12/2 -17
Jag hade inte planerat att skida Engelbrektsloppet men så vann jag otippat en startplats och då kan jag inte tacka nej till upplevelsen och nya äventyr... och äventyr blev det.
Jag körde ensam upp till Norberg tidigt samma morgon. Jag startade klockan 5 på morgonen. Resan gick bra och jag hade god marginal till förberedelser som att hämta nummerlapp, lämna skidor för vallning etc. Frukost hade jag ätit i bilen på väg upp.
I år var det inte så mycket snö men arrangören hade gjort ett bra jobb med att få ihop en slinga om 15 km i vilken vi skidade fyra varv. Jag tycker det är mentalt jobbigt med lopp där banan ska genomföras flera varv. Jag brukar undvika att delta i sådana lopp men ibland är jag med iaf. Nu hade jag inget val om jag skulle delta men jag hade gärna skidat originalsträckan.
Jag la mina skidor vid skolan, dvs ganska långt bak i startfältet.
Starten gick klockan 10 och äventyret var igång. Första varvet var det mycket folk överallt och det fanns några trånga passager som gjorde att det blev trångt, det blev inte mindre trångt när eliten åkte åt andra hållet på samma sträcka. Men jag hade inte bråttom och efter ett tag spreds fältet.
Jag vurpade ett fåtal gånger och i ett fall gick tyvärr min ena stav sönder. Tur i oturen knäcktes den inte utan det var uppe vid handtaget. fästet för remmen bröts. Jag försökte hitta mig en ersättningsstav i vätskedepåerna men det fanns bara en som var för kort. Jag hade staven men den var inte till mycket hjälp. Räddningen blev en vän som dagen före skidat Kristinaloppet och nu hejade på sin make som deltog i Engelbrektsloppet. Jag fick låna hennes stavar resten av loppet. Totalt skidade jag 25 km med 1,5 stav, dvs nästan halva loppet. :O
Jag tog mig till slut i mål och fick min medalj. Glad och lycklig över att ha klarat i skidmomentet i klassikern. Jag vet ju inte om jag fixar att först skida Tjejvasan för att dagen efter skida Öppet Spår. Duschade och tog det riktigt lugnt innan jag började köra hemåt igen.
Engelbrektsloppet är ett fantastiskt trevligt lopp. Nästa gång vill jag skida originalsträckan. Vi får väl se om det blir verklighet. Loppet brukar krocka med min födelsedag eller semester till alperna där det finns riktig skidåkning nedför bergen.
12 februari 2017
Engelbrektsloppet 2017
Etiketter:
En Svensk Klassiker,
Lopp,
Längdskidåkning,
Race report
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar