Utan min dotter, utan sin kanin.

Det är tyst i huset. Ingen liten söt flicka som sussar i sin säng i rummet intill vardagsrummet. Konstigt.

I natt blir det första natten som jag sover utan min dotter vid min sida. Första natten sedan hon föddes för elva månader sedan. Hur ska det gå? Ja, jag får sova hela natten om man ska se det positivt. Men jag saknar henne redan, nu första kvällen. Men jag saknade henne redan innan de åkte. Jag visste ju att hon ska vara ifrån mig flera dagar. Nä, ingen annan kväll har jag varit oförmögen att njuta av hennes söta små snusningar.

Och min stackars dotter har åkt i från sin sovkanin. Hon är nog lite mer ledsen än vad jag är. Min man kanske får en jobbig natt.