10/6 -17
Jag har cyklat Tjejvättern två gånger förut men inte som en del av klassikern. Denna gång cyklar jag med min bästa träningskompis V.K. för vi gör Tjejklassikern ihop.
Jag har tyvärr inte bloggat om mina upplevelser om det loppet. Jag vet att jag cykeltränade en hel del till mitt första lopp och att jag då lyckades ta mig i mål precis under fem timmar. Till mitt andra Tjejvättern blev det lite mindre cyklat men ändå så cykeltränade jag en del.
Den som känner mig vet att jag inte tycker det är speciellt roligt att cykla landsväg. Till årets Tjejvättern hade jag motiverat mig/orkat/hunnit cykla tre (3) fjuttiga mil. Ingen bra trend med så lite förberedelser. Jag skulle ju dessutom cykla Vätternrundan i jakten på min andra klassikermedalj.
Nåja. Morgonen den 10:e juni stod vi iaf på startlinjen V.K. och jag och hur det än kom sig så tog vi oss runt tillsammans. Det som var anmärkningsvärt var att jag slog personbästa tid trots utebliven cykelträning. En hel kvart snabbare än förra PB. Och hela 25 minuter snabbare än förra Tjejvättern. Taktiken var att vi tillsammans hade bestämt att inte stanna så länge i depåerna. Sedan cyklade vi nog också lite snabbare iår.
Att delta i lopp såhär oförberedd är inget jag rekommenderar även om jag fixade det denna gången.
Nu ser jag med skräckblandad förtjusning fram emot Vätternrundans 300 km. Jag har ju åtminstone tretton mil i kroppen inför den. Hujedamig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar