Damhusengen parkrun, Danmark - race report

 2/8 2025

 Förra veckan åkte jag inte en timme till det närmaste parkrun (malmö) för jag hade ögoninflammation. Som kompensation tog jag med pappa i bilen och åkte för att avverka ytterligare ett i Danmark. Eftersom jag hade bil valde jag ett lite "längre in" i Köpenhamn - Damhusengen. 

 Upp tidigt (kl 6) för att hinna i tid. Det är ändå 1,5 timmes körtid samt att det börjar kl 09 på kontinenten.

 Resan över sundet gick u.a. Mycket lite trafik så tidigt på morgonenen lördag. Var framme 0825 utan att stressa. Parkering  hittade vi lätt på gatan i villaområdet. Dessutom gratis. Det hade det knappast varit hemma i Linköping, inte ens i en förortsby två mil utanför stan, men i en huvudstad på kontinenten går det utmärkt. Läs och lär.

 Vi var väl i tid, nästan så man trodde man var fel för det fanns inget som indikerade att det skulle vara parkrun eller var starten för parkrun var. Talade med en vänlig engelsman som sa att vi var rätt men att volontärerna brukar dyka upp typ kvart i nio. (Starten går nio.)

 Kl. 0840 började löpare ansluta... men  fortfarande inga funktionärer/volontärer eller indikationer på att att parkrun ska gå av stapeln. Så plötsligt var de bara där och satte ut koner som målfålla och presenning för tillhörigheter.

 Så var det dags för briefing. Volontären satte igång att prata och jag förstod inte jättemycket. Hade hon fortsatt hade jag säkert klurat ut vad som sas, jag är inte helt språkblind i danska, men jag föredrar att förstå det mesta så jag frågade rakt ut: Can you speak English?! Så följde en bra briefing på engelska.

 Som jag uppfattade det så fanns deltagare från Danmark förstås,  England, Nederländerna och jag från Sverige.

 Vi blev uppmande att se upp för cyklisterna. "De är vanliga danskar, så se upp. ;)" Det roade mig.

 Så fick vi promenera ett stycke till startplatsen. Min gamle far är inte så snabb på att gå pga ålder, fetma och en stroke, så jag hamnade efter. Jag startade därför näst sist.

 Tre... to...en... sen startade vi loppet.

  Två varv runt ängen var uppgiften och det var mestadels grus och lite asfalt och väldigt flackt. Som alltid håller jag för högt tempo speciellt när det är platt. Jag tror att jag orkar, men det gör jag inte.

 Hade stor lust att gå efter varvningen men bestämde mig att gå först när jag springer om min pappa. Tittade på klockan och gjorde en snabbuträkning att det borde ske vid 3,5 km. Och mycket riktigt, vid 3,5 km ganska exakt kom jag ikapp. Då stannade jag och gick några meter med honom. I samma veva blev jag passerad av en klunga på 11(!) danskar. Tappade med andra ganska många placeringar. Men vem bryr sig om det egentligen. Grejen med parkrun är att röra på sig och att ha trevligt.

 Efter 26 minuter och tio sekunder sprang jag över mållinjen.

 Stod i målet och var trött en stund. Så gick jag banan "baklänges" för att möta upp min far. Han var inte i skick att gå ett varv till. Han satte sig sonika på en sten istället för att ta ett varv till. Volontären med "tokens" frågade mig om och varför han inte ville gå i mål. Jag förklarade att han bara gått ett varv och var nöjd så. Då sa hon att han kunde få volontera som tailwalker, men utan resultat. Det sa jag ja tack till, så fick han en volontärpinne iaf. (Det fanns ingen "first volunteering"-lapp.)

 När jag tänker efter så hade de faktiskt inte någon tailwalker alls. Det är min favorituppgift för då får man både deltagarcredit och volontärcredit, men tydligen inte i Danmark.

 Två av Danmarks 11 parkrun gjorda.
Fick en "pinne" i några utmaningar.

 Pratade lite med funktionärerna om de visste om någon plats att duscha. Det hade de egentligen inte, förutom ett badhus där man måste betala entré samt en idrottsplats.

 Jag har varit ute på äventyr förut och vet vad jag ska leta efter för att hitta dusch. Därför hade jag redan hemma i Sverige preppat packningen för att smälta in. Och visst hittade jag en dusch. 

 Sen åkte vi (pappa och jag) in till Köpenhamn centrum. När vi parkerat började det regna och det rejält. Vi blev sittande i bilen över 1,5 timme. En av oss somnade med handen i godispåsen.

 En ofrivillig men behövlig paus. Regnet upphörde till slut och vi promenerade in och tittade på Nyhavn och Strøget.