Vaknade till strålande väder, inte ett moln på himlen, 8 °C och inte jättemycket vind. Underbart!
Åt en ostadig hotellfrukost. Springer inte så bra när jag precis ätit. Gick i god tid till starten. Det var närmare än jag beräknat så jag hann prata med några volontärer före loppet. Hon berättade att de egentligen ville att loppet skulle gå över till andra sidan och sedan den närmaste bron tillbaka, som en loop/ögla. Parkrunorganisationen godkände dock inte den bansteäckningen för att det fanns en liten bit väg på andra sidan.
Råkade även på en trevlig herre från Aberdeen, Scotland. Han var i Umeå för jobbets räkning, men hade fått tillåtelse av chefen att gå ifrån och delta i detta. Eftersom han också anslöt startplatsen ganska tidigt hann vi prata en hel del. Han jobbade med något på flygplatsen och hade flugit till Umeå i deras DC3:a. Så pratade vi lite om Daisy, den svenska DC3:an som ännu flyger i föreningen Flygande Veteraners regi.
Broparken hade lite uppvärmning före start. Det var ett trevligt initiativ att ha. Den kunde dock ha varit en handfull minuter tidigare.
Starten av den 87:e upplagan av Broparken Parkrun var under bron och vi började med att springa uppströms. Och som så många gånger förr startar jag längst bak. Det är rätt sporrande och trevligt att springa om folk. Jag började dock försiktigt för att få igång kroppen. I torsdag, i Uppsala, hade jag ju fortfarande ganska ont i låren. Låren kändes dock bättre idag även om jag fortfarande kände att jag nyss gjort ett maraton.
Det var vackert att springa längs Umeälv. Björkarna hade inte slagit ut än för våren har inte kommit lika långt här. Ett och annat isflak kom sakta flytande ner för älven.
Försökte ta lite "stylish" foto på bron i farten. Hade inte lust att stanna när det kändes bra i kroppen.
Banan gick, som sagt, över bron och sedan ett högervarv på ön. På västra udden fanns en grillplats. Vi "snuddade" den och vände tillbaka för att springa under bron runt till öns östra udde.
Längst bort vid östra udden stod volontärer och hejade. De hade även en högtalare med inspelat publikjubel. En trevlig extra krydda till loppet. Det var i stort helt platt hela loppet. Det var egentligen bara bron som bjöd på lutning, uppför och nedför, två gånger.
Uppför bron på tillbakavägen så gick jag lite. Det var det enda tillfället jag gick. På sista kilometern segade jag ikapp och om två manliga löpare. Tjejen i rosa tröja visste jag var alldeles för långt fram för att jag skulle hinna ikapp, men det var ändå en bra motivator att fortsätta hålla ett bra tempo. Det var ändå rätt skönt att kunna se hur bron närmade sig. Vi visste ju att där var målet.
Satte mig på stenmuren och fick beröm av tre yngre killar, vilka presenterade sig som Anders, Movitz och William. Så satt vi och pratade lite. De bodde i Umeå och var imponerade över att jag åkte dit bara för detta lopp. Det primära målet med resan (för mig) var ju faktiskt att delta i detta Parkrun. Sedan hittade vi (jag och sonen) på andra saker också, när vi ändå var där.
Tog lite foton och en kaka sedan gick jag tillbaka till hotellet för att hinna äta lite mer ordentlig frukost före den stängde kl. 1030.
Slutade som nummer 17 av 43 löpare. Sistagångaren är inte inräknad. Volontären jag talade med före loppet sa att de inte brukar ta med den i resultatlistan. Kanske går/joggar inte den hela banan?
Som sagt plats 17 av 43. Kom in som 5:e kvinna och först i min ålderskategori. Åldersgradering 62,79% 💪🏼
Nu har jag sprungit fem av Sveriges 11 Parkrun; Vallaskogen, Billdalparken (Göteborg), Skatås (Göteborg), Uppsala och Broparken (Umeå).
Kvar för att ha sprungit alla är; Örebro, Hagaparken (Stockholm), Lillsjön (Stockholm), Huddinge, Växjösjön och Malmö Ribbersborg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar