Det finns två sällskapsspel som många svenskar spelar och vilka inte har helt klara regler över landet. Jag menar, dessa lekar har regler som har många variationer och skiftar från familj till familj, det är alltså inte ens samma regler inom samma geografiska område.
Det första spelet/leken är en sommaraktivitet som företrädesvis spelas på midsommar. Leken heter kubb. Här kan man dividera länge om hur man får kasta, hur och var man ska stå men framförallt hur man ska resa upp kubbarna; bredvid varandra? på varandra? vid sidan av varandra? etc. Sen kan man tjafsa ungefär lika länge om hur man ska stå när självaste kungen ska slås ner.
Den andra leken sker oftast vid jultid och går vanligast under namnet paketleken. Här kan man tjafsa och bli oense om massa grejer. Vissa spelar bara om pakten, oöppnade, andra först om paketen sedan de öppnade paketen, då man vet vad det är i.
Vissa spelar med två tärningar och endast vid lika prickar får man ta paket/grej. Andra med en tärning (efter att paketen öppnats) där man vid udda/lika får ta eller ge bort bland sina saker. Vidare spelar en del med X antal inköpta saker plus en sak hemifrån man inte längre vill ha. Variationerna verkar oändliga och så länge man inte spelar med den egna släkten/familjen så kan man ofta komma överens om reglerna rätt hyfsat. Men med ett gäng släktingar där några har adhd och andra tillkortakommanden är leken allt annat än rolig.
Förra två åre sedan ville jag dra mig ur innan vi ens startat och utgången av leken var under all kritik. Jag lovade mig själv att inte vara med förra året. Jag blev övertalad att vara med ändå och resultatet blev värre förra året där jag ist blev hånad för mina idéer och förslag på ändringar från "misslyckanden" föregående år. Förra året blev inte leken heller bra, då vi istället, från början, kunde ställt in oss på att köpa alla saker till svärfadern, som visst skulle ha allt utan att ens vara med i spelet. (Sover mest pga ålder och sjukdom.)
Iår är jag inte med och det ska bli riktigt skönt. Jag slipper faktiskt hela den släkten framöver och jag tror inte jag kommer sakna någon mer än min, nu f d, svärmor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar