Temperatur, en viktig ingrediens.

Jag har varit chocolatier för en dag. Nej, jag har inte varit på någon kurs eller chokladaffär och testat. Jag provade hemma alldeles på eget bevåg. Vad gjorde jag då? Jo, jag tempererade choklad. Eftersom jag aldrig har gjort det innan gjorde jag en snabb googling på ämnet och fann att det fanns två metoder; "imp-metoden" och "tablering" (även kallade skålmetoden resp. bordsmetoden).

Tablering innebar att man skulle smeta ut chokladen och vända den till rätt temperatur. Det lät alldeles för avancerat så jag gav mig på imp-metoden istället, där räckte det med att värma och blanda.

Naturligtvis ska man värma till specifika temperaturer, men eftersom jag inte har tillgång till någon termometer så chansade jag hej vilt. Men jag är ändå nöjd med resultatet. Hur gör man och framförallt varför?

Man tempererar choklad för att slippa att chokladen blir grå och kornig. Gör man rätt ska chokladen istället bli glansig och lätt att arbeta med. Vidare så smälter inte chokladen i rumstemperatur. Det är helt enkelt kakaosmöret i chokladen som härdas. (Närmare bestämt kristallerna i kakaosmöret.)

Imp-metoden går ut på att man smälter chokladen i omgångar.
Hacka först chokladen mycket fint och dela upp det i två lika delar. Smält den ena halvan till rätt temperatur. (Temperaturen får ni googla själva utifall ni vill försöka, temperaturen är inte densamma för vit-, ljus- resp. mörk choklad.) När chokladen smält blandar man i resterande choklad. Smeten kommer att bli klumpig och ojämn så i nästa steg ska man återigen värma chokladen. (Temperaturen är viktig även här.) Sen ska man röra chokladen slät och på så sätt få en lättarbetad smet.

När man värmt och blandat kan man börjar göra det man ska göra med sin choklad. Viktig är att man inte doppar något kallt i chokladen, då kommer chokladen ändå bli grå och tråkig. Optimalt är rumstempererade saker.

Jag doppade sombreros i min choklad, inspirerad av det goda norska godiset Smash! En himla god kombination av chokladens sötma och sombrerosens sälta samt härligt krispig att äta. Visst den där fina glansen uteblev på mina godisar, men de smälte inte när de låg framme i skålen och inte heller när man tog i dem.

Jag blev lite inspirerad av detta och ska någon gång försöka mig på att göra en pralin.