Stockholm Marathon blev virtuellt. Helsingborg Marathon blev inställt. Hade på facebook sett att ett gäng lokala entusiaster skulle springa helsingborgbanan tillsammans på den tänkta dagen för Hbg maraton. Jag tänkte mig att kombinera både Helsingborg och virtuellt Stockholm så jag hakade på.
Engagerade mina föräldrar som hjälp att langa energi på utvalda ställen. Hade förberett olika påsar och lappar var de skulle "leverera" vilken påse. Planerade bara energistopp till andra halva av loppet, dvs 21 km till mål. Jag hade min löparväst på mig, där hade jag också stoppat i grejer bl a vätska i blåsorna. Men jag ville absolut inte springa med allt jag behövde; chips(salt), läskflaskor(socker) med mera.
Samlingen var, som ett vanligt år, på Sundstorget vid Dunkers kulturhus. Det var ett 20-tal personer, flest män. Vi var bara två kvinnor faktiskt. Först gruppfotografering, på bra avstånd från varandra, för att föreviga "eventet".
Passade på att ta ett foto på en av herrarnas tatuering.
Efter foto"sessionen" gav vi oss iväg genom staden. (Startade min klocka kl 10:02.)
Uppför backen till Raus fick jag fina tips av en löpcoach om hur man ska springa i uppförslut. Det var inte helt lätt att implementera. Men jag tar med mig tipsen och försöker öva på det hemma.
Jag har bara sprungit Helsingborg maraton en gång förut. Och så har jag iof sprungit första halvan en gång, i ett arrangerat provlöp. Trots detta hade jag ganska bra koll på hur bansträckningen gick, men det var ändå skönt att ha sällskap. Vi hade såklart olika löpstyrka men vi var några stycken som hade sällskap en bra bit, typ till Fredriksdal, som nästan är halvvägs.
Av förklarliga skäl kunde vi inte springa in på Fredriksdals friluftsmuseum för att det är avgift för att komma in. Så denna dag sprang vi runt hela området istället. När jag kommit runt och till huvudentrén hade jag sprungit halvvägs 21 km. Föräldrarna stod med min energi som utlovat.
Liten snurr runt Helsingborgs Arena och förbi Olympia sedan ner till Kärnan, 24 km var avklarade.
Medan jag sprang på första halvan kom jag på att jag glömde min Coca cola i kylskåpet hemma. Smsade att de skulle köpa ny att langa vid Johan Banérs gata/ Pålsjö/ Krematoriet. När jag efter 28 km kom till Pålsjö längtade kroppen efter snabbt socker och jag såg verkligen fram emot cola. Antiklimax när jag såg att föräldrarna köpt cola light, den UTAN socker. Fail! Jag ville ju inte ha cola för smaken och bubblorna liksom. Fick trycka i mig av det andra istället, socker som inte pumpas ut i blodet lika snabbt.
Rundade Maria Park och efter den tror jag faktiskt att jag sprang lite fel. Jag tog höger istället för vänster och direkt höger i en korsning. Felspringningen genererade inte så mycket fel, varken geografiskt eller distansmässigt, för jag kom ut på rätt spår ganska snart ändå.
På min depå före Sofiero, missade de mig helt. Jag ville mötas vid Tinkarpsgården, på den lilla parkeringen på Dag Hammarskölds väg, då jag sprungit ca 35 km. Men när jag kom dit var det ingen där. Sprang därför vidare, stå och vänta verkade dumt. Efter några hundra meter skymtade jag deras bil, och dem, på Sofiero Gård. Men de var under förflyttan mot vägen och var mao i osynk med mig och inte alls på plats, så några förfriskningar blev det såldes inte.
Lunkade vidare förbi Sofiero och in i Laröd för en "specialare". Originalbanan går ju senare in i Sofiero och förbi slottet men där är det, precis som på Fredriksdals friluftsmuseum, entréavgift för att komma in. För att kompensera för detta hade någon både mätt ut och markerat lite extra kringelikrokar inne i Laröd. Maratonet skulle vara ett maraton och inte kortare.
Ser på min logg att jag stannade när jag kom förbi entrén till Sofiero, 38,7 km, men jag minns inte varför. Enligt mina lappar hade jag planerat en energikontroll där. Och kanske stod föräldrarna där, eller någon annan jag kände. Eller så knöt jag bara skosnöret?🤷♀️
Tinkarpsbacken är alltid skön att rulla nerför. Det är liksom slutrakan på loppet. Och den absolut sista biten går ju längs havet. Det kan knappast vara bättre än så. I love it!
Mål! Woohoo!
Själva mållinjen är utmärkt i asfalten men den var såklart inte så tydlig med båge som ett vanligt lopp.
Som sig bör efter Helsingborg maraton blir det "Dopp efter lopp". Jag badade efter loppet 2019, så det är nu ett måste. En gång är ingen gång, två gånger en vana. Iår var det kallare i vattnet än det var 2019.
Förra gången jag sprang var det nära 30 grader varmt. Då kom vi (jag och Åsa) i mål strax före 6-timmarsspärren. Idag kom jag runt på imponerande 4:36:10 (4:39:15). Det officiella resultatet skrevs av Stockholm Marathon till 4:36 medan min klocka visade 4:39, men så blev det något längre före jag stannade klockan.
Detta skrev jag och postade på facebook:
Galet! 😱🤪😁
I mål på 4:39 (och då sprang jag dessutom 400 m för långt). Så egentligen sprang jag på 4:36:10.
Satte med andra ord personbästa på maradistansen med 39 min och personbästa på denna bansträckning med hela 1 timme och 18 minuter. 😱😎😀💪🏼
Medaljerna är från förra årets lopp. 😉
Tusen tack för support mamma Cecilia pappa Sven. 💕
Någonstans ösregnade det visst på oss också, men överlag var det strålande fint väder. Har skrivit det i en kommentar på facebookposten.
(Har glömt en del eftersom detta skrevs ur minnet januari 2024.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar