Årets första lopp.
Jag hade sneglat på detta lopp redan i höstas och var sugen på att delta. Var dock lite tveksam eftersom jag inte varit någon vinterlöpare hittills... och förra vintern (2017) fick jag lunginflammation. Jag vågade dock inte anmäla mig eftersom förutsättningarna helt plötsligt kan ändra sig, t ex att jag är allena med barnen en helg eller vecka, det blir då svårt att genomföra ett lopp.
Jag följer Sverige Springer som såhär års heter Sverige Springer Winter edition. De rapporterade från loppet som gick av stapeln i Göteborg helgen före (dvs förra helgen). Det gjorde mig inte mindre sugen på att delta i Stockholm. I huvudstaden fanns det till och med snö så det skulle verkligen bli ett vinterlopp.
Maken skulle vara bortrest nästan hela arbetsveckan så jag frågade om jag fick ensamtid på lördag eftermiddag och kväll för att åka iväg på detta (Det är trots allt 2,5 timme till Stockholm.) trots att vi äntligen skulle ses igen. Det var okej, men nu hade anmälningstiden passerats så det gick inte att anmäla sig.
Hela veckan följde jag väderprognosen. Det spelade ingen roll om det skulle snöa eller vara uppehåll, det var mer temperaturen jag oroade mig för. På sätt och vis var det bra att jag inte anmält mig för nu kunde jag istället välja distans utifrån temperatur. Ett tag såg det ut som att det skulle bli riktigt kallt, ner mot -10 och lite vind på det, dvs med kyleffekt skulle det blivit typ minus 17 grader. Vid såna temperaturer springer jag sällan och jag minns att det var riktigt kallt på Öppet spår förra året. Upplagt för att springa den korta distansen på 5 km med andra ord. Men vartefter veckan led så ändrades vädret och på loppdagen var det modesta -4 grader och ingen vind.
Jag bilade upp eftersom varken tåg eller buss hade avgångar som passade för hemresa. Jag hade inga planer på att bo över. Eftersom detta var ett kvällslopp behövde jag inte åka så tidigt utan skjutsade barnen till deras sportaktiviteter på morgonen/förmiddagen. Jag tog det lugnt. Åt lunch och åkte med god marginal mot Stockholm. Det var dumt att jag inte hade lyssnat på radion dock för när jag väl gav mig iväg visade det sig att det var en stor lastbilsolycka och hela E4:an var avstängd i min färdriktning. Med de köer som blev och den omväg vi tvangs köra blev det helt plötsligt lite bråttom. Jag trodde ett tag att jag skulle komma försent. Tack och lov var vädret milt så jag hade bestämt mig för 10 km-sträckan och den startade senare än 5 km. Väl framme hade jag enorm tur med parkering. Det var pintjockt med bilar och inte en enda ledig plats, men precis när jag kom körde en bil. Det är en bra tradition att ha tur med parkering. Jag hoppas det håller i sig.
Före jag gick bort till Skansen där loppet skulle gå, tog jag på mig en extra tjocktröja för frysa ville jag inte göra. Frös på väg till Skansen gjorde jag verkligen inte heller. Det blev så varmt att efter att jag köpt min start så uppsökte jag en toa för att genast ta av mig tjocktröjan. Det var ju inte heller bara tröjan jag behövde bli av med inne på toa. Tur för mig att det inte var någon kö.
Skansen var vackert upplyst och vyn över Stockholm var säkert vacker, det var lite för disigt för att se.
På Sollidens scen bjöds det på eldshow före start. Många med mig hade pyntat sig i lysande attiraljer. Själv hade jag en ljusslinga runt höften, glowstick på skor och handleder samt Storas blinkande partyhatt. Jag brukar inte klä ut mig. Jag vill inte sticka ut från mängden. Men nu har jag blivit så gammal och vis(?) att jag just denna gång sket i vad andra tycker. Vad hade jag att förlora?
Starten gick i ett blinkande inferno. Jag började lugnt trots att banan inleddes med en härligt lång och skön utförsbacke. Underlaget var förvånansvärt bra. Lite slirigt men inte på något sett halt. Det var fantastiskt vackert med alla marschaller och eldkorgar runt banan. Bitvis fick jag dock användning för min pannlampa som jag faktiskt tog på "uti fall att...". Det stod eldkonstnärer längs banan och på något ställe en rökmaskin. På ett avsnitt hade det lagt ut djup snö. Det var 100 meter som inte var helt enkla att springa. Snöpuls kallas det visst och det har jag testat förut med fotbollslaget. Om jag inte hade fipplat med min egen telefon för att försöka föreviga det hela hade jag sett att det stod en fotograf som skötte det åt oss. Nu blev det lite tveksamma bilder av det hela.
Banan var inte på något sätt enkel med iaf två ganska branta stigningar. På vår tvåvarvsbana blev det således fyra branta backar. Jag kände att jag hade minsann inte gjort mina backintervaller som jag borde. Jag kan sammanfatta det så här: Jag... orkar... inte... springa... uppför. Men när det var nerför och platt gick det desto bättre. Det är ju tur att jag inte måste prestera någon viss tid, så i de jobbiga uppförsbackarna gick jag. Sen när det blev planare hade jag muskelkraft kvar att springa.
I målet blev jag glatt överraskad. Förutom goodiebag och medalj fick jag för att jag lyste på något sätt ett Gore pannband. Inte nog med det fick också en jättefin mössa från Icebug för att jag varit kreativ. Det lönar sig tydligen att spöka ut sig. Det var mycket skön att duscha efteråt. Är oerhört tacksam att arrangören kunde erbjuda dusch, man blir fort kall när svetten torkar/fryser. (Att sitta och köra bil två timmar kall och äcklig hade inte varit lika kul. I Sthlm Challenge fanns inte de möjligheterna och det blev lite bökigare.)
Summa summarum.
Det var en rolig upplevelse. Lagom temperatur (för att vara vinter), ett mycket trevligt lopp men glada löpentusiaster överallt... för det är väl bara de mest entusiastiska löparna som springer även på vinterhalvåret!? Gjorde en okej tid med tanke på underlaget. Inte nöjd med att jag inte orkar springa i uppförsbackar. Kul medalj - vilket var en reflex - och så fick jag "extrapris" för att jag klätt ut mig. 😊 Brukar vara så feg på den punkten, vill inte sticka ut, men sket i det och det gick bra ändå. :) 💪🏼
Här kan man titta på Sverige Springer Winter Editions sammanfattning av loppet. Även om de bara rapporterar från femkilometersloppet så har de lyckats fånga stämningen bra.
Nästa lopp: 23/2, Tjejvasan, 30 km (skidor).
