Jag gillade Olle Westlings tal till brudparet under bröllopsmiddagen. Varmt, rörande, omtänksamt och kärleksfullt var det. Sen har jag i och för sig inte hört kvällens alla tal. Men Herr Westling talade väl.
Sen måste jag erkänna att det blev lite känslosamt mot slutet när Prins Daniel talade till sin nyvunna hustru. Förmodligen för att han mot slutet inte talade så stelt som han gjort i tidigare sammanhang. Nu hörde man hur han talade ur hjärtat och mer fritt och då lät det mycket mer trevligt. (Sen måste jag erkänna att jag inte hörde hela talet, men det ska åtgärdas inom kort.)
Länge leve kärleken!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar