Berliner Silvesterlauf 2024 - race report

31/12 -24 .

Last day. Last run. Last fun.

Ett av Tysklands största nyårslopp.

 Det var dock inte bara nyårsafton att fira. I och med dagens spring har jag fullföljt 5 år av runstreak (1827 dagar).

 Hade sett att detta lopp fanns och anmälde mig redan hemma i Sverige., så fort det var bestämt att vi skulle fira nyår i Berlin. Utklädnad är större här än i Sverige och jag tänkte mig springa som "rundeer".

På nyårsaftons morgon körde jag bil tvärs genom Berlin utan problem. Vi hade hotell i gamla Berlin öst och loppet var på fd Berlin väst. Förföljde länge en buss från Ulricehamn.

 Tjockt med bilar när jag kom och svårt att hitta parkering men fann ändå en. Var kanske inte helt tillåtet men jag gjorde som alla andra.

 Hämtade nummerlapp, gick smidigt trots mycket folk och att många hämtade just samma dag. Var till och med smidigt att gå på toa utan allt för lång kö i (fotbolls)arenans katakomber (läs: omklädningsrum).

 Bad några tyskar att fota mig. Resultatet blev väl sådär. Gick till den stora skylten och fick hjälp även där.

 Många var utklädda. Några bättre än andra.

 

Ställde mig ungefär i mitten av startgruppen. Lite snack och sen bar det iväg.

 Banan började platt på asfalt och i skog sen så blev det uppförsbacke med stort U. Vi skulle upp på toppen av berget och observationsplatsen. Jag kommer ihåg Berlin som platt, iaf Berlin marathon. Det här loppet var allt annat än platt med två massiva uppförsbackar.

 Om det är jobbigt att springa i fleece när det är rätt varmt så ska ni veta att det är ännu mer skitjobbigt att springa uppförsbacke i den utstyrseln. 

 Det var många barn som blev glada när de såg "Rudolf" komma. På halva vägen stod ett barn med sin far. När jag kom pekade det och utbrast: ein clown! (En clown.) Pappan korrigerade barnet och sa att det var ein renntier =rådjur/springdjur.

 Väl uppe på toppen, där vi också vände ner, var det ganska många som stod och hejade. Det var peppande. Och så hann man njuta ungefär några sekunder av den otroliga utsiken. Att det fanns selfieramar man kunde fota sig med såg jag först dagen efter när bilder lagts ut på sociala medier.

 Nerspringet för berget skedde inledningsvis på singelstig. Ingen möjlighet att springa om där inte. Det blev dock bredare längre ner.

 Så blev det en vända i skogen där vi också mötte andra som sprungit längre än vi. Det var betydligt mer mentalt stabilt att möta andra gången då det ju var vi som sprungit längst.

 Jag var rätt trött när jag kom i mål. Jag tror det mest berodde på fel klädsel för det var skitvarmt även denna gång. 

 I mål fick vi medalj och "Pfannkuchen", som berlinfolket säger. Jag kallar de "Krapfen", för det heter de i Österrike och södra delarna av Tyskland. Kärt barn har många namn och man kan även säga Berliner. Svenskar kallar det munk eller syltmunk.

Jag var där ensam (jmfr: kompisgäng) och hade således ingen att mingla med. Så det var rätt trist att vara där. Jag åt och drack upp och begav mig sedan tillbaka till de andra (far, mor och mina barn) på hotellet.

 10 km i fint väder. Termometern stod på 2°C och med kyleffekt av vinden skulle det kännas som -1°C. Jag kände det som typ 24°C. 

 Tiden 59:33 är jag jädrar i mig jättenöjd med. Att klara under timmen i den varma overallen. Wow!

 Kom i mål som nr 14 of 80 min ålderskategori (kvinnor 45-49). Plats 189 av 686 av alla kvinnor är jag ocksåstolt över. Sett till alla 10 km-löpare placerad jag mig på plats 870 av 1830.

Löparåret 2024

 Summering löpning 2024:

-Utlandet-

Anderlecht/Bryssel, Belgien
Groningen, Nederländerna 

Amsterdam, Nederländerna 

Emmen, Nederländerna
Bregenzerwald, Österrike
Berlin, Tyskland
Hamburg, Tyskland

Kiel, Tyskland
Kolding, Danmark

Köpenhamn, Danmark

Gedser (hamn), Gudborgsund, Danmark

 
-Sverige-

Båstad 
Falkenberg

Göteborg

Helsingborg 

Jönköping

Laholm

Linköping

Malmö 
Malugn/Sälen (Vasaloppsstarten)
Mjölby

Mora

Skummeslövsstrand
(Sollentuna)
Stockholm
Trosa

Umeå

Upplands-Bro

Uppsala

Västerås

Ängelholm 
Örebro

Har sprungit på årets alla 365 dagar och med det fullföljt mitt femta år, 1827 dagar, av runstreak.

Den totala sträckan blev 1166,35 km. All löpning har skett utomhus (jmfr: löpband).

JvH - At the Gym

 I januari fylls gymmen av "nyårslöften", de som gett sig själva i nyårslöftet att börja träna. Har övriga bara tålamod så är det glesare mellan maskinerna redan i februari.

 Jag själv är numera dålig på att gå på gym samt styrketräna, även om jag skulle behöva det. I min ungdom var jag däremot en flitig gymbesökare då det fanns ett gym på bottenvåningen (gatuplan). Idag tränar jag iof massa annat, bl a tennis och löpning.

 At the Gym är tecknad av Jan vH själv och kom ut 2024.

 Det finns några figurer med lite igenkänning:

Löpning på löpband,

både jobbigt och tråkigt. 

Bästa sporten fick såklart

vara med på gymmet, även

fast den är svår att utöva just där.

Jag för ett par veckor sedan

då jag hade ruskigt ont i vristen.

(Ont sedan ett år vars smärta eskalerat.

Avhjälptes med en kortisoninjektion.)

När man tar i är det lätt att

trycket oavsiktlig lättar.

Detta pussel hade inte så många ur "familjen", alltså figurer som är återkommande i många JvH-pussel. Fann bara dessa:

Mother in-law.

(Dock i nya färger på

både jacka och hatt.)

Detta är inte Tax official men

denna gubbe var ganska lik ändå.

Max (hunden), Shark fin och

Turbo snail med brunt skal (istf röd/gult).

Cat and Mouse.

 Jan verkar inte vara en träningsmänniska. Om han varit det hade han tecknat in sig själv någonstans, men nej, ingen Jan på gymmet ... inte ens som åskådare. 

 Och en hel del händer:

 Till sist lite roliga gubbar och händelser:

Han behöver avancerad medicinsk

vård men är glad ändå.

Hans arm i farozonen.

Max verkar ganska sugen på den. 

Sumobrottningsmaskin.

Hopprepsmaskin.

Kul idé faktiskt.

För säkerhets skull har JvH skrivit att han själv har patent på maskinen. Listigt.

Heliumballonger för att göra vikterna lättare. Kanske enklare att välja lättare vikter?

Hjälp mha musik

  För om åren har jag följt Musikhjälpen med entusiasm. När barnen var små gjorde vi t o m en egen insamling med bössa.

 Nu är läget helt annorlunda. Det är förvisso fortfarande underhållande att lyssna på bra och mindre bra musik samt se galna upptåg i buren. Men det känns hånfullt med alla miljoner de samlar in. Pengarna går till bra saker men hemma sitter jag och nästan vänder på enkronorna för att få livet att gå ihop. Jag kan t ex inte köpa nya kläder till barnen. Ena veckan äter jag mat (när jag har barnen. Andra veckan äter jag ev rester, om det finns några.)

Jag hade blivit glad om jag bara hade en procent av det som samlades in.

 Musiken i etern hjälper inte mig.

Sällskapsspel

 Det finns två sällskapsspel som många svenskar spelar och vilka inte har helt klara regler över landet. Jag menar, dessa lekar har regler som har många variationer och skiftar från familj till familj, det är alltså inte ens samma regler inom samma geografiska område.  

 Det första spelet/leken är en sommaraktivitet som företrädesvis spelas på midsommar. Leken heter kubb. Här kan man dividera länge om hur man får kasta, hur och var man ska stå men framförallt hur man ska resa upp kubbarna; bredvid varandra? på varandra? vid sidan av varandra? etc. Sen kan man tjafsa ungefär lika länge om hur man ska stå när självaste kungen ska slås ner.

 Den andra leken sker oftast vid jultid och går vanligast under namnet paketleken. Här kan man tjafsa och bli oense om massa grejer. Vissa spelar bara om pakten, oöppnade, andra först om paketen sedan de öppnade paketen, då man vet vad det är i. 

 Vissa spelar med två tärningar och endast vid lika prickar får man ta paket/grej. Andra med en tärning (efter att paketen öppnats) där man vid udda/lika får ta eller ge bort bland sina saker. Vidare spelar en del med X antal inköpta saker plus en sak hemifrån man inte längre vill ha. Variationerna verkar oändliga och så länge man inte spelar med den egna släkten/familjen så kan man ofta komma överens om reglerna rätt hyfsat. Men med ett gäng släktingar där några har adhd och andra tillkortakommanden är leken allt annat än rolig.

 Förra två åre sedan  ville jag dra mig ur innan vi ens startat och utgången av leken var under all kritik. Jag lovade mig själv att inte vara med förra året. Jag blev övertalad att vara med ändå och resultatet blev värre förra året där jag ist blev hånad för mina idéer och förslag på ändringar från "misslyckanden" föregående år. Förra året blev inte leken heller bra, då vi istället, från början, kunde ställt in oss på att köpa alla saker till svärfadern, som visst skulle ha allt utan att ens vara med i spelet. (Sover mest pga ålder och sjukdom.)

 Iår är jag inte med och det ska bli riktigt skönt. Jag slipper faktiskt hela den släkten framöver och jag tror inte jag kommer sakna någon mer än min nu f d svärmor.