Försökte få tag på en start till Kullamannen Svart bana. Men efter flertalet misslyckade försök gav jag upp. Men så hittade jag Skanneloppet som går samma dag. Sprang detta 2003. Och då korta banan på 4,x km. Iår valde jag långa på 17,3 km.
Annorlunda startprocedur med 10 startande varje minut och med deltagare från olika klasser.
Jag startade tidigt, redan 10:05. Detta betydde att jag endast hade 49 person framför mig.
Bara lite mentalt knäckande att starta med nio långbenta vältränade män som satte av i 4:00 tempo från start. Men det tog nästan en kilometer före jag blev omsprungen av första bakom mig.
Banan var något kuperad i starten för att sedan övergå i långa evighetsrakor. Det positiva med raksträckorna var att jag kunde se att jag inte låg evighets långt bakom de andra. Nä faktiskt lyckades jag springa om typ fem personer. Fast å andra sidan kändes det som om jag blev omsprungen av typ 50. De långa raksträckorna var ju förresten bra övning inför NYCM om ett år. ;)
Tots dåligt väder var det vackert. Faktiskt så var det perfekt för att springa i. Det blåste nästan ingenting i skogen, vilket var skönt. Inte förrän jag närmade mig mål kände jag att det börjat duggregna.
Konceptet att starta i tiominutsintervaller gör att fältet är utspritt från början, det är aldrig trångt och du slipper kryssa mellan andra deltagare. Å andra sidan så är det svårt att hitta någon jämnstark, någon att följa och som kan dra i lagom tempo. Antingen blir du omsprungen av snabbare löpare (mest troligt i mitt fall) eller så springer du själv om de som är långsammare än du. Allt beror på när du startar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar