Lakritztrollet: Dag 14: Porvoo/Borgå, Kouvola Lakritsi, Kouvola.

2/7 2026

Regnet smattrade mot bilen igår kväll. Mysigt men också störande när jag försökte sova. Hittade en bra ställplats utan genomfartstrafik. Mellan 21-05 fick man inte köra där. Det struntade ju jag i när jag körde dit men men.

Parkering i centrum kostade ca 30 kr/tim. Några ynka hundra meter bort gällde parkeringsskiva och 2 tim gratis. Valet var enkelt.

Porvoo/Borgå är en av Finlands äldsta städer. Här finns bl a nationalskalden Johan Ludvig Runebergs hem. Vad Runeberg är mest känd för? Han skrev Fänrik Ståls sägner och inledningen av den är Finlands nationalsång.

Hans hem var såklart museum. Tyckte inte det var värt €10 att se. Så intresserad av Runeberg är jag inte. Lånade toan däremot.
Utan att veta vem det var, så var det visst statyn på Runeberg jag fotade när jag var i Helsinki/Helsingfors häromdagen.

Idylliska röda trähus åt ena hållet. Modernbebyggelse åt andra hållet. Jag gick åt hållet för att se det gamla Porvoo/Borgå och kyrkan.

Det var idylliskt i gamla Porvoo/Borgå med dess kullersten. Många butiker med konsthantverk. Letade egentligen bara efter en finsk flagga till min samling av nordiska flaggor. I Helsingfors kostade de €4 så det blev ingen. Här kostade samma lilla (skit)flagga, ja för det var ingen vidare kvalitet egentligen, €2,5. Så nu har jag en iaf.

Kyrkan. Här hade de byggt tornet bredvid istället för på kyrkan. Var lite udda inuti med läktare i två etage.

Så vandrade jag en annan väg tillbaka till bilen. Det där mumintrollen finns typ överallt. Här på en lekplats.

Sedan ställde jag gps:en på att köra till Brunberg chokladfabrik (som Cloetta i Ljungsbro, men mindre) som ligger i Porvoo/Borgå. Ett besök var ett måste.
https://brunberg.fi/se/sotsakernas-bakgrund/choklad/?srsltid=AfmBOoqb6zVljtOPVw_oC82lDhyDGVNQp4TaEgnLHXNr2W0ZL-YAsVMp

Fanns smakprov, men jag var inte så imponerad. Köpte något som verkade vara deras flaggskepp, "kyssar"/skumtoppar. De fanns i allsköns smaker. Jag valde en stor kartong med jordgubbssmak och en liten ask med kaffe(!)smak.

Strax efter lunch var jag färdig med Porvoo/Borgå. Nästa stopp Kouvola, som inte har ett annat namn på svenska (eftersom det typ bara pratas finska där). Detta var det andra resmålet tjejen i Turku/Åbo tipsade om. Där finns nämligen en lakritsfabrik. Kouvola ligger bara dryga timmen bort med bil, från Poorvo/Borgå.

Tog inte första avfarten med stora snabba vägen utan istället den lilla genom små byar. Eller så var det helt enkelt så att jag missade avfarten. Ganska långt var det fortfarande skyltat på två språk. Sen tycker iaf jag att det är lite fånigt att ha samma namn två gånger. (Kuckubacken). Men så runt 2,5 mil söder om Kouvola då försvann de svenska skyltarna.

Kuckubacken på finska och svenska.

Kouvola är Finlands största garnisonsstad med sina dryga 80 000 invånare. Internet menar att Kouvola är en viktig järnvägsknut i Finland.

Kom in i stan och det luktade sulfat. Precis som om det fanns pappersbruk. Snabb googling och: "I Kouvola låg historiens mest kända träförädlingsindustri i form av den legendariska Verla träsliperi och pappfabrik. Även om den inte var en renodlad sulfatfabrik, lade den grunden för regionens massaindustri. Fabriken grundades 1872 och förvandlades 1996 till ett UNESCO världsarv. [1, 2]
Kouvola har varit och är fortfarande ett centrum för den finländska skogsindustrin, med flera verksamma massabruk i regionen, bland annat Stora Ensos fabrik i det närliggande Inkeroinen (Ingerois)." //google ai
Men det som förde mig till Kouvola var, som sagt, deras lakritsfabrik. Jag är ju trots allt i "lakritsland" där till och med yoghurt kan köpas med lakritssmak, iaf om man får tro Lidl. (Jag har däremot i Finland inte sett detta.)

Här i Kouvola började jag ta ganska meningslösa bilder på skyltar. Det enda syftet var egentligen att förstå vad det stod.

Kouvolan Lakritsi har flera år utsetts till världens bästa lakrits.

På ovanvåningen fanns en liten tidslinje över företaget. Det fanns också fönster ner där man kunde se produktionen, om den varit igång. Tyvärr hade Kouvolan Lakritsi inte produktionen igång när jag var där. Det var synd men inget att göra åt.

Fabriksförsäljning/shopen fanns däremot. Härifrån kunde jag inte åka utan att köpa något och det var svårt att välja. Valet föll några påsar till mig själv, intressant lemonad med lakritssmak samt en mellanstor presentlåda till min far, (som fyllde 80 år en knapp månad senare).

Sedan hade jag sett det jag ville, förutom produktionen som ju inte var igång. När jag cruisa igenom orten verkade Kouvola inte vara den mysigaste stan jag besökt denna resa. Men jag skulle snöra på mig joggingskorna och kolla. Gott om gratis parkering var det åtminstone. Generellt i Finland parkerar man gratis, ibland några timmar med parkeringsskiva.
Något för Sverige att ta efter istället för att anlita parkeringsbolag på minsta lilla yta, även utanför tätort. Utanför tätort, tycker jag, att det ska vara gratis parkering. Det är knappast någon trängsel där.

Efter löpningen kunde jag konstatera att det är en trist stad. Ful järnvägsstation och ful Centralkyrka. Hit återvänder jag bara för lakritsens skull (och ev framtida parkrun), men lakrits finns på andra ställen också. Det var ganska tomt på människor en torsdags kväll.