26 maj 2011

Inget val

Är det inte det ena, så är det det andra, sa flickan som blödde näsblod.

Förut var det motoriken som satta stopp för mig att kunna använda min högra hand (och arm). Nu är det känseln. Nja, känseln var också satt ur spel förut, men inte på samma sätt som nu.

Då, för nu snart två månader sedan, var det bortdomnat, nu är det hyperkänsligt. Att nudda, ens så lite, mot något är jätteobehagligt. Så det undviker jag gärna. Men smärtan måste jag leva med just nu för det är så mycket man måste göra med båda händerna. Det är till exempel inte lätt att ta på sig strumpor och byxor med en hand.

Hur länge ska jag tvingas vara ofrivilligt vänsterhänt egentligen? Jävla skitsjukdom.

1 kommentar:

Johanna sa...

Hej Elli! ville bara säga att jag gillar din tårtblogg! :) är inne här och kikar ibland och beundrar och dreglar över dina konstverk.
Tråkigt att höra om din sjukdom. vad är det för skit då fått? :(

/ Johanna "Hojjen"