig då till Snöberget och unnade mig en efterrätt i Våffelstugan. (De var inte heller helt billiga.) Vet inte om det skulle vara så men jag fick faktiskt två våfflor på min tallrik.

 När jag hade fikat färdigt satte jag på skidorna och då ringde pappa. Jag hade inte lust att stå i blåsten och prata så jag satte fast mobilen under hjälmen. Innan samtalet var slut hade jag hunnit åka ner till liften OCH åkt hela vägen upp för ett  nytt åk.

 På eftermiddagen blev åken lite ryckiga för det låg ungdomar lite här och var, och då måste man kolla hur de mår. Vid första stoppet fanns det redan vuxen hjälp på plats. Det var ett barn som hade ont i knät efter en vurpa. Istället hjälpte jag då till att sätta upp skidorna i ett kryss som varning för andra. Något de inte hade koll på att man bör göra. Vidare stopp var det mest typ skrapsår och tappade skidor.

 Vid sista liften upp samtalade jag med en trevlig man från Växjö. Han hade fått ett infall och åkt upp med sin husbil. Vilken lyx! Fast tillsammans bestämde vi att det inte var sista åket utan istället näst sista åket.

 En fantastisk skiddag även om underlaget i mitt tycke kunde varit bättre.

 Kuriosa:

Totalt var jag i Rommes backar i 5 timmar. Av dessa fem timmar hann jag åka 28 åk som tillsammans varade i 1 timme och 37 minuter och 30 sekunder. Men jag åkte mer lift än skidor, sett i tid, eftersom jag åkt lift i 2 timmar och 6 minuter och 29 sekunder. Jag stod still och snacka samt hjälpte människor i 12 minuter och 35 sekunder.
(Den timmen och en kvart som återstår, till fem timmar, hade jag pausat klockan för jag åt.)
Jag åkte totalt 40 km.

Musiken - Varför jag inte vill bo i lägenhet del 1

 Varför jag inte vill bo i lägenhet del 1:

Grannen under spelar dålig musik på hög volym, så pass högt att jag störst nör jag försöker titta på det tv-program jag vill se/höra.

Odla hemma

 En film, jag hittat någonstans, om hur man odlar olika frukter och grönsaker. Speciellt intressant hur man gör med körsbär. Jag har läst om att odla körsbär från kärna och det verkade komplicerat, men inte enligt denna kille.

 

Vänner 2

 Vi (som inte längre är vi) umgicks inte med så många vänner men de vi umgicks med var sådana han lärt känna först, aka hans vänner. Det var aåna som kom på besök en hel helg.

 Mina vänner var vi aldrig med, ibland träffade jag dem, men väldigt sällan egentligen.

 Några få lärde vi känna gemensamt. Då var det jag som tog första kontakten och han "tog över" umgänget.

 Nu är det viktigare än någonsin att träffa de som faktiskt är mina vänner. Under julen passade jag därför på att träffa både Caroline S och Maggan. Maggan, visade det sig, att jag inte mött sedan min dotter var några månader gammal. Idag är hon femton år.

Berliner Silvesterlauf 2024 - race report

31/12 -24 .

Last day. Last run. Last fun.

Ett av Tysklands största nyårslopp.

 Det var dock inte bara nyårsafton att fira. I och med dagens spring har jag fullföljt 5 år av runstreak (1827 dagar).

 Hade sett att detta lopp fanns och anmälde mig redan hemma i Sverige., så fort det var bestämt att vi skulle fira nyår i Berlin. Utklädnad är större här än i Sverige och jag tänkte mig springa som "rundeer".

På nyårsaftons morgon körde jag bil tvärs genom Berlin utan problem. Vi hade hotell i gamla Berlin öst och loppet var på fd Berlin väst. Förföljde länge en buss från Ulricehamn.

 Tjockt med bilar när jag kom och svårt att hitta parkering men fann ändå en. Var kanske inte helt tillåtet men jag gjorde som alla andra.

 Hämtade nummerlapp, gick smidigt trots mycket folk och att många hämtade just samma dag. Var till och med smidigt att gå på toa utan allt för lång kö i (fotbolls)arenans katakomber (läs: omklädningsrum).

 Bad några tyskar att fota mig. Resultatet blev väl sådär. Gick till den stora skylten och fick hjälp även där.

 Många var utklädda. Några bättre än andra.

 

Ställde mig ungefär i mitten av startgruppen. Lite snack och sen bar det iväg.

 Banan började platt på asfalt och i skog sen så blev det uppförsbacke med stort U. Vi skulle upp på toppen av berget och observationsplatsen. Jag kommer ihåg Berlin som platt, iaf Berlin marathon. Det här loppet var allt annat än platt med två massiva uppförsbackar.

 Om det är jobbigt att springa i fleece när det är rätt varmt så ska ni veta att det är ännu mer skitjobbigt att springa uppförsbacke i den utstyrseln. 

 Det var många barn som blev glada när de såg "Rudolf" komma. På halva vägen stod ett barn med sin far. När jag kom pekade det och utbrast: ein clown! (En clown.) Pappan korrigerade barnet och sa att det var ein renntier =rådjur/springdjur.

 Väl uppe på toppen, där vi också vände ner, var det ganska många som stod och hejade. Det var peppande. Och så hann man njuta ungefär några sekunder av den otroliga utsiken. Att det fanns selfieramar man kunde fota sig med såg jag först dagen efter när bilder lagts ut på sociala medier.

 Nerspringet för berget skedde inledningsvis på singelstig. Ingen möjlighet att springa om där inte. Det blev dock bredare längre ner.

 Så blev det en vända i skogen där vi också mötte andra som sprungit längre än vi. Det var betydligt mer mentalt stabilt att möta andra gången då det ju var vi som sprungit längst.

 Jag var rätt trött när jag kom i mål. Jag tror det mest berodde på fel klädsel för det var skitvarmt även denna gång. 

 I mål fick vi medalj och "Pfannkuchen", som berlinfolket säger. Jag kallar de "Krapfen", för det heter de i Österrike och södra delarna av Tyskland. Kärt barn har många namn och man kan även säga Berliner. Svenskar kallar det munk eller syltmunk.

Jag var där ensam (jmfr: kompisgäng) och hade således ingen att mingla med. Så det var rätt trist att vara där. Jag åt och drack upp och begav mig sedan tillbaka till de andra (far, mor och mina barn) på hotellet.

 10 km i fint väder. Termometern stod på 2°C och med kyleffekt av vinden skulle det kännas som -1°C. Jag kände det som typ 24°C. 

 Tiden 59:33 är jag jädrar i mig jättenöjd med. Att klara under timmen i den varma overallen. Wow!

 Kom i mål som nr 14 of 80 min ålderskategori (kvinnor 45-49). Plats 189 av 686 av alla kvinnor är jag ocksåstolt över. Sett till alla 10 km-löpare placerad jag mig på plats 870 av 1830.

Löparåret 2024

 Summering löpning 2024:

-Utlandet-

Anderlecht/Bryssel, Belgien
Groningen, Nederländerna 

Amsterdam, Nederländerna 

Emmen, Nederländerna
Bregenzerwald, Österrike
Berlin, Tyskland
Hamburg, Tyskland

Kiel, Tyskland
Kolding, Danmark

Köpenhamn, Danmark

Gedser (hamn), Gudborgsund, Danmark

 
-Sverige-

Båstad 
Falkenberg

Göteborg

Helsingborg 

Jönköping

Laholm

Linköping

Malmö 
Malugn/Sälen (Vasaloppsstarten)
Mjölby

Mora

Skummeslövsstrand
(Sollentuna)
Stockholm
Trosa

Umeå

Upplands-Bro

Uppsala

Västerås

Ängelholm 
Örebro

Har sprungit på årets alla 365 dagar och med det fullföljt mitt femta år, 1827 dagar, av runstreak.

Den totala sträckan blev 1166,35 km. All löpning har skett utomhus (jmfr: löpband).