Stockholm Marathon 2022 -race report

4/6 2022

 Bodde hos brorsan. Detta betydde att jag, för att ta mig till starten, måste åka både buss och pendeltåg... och gå en liten bit, men det måste man alltid. Jag får starta lite tidigare på dagen men det är ganska lätt och enkelt att ta sig fram och tillbaka.

 Där på Östermalms IP bland 14 000 andra löpare (och annat löst folk) stötte jag  återigen, av en slump, på Mille som jag träffade på i startfållan på Göteborgsvarvet för några veckor sedan samt pratade med efter mål på Lidingöloppet (2021). Han bara uppenbarade sig där på startområdet,  sittandes i skuggan på gräset. Vilken glädje. Det är ett tecken på att vi ska ses innan lopp. Nästa gång får vi minsann på riktigt bestämma träff före.

 Vet inte vad jag hade för ambitioner med loppet egentligen, men eftersom 4:30-ballongerna (farthållarna) var där jag stod i starten så tog jag häng på dem.

 Efter att startskottet gått satte jag snabbt upp tre mål med mitt lopp:

1. Springa 5 km utan att stanna och gå. (Kom ihåg att jag hade obehandlad giftstruma/hypertyreos.)
2. Inte skada mig. 
3. Nå målet.

 

 På Djurgården, vid ca 17 km, stod en kille och livade upp tillvaron. Det var allas vår egen Skyltmannen (aka Rasmus). Jag blir glad av att se honom på lopp. Tog en, som det har blivit, obligatorisk selfie med person och skylt.

 

 Det gick ganska bra att hålla tempot för farthållarna för på 4:30 ... eller, jag hade taktiken att ha de bakom mig så länge jag orkade. Det lyckades jag med fram till Slussbron/Guldbron, 25 km. Där kommer en stigning upp på Söder och jag bestämde mig för att släppa förbi dem.

 Någonstans på Södergårdsleden (efter Slussen) såg jag ett gigantiskt militärt skepp. Det var väldigt svårt att missa. Det var USS Kearsage som var här med anledning av en stor militär övning - Baltops 22. Dessutom råkar besöket sammanträffa med Svenska marinens 500-årsjubileum. Det förklarade varför det var så många uppklädda personer vid Stadshuset när vi sprang förbi där. (Jag tror ju för den saken inte att besättningen på USS Kearsage var på festen i Stadshuset.)

 Västerbron var som alltid jobbig.

Jag och Stadshuset, runt 5 km kvar till mål. 💪🏼

 Mål! Jag gjorde det igen! Detta var min fjärde maratonmålgång på Stockholm Stadion. (Sen har jag en virtuell målgång av loppet. Den gjorde jag i Helsingborg.)

 På Stadion precis efter målgång knackade en herre mig på axeln. Det var den trevliga mannen jag lärde känna förra året. Vi åt frukost tillsammans, dagen efter maratonet, på hotellet förra året. Vad kul att han såg och kände igen mig. (Jag hade aldrig känt igen honom.) Vi samspråkade om loppet en liten stund. Sen dags att stolt ta sig ner till Östermalms IP för finishertröja, foto och förfriskningar. 

 På väg ner till Östermalms IP reflekterade jag över att jag lyckades med nr 1 och 3 av mina tre  uppsatta mål. Jag sprang minst 5 kn före jag gick och jag kom i mål. Däremot skadade jag mig lite på Strömsbron, vid 24 km, då jag stukade foten. Mina fotstukningar är inte så allvarliga nuförtiden. Jag har stukat fötterna så många gånger genom åren att det nu mer bara gör ont i början men klingar av rätt snabbt. Sen är det bara att fortsätta som förut. Så skadan var inte så allvarlig. 

Sluttiden iår skrevs till 5:16:21.

 Sett i backspegeln är det en galen bedrift att jag klarade maratonet. Jag hade så många sjukdomar som talade emot; MS-skov, lite postcovid och obehandlad giftstruma/hypertyreos.😱 Dessutom som vanligt alldeles för lite långdistansträning,

 Tro det eller ej men jag träffade på Mille igen, efter att jag hämtade överdragspåsen. Vi hade inte bestämt plats att ses men ändå hittade vi varandra. Vi satt en stund och språkade och intog förfriskningar som bjöds. För första gången upptäckte jag att de bjöds på korv med bröd, så jag åt två. Och så blev det lite gifflar också.

 Banan var identisk med mina tidigare Stockholm Marathonlopp. Bankarta 2022:

Bild från Marahongruppen/Stockholm Marathon.

 Väl tillbaka hos min bror så åt jag pizza. Blir nog ingen Ceasar sallad detta år.