Det är varmt och torrt ute och cykelsäsongen har dragit igång. Iår ska jag endast cykla Tjejvättern. Ja, det känns riktigt skönt att jag inte ska trampa mig runt hela sjön. Som en lättnad, fast jag gör det av fri vilja.
Precis som jag ofta upprepar att utförsåkning är roligare än längdskidåkning påminner jag dig om att landsvägscykling kan vara någon av de tråkigare sporter som jag utövat. Jag är ingen bra ambassadör för sporten helt enkelt.
Förra året träningscyklade jag 45 km (och året dessförinnan 30 km) före loppen. Inget att skryta om men jag klarade trots det mina 100+300 km resp. 150+300 km de åren.
Iår har jag redan slagit mitt träningsrekord. På två pass har jag redan uppnått 57 km. Detta är inte min förtjänst utan helt och hållet V.Ks. Det är tack vare henne som jag kommit ut på och tagit mig runt. Jag är nästan helt säker på att vi hinner trampa några mil till före det är dags för årets Tjejvättern.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar