Dag 11: Kokkola/Karleby, Vaasa/Vasa

29/6 2026

 Stod i en lugn skog med många kvittrande fåglar, som också kvittrade på natten så jag inte kunde somna.

 Naturen var väldigt lik den som är i sommarstugan, med tallar, sand etc.

  
 Fixade färdigt bilderna från dag 4 på min resa. Den från Gällivare upp till Riksgränsen. Sen hade klockan passerat en bra bit mitt på dagen...igen. Tiden går fort när man är sysselsatt.

 Snabb titt på Kokkola/Karleby. Den där parkeringsskivan jag köpte i Jukkasjärvi har man stor nytta av i Finland. På många parkeringar ska man använda detta. Här i Kokkola är det dessutom gratis ända in i centrum av centrum. Mysig liten småstad med nästan 48 000 invånare. Lite utspritt centrum eller keskusta som jag lärt mig att det heter.

Många fina små trähus. Kändes inte som jag hade tid att titta på Neristan, trähuskvarteren, körde därför vidare mot Vaasa/Vasa, som var målet redan igår. Neristan är en stor anledning att återvända till Kokkola/Karleby. Staden skyltar på både finska och svenska. Bra för en icke-finne. 

 Efter Kokkola var det mer öppna landskap med odlinsmark. Mer vyer att se (jmfr väg med skog nära inpå. Jämfört med Sverige så är det i höjd med Umeå.

Varmt i Vaasa/Vasa. 26-27 grader. Jag flydde in i ett köpcentrum utanför centrum till att börja med.

  
 När jag gick i stan kändes det däremot inte så varmt fast det var 27°C, kanske för att det fläktade skönt. Vaasa/Vasa är större än tidigare besökta orter. Runt 70 000 invånare enligt internet. Även här tvåspråkigt. Ganska trevlig. De hade också konceptet "sommarrgågata", som min bostadsort Linköping, fast med den stora skillnaden att det ändå går att köra tvärs stan åt båda håll.

Tittade på den centralt belägna kyrkan.

 Tillgängligheten är mycket bra och bara några kvarter från centrum är det gratis gatuparkering i 2 timmar (längre efter 17). På min resa har ännu inte kört i en stad eller ort man inte kan köra igenom...förutom Linköping, som man måste köra runt långt utanför. Möjligen Tromsø, men man kom bra nära centrum ändå. Men min resa är inte slut.

 Mycket grönt även om torget var stort och tråkigt.

 Gick in i en galleria, som hade mataffär, för att köpa mig en glass men kom ut med en smörgås och ananasläsk. Satte mig och åt i skuggan med utsikt över kyrkan och dess park.

 Satt där och kollade på Wimbledon, medan jag åt så kom tre ortengestalter förbi. En av dem började prata med mig. Han hette Manday, och var från Syd Sudan och pluggade nån ingenjörsutbildning här. Frågade om jag var gift. Inte längre. Va?!!! Var hans reaktion då. Han fattade inte varför. Han sa tre gånger att jag var vacker. Han tyckte jag skulle följa med till hans extrajobb på Röda korset och umgås som vänner. Han ville byta telefonnummer. Det ville inte jag. Avböjde vänligt men bestämt att följa med dem också.

 Tredje mannen på denna resa som gärna hade träffat mig mer.

 Gick i motsatt riktning och tog skydd av kyrkan när jag gick från min viloplats till bilen. Detta eftersom killarna satte sig på en bänk i närheten.

 Sneglade på platsen, efter att ha rundat kyrkan, och såg att de avlägsnat sig. Jag är inte rädd när jag är ute ensam, bara observant på min omgivning. Ibland agerar jag för att undvika potentiella dåliga situationer. I detta fall, onödigt att ev bli förföljd påväg till bilen.

 Satt i bilen och laddade mobilen och smälte maten. Så började det regna lite. Inte helt bra eftersom jag inte sprungit ännu. Tittade på prognosen när det skulle sluta, men det skulle det inte. Snarare tvärtom. Det skulle börja åska. Dåg gav jag mig genast ut. Hann 500 meter då det började ösa ner (istf droppa). Tack och lov en skur och jag kunde slutföra min runda utan att bli allt för blöt. Detta också tack vare skyddande träd och hus med översjutande balkonger och loftgångar. Opraktiskt med dyngsura kläder när man bor i trång bil.

 Tillbaka i bilen började det regna mer och åska med blixtar. Muller hade jag hört redan under löprundan.

 Söder om Vaasa fick jag på kvällen använda helljus. Var typ en vecka sedan jag behövde helljus. Tråkig väg med skog runt om förresten. Positivt ändå med att köra runt 22, 23 och midnatt är att jag är så gott som ensam. Det är bra för jag kör 80 på hundraväg för att spara bränsle. När jag är ensam stoppar jag inte upp för finländarna som vill om.

 Sparar Pori/Björneborg till ett annat Finlandsbesök. Med andra ord så passerade jag den bara i natten. Men efter Pori/Björneborg hände det mer i landskapet igen med åkrar, hus, sjöar etc. Men, i mitt tycke lämplig, ställplats var det ont om.

 Men jag hittade en plats lagom i tid för att se Tyskland förlora mot Paraguay med 3-4 på straffar. (VM 16-delsfinal)

Dag 10: Midnattssol, Santa Village, Rovaniemi, Kemi

28/6 2026

 Jag åkte till Rovaniemi. Kanske inte fullt och helt en bucket list att besöka men ändå spännande att ha sett.

  Tittade först på Rovaniemis kyrka, eftersom jag passerade den. Försökte sedan lokalisera var jag tänkte bo kommande natt.

 Hittade en bra ställplats i någon slag skog. Men jag åkte därifrån för att titta på midnattssolen. För äntligen var det molnfritt så jag fick uppleva midnattssolen på riktigt, inte bara väldigtljusa nätter.

 Fast jag åkte inte tillbaka till platsen i skogen jag hittade, istället blev det i närheten av Santa Park, som är stängd på sommaren.

 För varje dag blir jag segare och segare på morgonen. Fatiguen tar ut sin rätt. Jag orkar inte hålla en jämn vardag över tid. Ju mer jag gör desto segare blir jag. Jag behöver återhämtning, vilket jag inte riktigt får när jag kör flera timmar och upplever saker varje dag. Men jag är nyfiken. Jag vill det här. Får återhämta mig när jag kommer hem.

 När jag som bäst förberedde mig för av åka till Santa Village, som är öppen året runt kom en stor fin campervan. Såg på nummerskylten att de var tyskar. I den satt ett äldre par och jag hälsade glatt och artigt på tyska. Första reaktionen; Kan du tyska?! Du pratar bra tyska. Så undrade de såklart varför det inte var öppet och jag berättade. Så visade jag på kartan vart de skulle åka istället. Inte långt. Jag var nästan klar så jag körde först och visade vägen.

 Mötte en av tre tomtar och det var trevligt. Fotot skulle kosta €35 el €49 beroende på utförande. Nej tack.

Tittade runt på området och hittade stängda "attraktioner". Något med renar och Mrs Santa Claus. 

Mycket grejer man inte behöver.

 

 Fanns en liten gullig utställning mellan en  souvenirbutik och hälsa-på-tomte (nr 2). Av alla kändisar som fotat sig med tomten var det bara Spice Girls och Lordi jag kände igen.

Lite kul att varje liten stuga har sin egen gran på farstun. Även en julelljusstake i varje fönster.

 Många souvenirbutiker och en bunt restauranger. Allt var dyrt, tyckte jag. Fanns även en butik som sålde Marimekko-prylar  och kläder. Och en butik som sålde Italla-, Arabia- porslin etc. Insåg att jag har en mindre förmögenhet hemma. Men jag använder det så gott som dagligen, iaf  Teema-tallrikarna. Dock inte vasen och grytan varje dag. Grytan tycker jag är fantastisk i både design, storlek och funktion.

 Gick in i en sista souvenirbutik där en, i mitt tycke, irriterande plingade installation fanns. Jag frågade killen i kassan hur han stod ut. Jag hade inte varit i butiken många minuter men var redan less. Så var samtalet igång. Han sa att nu var det lugnt och skönt nu. På vintern var det galet. Minus 30 grader, alla vill vara inomhus och man såg bara kundernas ögon i små gluggar. Allt är vitt ute, finns inga färger.

 Så frågade jag var han var ifrån för han var uppenbart inte skandinavier. Nope, han var från Iran. Jag som lyssnat på EM hade koll på att Iran den natten blivit utslagna när Algeriet och Österrike kryssade (spelade oavgjort). Jag beklagade att Iran åkt ut  Så stod vi och pratade VM-fotboll ett tag. Han presenterade sig som Kurush/Cyrus. Det första hans namn på persiska det andra på engelska.

 Husbilen bredvid mig på parkeringen var från Sverige.  Kvinnan gick ur för att ta förgiftad luft (röka). Hon var pratsam och bodde i Småland, men ursprungligen från Finland. De var påväg till hennes födelseort (semester och besöka föräldrarnas grav).

 Så sprang jag runt området och upptäckte att jag missat en liten gullig pepparkakshusby. I en av stugorna fick man gå in.

 Eftersom föräldrarna nu har fått det kan jag också skriva att jag skrev och postade ett vykort till dem från tomtens "Post office".

Rovaniemi upplevde jag större än vad den är med sina blygsamma 64 000 invånare. Tog en lov genom Rovaniemicentrum före jag körde mot Sverige.

 Jag har inte stressat tidigare och tänkte inte göra det nu heller. Tog, som sagt, omvägen om Haparanda för att fylla upp tanken. Bränslet är några kronor billigare i Sverige. Omvägen lönar sig ekonomiskt i jämförelse med att inte åka den. Endast tre mil extra. Passade på att äta en bit mat i Sverige och gissa vem jag mötte utanför hamburgerkedjan när jag väntade på maten. Killen från torget häromdagen. 😆 Båda blev förvånade för vi kände ju igen varandra. Överraskningen gjorde att han inte visste vad han skulle säga. Helt okej.

 De var duktigt överbelastade på burgarrestaurangen, fick vänta 30 min längre tid än appen "lovade". Det positiva är iaf att allt är nygjort. Fett och gott.

 Mot Finland igen. Planen var att köra så långt jag orkade.

 Avstickare för att se Kemi. Positivt med breda gator men jisses va trist. Tror inte den hade varit roligare en fredags- eller lördagskväll heller, istället för som nu sen söndagskväll. Fick vibbar av forna Östtyskland. Tråkiga hus blandat med fula dito. På min cruise var det bara ett hus som stack ut, förutom kyrkan, med roligare arkitektur. Tog inget enskilt foto på det. Trodde det skulle komma fler trevliga hus. Det var fel. Stor kontrast mot trevliga Oulu/Uleåborg.

 Kyrkan.

 Körde på söder ut så långt jag tyckte var bra. Vägen var tråkig och det fanns just inget att se mer än träd. Rätt hackigt att köra i Finland. Plötsligt måste man sakta in från 80 till 60 sen kan det bli 100 eller 110 för att igen behöva sakta ner till 80 eller 60. Inte sällan är det en fartkamera nästan direkt efter hastighetsändringen. Ofta är det sänkt hastighet före korsningar, men inte alltid. Missar man skylten och kameran kommer får man gissa vilken fart det ska vara. Har man otur kör man för fort. Jag har nog åkt dit på några. Blir intressant att se hur många böter som trillar in hemma sen. Men jag gillar deras skylt för kameraövervakning.

 Ville inte köra hela natten. Har satt en gräns till runt kl 2 så jag kan somna vid 3. Stannade skogen norr om Kokkola/Karleby. Det stod friluftsområde på en skylt. Där körde jag in.