Söndag 17/9
Sov riktigt gott och vaknade av mig själv ganska tidigt. Ganska bra för då hann jag springa dagens lilla runstreakrunda, i närområdet. Det var vackert väder men lite kylslaget. Lite skönt att röra på sina stela muskler i sakta mak, trots allt. Idag skulle jag checka ut från hotellet, men inte köra hem. Därför var det bra att jag hann springa och sedan ta en dusch efteråt.
Jag packade ihop mina grejer och lastade in de i bagagerummet på hotellet, sedan begav jag mig mot bilen. Det var smart och skönt att inte behöva kånka på allt uppför den branta backen på Ekeberget/Ekebergslätta, eller vad det heter. Trots bara mig själv och kicken så pausade jag många gånger. (Jag kan ha varit lite trött i kroppen efter loppen.)
Till slut kom jag fram till bilen och till min förvåning var parkeringen smockfull. Jag hade valt att parkera vid vad vi i Sverige skulle kalla typ en 4H-gård. Det var massor med barnfamiljer överallt. Ändå nöjd med val av parkering, ty den var gratis.
Så körde jag tillbaka till hotellet för att hämta min packning. Då ställde jag mig på en gatuparkering i anslutning till hotellet, eftersom det stod en buss på i-/avlastningszonen. Jag var borta i ynka 10 min och för det betalade jag 25 NOK med min parkeringsapp. Galet!
Eftersom det var söndag var alla affärer i staden stängda, och det visste jag. Så därför hade jag planerat ett besök på Tekniska museet. Bra med egen bil att kunna transportera sig med, vägtullarna till trots. Vägtullarna var en förhållandevis liten kostnad och jag hade ju planerat och med det så kunde jag spara in på annat dyrt, bl a (långtids)parkering, frukost- och utemat.
Väl vid Tekniskt museum försökte jag betala entrén med mina norka kontanter, men det gick minsann inte. De accepterade kontanter men inte gamla sådana. Tydligen hade landet bytt sedlar och det är ju inte enkelt att veta som utlänning. De var iaf snälla och gav mig adressen till den bank där jag kunde växla dem. Tack för att jag ändå var i Norges huvudstad där det gick att växla sedlarna.
Museet var riktigt intressant och kul. Det var allt från kung Haakons första bil till flygmaskiner och experimentavdelning. På en avdelning kunde man lyssna på olika ljudenheter genom tiderna från vevgrammofon till syntar och datorgenererad musik som den var i början av 80-talet. Det jobbigaste var att det blev ett sammelsurium av ljud när olika personer lyssnade på olika saker i rummet.
Det fanns också en intressant interaktiv utställning där man utifrån sina val fick nästa föremål "utpekat" att undersöka/titta på. Eftersom alla är, tycker och väljer olika blir rutterna olika. Den inledande AI-genereringen var däremot inte så tillförlitlig.
Så fanns det lite annat smått och gott.
Efter flera timmar på museet behövde jag äta. Beställde en pasta carbonara i museets restaurang. Det var god men inget speciellt och kostade 179 NOK, dyrare än entréavgiften på 165 NOK. Satt ute och åt och njöt av solen.
Det var inte utan att jag blev sugen på glass efteråt. Suget försvann däremot snabbt när man ser priserna.
Anmärkningsvärt att de på det flesta glassar i det gula "glassmärket" visar förpackningen och inte hur glassen ser ut.
Jag unnade mig ingen glass. Istället bestämde jag mig för att titta på den där hoppbacken - Holmenkollen. Jag är inte särdeles intresserad av backhoppning men detta är en turistattraktion och vad annat skulle jag göra? Museet var stängt, men det gjorde inget.
Var skulle jag nu ta vägen när jag inte skulle köra hem och inte hade något hotell bokat? Jo, jag hade hemifrån letat och hittat en stor parkeringsplats där jag tänkte övernatta. Det som gjorde att jag valde denna plats var att andra hade skrivit att det fanns en offentlig toalett att kunna nyttja. När jag tog mig till den, för att bl a borsta tänderna, blev jag glatt överraskad att den dessutom var uppvärmd.
Det var en vacker plats vid en sjö. Solen hade dessvärre gått ner så det var inte så mycket att njuta av. Det var mest kallt.
Bäddade ner mig i baksätet med dotterns sovsäck och min medhavda kudde. Lite kort om utrymme men det skulle nog gå. Larmet på bilen gick några gånger innan jag mindes den lilla knappen i bilen man behövde trycka på.
När jag låg där och kollade av sociala medier kom ett oväntat ping på messenger från den svenska killen jag pratade med på maran. Han meddelade att han nu minsann hade anmält sig till Stockholm maraton. Hå hå, jag har blivit en influencer.
Måndag 18/9
På måndagen var det dags att färdas hem igen. Dessvärre hade vädret slagit om och blivit bedrövligt, regnigt och trist, så just nu var det inte heller så vackert vid sjön.
Förre jag styrde sydöst så hade jag två ärenden. Det första var att leta upp en mataffär för att inhandla något speciellt.
Sverige har sedan länge, vi pratar om 15-20 år, inte längre någon producent av en kokbar chokladpudding. En sån där dallrig sort. (Inte glömd, alltid saknad.) Ekströms hade en men gjorde om den till en kallvispad som mer liknar mousse än pudding. De kan fortfarande göra och saluföra Jacky Chokladpudding, så det är konstigt att den inte säljs på pulver längre. Findus hade visst också en. Nog om det. Jag saknar den, därför var det kokbar chokladpudding jag letade efter, för jag vet att det finns en i Norge.
Jag sökte lite på nätet och tog sikte på en större mataffär. Bingo! Där på hyllan fanns den. Jag köpte alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar