Igår på jobbet hade några stycken en diskussion huruvida det heter "kex" eller "schex". Jag säger och hävdar att det heter kex. Min make, som är från Gbg, säger däremot "schex" och propagerar för den varianten. Diskussionen har jag således haft ofta. Jag är ingen språkvetare men svenska språket intresserar mig.
Mina tankar om uttalet går i banorna att det nog måste ha något med vokaler att göra eller ännu troligare ordets/språkets ursprung.
Vi säger ju t ex kedja, kyrka och kylskåp, med sje-ljud, men dessa ord har lång vokal efter k:et. Kex har kort vokal. Om ursprung kan jag säga att svenskan härstammar från nordgermanskan. Germany = Tyskland. Och i Tyskland säger man bland annat "keks" (med k) om kex. Detta är mitt nyaste och starkaste argument för att säga kex med k.
Andra påstår att kex kommer från engelskans "cake" och då i dess pluralform "cakes", det kan jag köpa för det låter mycket logiskt. Men jag kan inte verifiera att det är så, för jag har inte hittat några belägg för det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det där med vokalerna: i svenska uttalas k framför MJUK vokal (e,i,y,ä,ö)som tj-ljud. Det har nog inte med längden på vokalen att göra.(kyrka har ju kort y och kylskåp långt y) MEN: kex är inte svenska utan kommer från engelskans cakes, precis som du antog. Alltså bör man uttala ordet kex med k i början (eller för den delen som i tyskans Kekse)Att somliga uttalar med tj-ljud i början är nog en stockholmsk förfining (eller göteborgsk). Det skulle låta "finare" än ett gammalt hederligt bondskt kex med k. Nästan som med ordet och lunch. Våra grannar på landet skulle alltid äta "lunch", medan vi åt middag eller ett mål mat. Sen visade det sig att den där lunchen bara kunde vara en skiva blodpudding eller en tallrik gröt. Men fint skulle det låta!
Du har rätt om kyrka, jag som ljudar konstigt. Men vi är överens om att det heter kex iaf. :)
Kex!!!
Skicka en kommentar