Trots att jag hållt igång någorlunda bra under våren och faktiskt också plågat mig med intervallträning är jag i dålig form.
Okej, att ställa sig på startlinjen med träningsvärk i låren är inte optimalt, det provade jag bl a på förra årets Göteborgsvarvet. Men gjort är gjort och detta var iaf inte för mig ett seriösare lopp, mer ett lopp att testa formen. Det är skillnad på att springa på egen hand och springa lopp.
Men som sagt, formen är dålig, jag kroknade redan efter 2,5 km. Som så många gånger förr sprang jag för fort för min egen kapacitet. När ska jag lära mig? Men så vid 4 km kom jag in i andra andningen. Troligen var det väl nedförslut. ;)
Så när 5 km och 10 km förenades sprang vi genom en kohage...med kor i. Nu står ni still där! sa jag bestämt, för jag har lite skräck för svenska kor. Jag litar inte alls på dem. Jag klarade mig helskinnad, korna hade vänligheten att stå still medan jag passerade någon meter ifrån dem. När jag sprang över färisten ut ur hagen sneglade jag bakåt och upptäckte att korna då kom skumpande efter några andra. Skönt att jag hade hunnit ut ur hagen.
Gick massa gånger. Fotbollsspelaren i mig lever kvar...Är ju uppvuxen med att springa, ruscha, stanna, ruscha, stanna, springa osv. som man gör på fotbollsplan. Nu blev det dock bara springa, gå, springa, gå om vartannat. Men jag tog mig i mål under timmen. Hade ju hoppats på bättre tid iom att jag ju tränat en del sedan varvetmilenloppen, men men jag tränar nog på fel sätt.
Det lär inte bli något personliga banrekord på Göteborgsvarvet iår. Men jag ska iaf ha roligt och inkassera min tionde medalj. :) Och det blir ett bra långpass inför Stockholm Marathon.
Nästa lopp: 16/5, Vårruset, 5 km, med dottern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar