Ensam invalidos på äventyr

Vad har hänt denna veckan, eller ska jag säga denna torsdag? För en gång skull så tyckte jag att veckan gick fort, men det kan bero på torsdagens utflykt.

Jag har som vanligt tränat fotboll, men det har inte blivit till 100%, tyvärr. Jag krashade sista skiddagen i alperna förra veckan, med följden att jag praktiskt taget mosade mina högra armsmuskler (delta? ) och min vänstra tumme. Det var en hård landning. Har fortfarande besvär efter en vecka. Tummen går fortfarande inte att böja ordentligt och jag kan inte höja armen mer än 90° utåt utan att det gör ont, framåt går det mer än 90° utan smärta numera. Vete f-n vad som hänt. Jag kanske borde kolla upp det hos nån läkare. Det positiva är iaf att blåmärkena på tummen nu är borta. Nu syns det inte utåt att jag blivit misshandlad av mig själv.

Igår, torsdag, var jag på jobbintervju. Det kändes otroligt bra. Jag skulle förmodligen trivas utmärkt bra på den arbetsplatsen. Intressanta arbetsuppgifter och trevliga arbetskamrater samt fräscha lokaler. Kände mig väl till mods när jag lämnade företaget.
På vägen hem i bilen snurrade dock tankarna tillbaka till intervjun och jag blev osäker på mig själv. Vad hade jag sagt egentligen? Fick jag fram det jag ville ha sagt och svarade jag tillräckligt på frågorna? Var det verkligen inget mer jag ville fråga?

Nu får jag leva i ovisshet en litet tag tills de hör av sig och berättar om de är intresserade av att gå vidare med mig. Håll alla era tummar, kompisarnas tummar, ja alla ni passerar. Jag vill verkligen, VERKLIGEN ha jobbet. Hoppas hoppas hoppas...

Min andra hälft har övergett mig. :( Nä, det är inte så illa som det låter. Han är på tjänsteresa. Så nu lever man som gräsänka...i två och en halv vecka! Sjukt lång tid att vara borta. Men vi överlever nog båda två skulle jag tro. När han kommer hem har jag förhoppningsvis en stor överraskning åt honom. Kan tyvärr inte säga vad det är. Det finns risk att han läsar denna blogg och då blir det ju ingen överrraskning juh. Jag tror inte han i sin vildaste fantasi kan gissa vad det är iaf.

Jag har också besökt Arbetets museum och tittade på utställningen Sverige och Förintelsen. Den var intressant men också läskig. Jag mådde faktiskt dåligt av vissa delar av utställningen, såg därför inte hela. En annan nackdel var också att det var många långa texter.
Jag har lärt mig att utställningstext inte bör var längre än 100 ord/skylt. Mer orkar inte besökaren läsa innan den vill vidare. Det hade dessa utställningsmakare inte fått lära sig.

Gick vidare till en klart roligare utställning som heter Industriland - när Sverige blev modernt. Mycket intressant den också, och inte alls läskig, men jag hann inte se allt, tyvärr, så jag bara måste återvända. Jag kan inte sammanfatta vad den handlar om, ni får helt enkelt läsa om utställningen på museets hemsida. Men jag har tid på mig att återvända, utställningen varar ända till april 2012...

Sen hade det nog inte hänt nåt mer värt att nämna.

« You wouldn't want to miss Lakritztrollet. »